Kompetens i vävning

De här böckerna fanns i min mammas ägo. Hon vävde en hel del som ung och om nygift, både handdukar, dukar, draperier, kuddar, vepor och naturligtvis trasmattor.

 

I vävstolen del I, 1952. Handbok i vävning utarbetad av Anna Skeri-Mattsson och Ingrid Osvald-Jacobsson.Trettonde upplagan, hundrafemtionde tusendet.
Första utgåvan kom 1937.

I vävstolen del II, 1950. Åttonde upplagan, 61:a - 75:e tusendet.

I den ena boken finner jag lösa anteckningar från de sista 3 gångerna hon (och jag) satte upp vävar. Själv vävde jag två av tillfällena: 1982 då jag ensam vävde mattor och 1993 då vi delade på varpen. Många andra vävar sattes upp tidigare. Jag minns när mormor, mamma och jag satt och klippte och rev mattrasor. Vid ett tillfälle på 60-talet färgades nötta  vita lakan i röd och grön kulör i en mycket stor kastrull på spisen. Färgen fällde vid tvätt och jag minns besvikelsen.

*

25 m 220 tr = 2 kg T-varp á 52:- = 104:-
Varpning 8:-
Totalt 112:-

Satte upp denna väven 20 juni 1977.

Hade det finare garnet i denna väv, de grövre i den förra. - Tycker nog så bra om det grövre. Likaså kan man ta 230 trådar, som jag hade i den förra väven med den grövre varpen.

*

15 m 232 tråd. T-varp.
1,2 kg T-varp á 80 :- = 96:-
Varpning 5:-
Totalt 101:-

Stina satte upp väven den 4 augusti 1982. Färdig 14 augusti.

15 m. lång
70 bred sked 35/10
För fint revgarn tycker jag/ Karin

*

Kvitto 1993.06.07 från Garn & Hemslöjd, Nordmaling

20 m varp
272 trådar
2 kg á 130:-/kg = 260 kr
Varpning 100:-
Totalt 360:-

*

Säg inte att kvinnor inte klarar av matematik. Ska du väva måste du klara av avancerad matematik. Så säger en av mina kollegor som på senare år börjat väva, något som hon lärt sig från scratch. Hon har intresse för matematik, formgivning och färgsättning. Hon använder inga förlagor utan väver på egen inspiration och kunskap. Nu är hon inne på sin andra vävstol som är avancerad.

Tycker mycket om de bevarade textilierna från förr (mammas, mormors, farmors) men har inte satsat på vävning i den omfattningen själv. Men kanske kommer den urgamla vävstolen upp igen. Mattrasor i mängd har jag och har fått löfte om hjälp att sätta upp en väv för det klarar jag inte själv. Framtiden får utvisa om det blir av.

Konfektion kontra skräddarsytt

”Igen har arbetstempot ökat. Sömmerskorna på Vasa Bomull arbetar då som nu med tidsstudiemän flåsande i nacken. Sömmerskorna skyndar sig, de har få pauser. Men ledningen påstår ändå att det tar för lång tid. Snart vill ingen arbeta i sömnaden.

För att sy en promenaddräkt behövs kunskap och erfarenhet. Det kräver handlag. På bomullen syr vi söm på söm på söm. Vi byter tråd, syr nya sömmar. Därför får fabrikssömmerskan mindre ersättning än finsömmerskan.

Vad hände med skräddaren? Med sömmerskan? Betänk stoltheten att sy en hel dräkt. Ryggsömmar, axelsömmar, sprund, ärmar, fåll, fickor, stickningar, krage, knapphål. Men det stolta yrkets stolthet, att på riktigt kunna sy, har av industriernas tänkande herrar delats upp i minimala moment. En syr ärmarna. En sprundet, en annan fickorna. En ansvarar för kragen, en annan för knapphål. Vi arbetar i samma sal men vi samarbetar inte. Vi sitter i långa rader, vi ansvarar för varsin söm. Vi kallas sömmerskor, men vi är det inte.

Det är begripligt att direktionen talar om ekonomi. Direktörer ansvarar för stora belopp och stora värden i maskiner, byggnader, beställningar och transporter. Men det sönderdelade arbetet delar sönder även sömmerskornas löner. För oss arbetare är ekonomi det samma som att sälja våra händer och fötter, att utföra arbetet, låta någon annan sälja det vi tillverkat och inte har råd att köpa det själv.

Finlands kvinnor fick rösträtt före många andra länders kvinnor. Men vi har fortfarande samma låga lön som kvinnorna i länderna utan rösträtt. Kvinnor tjänar sextio procent av männens lön, för samma syssla. Fackföreningen får numera finnas, men bara om den inte ställer några krav.

Sömmerskorna på Vasa Bomull kräver att jagandet av varje minut och sekund upphör. Sömmerskorna kräver en lägre rimlig arbetstakt och rimlig framtida prissättning av arbetet, likställd med de manliga arbetarnas.”

Ur Bomullsängeln av Susanna Alakoski
Sid. 411 f

 Mamma hade lärt sig till sömmerska och efter att ha arbetat i egen regi en tid tog hon anställning på en syfabrik i Uppland. Där stod hon ut ett knappt år. Sömmerskor satt på rad efter rad och sydde, var och en ett enahanda moment att genomföra. Löpande band kallas det.

 

 Mönster till barnkläder från Hemmens Forskningsinstitut.

Nej andra arbeten passade bättre men att sy till sig själv var roligt och när barnen kom var det oss hon sydde till. Jag minns älskade hemsydda plagg ända upp i tonåren. Och till våra dockor syddes det också förstås. Handsydd konfektion som efter kriget hade låg status, det var "finare" med fabriksgjort förstod man sen även om haute couture alltid varit eftersträvansvärt på grund av gott hantverk och bra kvalitet till en hög kostnad. Och nu har det svängt igen och snabbt hemklickade klädesplagg som används en eller få gånger hoppas vi ska vara passé snart. Materialen är dessutom ofta undermåliga. Shein och Temu är ett par av företagen på världsmarknaden som lockar med billiga konfektionskläder men även t ex H&M.

Sommarklänning med gansband och rosett

Snacka om samhällsservice

Miniformat

I en liten näverask ligger en ytterst liten träsked med en liten flisa bortfallen i skedbladet. På skaftet står skrivet "Skåpviken".  Där hade pappa och hans familj en sommarstuga. Livet där verkar ha gett stor glädje under många år,

Under några år under andra världskriget fördes loggbok under vistelserna där. Jag har gjort utdrag ur den som presenteras här: En loggbok från 40-talet.

Träskedar, slevar och knivskaft finns det många av. Det var för många i föregående generationer ett fritidsnöje att snida i trä. Det är trevligt att alstren finns kvar.

Äng är åkers moder

”Äng är åkers moder” brukar man säga – eftersom ängsmarken varit avgörande för jordbrukets utveckling. Utan hö från ängen överlevde inte boskap vintern, och utan boskap blev det ingen gödsel till åkern. Men ju mer hö desto mer gödsel, större åkermark och bättre skörd.

Slåtterängen är en artrik miljö med en mängd sorters blommor och gräs, fjärilar, fåglar och svampar. Här kan både insekter och större djur bosätta sig eller finna föda, och pollinerare som bin och humlor kan göra sitt jobb.

I och med jordbrukets rationalisering har en stor del av ängsmarkerna blivit skogsplantage eller vuxit igen på egen hand. Men på ett fåtal platser runtom i Sverige slås fortsatt det höga ängsgräset med lie varje sensommar.

Text: Ida Säll
https://bygdochnatur.se/sommar-sommar-och-slatter/

Tänk att jag har växt upp med detta levnadssätt i ett småskaligt jordbruk i en liten by. Det är jag stolt och glad över. Där naturgödsel spreds över åkrarna, hö och grönfoder hässjades, korna gick ute på efterbetet under sensommaren, de mjölkades för hand, efter kalvningen gav korna näringsrik råmjölk och det som kalven inte drack kunde bli kalvdans, hönsen värpte ägg för husbehov.

Hur bra mat åt vi inte då, ingen superprocessad föda alls.

  Poängen med ängen

Men jag blev också bestört då en jämngammal väninna, som växt upp i samma by och med ett litet familjejordbruk, inte insett förrän som 50+ are, då vi talade om detta, att utan kreatur växer markerna igen. Det fick mig att fundera över människors sätt att förstå och analysera sammanhang eller inte. Och om hur olika intressesfärer formar människor med samma uppväxtförhållanden.

Det är så lätt att säga att vegansk mat är bäst för oss människor men då får vi också bereda oss på att landskapet fortsätter att växa igen. Åkermark och vall (lägdor) behövs då inte till kreatursfoder och i norr inte heller till spannmålsodling. Men visst bör vår köttkonsumtion minska. Vi borde äta bättre kött än storskaligt industriproducerat. Kött som kostar lite mer.

Jag gissar att den åkermark som fortfarande är öppet landskap i längden inte kommer att kunna hållas öppen här. Den inte är värd att bruka, inga kreatur lever här längre förutom några hästar som är dåliga på att hålla markerna fria från sly

Ny ytterdörr

Fråga som ställs: Ska ni inte byta ytterdörr på huset? 
Fasaderna är färdiga men den gamla dörren sitter kvar.

Jovisst ska en annan dörr på plats.

Den befintliga ytterdörren kommer att bytas ut.

Kornischers konstruktion

 

Kornisch sedd underifrån med spår för gardinkappa och gardinlängder. Här i huset använder jag endast gardinlängder.

Kornisch-glid i form av träkula med metallclips. Gliden clipsas fast på gardinlängden och träs in i spår  på kornischens undersida.

De här kornischerna har slät almfanér på framsidan. Kornischerna vid de mindre och lägre placerade fönstren har även fanerad ovansida.

Länk till kornischgliden, de små pryttlarna, detaljerna som gör det.

 

På den högre sittande och längre kornischen är en öppning, något större än glidkulan, upptagen i ena änden av spåren. Den ser ut att vara hemmagjord. Då slipper man hänga av kornischen varje gång gardinbyte sker. Andra kornischer har en uppfällbar sida för lättare gardinbyte, så icke de här.

 

Märker att kornischer är på tapeten igen bland de som vill inreda sitt hem i retrostil 30-40-tal. Det här finrummet inreddes 1950 med de här kornischerna. Gardinerna är andra men tyget från 50-talet som jag sytt har en härlig kvalité.