30 januari 2020

Ko-oolt...

Ett besök på den pågående utställningen med Märta Måås-Fjetterströms mattor i Rikssalen i Stockholms slott gav bestående skönhetsintryck. Utställningen i sig var vackert och lättsamt planerad, ljussättningen bra och behaglig. Ett par vävar fick mig att haja till som den här röllakansväven t ex. Den heter Korna och komponerades 1930. Med min fä-bless för kor fattade jag tycke för draperiet även om det kanske inte var den allra mest typiska av Måås-Fjetterströms formgivning, men ack så vänlig och färgrik.



 

"... Sedan hon börjat intressera sig för flamskvävnad har hon blivit friare och rikare i teckningen även i rölakan. Ett bevis härpå är Korna, en praktfull symfoni i rött och violett. Den ger hela den varma julistämningen. Kossorna ligga dåsiga och tugga i klövervallen eller stå och titta med stora förvånade ögon."
(Gunhild Haller-Augot, Form 1931:1).

Tyvärr var det på utställningen mycket svårt att se de liggande och idisslande korna, endast de stående med nyfikna blickar var exponerade. 

Den här lantliga idyllen närdes av 30-talets stadsbor som fortfarande levde med den utanför stadsgränsen. Stad och land gick fortfarande hand i hand, landet var inte delat som idag. Märta Måås-Fjetterström uppfattade det så här:

"Jag kan ej nog prisa 
att få vistas i en sådan
härlig natur medan man
håller på att komponera.
Visserligen är man ifrån
en hel del som man nog
behöver se och följa med
... men ändå!...
jag sitter i min atelier,
omgiven av höga träd..."

Märta Måås-Fjetterström

I en annan anteckning beskrev hon tillvaron så här. För mig är båda upplevelserna lika sanna.

"Ingen frihet
är större än den
man känner
i en stor
främmande stad."
.
.

2 kommentarer:

  1. Se där, friska Arla ko-legor! Måste nästan ko-ntra, med mina flamska donnor? Gick förbi dem leende fyra gånger, utan att någon annan loppismänniska nöp dem! Nu är de mina..
    Lätt att glömma lynniga kvigor och vispande klövar, men jag fattar inte hur någon kan vilja vara elak mot en ko? Vare sig det är naivt otänkt med kom-loi, eller glasbitar instuckna där de känns. Dessa härliga ögon som iakttar en!
    Min flamska för tankarna till Spanien och surrealismen? Okänt vem som gjorde den, men alla tekniker som mormor övade på, skulle med! http://nystartvid40.blogspot.com/2016/03/tryggast-i-egen-snor-bubbla.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arla-mjölk har jag övergett för länge sen. Men frågan är när hela landet blir Arla-land. Och frågan är om Norrmejerier eller små mejerier enbart har snälla mjölkleverantörer... Reklam är inte att lita på alls vet vi ju.

      Grattis till det textila ko-köpet. Hade jag varit där före dej hade det varit i min ägo ;-)

      Radera

Tyck till om du vill...