Allfatet är flexibelt

Det är så många alldagliga, konstiga, vackra, fula, minnesgivande föremål som kommer fram ur gömmorna allt eftersom. Som det lätt blir då man tar över ett hus och skjuter viss genomgång av prylar på framtiden. För det spelar ju ingen direkt roll om man har total kontroll över grejorna eller inte. Åtminstone inte småprylar.

Det här är ett tidstypiskt fat av melamin från 70-talet, helt oanvänt och med sisådär 10 cm i diameter. Att användas som coaster eller varför inte fat till en krukväxt. Bra att ha - men kanske kommer det aldrig att bli nyttjat - åtminstone inte som askfat.

När jag ser bilden som ska sälja fatet minns jag illustratörer som Jane Bark och Marguerite  Walfridson som gjorde illustrationer i tidskriften Femina som jag tyckte om ända tills tidningen "tog av sig rödstrumporna" och satsade mer på kvinnors utseende än på att tillfredsställa kvinnors intellekt.

Minnen av släkten och kulturen

Jag får följande argument varför man inte ska släktforska och hembygdsforska när jag pratar med min barndomskamrat här i byn:

• man får vetskap om all inavel och hittar genetiska förvrängningar (jobbigt)
• man kan råka på anfäder som är mördare och tjyvar (skamfyllt)
• man kan inte säkert veta om fäderna är de rätta fäderna på grund av all promiskuitet som förekommit (osäkerhet)

Såklart håller jag inte med att det är argument nog för att inte lära sig mer om sin egen historia. Så klart måste inte heller alla vara intresserade av sin egen historia men med inställningen som beskrivs ovan blir också kulturhistoria ointressant att forska i. Låt hus förfalla och ruttna eller riv dem - de påminner om något obehagligt.

Resonerar man som ovan blir det också lätt att tvivla på vem som är din biologiske far. Är du kvinna kanske du vet vem som är far till dina egna barn, som manlig individ är det mer osäkert om du är far till det barn du tror är ditt. Och vem är farsa till dina döttrars barn? DNA-tester är ju ett rätt nytt tekniskt redskap för släktbestämning.

Kanske finns ruskiga familjehemligheter som inte får spridas? Mord, släktingar med intellektuell funktionsnedsättning som hölls instängda under hela sin levnad en gång i tiden, varjehanda brott och mycket mera som måste tryckas ner och gömmas/glömmas.

Hur vi behandlar minnet av människorna före oss, och det de skapat,visar på vilken civilisationsgrad en människa, en by, ett samhälle, en nation har!

 

.

 

 

Ko-kompisar

Fjällkor kan vi inte räkna med finns i dagens stora kreatursbesättningar. Den tiden är över. Jordbrukets rationalisering bara fortsätter och det industriella tänket är knappast till fördel för kreaturen. Undrar hur länge Norrmejerier kan överleva i nuvarande form? Min upplevelse av jordbruk, det väldigt småskaliga, är en spillra av det förgångna, något som snart ingen här i landet har varit med om.

 Fjällkor snidade i trä med öron av läder. Av Jacob Baumann.

I länken nedan syns förändringen inom bestånden av mjölkkor mellan 1977 och 2022. Jordbrukets rationalisering är tydlig. Gruppen 1-9 mjölkkor utgick till exempel 2015, men i den gruppen fanns det 140 000 kor år 1976 vilket motsvarade 21 % av alla kor. Idag är gruppen med större besättning än 100 mjölkkossor den utan konkurrens största gruppen. Titta på intressant rörlig statistik:

Hur många ko-kompisar har mjölkkorna? 

Skjut inte så många älgar

I Västerbottens-Kuriren den 6 juni 1979 kunde man läsa att flera av länets jägare tyckte att älgtilldelningen var alldeles för hög.

Man blir ju ytterligt förvånad när man hittar en sån artikel. Det ni ser är bara första sidan. Här är jakten hur helig som helst och att skjuta älgar hör till något av det viktigaste för många på landsbygden.

Det finns många jakthistorier att berätta - som han i byn som fällde två älgar med ett skott på så sätt att kulan träffade en gren och orsakade en rikoschett som träffade älg numro två. Så gick det naturligtvis inte till men straffet för jaktbrottet blev lägre. Älgarna sköts ju utanför det egna jaktområdet vilket uppdagades och polisanmäldes. (En rikoschett är en kula från ett vapen som vid kontakt med ett annat objekt ändrar riktning.)

Värdegrunder

Så värdefullt det är att umgås och ha nära till några människor med samma värdegrund som man själv har! Erfarenheten säger att det är lättare att hitta rätt umgänge i en stad, med många olika grupperingar, än på landsbygden i en bygd där ingen får tänka och tycka utanför "boxen". Där ingen vågar sticka ut. Detta får till följd att inga ifrågasättanden sker offentligt, det blir minimalt med diskussioner och analyser där olika argument tillåts komma fram. Källkritiskt tänkande saknas eller uttalas inte annat än möjligen hemma vid matbordet. Det blir likriktade tankar, få fruktbara möten därmed inga givande samtal.

För individers utveckling krävs:

rättvisa
avsaknad av rädsla
gemenskap
samarbete
tron på allas lika värde
nyfikenhet

Om inte uppstår något som kan kallas intellektuell understimulans vilket knappast är något att sträva efter utan måste motas bort för den personliga utvecklingens skull. Eller är det så att alla individer inte behöver utvecklas för att finna sig själv och må bra???

 

Så här kan ett bra och kreativt möte gå till väga.

Klokt skaldat

 

Den blickar aldrig framåt 
som inte kan blicka bakåt, 
den sörjer illa för barnbarn 
som saknar intresse för farfar, 
den vet föga om rummet 
som inte har känsla för tiden, 
den tänker föga på andra 
som blott lever här och nu.

Alf Henriksson