Multifunktionsrummet i en bondgård

 

Entrén till den rödmyllade bondgården har överljus är smakfullt och sparsmakat utsmyckad med element tagna ur den klassiska arkitekturen: pilaster, kapitäl, profilerat entablement med tandsnitt.

Uttrycket "allrum" som funktion i en bostad blev vanligt på 1960- och 70-talen. Men ett gammalt bondkök var precis detta: ett allrum med många funktioner.

Här satt bondmoran och de vuxna döttrarna kan man tänka sig och kardade, spann, vävde, ja arbetade med textilier.

Sängplatser fanns i en skåpsäng i ett hörn. I vinkel mot skåpsängen stod ett mjölkskåp där tråg förvarades med mjölk för att grädden skulle flyta upp till ytan och därefter kunde skummas av för att kanske kärnas till smör. (Det här var före separatorns tid. Hos morfar och mormor hade den sin givna plats i köket.)

I det här köket står även en snickarbänk för bearbetning av trä. Hur vanligt det var låter jag vara osagt.

 

Den viktiga värmekällan, den öppna härden, finns i ett annat av kökets hörn. Förutom värme till rummet var det matlagningsplats. Elden gav också ljus för arbetsgöromålen. Så få vax- eller talgljus som möjligt användes eftersom de var dyrbarheter.

I motsatt hörn finns matplatsen med matbord och kökssoffa.

Energi var dyrbar, man samsades i ett och samma rum som varmhölls under vinterhalvåret. Snacka om arbetsgemenskap. Så annorlunda mot dagens situation då varje familjemedlem har ett eget rum och temperaturen aldrig understiger 21 grader C inomhus.Var och en med sin digitala utrustning för kontakt med yttervärlden. Själv slår jag ett slag för multifunktionsrummet.

Det här gamla köket är rent och vidgjort av målare/konservator. Endast golvet och vissa möbler har patina vilket ger ett mindre levande uttryck. Så lär det inte ha varit då köket var i bruk. Mer patina åt folket... Vi borde lära oss att se det vackra i de nötta gamla föremålen och ytskikten.
.
.