Det tydligaste fotografiet som finns på vardagsrummets /finrummets tapet som det såg ut då jag var liten syns här.Länge var det det enda jag hade att gå efter i planeringen. Så gissa om jag blev lycklig då den denna tapet kom i dagen, efter att väggen revs, så den syns i verkligheten.
På 1930-talet blev det modernt med ljusa tapeter som gav
ett enfärgat intryck. Modernismen ville ha en enhetlig och harmonisk
bakgrund, man ville bort från mönster och dekorer. Det var den tyska
Bauhausskolan som ledde den utvecklingen med mur- och vävimiterande
tapeter. Beige kulör och relieftryck utmärkte tapeterna i Sverige långt
in på 1950-talet. I folkmun kom de att kallas havregrynstapet,
gröttapet, efter färg och struktur. Reliefpräglingen kom med tiden att
bli allt starkare, mönstret i vitt var lika diffust som på
gröttapeterna. Det är dit, till det sistnämnda med vitt tryck, som jag hänför tapeten i finrummet.
Jag
hittade en bit tapet i ett av kökets överskåp vid en tidigare städning och blev lycklig då jag trodde att det var en bit av finrumstapeten. Men så var det inte har jag insett
nu men var denna tapet suttit vet jag inte. Kanske nere hos mormor och morfar men jag minns inte hur deras kammare var tapetserad underligt nog.
Beslutet har länge varit att återställa stämningen i finrummet som den var en gång i tiden. Finrummet ska "läsas ihop" med det välbevarade masoniteköket.
Det kan knappast vara många som tapetserar med gamla
gröttapeter
nu för ti´n - om det inte handlar om scenografi eller i museala
byggnader. Kanske är jag den siste i universum som väljer att tapetsera med en sådan här slags tapet i ett ordinärt boende...!? Att jag vill få samma känsla som förr beror säkerligen på de
fina barndomsupplevelser jag förknippar med rummen och huset men även
på att jag genom min yrkesinriktning ser värdet i
det gamla. Det spelar även in att jag har ett annat boende där jag inte tar
hänsyn på samma sätt. Att restaurera är ju kul, det är
detektivarbete och det är lösande av gåtor. Vem älskar inte det? Problemlösningen är i "morfars hus"extra lätt då jag har egna minnen och då många inventarier finns kvar.
Det här är den tapet jag valt att köpa till finrummet.
Leveransen kom i veckan som gick. Tretton gamla tapetrullar som ska kantskäras och klistras. Vilken fabrikör som tillverkat tapeten framgår inte.
Men på tapetbården står det tryckt NT och SVENSK VARA som ni ser uppe till vänster. Det betyder att det är
Norrköpings tapetfabrik som tryckt bården. Det är 24 våder på en tapetbredd som man skär isär.
"Hovleverantör" framgår här ovan. Hos samma firma, som jag bara har lovord för, hittade jag tapeten till
lill-rumme, en typisk
geometrisk 50-talstapet, som väntar på att bli uppsatt. Så blir det även för den nyinköpta. Vi har prioriterat att ta hand om uthus och ekonomibyggnader innan vi satsar tid på att byggnadsvårda bostadshuset. Det finns ingen anledning att jäkta... Huvudsaken är att man har en handlingsplan. Och den finns.
.
.