Nu bor jag på landsbygden igen efter flera år i storsta´n. Dock inte på den "norrländska" landsbygden utan på en landsbygd i Mellansverige. Hon själv har bott i olika norrländska städer sedan hon flyttade hemifrån byn och aldrig valt landsbygden. Som för så många andra har flytten till staden blivit normen.
Så jag undrar om de här frågorna verkligen är rätt ställda:
Är det jag som sviker "Norrland"?Jag tycker inte om att ställa stad och landsbygd mot varandra. Båda har existensberättigande men staden är mera högljudd och märks mera. Jag skulle verkligen önska att landsbygden, särskilt den "norrländska", tog för sig mera. Och att "Norrland" och "norrlänningarna" inte betraktas och låter sig betraktas som en koloni. Att vi pratar om hur vi ändrar på det är relevant!
Är det hon som sviker landsbygden?
Samhällsutvecklingen har gjort att olika grupper ställs mot varandra vilket ger en hård verklighet av ohjälpsamhet. Första gången jag hörde påståendet att "Det som är bra för Stockholm (eller staden), är bra för hela landet" blev jag lite chockad. Men detta mantra verkar med tiden ha blivit en sanning. En ogrundad sanning.
Varning för mobilister. Foto: Lars Epstein. Bild funnen HÄR.
Det här hittar jag inte när jag tar promenader på landsbygden -
mobiltittande människor som inte väjer för varandra.
Det är hög tid att sluta skämmas för att ha brutit mot normen. Den om att ha valt fel plats. En plats utanför och bortanför. Jag har valt landsbygden. Det blev Mellansverige. Låt mig slippa försvara mig för att det blev så.
.
.
Att bryta mot normen, har aldrig fått mig att skämmas. Däremot tycker jag det är pinsamt att göra som alla andra.
SvaraRaderaMargaretha
vid brasan
i glesbygden
Bra, Margaretha.
Radera(Alla och gör tänker inte så.)
Sitter på mina postrundor och ojar för mig själv över avfolkningen av byarna och muttrar i nästa stund oförstående över att folk frivilligt bosätter sig i villaområden med grannar på alla sidor? Jag personligen skulle ha fått ett nervsammanbrott redan första veckan över att alltid ha folk inpå mig. Tacka vet jag att som nu, ha grannar, men på tillräckligt avstånd för att dom, eller för den delen jag, ska slippa bli störd av okrattat löv, gräsklippning på fel tid/dag eller (andras) katter som kissar i min rabatt. Önskar bara att fler skulle se fördelarna av att bo på landsbygden och inte stirra sig blinda på pendlingsavstånd till jobbet, eller närhet till mataffären.
SvaraRaderaSkulle jag bo i stan vill jag bo centralt och tätt i stenstan i lägenhet, inte i en villaförort. Men nu har jag valt landsbygden och stannar vid det.
Radera