sista gången
jag var
hos min mor
rörde jag försiktigt
vid hennes kind
men det var försent
hon var redan borta
det min hand vidrörde
var inte längre hon
hon hade ersatts med frånvaron
som är det enda som fortsatt
bär hennes namn
Jonas Brun
ur tidskriften Balder nr 3/2023
Dikten ovan påminner mej om när jag vistades på sjukhuset några dagar i samband med att mamma dog. Bodde på nätterna i ett kalt rum med högt i tak utan fönster där ventilationstrumman pep som fågelungar. Det var den tid då storspoven anlände och då älven rev. Vi fick några dagar tillsammans där vissa ögonblick och vissa samtal var mer minnesvärda än andra. Dem nedtecknade jag i en tankebok.
De där minnena ville jag så gärna dela med mig av till min syster. Jag gjorde försök att finna en tidpunkt som kunde vara lämplig men alltid hade hon mycket att göra med att ta hand om sina två barn, och sedan kom hennes skilsmässa med skyddat boende samt allt annat runt omkring emellan. Därför blev det aldrig av att dela de där minnena. Det kändes lite ensamt till en början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...