17 februari 2013

Stolsitsarna med 50-talsklädsel

För ett par år sedan inledde jag operation spara och renovera stolsitsar. Stolarna är klädda med samma tyg som soffan och just stolarna har använts ända sedan 1950, de har aldrig varit tagna ur bruk. Det här tyget är viktigt att bevara eftersom de hör ihop med soffans klädsel och hela 50-talsmöblemanget i alm.

Katter och småbarn hade fått härja fritt efter mammas bortgång - på ganska få år hinner förfallet gå långt. Men nu är det återställt i möjligaste mån. 
Det var inga problem att få loss den klädda delen som sitter löst i stolens sarg. Jag färdigställde en stolsits för att testa hur tyget blev innan jag fortsatte med resten.
Nubben togs loss och sparades. Tygets kanter kastades med overlock-maskin och därefter tvättades  tyget försiktigt för hand och torkades utbrett på frotté. Det krympte något. Sedan lagade jag tyget försiktigt där så behövdes, trådar tog jag från kanterna innan de kastades, bara för att få rätt kulör och kvalitet.
Längs kanterna sydde jag sedan fast en bred bomullsremsa. I den remsan fästes sedan tyget åter på stolssitsen med den gamla nubben. Det hela blev ganska bra, mycket bättre än innan åtgärden.
 
På gång.
På bilden ovan sammanfaller mattfransen med den losstagna stolssitsen -och bilden blir kanske lite svårförståelig just därför.
Soffans tyg är inte lika lätt att tvätta men det är inte heller behövligt på samma sätt.
Det finns många trevliga minnen med dessa gamla möbler som alla utom stolarna förpassades till uthuset då föräldrarna ansett att de givit vad de kunnat. Jag förhindrade att de hamnade på soptippen och tog förstås in soffa och bord då huset blev mitt.Och som sagt, stolarna som varit bruk sedan 1950 har äntligen fräschats upp. Nu återstår endast vaxning av träytorna med Antiquax. Sen är stolarna som nya ;-) Det är skönt att slippa jäkta med sådant här pyssel.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , ,

6 kommentarer:

  1. Mycket jobb, men samtidigt trevligt pyssel... och så fint det blev. Nu är det bara att njuta av resultatet.

    SvaraRadera
  2. Ett kärt jobb utan tidspress går lätt. Nu är det bara att njuta och nyttja som du skriver.

    SvaraRadera
  3. Visst ja, jag har länge tänkt skriva att jag blir så glad varje gång jag är in här på bloggen och får se de vackra vita snöstjärnorna på den svarta kudden - Vinterns vita skönhet. Jag är förälskad i den kudden, den är så otroligt vacker!

    SvaraRadera
  4. Tack, då tycker vi likadant om kudden, Anta S.

    Det torde finnas fler i landet, mönstret var säkerligen köpt i handarbets- eller hemslöjdsaffär av min mor.

    Men framåt våren åker den bort från bloggens marginal till nästa vinter :-)

    SvaraRadera
  5. Möbler i all ära men det som jag såg i sista bilden var mer intressant. En fin vapenarsenal prydligt upphängt på väggen! Då var det inte tal om kostsamma,fula och klumpiga vapenskåp... Jakt var tydligen ett stort intresse där hos er.

    /Svedjebon

    SvaraRadera
  6. Nääää, jakt var inget som intresserade alls. På inget sätt.

    Men väl vapenhistoria och allmogevapen med kända bössmeder, kända ägare osv. Ja, tiderna var annorlunda på 50-talet som sagt, vapenskåp fanns väl knappt.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...