Stöld av värdefullt hö

Lagtima Hösttinget med Nordmalings och Bjurholms Tingslag år 1865.

Till Herr Krono-Länsman N. Nolund i Nordmaling!

Som jag förleden natt, för andra gången inom en kort tid, medelst inbrott blifvit bestulen på Hö ifrån en Lada å min egande jord, och jag eger tämmeligen grundat anledning att derföre misstänka Torparen Anders Gustaf Hortell i Norrmark i främsta rummet, samt dess svåger Torparen Lars Johan Asplund der sammastädes, får jag härigenom sådant anmäla med tillkännagifvande derhjemte att jag vidtagitförberedande åtgärder som lemna mer än half wisshet derom att jag icke misstager mig på gerningsmännen; och under sådana förhållanden får jag hemställa om icke en så färsk gerning företagen undersökning i deras hemvist vore nödvändig.

Nordmaling och Leduåfors d. 1 Mars 1865
C. G,? Fellman

Av domboken ser vi att det stölden utspelade sig i slutet av februari månad. Kanske var höskörden dålig och kreaturen svalt. Korna stod råmande i sina bås i lagår´n. Då tillgrep två män stöld för att klara livhanken på folk och fä ytterligare en tid. Kanske var det så. (Hur svårt ska det då inte ha varit ett par år senare då svår missväxt drabbade landet och människor dog av svält.)

1865 den 10 Mars

(...) uti en bakom boningshuset uppförd mjölkbod (...) 14 1/2 lispund hö, hvilket foder utgjorts af timotej-, klöver- och jägare-hö, wid omvitnade tillfället hade tilltalade Asplund och Hortell frivilligt erkänt, att de tillgripit berörde hö ur en Handlanden Fällman tillhörig å det s k Svensnäset uppförd lada; Hvarjemte (...)  att han från samma lada måst uppxxx ladan (...) spikad vid wäggen.

Wid härefter ifrågasatt värdering af tillgripne hö uppgaf  Fällman, det omförmälde myrhö kunnat uppskattas till 20 öre per lispund samt det öfriga höet till 50 öre per lispund.
(...)
Handlanden Fällman fordrade ersättning för tillgripne myrhö, som icke återfåtts, samt för små kostnader å målet enligt följande räkning:
Specifikation  Bet n:5 som föredrogs.

(Jag har missat i kopieringen av texten, det var inte så att texten var svårläst och svår att transkribera.)

Torrt hö har ladats i vår mellanskottslada. Det luktar ljuvligt.

1 lispund är 8,5 kg. Det stulna höet uppgick alltså till drygt 123 kg.

Vi kan se att myrhö värderas lägst. Myrhö slog hemmansägarna i min hemby också uti fjärden som fanns innan den dikades ut helt i två omgångar. Den sista på 1920-talet. Men så sent som på 1930-talet slog man myrhö där med liar som hade en speciell uppfångsanordning. Torkningen av det böta myrhöet skedde på en för ändamålet avsatt allmänning.

Saköreslängd

11/3  -  Krono Länsman Nolund

Kolaren Lars Johan Asplund i Norrmark, dömde, att för inbrottsstöld hållas till allmänt
staffarbete, Hortell uti ett år och Asplund uti åtta månader; hvarjemte de förklarats förlustiga medborgerligt förtroende i fem år.

Hö har lassats på höskrindan för att dras in i hölage´ för att brännas senare under hösten.

1865, då Sverige var agrart, dömdes hötjuvar som kunde bevisas ha stulit, till rejält utdömda straff. Samhället har sannerligen förändras. Nu är hö inget värt här i krokarna, på åkermarken mejas höet ner men får ligga kvar. Inga kreatur/kor behöver hö och marken slyas igen, den skoggår med tiden.

Brandyxan och fogsvansen

 

I augusti fick vi anledning att använda den här lilla brandyxan, inte för att brand uppstått utan av annan anledning. Den är verkligen ett multiredskap. Nästan som en förstorad Victorinox-kniv :-)

PER. Svenskt stål.

Hejarsmide...

...tillverkad i Eskilstuna.

Fogsvansen som kom till användning i samma veva var inte heller så pjåkig med bearbetat trähandtag och skönt handgrepp. Även den fyllde sin funktion med bravur.

 

WARRANTED  *  SUPERIOR

Läder är mycket användbart

 

Den här lösningen för att ställa upp en utåtgående ytterdörr har vi haft här på gården så länge jag kan minnas. En läderrem är knuten runt en handledare eller som här överliggaren på ett räcke.

När dörren ska ställas upp träs den fria ändens ögla över trycket. Nu blåser dörren inte igen. Enklare kan det väl knappast bli?

Kalvskinn fanns hela tiden att tillgå på gården, slakten skedde på plats. Det finns flera kalvskinn kvar men de är hårda och jag har ännu inte lärt om/hur de kan mjukas upp. Läder är ju så användbart även till annat så visst vore det bra med mjukare skinn.

Det finns även förskinn kvar som pappa använde när han arbetade med kniv och trä. Förskinn är ett arbetsförkläde av garvat skinn, modellen ser ut så här.

Kulturarvsdag 2024

Ett ärende till norra Uppland på lördagen fick mej att på hemvägen gå med på visningen av ett borgarhem och godtköpshandel från sekelskiftet 1900. Byggnaden i sig är dock äldre än så. Det var kulturarvsdagar under helgen och jag hade läst på vad som vankades på platser jag passerade på väg tillbaka.

 

Gatufasaden är lång och byggnaden låg. Entrén ligger mot gårdssidan.  Längst bort till höger syns en tät dörr och den leder in till handelsboden.

Husets vindvåning rymmer tre rum, tre sommarsovrum. Så gjorde man här i huset, flyttade en trappa upp under sommaren efter att alla sovit i köket under vinterhalvåret. I mina hemtrakter flyttade familjen ut i bagarstugan.

Handelsboden är en smal tillbyggd del med enkel inredning. Här fanns en gång i tiden mängder med varor på hyllorna. På översta fotot ser man att boden är kopplad till köket.

 

En sådan här enkel inredning kan jag tänka mig att handelsboden dära Halla i hembyn också hade men den byggnaden var fristående. Det var morfarsfars styvfar Jonas Forsberg som byggde och drev den. Ingenting finns kvar av den och inte heller några foton. Var handelsboden låg har jag dock hört omtalas.

Sommarvärmen dröjde sig kvar och turisterna väldigt många i Sigtuna, Svearikets äldsta stad. Det var rätt länge sedan mina tidigare besök där men allt var sig likt. Det vackra lilla rådhuset är kvar, kyrkoruinen S:t Lars fanns där och likaså Mälardalens första tegelkyrka, S:ta Maria med sina blinderingar på gavelfasaden.

Nu passade jag på att se borgargården med inrymd handelsbod som jag inte besökt tidigare.

Varför???

"Vad tror ni människor i er närhet tycker är märkligast med det ni gör på er fastighet?" En fråga med den andemeningen fick vi i somras när vi besökte en vän.

"Det anses nog idiotiskt att vi slår tomten med lie och slåtterbalk" blev mitt svar.

 

Här slås de sista prästkragarna som fått stå för att fröa av sig.

"Nja, svarade hen, jag tror att konstigast anses vara att ni lägger ner pengar på ett gammalt hus."

Det svaret hade jag inte väntat mig. Ett drygt hundra år gammalt timmerhus anses inte värt att satsa på. Fast när jag tänker efter är den inställningen vanlig här. Antagligen även hos frågeställaren. Man har inte samma "flöde" som jag har i sociala medier där jag ser människor i hela landet, inklusive norr- och västerbottningar, som satsar på sina gamla hus. Kanske är det släktgårdar eller så köper man ett äldre hus och vill skapa en identitet till sig själv. Husköpare som inte renoverar sönder eller renoverar bort allt av kulturhistoriskt värde både då det gäller byggnader, tomt och trädgård. Jag tänker på de som vårdar sina byggnader med bra, hållbara och vackra material.

Ja, varför lägga ner tid, pengar och arbete på ett gammalt hus i en region/kommun där man aldrig kan få igen nedlagt kapital vid försäljning? Ett hus som ligger i ett landskap som sakta växer igen eftersom  åkermark saknar värde och där skog endast räknas som kapital. Men kanske kan en förändring i tankesätt skönjas, med början nära de större städerna.

"Är vi på väg mot en ny grön våg? Där fler vill lämna städerna och köpa ett hus på landet?

(...) Men jag ser definitivt en förändring när det gäller livsstilstrenden, när jag spanar i min omgivning: Välutbildade storstadsbor flyttar till landsbygdskommuner och/eller skaffar fritidshus i jakt på lugn och en meningsfull fritidssysselsättning med hammare och frön i händerna."

Sommarregn

 Den regnade rätt mycket i norr våren och sommaren 2024. Fasadarbetena gick bra trots regn och snö i april, arbetena färdigställdes i slutet av maj månad. Vi hann också slå och ta upp allt hö på gården och sommarstugan i juli. 

Det var fint och avkopplande att njuta av regnet genom fönstren.

Mustiga färger

 Hösten är här, hösten är härlig!

Invasiv jättebalsamin

Jättebalsaminer invaderar byn från olika håll. Mellan de här balsaminerna och grönytorna där bakom rinner bäcken. På slänten trivs jättebalsaminerna och jag upplever dem som ganska nya här.

Gamm´vägen slingrar sig här förbi, här så nära bäcken som ingen annanstans. Vägräcket skönjs, vägrenen är inte omhuldad, dvs slagen, så här mot mitten av augusti.

Det inte ovanligt att trädgårdsrens och löv dumpas i bäcken som rinner genom byn. Nerför bäckslänten  och så är man av med trädgårdavfallet. Vattendraget används som slasktratt kanske man kan säga. Inte bara just här på bilden ska tilläggas.

Även här går gamm´vägen förbi. En gång i tiden, när detta fortfarande var en ganska fin lägda med bäcken rinnande till höger, var detta platsen för den årliga majbrasan.

Till vänster ligger en bebodd fastighet där också balsaminerna breder ut sig. Har de spritt sig härifrån till bostadstomten eller tvärtom? Marken med de invasiva växterna på de fyra fotona ägs av två av ledamöterna i byalagets styrelse.

*

Här växer de förhatliga jättebalsaminerna i grannbyn med vy från Riks 13. Fotot är taget från bilen. Detta är en hästhage eller har varit en hästhage nu med invasiva växter och sly.

(Lupinerna i byn är inte bortmotade ännu men förhoppningsvis på god väg att utrotas.)

Jag anar att det öppna jordbrukslandskapet kommer att vara borta inte alltför långt in i framtiden. Det finns de som skyndar på omvandlingen genom granplanteringar. Vilken typ av nyinflyttade vill byn ha? Några som bryr sig om landskapet som helhet? Vill sådana familjer flytta hit?

Här kan man läsa om invasiva arter, skrolla ner till jättebalsamin.