Ett riktigt kottår i år

Det sitter ingen krans på dörren i år. En toppgren av en vindfälld gran får göra tjänst.

Kottarna dinglar maffiga och tunga med sina lager på lager med fjäll.

I min ena hembygd växer granar i massor, det är inget problem att få tag i granris. I min andra finns  mest ädellövskog i grannskapet och granarna är få. Granris blir där en dyrbarhet som inte är lätt att få tag i annat än på stadens torghandel. Detta är en av de skillnader som uppenbarar sig.

Jag är glad över norra halvklotets barrskogsbälte.
.
.