Julkrubbor

E. Roesler Franz (1845-1907) Corridoi di Borgo

Här finns min beskrivning av krubban i S Maria in Via Lata att läsa (varje år byggs en ny julkrubbsmiljö upp):

Ett dygn beskrivs från åskvädersdag till klar natt. Det är några minuters fantastisk fint sceneri som konstant börjar om. Byggnaderna är knappt en meter höga och börjar i brösthöjd.

Regn, blixtar, lysande gaslampor med flämtande lågor. Början av regnet är försiktigt sedan vräker det ner (och det är riktigt vatten). Försäljare av rostade kastanjer finns med likaså brasa och springbrunn/ dricksfontän, kläder på tork på linor, två kvinnor under ett paraply, affischer på väggen (jag tänker på Pompeji). Grårosa regnhimmel, vackert, vacker blå natthimmel med några få starka stjärnor (som blir starkare efter ett tag) och molnslöjor som drar förbi. Himlens färger speglar sig i fönsterytor.

Den uppbyggda miljön har en enorm djupverkan.

Födelsen tilldrar sig till höger utanför "målningen", avskärmad från gatan medelst staket. Maria med alldeles för stelt ansikte, ej inlevelsefullt. Regnet börjar bortom staketet, födelsen befinner sig helt utanför händelserna på gatan. Efter Trettondagen ställdes vackert klädda tre konungar med sina tjänare upp - på väg till Jesusbarnet.

Detta är den mest fantastiska av krubborna i Rom. En akvarell av Roesler Franz hade blivit iscensatt och tredimensionellt uppbyggd enligt målningen Corridoi di Borgo inser jag vid andra besöket.

Molto bello! Bellissimo!!

* * *

Nedan några andra minnesanteckningar från tre av alla de kyrkliga julkrubbor som besetts:

 

S Ignazio

Komet som rör sig på himlen mot konstig stiliserad ängel. Backprojection. Stjärnor lite för starka. En fjärd med stiliserade vågor. Segelbåtar rör sig från höger till vänster och vice versa. Hur "vattnet" fungerar vet jag inte.

Krubba till höger som en del av helheten.Gåvor på väg.

Bäck med damm där en anka simmar. En bro över ån längre bort. Vid brofästet sitter en man och fiskar, han har fått napp och fisken dinglar sprattlande och glittrande på reven strax ovanför vattenytan. Fisken rör sig genom att stjärten nuddar det forsande vattnet (som är  riktigt). Kul!

Kokande grytor med ånga. Är ångan riktig eller hur åstadkoms den? (Det är väl knappast bra för kyrkans inredning med fukt i rummet?) Hammondorgel-musik i bakgrunden!

S. Pantaleo
Jättefin krubba, förhållandevis liten, men med djupskapande rumslighet. Något av tittskåpsteater. Liggande, trött Maria ser på sin nyfödde son. Josef står hukande intill.
Bakom är det gatuliv, gallergrind, stork på taket, tvätt på tork, mycket judiskt folkliv då platsen för krubban är förlagd till Betlehem vilket syns på byggnader och klädsel.
Mycket fint!
Spanska julkrubbvännerna i Madrid hade arrangerat och krubbfigurernas skapare står nämnd vid namn på litet plakat bredvid. Juste info!

Chiesa di Gesú e Maria
Fin krubba, bearbetad. Figurer lika stora som i min egen krubba i Sverige. Blå bakgrund som i så många andra kyrkor.
Månen, som är halv, och stjärnor tindrar ibland, sen blir det ljusare men fortfarande blått. På "natten" tänds det i fönstren i de bergsklättrande små oregelbundna husen. Ett  stort brusande vattenfall har åstadkommits mellan två bergsbyar med hjälp av vadd som klistrats på en axel. Axeln roterar, vattenskummet forsar. I nedre delen av landskapet ligger segelfartyg i hamn med revade segel.
Fruktstånd täckta med markiser syns och intensiv handel pågår intill födelseplatsen dit de tre heliga kungarna har kommit.

* * *

Jag kan inte påstå att jag varit eller är särdeles intresserad av dockskåp. Men de italienska julkrubborna har jag fastnat för. Många har härligt suggestiva utomhusmiljöer som byggs upp för att vara till glädje för många under en knapp månad.

Tomtebloss

Ett gammalt paket med tomtebloss/julgransbloss finns bevarat. Det är köpt på Konsum för länge sedan. Evighetskringlan på prislappen påminner om det.

Hur många trevliga tillfällen har inte tomtebloss gnistrat i juletid här i huset. Det är ett enkelt sätt att sätta lite fest på tillvaron om man som jag tycker att det kan räcka ibland. Pyroteknik när den är som enklast som har använts här i huset många gånger, gärna när det är lite mörkt. Det bästa var att böja ståltråden till en krok och hänga blosset i något, t ex granen, och sedan tända på. Och då får man vara lite uthållig för att få blosset att tända. Att hålla i blosset med bara händer är ingen hit, ståltråden blir rejält varm.

På finlandssvenska heter tomtebloss sprakasticka. Observera att alla vokaler här uttalas som korta dito. På danska heter det stjernekaster och på norska stjerneskudd. Läser jag på wikipedia.

Hammargrens i Kungsbacka tillverkar fortfarande julgransbloss.

Det BLÅ skåpet

 

Det här blå skåpet förknippar jag med farmor Olivias och farfar Gottfrids hus i Rundvik. Drickamålning i en starkt blå kulör, kan det vara koboltblått? Stort är skåpet med över- och underdel och stod i det tillbyggda sovrummet mitt emot kakelugnen. Det har långt efter detta stått undanställt länge och den ljusa patenteringen (färggrunden) har kommit fram på än flera ställen. För mej är detta DET BLÅ SKÅPET. Ett sådant där skåp som är svårt att bli av med eftersom väldigt få vill ha/behöver/kan få plats med en så stor möbel.

Skåpet stod fram till 1927 i storstugan,dvs köket, i farmors morföräldrar Jacob Perssons (1837-1927) och Brita-Kajsa Jonsdotters (1835- 1896) torp i Tennstrand, Tenstana. Jacob flyttade 1913 in till dotterdottern Olivias hushåll men först när arrendekontaktet för torpet gick ut flyttades skåpet till Rundvik. Pappa, som föddes 1917, mindes var någonstans skåpet stod i torpköket - direkt till höger innanför dörren från farstun. jag är förundrad över att jag var så förutseende att han fick frågor om sådana här uppgifter. Det är jag nöjd och glad över så här sett i backspegeln! Jovisst, det var ett sätt att söka sina rötter, att få veta mer om den plats på jorden där anfäderna bott och verkat samt förstå deras levnadsförhållanden. Strukturomvandling och urbanisering, där min flytt var en del av landsbygdsförvandlingen, har fått till följd att jag velat hålla kvar minnen och kunskap om släktgrenarna.

Ett BLÅTT skåp har varit en del i den processen.

Reseffekter

Vilka drömmar hade den unga kvinna som använde denna resväska och röda och granna hattask?

Reseffekter på det mahognymålade högskåpet från morfarsmor och -far, Klara och Johan Olof.

Resväskan är en sådan där som var så vanlig och som nu ofta har syns som rekvisita i inredningssammanhang. Den är tillverkad av svart kartong med läderskodda hörn och kanter. På ena långsidan finns två gångjärn och på den andra två regellås med överfallsbygel. Tillhörande nyckel är fastsnörd inne i väskan. Invändigt är den klädd med brunmurrigt smårutat papper och har remmar att spänna fast innehållet.

Av fastklistrade lappar i flera lager framgår det att väskan senast blev polletterad från Uppsala C till Nyåker den 2/7 1952.

Jag har själv använt den vid tågresor och alltid tyckt om utseendet, men numera används den till förvaring. På etikettlappen står mitt namn textat och en Södermalmsadress. Äldre funktionsdugliga föremål har alltid behagat mig, jag har full förståelse för det retroliv som vissa lever idag när det kommer till kläder, inredningar och mat.

Hattasken har varit ute ur modet hela mitt liv, den är verkligen inte nött och kom kanske till användning en kort tid på 40-talet.

Vad tänkte min mamma på när hon reste iväg med dessa reseffekter? Vilka drömmar hade hon? Vad förväntade hon sig av livet? På detta foto bär hon ytterligare en variant av väska, en mjuk bag. Klädd i resdräkt som jag förmodar att hon själv sytt, svarta skinnhandskar, nylonstrumpor och ett par rejäla promenadskor i mocka med gummisula.

Aristokrat

Jag kom att dricka kaffe ur en kaffekopp, som var bekant på något sätt, i början av veckan på ett galleri i Värmland. Men den såg ju så blingblingig ut, inte funkissvensk precis.

Jojomen, det var koppen Aristokrat formgiven av Wilhelm Kåge för Gustavsberg. Läckert! Själv håller jag mig med stilrena Atlanta utan blomma, utan guld och med ett vitt öra.

För linneskåpet

 

I linneskåpet finns en doftpåse med lavendel (det skulle lika gärna kunna vara skvattram). Den är liten och behändig och i somras bytte jag till färskt innehåll. Vem som broderat det enkla korsstygnsbroderiet kan jag bara gissa mig till. Det enda jag kan säga att inte är det jag - men glad är jag att någon har valt att lägga ner tid på den lilla grejen.

Fingertutor

 

Detta är gamla fingertutor av läder från medicinskåpet. De användes/används för att förhindra att ett omplåstrat finger utsätts för väta och/eller smuts. Tutor av idag har samma modell.

Som arbetande på ett sågverk, som snickare på  en masonitefabrik och som jordbrukare hände det att ett finger kunde skadas. Det hände främst män inom arbetarklassen, naturligtvis, som skadade ett finger eller flera. Blev kroppsdelen inte bortsliten, avkapad eller mosad var det inget att oja sig över.

Spik och dyckert

 

Spik och dyckert finns, många av Gunnebos tillverkning. Både blank och galvad. Spårskruv finns också. Allt det här är bra att ha.

Klippspik är det sämre med. Klippspik går bra att återanvända när man rätat ut dem. Det är precis vad vi gör på annat håll.

När jag börjat på KTH tyckte min far att jag borde känna till olika spiksorter och beskrev dem i bild. Det blev två rutade ark - nedan syns det ena. Det var kanske hans sätt att försöka hjälpa sin dotter i en mansdominerad byggbransch. Så hyggligt.

Raklåda med hyvel

 

Farfars raklåda numero 2 är av trä med masonitelock! Denna raklåda använde han efter att han började med rakhyvel. Läderflärpen mitt på locket användes för fastsättning av rakspegeln. (Där sitter normalt den tillfälligt borttagna etiketten där pappa beskrivit lådan och dess funktion.) I lådan finns raktvål, rakborste, rakbladsslipare, några styckeförpackade rakblad, rakhyvel med originalkartong och alunstift.

Rakhyveln "SESAM", Best Swedish Work, Saftey razor. Patent nr 109997.

"Genom apparatens snedställda skärläge uppnås en verkligt behaglig och effektiv rakning. Bekväm att använda, då man kan spola apparaten fullständigt ren utan att den behövs isärtagas. Inga delar som rosta."

Och vad är då detta?

Jo, en slipapparat att vässa rakblad med. Rakblad återanvändes, hur många gånger de tålde att slipas vet inte jag. Men återbruk och sparsamhet gällde.
 

Alunstiftet från HEGA finns också i lådan. Alunstiftet är första hjälpen för huden när rispor eller skärsår uppstår vid rakning. Stiftet fuktas och placeras kort tid på såret, blödningen stoppas på enbart några sekunder, genom att alun stramar åt huden.

Det lättbrutna stiftet har en skyddskapsel av trä som skruvas på. Kapseln är svarvad med spår målade i grön kulör, samma kulör som trädelen där alunstiftet är fastsatt.

Farfar dog 1951, detta har pappa sparat sedan dess. Ting utan värde - utom för honom. Min tolkning är att han såg de här tingen som minnen efter en älskad far. HÄR finns farfars raklåda nummer 1.

Rakkniv och strigel

Min farfar Gottfrids första raklåda finns sparad. På en liten etikett  står det med pappas handstil: "anv. under "rakknivstiden", hans rakkniv var berömd för sin skärpa". Lådan är av gammal modell, så såg t ex ljuslådor ut under talg- och vaxljus-eran. Själv hade jag en gång ett pennskrin av samma modell fast mindre.

I lådan finns ett bryne för rakkniv samt en rakkniv "köpt av en gårförehandl. "Karlén" 1904, skaft egen tillv." På skaftet står farfars initialer samt 1904.

 

 

Rakstrigeln Imperial Cushion no 275, Howard Strop Co. Boston Mass. U.S.A. köptes på samma gång som rakkniven av gårdfarihandlaren Karlén. Den är för lång för att rymmas i raklådan. Rakstrigeln av trä är klädd med läder runt om bladet, redskapet användes för skärpning av rakknivar, i skaftet finns pasta att stryka på strigeln (har pappa nogsamt antecknat).

"Hustavlan"

 Jag och mitt Hus vi vilja Tjäna Herren.

Den här tavlan ska ha suttit ovanför en av dörrarna i farmors och farfars hus. Om det stämmer vet jag inte. Om jag får gissa tror jag i så fall att den kommer från farmorsmorfar Jacob och farmorsmormor Brita Katarina och som följde med "gammelmorfar" Jacob till Rundvik när han flyttade in hos sitt barnbarn, min farmor. (Men säker är jag inte, tycker det är svårt att datera den stilmässigt.)

Den här tavlan kommunicerar hierarkier, den kommunicerar att överheten ska lydas. Den visar på en samhällsordning som en gång var. Under mycket lång tid. Jag tycker det är intressant och viktigt att förstå detta för att begripa hur samhället fungerade då och förstå de reminiscenser som fortfarande finns kvar bland befolkningen, trots vårt maximalt sekulariserade svenska samhälle.

I Martin Luthers lilla katekes, som publicerades 1529 och som så småningom kom att finnas i varje hem, står som sista avdelning överskriften "Hustavla". Lilla katekesen användes vid de årliga husförhören då befolkningen skulle se till att kunna delar av den utantill.

I Hustavla 4  beskrivs "Om överheten"

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. (Rom 13:1-4)

 **

I Wikipedia finns Hustavlan beskriven. Hustavlans värld innebär en samhällssyn som beskriver varje persons plats i tillvaron. Världen delas upp i det andliga ståndet, det världsliga och hushållets stånd. Det senare beskrivs så här:

I hushållet på denna tid innefattades alla som bodde och arbetade på en gård, så förutom det man i dag ser som kärnfamiljen kunde det även ingå pigor, drängar och äldre släktingar. Överheten i hushållet var framför allt husbonden, men i många situationer var det snarare husmor som genomförde de uppgifter som hörde till överheten. Rollen som tilldelats överheten i hushållet var att både moraliskt och ekonomiskt sörja för hushållets alla medlemmar, i detta ingick såväl att sätta mat på bordet som att se till att alla var insatta i Guds vilja och bibelns ord. Genom så kallade husförhör kontrollerade prästerna att alla i hushållet kunde läsa och citera viktiga delar av bibeln. Resten av hushållets uppgift var att göra de uppgifters som tilldelades dem och att visa kärlek och vördnad för husbonden och husmodern. Hustavlan är i detta sammanhang förmaningar till de boende i hushållet.

”	När var och en sin syssla sköter, då går det väl, vad än oss möter.	„
– Luthers lilla katekes, Hustavla:15

Flickdröm?

Det här är ett alster från textilslöjden (syslöjden), tror det var i högstadiet. En rosa ros av bomullsväv med kronblad av filt i två gröna kulörer och en styv stjälk virad med grönt bomullsband, snedremsa. Bomullsband har även limmats runt kanten på den runda spegeln som döljer sig på andra sidan. Allt för att skydda spegelkanten och från fingrar att skära sig.

Rosa kulör, romantisk ros, en spegel att spegla sig i för att kunna jämföra sig med andra - skolan hjälpte till att forma flickor in i en given könsroll. För vissa var det svårt att anpassa sig...
 

En brosch

Det här lilla korset, några få centimeter långt, är ett smycke av enkelt snitt. Jag har det som minne efter farmor men har aldrig burit det själv.

Det hade passat väl som påsksmycke men så blev det inte.

Men när jag nu ser det...
...påminner broschen mig om en händelse i en av grundskolans första klasser. Vår lärarinna var Tora Strömgren som vi hade i årskurserna 1, 2 och 3. Därefter gick hon i pension. Vi hade lektion i kristendomskunskap (man hade det på 60-talet) och när fröken berättat och om något avsnitt ur gamla testamentet, fick vi i uppgift att rita en bild av den ark som stod i templet i Jerusalem.

Förbundsarken, vittnesbördets ark (heb. 'Aron ha-berith) är i de bibliska berättelserna (2 Mos. 25:21, 40:20) en guldbeslagen träkista där de båda lagtavlorna som Mose fått av Gud på berget Sinai förvarades.

Kistans lock ansågs samtidigt vara Guds tron och var smyckad med två gyllene keruber. Arken var det synbara vittnesbördet om Guds närvaro. Sedan den en tid förvarats i Shilo, fördes den av David till Jerusalem. I Salomos tempel fick den sin plats i det allra heligaste,^[1] där den stod till Jerusalems förstörelse år 586 f.Kr. 

Hämtat från wikipedia trots att uppgifterna där inte anses helt trovärdiga då de inte är källkritiskt granskade: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rbundsarken

Allt eftersom vi var klara skulle vi var och en gå fram till katedern och visa teckningen för fröken. Jag hade ritat en låda med änglakeruber på, vars vingar var gula som guld. Keruberna böjde vingarna mot varandra. På väggen ovanför arken hade jag ritat ett kors. Det var ju kristendomskunskap vi hade :-)

Vad fröken Tora sa om min teckning minns jag inte förutom att hon sa att ett kors hörde inte hemma på teckningen. Arken och templet existerade ju långt innan Jesus föddes och korset blev till symbol för kristendomen först efter hans död.

Jag fick världens insikt. Jag förstod historia, jag förstod tidens gång, jag förstod något av innebörden av källkritiskt tänkande trots att jag var barn. Den där lektionen i kristendomskunskap var något som fick mig att tänka längre än vad jag gjort innan, fick mig att ifrågasätta min kunskap och mitt eget handlande. Gissa om det har varit nyttigt resten av livet...?  Det må vara hur det vill med förbundsarken - teckningsuppgiften gav en stark aha-upplevelse. 

Min teckning finns inte kvar vad jag vet men trots det minns jag situationen så väl. Att få insikt, att få ny och nyttig kunskap. Har du något minne som finns kvar där du insett tidens gång, din egen plats i historien och därmed fått upp ögonen för källkritik?

Påskveckans början

  

Svenska flaggan i topp på påskveckans första dag, Påskdagen. Den gamla, vackra bomullsfanan gick till väders idag.

Gula ranunkler och vide är en av påskbuketterna för i år. Påsken är alltid lika härligt vårlik närhelst den infaller.

Köksskåp + hyllpapper

 

Det är fiffigt med skjutluckor till överskåpen i ett funkiskök. Extra roligt och intressant blir det då man känner till vem byggde köksinredningen, vem målaren var som målade hela härligheten och vem som lade in det hyllpapper på 1960-talet som fortfarande ligger kvar där. De som en gång var människor av kött och blod, vars avtryck fortfarande finns kvar här. Det kan beskrivas med orden autenticitet, proveniens och affektionsvärde.

Roligt är det även när man forskat fram årtalet då de av Wilhelm Kåge designade Atlanta thekoppar från Gustavsberg köptes in till hushållet med hjälp av en kassabok. Och själv är den som kompletterade thekopparna med annat Atlanta-porslin under sen tid då tillfälle gavs - enbart för att det är ett av henne älskat porslin.

Högertrafikomläggningen 1967

 

Klockan fem på morgonen söndagen den 3 september 1967 gick Sverige över till högertrafik. Minns någon? Därmed anpassade vi oss till det trafiksystem som finns i alla andra länder på Europas fastland.

 

Det där måtte ha varit en stor dag. Så mycket information som gick ut - och det var bra och säkerligen behövligt. Den här broschyren delades troligen ut i grundskolan, jag har skrivit mitt namn i den och här visas delar ur skriften som nyligen återfanns på tredjevinn´ , det kommer fram nygamla grejer nu och då.

På den tiden, 1967, var jag fotgängare och cyklist. Minns så väl att jag, när skolan i Lögd´ slutade för dagen måndagen den 4 september, cyklade ut på Riks13 på väg hemåt. På långt avstånd kom en bil körande och jag hann inse att jag cyklade på fel sida och svängde över till högersidan. Någon fler felmanöver med hänseende till högertrafikomläggningen minns jag inte hände mig.

Högertrafikomläggningen var en stor rikstäckande operation och som jag minns det var informationen till medborgarna mycket bra, bland annat med hjälp av de många typiska och tydliga H-skyltarna.Jag hade ett sånt här märke klistrat på cykelstyret på min rosa Crescent, den cykel jag fått då jag fyllde 7 år. Innan dess hade jag lärt mig cykla på en vuxencykel, en 28-tummare, som jag inte nådde upp till sadeln på. Ni kanske minns hur det fungerar - jag stod rak men cykeln lutade från sida till sida allt eftersom jag trampade. En syn som inte förekommer idag.

Dressed for success

Exclusive fashions by Mattel. Book 3.

 

Så mycket det finns att köpa till de där dockorna. Små nuttifnutt-prylar til exempel.

Där är dress-up hattar.

Och där är den i verkligheten - hatten i reklambroschyren för eftermiddagspartyt. Tillhörande ärmlös knälång klänning för eftermiddagsbjudningen finns också. Den här klädseln ingick i köpet när jag köpte Barbiedockan från en klasskamrats lillasyster som ville ha en docka med långt ljust hår och inte en korthårig och ettrigt rödhårig typ.
 

Och här är en salig blandning av köpt konfektion och egna hemmatillverkade kreationer, sydda eller virkade. Två av de välgjorda hemmakreationerna har min kompismamman sytt.

Så roligt det var att göra kläder och leka med den här välsvarvade skapelsen. Så succéartat välanvänd att sminket suddades ut med tiden och huvudet trillade av :-)

Kitschig solnedgång

  

Den här lampan är en riktig favorit. Det är inte första gången jag visar den i bild.

När lampan är tänd kommer ljuset från en glödlampa. Glödlampan av päronform har målats med en röd "prick" som ger den rosaskimrande himmelsfärgen som signalerar solnedgång (eller är det soluppgång?). Här speglas glödlampan i fönstrets två glasrutor. Att en somrigt målad lampa med skärgårdsmotiv - jo för mej är det skärgård och inte insjö - kan ge vibbar av advent och jul är väl märkvärdigt!

Luciakvällens stämning

  

Då jag var liten hade vi till Luciakvällen alltid ett kaffebord dukat med en stjärnformad röd duk med en ljusblå blomformad ljusstake i varje udd. I stakarna stod julgransljus som brinner lagom länge för kaffe eller saft/mjölk med dopp och prat. På bordet var utspritt sockerbitar, pepparkakor och Lussekatter att inmundiga. Och på radiogrammofonen spelades en EP med Lucia- och adventssånger. Stämningsfullt var ordet.

Det här är samma ljusblå ljusstakar med "guld"accenter med Liljeholmens julgransljus.

Före pappersnäsdukarnas tidevarv

Tips inför en fjällvandring år 1946 med barn och blomma! Återbruk var grejen.

En näsdukspåse för näsdukar av tyg som komplement till stormköket, 2020 års julklapp ;-)