31 maj 2021

Tapetfynd

En bit av en papperstapet återfanns. Den sattes upp 1956 och sitter på väggarna i sommarstugan under den tapet som jag valde och tapetserade med på 70-talet. Då helt utan tanke på dokumentation hur det såg ut före omtapetsering. Så bra då att en bit 50-talstapet fanns kvar. Diskret kan man kalla färg och mönster.

En masoniteskiva där en dikt ur en tidskrift (antar jag det är) uppklistrad. Runt kanterna klisterremsor av papper avsedda för tätning av innanfönster. Det blev en tavla i sommarstugan på 1950-talet. Återfunnen lite bedagad i ett högskåp.

 

TRYGGASTE VANDRING I VÄRLDEN

Vildbin surrar vid källan och backens ljung
Mor och jag genom hagen med korna. Mor är ung.
Detta är längesedan. Innan din väg blev tung.

O denna tid av ro för mej, oro för mor!
Hagen är Äventyret! Källan är öppen och stor.
Källbusen här i blåsvarta källgapet glor.

Tryggaste vandring i världen, vandring med dig.
Söndagsklänning som lyser på kossornas vattenstig.
Ändå din oro: Pojken. Källan. Gud hjälpe mig!

Hastiga steg! Det är långt till källan ännu.
All din ängslan förgäves. Nog hinner väl du
långt före plasket och vattenspegeln itu!

Tryggaste vandring i världen: En hand som tar
barnets i sin vid en källa, speglande klar,
håller den hårt i sin medan faran är kvar.

Länge vandrar vi vilse i somrarnas brand.
Slutligen når vi källornas brådsvarta rand.
Griper då minnet trofast en trevande hand.

HOLGER WASSTORP

 


29 maj 2021

Fönsterrenoveringens dag 30 maj

Fönster från 50-talet och bakåt är oftast tillverkade av bra kärnvirke. Att (linolje)färgen vittrat betyder inget. Under finns trä utan tendens till rötskador. Så var det på övervåningens fönster i morfars hus. Inget trä behövde bytas ut, det räckte att skrapa, olja in, kitta och måla nya lager linoljefärg.

 

Vi tog hjälp av proffs med renoveringen av de flesta fönsterbågar. Ett par små bågar ska vi själva se över i sommar är planen - sedan är alla fönster på övervåningen färdiga för några decennier framåt. Karmar och innerbågar har vi också åtgärdat själva mestadels genom färgskrapning och ommålning.

Totalt har vi 65 fönster att ta hand om på våra två gårdar, jag kan ha glömt något litet gavelfönster. På gården med permanentboendet har vi renoverat samtliga fönster själva. Och då räknar jag ett fönster som en karm med bågar (både ytterbåge samt innerbåge i vinterbonade hus) Jo, vi har den gamla typen av fönster med enkelglas och lös innerbåge kvar överallt, utom på bottenvåningen i morfars hus. Där bytte min föräldrar tyvärr ut de fina fönstren mot kopplade och mindre bågar i början av 70-talet. Jag tycker mig se att det var vanligare i Norrland än i Mellansverige att byta bort de gamla fina fönstren i enbostadshus. Men denna teori bygger inte på statistik, det är bara en uppfattning jag har efter att ha sett och lyssnat runt under decennier. De norrländska fönster som klarat sig från att bytas ut, sitter ofta i ödehus, eller det som för några år sedan var ödehus.

Så bra då att Fönsterrenovering sedan fyra år tillbaka får en egen dag den 30 maj varje år. Att dessutom läsa om människor som idag lägger ner sin själ i att bevara gamla hus (och fönster) på ett förtjänstfullt och antikvariskt överlagt sätt, känns gott för framtiden.

Det är inte alltför många event i norra Sverige under Fönsterrenoveringens dag. Dock har Västernorrlands museum en jättebra aktivitet som pågår en vecka. Det handlar inte om praktisk byggnadsvård där man hur man lär sig handgripligen renovera ett fönster utan digital fönsterbingo via Instagram. Sån´t bra nytänk, så´n bra idé i sann folkbildningsanda!!!

Fönsterbingobricka från Västernorrlands museum i Härnösand.



26 maj 2021

Är stordrift bäst?

 60 % av all åkermark i Sverige finns vid företag som är större än 100 hektar. För tio år sedan var andelen 48 %.  Enligt statistik från Jordbruksverket

Flera av de mellanstora bönder som är kvar gör ett hedervärt arbete. Skaffar oss mat. Särskilt små och mellanstora mjölkbönder har jag ett gott öga till. Tänk vilken nytta kor och getter gör och vilka utmärkta produkter som framställs. Den jordbrukspolitik som bedrivs i landet innebär dock att centralisering och stordrift kommer att öka ytterligare. Att detta skulle innebära billigare mat kan ingen övertyga mig om. Hur skulle min region ha sett ut med en jordbrukspolitik som varit mindre inriktad på centralisering? Är det bäst för alla när marknadsekonomiska krafter får råda oinskränkt? Norrländsk landsbygd har fått ta mycket stryk genom åren på grund av centralisering och sammanslagning för att uppnå stordrift.

Är litet vackert?
Är stort bäst?

 

Jag är ingen ivrare för centralisering och stora enheter vad det än gäller - men kalla mig inte bakåtsträvare.

Jag läser också att åkerarealens storlek i landet har minskat med 1,1 miljoner hektar de senaste 70 åren från 3,6 miljoner hektar år 1951 till 2,5 miljoner hektar år 2020. 
Under samma period har andelen arrenderad åkermark har ökat från 25 % år 1951 till 46 % år 2020.
 
"År 1951 var andelen arrenderad areal störst i slättbygderna. År 2020 var andelen arrenderad areal störst i Norrland och i Jönköpings län. I Östergötlands län och i Södermanlands län var den arrenderade arealen ungefär lika stor åren 1951 och 2020."   Källhänvisning här.
 
Siffrorna visar urbaniseringens framfart och hur små och medelstora jordbruk försvunnit. Undrar hur samhällsutvecklingen ser ut om 25 år? Hur vill vi ha det?

23 maj 2021

Försommar

  

Kattfötter (Antennaria dioica), både vita och rosa, är försvinnande i Guds fria natur. Den växt jag värdesatte högt när jag var liten och plockade dem vid speciella ställen på vägrenen längs gamm´vägen (gamla Kustlandsvägen). Där är de borta sedan länge när inte vägrenarna sköts som när här var levande jordbruk.

Därför har jag i min trädgård, som tillhör min andra bondgård, köpt plantor och planterat ut och gett dem de betingelser de vill ha. De blommar ljuvligt nu. Men någon stor yta blir det inte, här är tung lerjord och kattfötter vill ha lättare jord och torra förhållanden. Vägrenar längs gamla grusvägar är bra för dem.

Där min farmorsmor bodde i Medelpad var en stor del av gårdstunet täckt av en kattfotsmatta. Jag tror den finns kvar, där var sandjord, husen är kvar och allt är sig ganska likt där när jag var där förra året.

Och eken håller på att få blad som nu skiftar i grönt efter att ha varit brungröna (som asparnas löv) i första början av våren. Ett annat härligt sommartecken är att den sista flyttfågeln som brukar anlända hit - tornseglarna - nu är här. De har bon under gårdens många tegeltak.

Kanske har väl ladusvalorna kommit till morfars hus...

19 maj 2021

Boro - när lappa och laga blir konst

Jag är sent på bollen men...

Inom den japanska kulturen har man varit experter på att tillvarata och laga föremål. De olika teknikerna har till och med benämningar, vilket tyder på att de varit utbredda och vanligt förekommande. De japanska teknikerna för lagning av textil och keramik har blivit varumärken, men sparsamhet som dygd har inte bara förekommit i Japan, långt ifrån.

Lagning av textil:

Lagning av keramik och porslin:

Vi vet att vissa antikviteter som lagats har ett högre värde än de hela föremålen.

På Östasiatiska museet pågår en utställning om Boro. Jag hoppas verkligen kunna se den innan den avslutas. Här finns en blogg som beskriver utställningen, en utställning där även svenska textillagningar finns med för att förankra "nödens konst"  i vårt eget land.

 

Och här är en överrock för barn från Ainu-folket i Sachalin, Ryssland, ur Etnografiska museets samlingar. Bild härifrån.

Att sinka är att hopfoga, ordet används kanske vanligast inom finsnickeri där t ex trälådors hörn sinkas samman som laxstjärtar. Men även trasiga glasföremål sinkades. Lagning av glas sker väl numera med modernt lim men på 1800-talet fanns inte den möjligheten. Benlim och fisklim dög inte, var inte hållbart nog till glas. Därför tog man klammer av metall, sinkor.

En av de inkomstkällor som min farmorsmorfar Jacob (1837-1927) hade var att laga glasföremål. Hur förvånad blev jag inte då jag i ortens hembygdsmuseum fann följande pressglasskål på fot med en text på en lös lapp.

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOBKPtUUbLe__nFnsCXpKzERwQSjg5_64mETEz-hL_2StgS2bRgVySrCL6I-lPoYG8Az4a17NuhbdEfeLCtaEwcxoN5g81HYr93cKV-kkRKzr6KNoQoZ8FPXkufpZvZlM-pAD6bzvnbk4b/s1600/Sinkar-Jack3.jpg

På lappen stod: "GLASSKÅL. Har tillhört Erika och August Eriksson i Rönnholm. Lagningen utförd ungefär 1895 av torparen Jakop Pers´n på Tenstrand. Priset för dylik lagning var 2 öre per "zink".
Skålen skänkt av Amy och Teodor Eriksson Rönnholm."

 

Och här är de verktyg "Sinkar-Jacke" använde för glaslagning: en handsydd läderpåse innehållande "sinkor" för sammanfogning av glas- och porslinsskärvor samt hammare, tänger och "borrar", sylar för sinkning. Borrarna, måste vara extra hårda. De smiddes och härdades av smeden Ramstedt i Husum.

Fullkomligt utan ekonomiskt värde men väldigt trevligt att det finns kvar. Det visar på hur delar av ett liv kunde te sig förr, det visar på hur de som sparat föremålen såg på dem dvs.värda att bevara för eftervärlden. (Precis som de sparade  gamla japanska lagade kläderna på Östasiatiska museet.)

17 maj 2021

Till skydd för de svaga

Regler (och lagar) finns för att skydda de svaga i samhället. I en demokrati gäller det både på ett nationellt plan såväl som i lokalsamhället. Att bortse från regler och skapa sig egna lagar är att tänka på sig själv och/eller sin elitistiska grupp och därmed bortse från de svagare ("dom andra") som var avsedda att skyddas.

”Jeg kan ikke forstå, hvad en regering skal gøre godt for, hvis det ikke er for at hjælpe de svage. De stærke skal sgu nok klare sig!” Kim Larsen
(Vad gott gör en regering (eller en föreningsstyrelse) om den inte hjälper de svaga. De starka ska nog klara sig själva.)

 

Sonen i La Famiglia är numera bysamfällighetens ordförande. När datum för gemensam justering av protokollet bestämdes under byastämman 2018 protesterade jag mot att justering sker med ordföranden, sekreteraren och de två justeringspersonerna tillsammans hemma hos sekreteraren (jämför med en kaffebjudning). La Famiglia införde det hela och fortfarande sa sonen/ordföranden att om jag hade något emot tillvägagångssättet måste jag skulle lämna in en skriftlig reservation. Anders är kommunpolitiker och bör veta vad som gäller!

Hur många år har jag inte försökt få bort denna felaktiga, regelvidriga, integritetskränkande fars som pågått från 2008, där styrelsen bakbinder justerare. Samfällighetsföreningen bildades 2007 genom lantmäteriförrättning  och jag var pådrivande till föreningsbildande för att få stadgar att hålla sig till och förhoppningsvis slippa "vilda västern" där allt skedde hipp som happ. Som ett exempel fick jag som medlem i samfälligheten inga kallelser till årsstämmorna trots att jag bad om att bli kallad! (Det gällde inte bara en förening kan tilläggas.)

Nå, jag tog mig tid till att skriva en reservation efter årsmötet och knackade ett par dagar senare på hos sekreteraren och lämnade reservationen till henne. Hon är välutbildad och skulle ju själv kunna ta reda på vad som gäller inom föreningslivet. Tycker jag. Som var den som såg till att hon blev invald i styrelsen 2007.

Min reservation:


Reservation av beslut taget vid Xx by samfällighetsförening årsstämma den 14 maj 2018.

Jag reserverar mig mot beslutet att justering av stämmoprotokoll ska ske gemensamt med ordförande, sekreterare och båda justeringspersonerna samtidigt vid en given tidpunkt. Detta för att skydda enskilda medlemmars och justeringspersoners integritet och värdighet.

Det är viktigt att värna om justeringspersonernas integritet, vid beslut ska justeringspersonerna stå fria och arbeta för föreningsmedlemmarnas bästa, inte styras av ordförande och sekreterare som kan ha annan syn på frågan än det som är bäst för föreningen. Vi har haft sådana problem i föreningen tidigare och därför föreslog Vera Jonzon vid 2007 års stämma att justeringen skulle ske gemensamt vilket också beslutades. På så sätt kan påtryckning och styrning utövas på justeringspersonerna. Jag tänker på kommande generationer och menar att det för byns framtid är viktigt att människor känner sig fria och inte styrda för att vilja engagera sig.

Då Vera Jonzon argumenterade för justering i grupp hävdade hon att man i Nordmalings kommun brukar göra så. På mötet den 14 maj 2018 framfördes samma argument från ordföranden. 
Enligt kommunallagen får nämndprotokoll justeras gemensamt av ordförande och justeringsperson (normalt väljs endast en justerare och då från annat block/parti än ordföranden) i slutet av ett sammanträde där protokollet redan finns färdigskrivet. Detta då man vet hur samtliga ledamöter kommer att rösta i dagordningens punkter.

”I brådskande fall kan beslut justeras omedelbart vid sammanträdet. Ett färdigt beslutsförslag ska då finnas och det omedelbart justerade protokollet bör skrivas under på själva sammanträdet av ordföranden och justeringsperson. Det ska framgå av protokollet att det är omedelbart justerat.” 
Sådan är inte situationen i Xx bys samfällighetsförening. Inget färdigskrivet protokoll finns att justera vid mötets slut och två justeringspersoner väljs. Därför bör, för att värna enskilda medlemmars och justeringspersoners integritet och värdighet, justering inte ske gemensamt i grupp.

Undertecknat med mitt namn


Nästa år, vid stämman 2019, togs inte frågan om datum för gemensam justering upp. Efter 12 år. Men jag litar inte på att det går rätt till  alla fall. Förtroende raseras snabbt men tar tid att återupprätta.

Byatämma. Bild härifrån

Jag tror att hemmansägarna många gånger var kunnigare om vad som gällde under bondesamhällets tid än på vissa småorter idag.

När de många saknar källkritiskt tänkande och tror på ord som flyger i luften varifrån de än kommer, när man inte ifrågasätter, när man gör som någon säger åt en att göra utan att ifrågasätta. När lögn blir sanning, då kunskap saknar värde och vetenskap är något fullständigt onödigt. Då är det fara å färde för demokratin både i det stora och det lilla.

§

Vad är civilkurage
Vad är rättspatos
Vad är mod
Vad är egen vilja 
 

 

 

15 maj 2021

Trippelfel

 Vem har varit med om något liknande? Jag är idel öra.

En kallelse till en föreningsstämma i vägsamfälligheten kommer med datum för mötet och en dagordning. Inget konstigt med det. Inga motioner finns medtagna - kanske har ingen kommit in, det får man aldrig veta i förväg i denna samfällighetsförening för punkten "motioner" finns alltid med i dagordningen oavsett. Inget förslag från valberedningen - inte heller kutym här i samfälligheten. Men i det stora hela inget annat att säga om kallelsen. Den kom i tid med angivelse av tid och rum.

Några dagar senare kommer ett brev med handskriven adress till den ene av de båda delägarna i den här familjen. Det är från samfällighetsföreningens ordförande och överskriften är MOTION. En motion från ordföranden långt efter att motionstiden gått ut? Vadå? En styrelse skriver ett styrelseförslag (proposition). Och styrelsen formulerar detta tillsammans. Här hade ordföranden brutit sig ur och skrivit något som borde vara ett gemensamt styrelseförslag och finnas med i kallelsen.

Tidpunkt för när en motion ska vara inlämnad till styrelsen står i stadgarna. Motionen ska komma in i god tid före stämman för att styrelsen ska ha tid att behandla motionen: dvs föreslå stämman/medlemmarna att anta motionen eller avslå den.

Här kom "motionen" in efter att kallelsen sänts ut och den var skriven av ordföranden som även var den som skickade ut den. Ordföranden föreslog dessutom i "motionen" något så regelvidrigt som att andelstalen skulle fördelas om till förmån för de med högsta andelarna. En omfördelning av andelstalen är något som ska göras vid en lantmäteriförrättning - inget annat.

I böcker som jag läst om hur samfällighetsföreningar ska skötas, brukar det stå att styrelsen ska se till att inga lagstridiga beslut fattas. Det innebär att styrelsemedlemmarna måste var kunniga i frågor som rör samfällighetslagen och föreningsregler, kunnigare än medlemmarna om så är.

Styrelsen ska vara vaksam och se till att inte föreningsstämman fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. i så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer föreningsstämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.    § Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.


Styrelsen har förut, med samma ordförande, försökt ändra andelstalen. Denna regelvidrighet satte jag mig emot och det hela genomfördes inte. Ingen annan medlem sade något den gången pga okunnighet eller rädsla. Det ska inte behöva vara en enskild medlem som förhindrar att styrelsen och/eller stämman fattar regelvidriga beslut. Styrelseledamöterna ska kunna sin sak, vara kompetenta inom föreningsteknik och veta vad en samfällighetsförening innebär!

Haha, i samfällighetsföreningarna här är det en enskild medlem om får ta stöten och påpeka att förslaget strider mot lagen om samfälligheter. Jag är j-gt less på det. Det gäller inte bara denna gång och denna fråga vill jag tillägga. Okunskapen ser ut att vara djupgående bland de flesta. Och de som vet vad som gäller utnyttjar att de flesta inte har kunskap och försöker på så sätt genomföra förändringar för egen vinnings skull.

Utöver allt annat fick vi på stämman veta att ordföranden på egen hand hade, utan övriga styrelseledamöters kännedom, tagit beslut om en åtgärd som kostar 76 000 kr! utan att samråda med övriga styrelsemedlemmar och framför allt inte fråga medlemmarna på en stämma. Han kunde inte förklara hur och varför detta skett.

Jag hävdar dock att det inte var ordföranden som kommit på idén att ändra andelstalen även om det var han som skickat brevet med "motionen". Det första min man sa när vi läste förslaget var - "det är någon annan än ordf. som ligger bakom detta".  Och ja, vi är övertygade om att hela styrelsen ligger bakom men har påverkat ordföranden att ensam skicka ut förslaget.

På en annan plats i landet skulle ordföranden inte kunna sitta kvar. Jag önskar innerligt att det endast är min by som har så okunniga samfällighetsmedlemmar och styrelser (det här var långt ifrån första gången något sker mot lagar och regler). I så fall kan det ev. vara möjligt att åtgärda inom några generationer då bildningen ökat. Är okunskapen väldigt utbredd på vår svenska landsbygd ser jag inget hopp om framtiden och demokratin. Då kommer splittringen mellan stad och land öka ytterligare. Och minns - det är inte jag som driver på den utvecklingen. Jag försöker få till en utveckling mot rättvisa för alla medlemmar. I vilken bostadsrättsförening i en stad skulle detta gå igenom utan att någon yttrade sig om det orätta i att ändra andelstal utan lantmäteriförrättning?? Bostadsrättsföreningar faller också under samfällighetslagen.

Angående rubriken trippelfel: 1. ordf. skriver "motion" som övriga styrelsemedlemmar säger sig inte känna till, 2. motionen handlar om att förändra andelstalen, 3. ordf. tar beslut i en ekonomisk fråga utan förankring i stämma eller den egna styrelsen.

Så här gick det till den gången styrelsen 2010 försökte ta bort andelstalen.

11 maj 2021

Förnöjsamhet

Nu, fader i himmelen, vill jag säga ett ord till dig.

Jag talar öppenhjertigt och fritt, såsom vi också höra
till samma familj, och du är en som förbarmar sig.

Jag skall derföre säga dig hvad som jag ämnar att göra:

Jag vill sjunga och måla för mig ensam och allen, helt tyst och stilla.
och aldrig göra den ringaste i verlden det minsta illa.

Dig älskar jag, o min himmelske store fader,
om du vill tro mig i dessa mina enfaldiga rader.

Och jag älskar äfvenså din stackars son och alla
dina andre söner, hvad än man i verlden dem allt må kalla.

Din ande älskar jag ock i ord och gerning. När almar och lindar susa,
så hör jag din ande också, likasom då höga vattufall brusa.

Med blommor ha du oeh din ande öfverstrött åt mig min stråt
och med tistlar äfven, hvilka med rosorna följas åt:

Röda rosor och hvita och blå, o lefvande Gud, och blad så gröna.
Hur har du ej smyckat för mig min äng och gjort mina hagar sköna! 

För min del är jag sjelf blott ett för foder mejadt och afslaget hö;
Och derföre nu — när helst du tycker, o min gode fader — så vill jag dö.

C J Love Almqvist

 

Bild från en del av min fina äng.

Den här dikten hade jag aldrig hört förrän jag lyssnade på ett gammalt Sommarprogram med Astrid Lindgren från 1993. Hon läser den här dikten som avslutning på intervjuprogrammet och den var oerhört väl vald med tanke på hennes barndom, uppfostran, hennes uppskattning av det dåtida jordbrukslandskapet och hennes författarskap.

9 maj 2021

Synen på skog och på sig själv som människa

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qEE70lJDFl6jfMJayQc-lcBJTLQqlmKiZ2gUgltaRRl3JU_4vJjtnA74iv4DkYuXDGCCqXEN1M5qUfHM56HvRos_tvD1sYf12gLRvjggRTfBGDwQA1awaQZHjjtDHTCNbsexMc7FKLEN/s1600/granskog1-lavaland.jpg 

Under en av mina vandringar i de jämtländska skogarna slår jag följe med Micke. Vi är ungefär lika gamla och tycker båda om skogen, men på ganska olika sätt. Micke kommer från Jämtland och har bott hela sitt liv i skogens omedelbara närhet. Han kommer också från en familj som bott här länge och den kunskap han har om skogen har han delvis förvärvat från tidigare generationer. Han har också jobbat med skogsbruk i olika funktioner och han är jägare. När vi träffas den här gången har jag gett mig ut för att titta på solnedgången över Norrån. Det finns ett speciellt ställe där den lilla ån rinner genom en vidsträckt dalgång. Ibland ser man tranor och bäver där, och om sommarkvällarna, när solen sjunker i nordväst, fylls dalen med ett varmt nästan gyllene ljus som jag kommit att uppskatta mycket. Det är för att titta på detta som jag under tystnad promenerat genom skogen den här kvällen. Micke kommer åkande i sin Subaru och parkerar på en vändplats som skogsbolaget ställt i ordning. Ljudet från bilradion sprids över landskapet när han öppnar bakluckan för att släppa ut sin jämthund, en ung tik som han ska köra ett träningspass i skogen med. Han har orangea jaktkläder på sig och pratar i telefon samtidigt som han spänner ett pejlingsband på hunden och fixar med sin gps-mottagare. Skillnaden mellan våra sätt att förhålla sig till platsen är påtaglig. Jag tvivlar inte en sekund på Mickes kärlek till den. Det här är hans hem och hans arbetsplats. Han är här så gott som varje dag, vinter och sommar, och så har det varit så länge han levat. Jag själv är turist i jämförelse. Vi har olika ärenden i den här skogen, olika blick på den. Vi bestämmer att vi ska gå en bit och jag föreslår att vi ska följa den lilla stigen som löper längs med ån, men Micke tycker det är en dålig idé, den nya skogsbilvägen som skogsbolaget dragit är betydligt bättre att gå på säger han. Han berättar hur gps-systemet fungerar när vi går längs denna. Jag ondgör mig lite över att de avverkat skogen så brutalt runt den nya vägen. Landskapet är helt förändrat, säger jag, de gamla stigarna kommer försvinna. ”Det är inte konstigare än en bonde som skördar sin åker”, säger Micke. ”Det här är en åker”, fortsätter han, ”en trädåker.”

Ur Granskogsfolk. Hur naturen blev svenskarnas religion. Av D Thurfjell

 

Så här olika är förhållningssätten till skog hos två jämnåriga, en landsbygdsboende skogsbrukare och stadsboende religionshistoriker. Så olika ser vi svenskar på nyttjandet av naturen och på naturens resurser.

  • En urban, känslomässig, ekocentrisk syn som utgår från att hela naturen besitter grundläggande värden och där människan och alla levande varelser uppfattas som en del av naturen som ett sammanhängande samspel.
  • En produktionsinriktad, antropocentrisk syn där människan sätts i alltings centrum. Ur antropocentrisk synvinkel har enbart människor ett inneboende värde och naturens värde beror på i hur stor utsträckning den är mänskligheten till nytta. Jämför med den kristna kyrkans natursyn - Människan är Skapelsens Herre.



Hur ser jag på naturen som landsbygdsboende, skogsägare och akademiker?
Jag uppskattar boken Granskogsfolk som ligger på nattygsbordet, den har gett nya tankar.

 


År 313 e Kr förklarade kejsar Konstantin den store kristendomen laglig i Romarriket. På 380-talet efter Kristus införde Theodosius den store kristendomen som statsreligion och avskaffade religionsfriheten.

Den syn som kristendomen skapade och som katolicismen och senare den lutherska trosläran förfäktade - att Människan är skapelsen Herre - fick genomslagskraft. Människor har inget åtagande mot naturen utan kan exploatera, nyttja och utnyttja "naturen" utan tanke på eventuella konsekvenser för annat liv, inte alltid ens för andra människor.

Det mest värdefulla i "skapelsen" (läs naturen) är människan själv och hennes liv. Allt annat är till för Människans behov, för att tillfredsställa människan på olika sätt. Antropocen är konsekvensen av det tankesättet.

Innan människorna placerades högst i hierarkin var naturen helig. Håller den sekulariserade urbana människan på att återgå till upplevelsen av en besjälad natur? Att naturen är helig. Nu är det inte längre människor på landsbygden som tror på den besjälade naturen. Det innebär helt omvända roller för människor i stad och på landsbygd jämfört med hur det såg ut före industrialisering, urbanisering och individualisering.

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qEE70lJDFl6jfMJayQc-lcBJTLQqlmKiZ2gUgltaRRl3JU_4vJjtnA74iv4DkYuXDGCCqXEN1M5qUfHM56HvRos_tvD1sYf12gLRvjggRTfBGDwQA1awaQZHjjtDHTCNbsexMc7FKLEN/s1600/granskog1-lavaland.jpg 

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qEE70lJDFl6jfMJayQc-lcBJTLQqlmKiZ2gUgltaRRl3JU_4vJjtnA74iv4DkYuXDGCCqXEN1M5qUfHM56HvRos_tvD1sYf12gLRvjggRTfBGDwQA1awaQZHjjtDHTCNbsexMc7FKLEN/s1600/granskog1-lavaland.jpg

"Vi uppsöker gläntornas ljus / och bor till en del i städer / där vi får för oss / att vi är oss själva. / Ändå är vi vad vi är / ett granskogsfolk"

Harry Martinsson. Utsnitt ur dikten Furan ur diktsamlingen TUVOR, 1973.

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qEE70lJDFl6jfMJayQc-lcBJTLQqlmKiZ2gUgltaRRl3JU_4vJjtnA74iv4DkYuXDGCCqXEN1M5qUfHM56HvRos_tvD1sYf12gLRvjggRTfBGDwQA1awaQZHjjtDHTCNbsexMc7FKLEN/s1600/granskog1-lavaland.jpg 

 https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qEE70lJDFl6jfMJayQc-lcBJTLQqlmKiZ2gUgltaRRl3JU_4vJjtnA74iv4DkYuXDGCCqXEN1M5qUfHM56HvRos_tvD1sYf12gLRvjggRTfBGDwQA1awaQZHjjtDHTCNbsexMc7FKLEN/s1600/granskog1-lavaland.jpg

Granarna har jag lånat härifrån

4 maj 2021

"Hustavlan"

 Jag och mitt Hus vi vilja Tjäna Herren.

Den här tavlan ska ha suttit ovanför en av dörrarna i farmors och farfars hus. Om det stämmer vet jag inte. Om jag får gissa tror jag i så fall att den kommer från farmorsmorfar Jacob och farmorsmormor Brita Katarina och som följde med "gammelmorfar" Jacob till Rundvik när han flyttade in hos sitt barnbarn, min farmor. (Men säker är jag inte, tycker det är svårt att datera den stilmässigt.)

Den här tavlan kommunicerar hierarkier, den kommunicerar att överheten ska lydas. Den visar på en samhällsordning som en gång var. Under mycket lång tid. Jag tycker det är intressant och viktigt att förstå detta för att begripa hur samhället fungerade då och förstå de reminiscenser som fortfarande finns kvar bland befolkningen, trots vårt maximalt sekulariserade svenska samhälle.

I Martin Luthers lilla katekes, som publicerades 1529 och som så småningom kom att finnas i varje hem, står som sista avdelning överskriften "Hustavla". Lilla katekesen användes vid de årliga husförhören då befolkningen skulle se till att kunna delar av den utantill.

I Hustavla 4  beskrivs "Om överheten"

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. (Rom 13:1-4)

 **

I Wikipedia finns Hustavlan beskriven. Hustavlans värld innebär en samhällssyn som beskriver varje persons plats i tillvaron. Världen delas upp i det andliga ståndet, det världsliga och hushållets stånd. Det senare beskrivs så här:

I hushållet på denna tid innefattades alla som bodde och arbetade på en gård, så förutom det man i dag ser som kärnfamiljen kunde det även ingå pigor, drängar och äldre släktingar. Överheten i hushållet var framför allt husbonden, men i många situationer var det snarare husmor som genomförde de uppgifter som hörde till överheten. Rollen som tilldelats överheten i hushållet var att både moraliskt och ekonomiskt sörja för hushållets alla medlemmar, i detta ingick såväl att sätta mat på bordet som att se till att alla var insatta i Guds vilja och bibelns ord. Genom så kallade husförhör kontrollerade prästerna att alla i hushållet kunde läsa och citera viktiga delar av bibeln. Resten av hushållets uppgift var att göra de uppgifters som tilldelades dem och att visa kärlek och vördnad för husbonden och husmodern. Hustavlan är i detta sammanhang förmaningar till de boende i hushållet.

När var och en sin syssla sköter, då går det väl, vad än oss möter.
– Luthers lilla katekes, Hustavla:15

1 maj 2021

Vår tid är nu

 

Majbrasan har falnat och våren är hälsad! Sköna maj är här nu.

Maj månad kom

Maj månad kom som ett fotbad
efter en lång marsch.
För göken var det en strävsam tid.
Nätterna seglade som dun på sjöarna.
Hade inte grannens svarta hund skällt
skulle vi drömma än.

    Werner Aspenström

27 april 2021

En vacker syn

Det är marsvinter på fotot från i år. Det är sol. Det är dagsmeja. Snön smälter bort på grusvägen.

I fonden en ladugård. Den går i vinkel men det syns inte på bilden. Det är en dubbel-ladugård som tillhör två fastigheter. Ladugården är välhållen. Volymen är stor men långt ifrån de ladugårdar/stall som byggs numera för mjölkbesättningar med frigående kossor.

I denna fina ladugård levde den sista avelstjuren som hölls i byn till gagn för småbrukarna och för mjölkkorna. Tjurpengar betalades årligen av byns djurhållare till tjurhållaren fram till 1960 då den verksamheten upphörde i och med att Oskar Jacobsson slutade att hålla tjur. I grannbyn fanns avelstjur kvar längre men snart nog upphörde de flesta småbrukare med djurhållning förutom två bönder som satsade på större enheter och insemination tog över tjurens roll. Numera finns inget jordbruk kvar, än mindre betesdjur/mjölkkor.

När tjurhållningen upphörde kan läsas om HÄR.

25 april 2021

Flickdröm?

Det här är ett alster från textilslöjden (syslöjden), tror det var i högstadiet. En rosa ros av bomullsväv med kronblad av filt i två gröna kulörer och en styv stjälk virad med grönt bomullsband, snedremsa. Bomullsband har även limmats runt kanten på den runda spegeln som döljer sig på andra sidan. Allt för att skydda spegelkanten och från fingrar att skära sig.

Rosa kulör, romantisk ros, en spegel att spegla sig i för att kunna jämföra sig med andra - skolan hjälpte till att forma flickor in i en given könsroll. För vissa var det svårt att anpassa sig...
 

22 april 2021

Blommande gravfält

En kväll i veckan besökte jag än en gång en vacker plats. På en sträcka på en kilometer finns nära tusen förhistoriska gravanläggningar från yngre järnåldern. Den här åsen ligger på Sveriges största insjöö.

Det första man möts av, förutom en informationstavla, är en skeppsformad grav. Vänder man sig om ser man de brukade åkrarna som ligger långt nedanför åsen, ett jordbruk som människor bedrivit här i århundraden.


På den magra marken syns backsippor, de var ännu inte i sitt maximum av blomning.

Jag minns första gången jag besökte denna plats. Det var 1981 tillsammans med en kompis som hade sitt föräldrahem i närheten. Vi skulle hämta några av hennes möbler med bil och hon ville passa på att visa denna fina historiska plats men främst backsipporna som blommade i mängd just då. Jag blev fascinerad av både gravfältets historia och mängden av ludna, violetta backsippor som "sprutade" upp ur marken. Den blomman hade jag aldrig mött tidigare.

20 april 2021

Morfars fotoalbum

 

Tog fram ett gammalt stiligt fotoalbum för ett tag sedan. Det är inte okänt för mig men ändå alltid trevligt att spana i.

Människor från förr visar upp sig. En del känner jag till, andra inte. Människoöden med många olika inriktningar. Några blev kvar i byn, andra flyttade, kanske ända till Amerikat. De okända som finns i detta album har trots allt en anknytning till morfar på det ena eller andra sättet, de hör alla till huset.

Brudparet vet jag vilka de är eftersom någon skrivit deras namn på baksidan av fotografiet.

På den sammetsprydda framsidan sitter en snirklig metalldekoration i jugendstil. Det är så tydligt att albumet var menat att ligga framme på ett bord, en dåtida coffee-table-book. 

Det är sådana här böcker och fotografier som kan köpas secondhand eller som antikvitet. Själv skulle jag ha svårt att köpa in gamla fotografier av människor, lösryckta ur sitt sammanhang, för att pynta mitt hem. Men nu är väl shabby chic-trenden över, eller...

17 april 2021

Slåtterängsskötsel

Länsstyrelsen i Västra Götaland delar sedan 2017 ut ett pris till Årets slåtterängsskötare. Väldigt framsynt att denna typ av kulturarvsgärning premieras.


År 2018 fick slåtterängsvårdaren och kulturlandskapsskötaren Sune Broman priset. Han har en läsvärd blogg med vackra foton.

Så här beskriver länsstyrelsen Slåtterängspriset på sin hemsida:

"Slåtterängar är mycket artrika och har ett stort biologiskt värde. De är också levande kulturhistoria och en viktig del av kulturarvet. Det behövs en årlig arbetsinsats för att inte ängsblommorna ska konkurreras ut och försvinna och ängarna är därför helt beroende av att någon sköter dem. Det är tack vare enskilda personer och föreningars årliga insatser som det fortfarande finns slåtterängar kvar i länet.

- För att uppmärksamma det viktiga arbetet med slåtterängar och sporra till fortsatta insatser har Länsstyrelsen tagit initiativ till utmärkelsen Årets slåtterängsskötare, säger Karin Persson, rådgivare på Länsstyrelsen.

Slåtterängar bidrar till miljömål

Länsstyrelsen arbetar för miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Projektet med samma namn, Ett rikt odlingslandskap, vill visa på bra åtgärder som den som sköter jordbruksmark kan göra. Att sköta en slåtteräng bidrar till flera av preciseringarna för miljökvalitetsmålet.

Arealen slåtteräng har minskat drastiskt under 1900-talet i Västra Götalands län och i Sverige. Idag har nästan alla tidigare slåtterängar odlats upp, planterats med skog eller sköts som betesmark. Slåtterängen är den mark som förr gav vinterfoder till bondens djur. Ängarna blev magra, solbelysta och biologiskt rika genom den traditionella skötseln. Många växter, svampar och djur trivs just där. De kvarvarande ängarna är också vår levande kulturhistoria. Den årliga arbetsinsatsen måste ske för att värdena i ängen ska finnas kvar.

Landet som helhet behöver fler slåtterängar!!!

Var finns den privatperson som är Västerbottens meste slåtterängsskötare?

15 april 2021

Åkerarealen i norra Sverige

Läser på fb-sidan Norrlandsparadoxen ett inlägg av Arne Müller den 12/4 2021.

Bara i Norr- och Västerbotten har åkerarealen minskat med 36500 hektar under de senaste 40 åren. En av slutsatserna i boken "KliMat - på jakt efter den hållbara maten" (kommer från tryckeriet i maj) är att det gäller att det gäller att vända denna utveckling. Varenda hektar jordbruksmark kommer att behövas.

En färsk forskningsrapport i tidskriften Nature Climate Change ger stöd till denna slutsats. Den visar hur klimatförändringarna redan kraftigt minskat produktivitetsökningen i stora delar av världen. Delar av Afrika och Mellanöstern är områden som drabbats särskilt hårt.
 
De delar av världen som knappt påverkats, eller där klimatförändringarna till och med varit gynnsamma, finns långt i norr. För att klara den globala försörjningen av mat i framtiden kommer jordbruksmarken i de nordliga regionerna att bli allt viktigare.
 
Som vi visar i boken finns det också goda naturliga förutsättningar för att bedriva ett jordbruk med små klimatavtryck i norr. En stor källa till utsläpp från jordbruket är läckage av koldioxid från åkermark. De studier som gjorts över lång tid i norra Sverige visar att förutsättningarna för att hålla nere dessa utsläpp är gynnsamma. Det krävs också i allmänhet mindre bekämpningsmedel och gödselmängder när man kommer längre norrut.
 
Kunskapen finns som talar för en kraftfull satsning på att bygga ut jordbruket i Sverige, inte minst i norr. Detta borde vara en viktig del av klimatomställningen. Det som än så länge saknas är tecken på en stark politisk vilja att gå i denna riktning.

Till fb-inlägget finns en artikel samt kartbild över världen och de temperaturförändringar som registrerats.

I artikelns informeras om en  bok som snart kommer ut-  ”KliMat – På jakt efter den hållbara maten” (Ord&visor förlag). Boken är resultatet av att den resa genom Norrbotten, Västerbotten, Österbotten och ryska Karelen som ett grupp svenska och journalister gjorde förra sommaren.  Det låter spännande och intressant - själv har jag glatt mig mycket åt jordbruket i ryska Karelen och den mängd timmerbyggnader, vackra landskap och gamla metoder som fortfarande används "over there" i Karelen. Kanske är jag inte så ensam i mina tankar om miljövänligt och människovänligt jordbruk. Det är till sådana platser/länder jag väljer att åka på semester för att uppleva annat än andra turister.

Totalt i landet fanns förra året 2 600 företag som var specialiserade på mjölkkor läser jag på en blogg från Jordbruksverket. Det är 17 % av de företag som var specialiserade mot lantbruksdjur. Jordbruksföretagen blir färre men större. Den centraliseringen har pågått länge, länge, länge.

En önskan, som känns rätt fåfäng, är en snar förändrad inriktning på jordbrukspolitiken. Jag är så "romantisk" att jag även hoppas att kossorna, grisarna och hönsen ska få det bättre än de har idag i djurfabrikerna.

Boken KliMat ser ut att vara ett inlägg i debatten om ett lands egenförsörjning på matproduktion och om globaliseringens verkan.

13 april 2021

Farföräldrarnas hus

Se vilket fint litet timmerhus som syns på fotot.

Fasaden är ljusmålad - säkerligen med linoljefärg - och med grått stickspånstak. Grund av huggen granit. Huset är liggtimrat, det märks genom utknutarna som är panelade. Det finns ingen fotbräda utan sparrarna syns tydligt i framkant av takfoten (älskansvärt), vindskivor och vattbrädor är av trä och ljusmålade, skorstenen har vackert mönstermurat krön, entrén är en inåtgående pardörr av horisontella brädor och försedd med överljus, mittelbandslist och utknutar målade i samma kulör som fasaden. Tvåluftsfönster med mittpost och med spröjsar i bottenvåningen och låga fönster med två rutor på vindsvåningens långsida och på gaveln ett likadant fönster som i bottenvåningen. Entrébron är bred, av trä och utan handledare. Allt mycket typiskt för sin tid för en norrländsk hantverkarfamilj eller litet jordbruk.

Fotot är taget någon gång mellan 1904 och 1909. Fotoateljé Karlson & Bergström, Wasagatan 20 Stockholm står det tryckt på fotografiet. Varför en fotoateljé i Stockholm fotade huset vet jag inte.

En murare Löv lät uppföra den byggnad som jag minns som farfars och farmors hus. Muraren flyttade till Malmfälten och farfarsfar köpte huset och gav det i bröllopsgåva till sin äldste son, min farfar Gottfrid, och hans första hustru Selma. Huset var ett av de äldsta på Rundvik och hade lite tillhörande jordbruksmark. Det lilla timmerhuset, som senare byggts ut, revs ca 1970 för att ny infrastruktur, en bred tillfartsväg för timmerbilar till sågverket, skulle fram. Farfar och hans första hustru Selma (1876-1909)  gifte sig 1904. På fotot syns Selma sittande på en pinnstol i svart kjol och vit blus. Selma dog i tuberkulos eller som det står i dödboken - lungsot. De hade inga barn. Övriga personer är farfarsmor Erika längst till vänster och tre av farfars yngre bröder samt en bror till Selma näst längst till höger.

Till gården hörde ett litet jordbruk som födde en ko, under några år två. Man slog den egna ägandes åkermarken som låg där pensionärsbostäderna senare byggdes. När lägdan bebyggdes ingicks avtal med Olofsfors bruk att fritt varje år erhålla hö från brukets skördar. Jordbruket upprätthölls till någon gång efter Gottfrids död 1951. Efter det stod den lilla lagården tom förutom kaniner som kusinerna födde upp. Att ha ett jordbruk i Rundviks sågverkssamhälle var mycket ovanligt. 

 https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi809Ew2ldJsTmBsJYff8JcbaVStt2q9jXQ2JsnklAhYBZ9va-fFB2KrhNVClc6Jk-dOzU0BEnQwfgIuVNoLk0PqYgko8ObZ_wwDVPCWjc8o0Rt3asa_8BgxL-VzQe-VJQ2WGVHdJZDhbqW/s1600/lada+i+rvik.jpg

Här står farfar och farmor (de gifte sig 1913), pappa och hans äldre bror någon gång på 1920-talet framför en hölada med spåntak och en hässja. Redskapen är en lie och räfsor. Kan det vara äldsta dottern i familjen som tar bilden???

Under somrarna flyttade familjen ut till Tennstrand där farmorsmorfar hade ett torp fram till 1927. Farfar och kon gick landvägen, gammelmorfar och farmor rodde till Tenstrana med de tre barnen. Det var ett härligt sommarliv som pappa framställde det. Han var 10 år då det upphörde i och med att gammelmorfar dog och torparrendet upphörde.

10 april 2021


”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.”

Alf Henriksson. 

 


 


7 april 2021

En brosch

Det här lilla korset, några få centimeter långt, är ett smycke av enkelt snitt. Jag har det som minne efter farmor men har aldrig burit det själv.


Det hade passat väl som påsksmycke men så blev det inte.

Men när jag nu ser det...
...påminner broschen mig om en händelse i en av grundskolans första klasser. Vår lärarinna var Tora Strömgren som vi hade i årskurserna 1, 2 och 3. Därefter gick hon i pension. Vi hade lektion i kristendomskunskap (man hade det på 60-talet) och när fröken berättat och om något avsnitt ur gamla testamentet, fick vi i uppgift att rita en bild av den ark som stod i templet i Jerusalem.

Förbundsarken, vittnesbördets ark (heb. 'Aron ha-berith) är i de bibliska berättelserna (2 Mos. 25:21, 40:20) en guldbeslagen träkista där de båda lagtavlorna som Mose fått av Gud på berget Sinai förvarades.

Kistans lock ansågs samtidigt vara Guds tron och var smyckad med två gyllene keruber. Arken var det synbara vittnesbördet om Guds närvaro. Sedan den en tid förvarats i Shilo, fördes den av David till Jerusalem. I Salomos tempel fick den sin plats i det allra heligaste,[1] där den stod till Jerusalems förstörelse år 586 f.Kr. 

Hämtat från wikipedia trots att uppgifterna där inte anses helt trovärdiga då de inte är källkritiskt granskade: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rbundsarken

Allt eftersom vi var klara skulle vi var och en gå fram till katedern och visa teckningen för fröken. Jag hade ritat en låda med änglakeruber på, vars vingar var gula som guld. Keruberna böjde vingarna mot varandra. På väggen ovanför arken hade jag ritat ett kors. Det var ju kristendomskunskap vi hade :-)

Vad fröken Tora sa om min teckning minns jag inte förutom att hon sa att ett kors hörde inte hemma på teckningen. Arken och templet existerade ju långt innan Jesus föddes och korset blev till symbol för kristendomen först efter hans död.

Jag fick världens insikt. Jag förstod historia, jag förstod tidens gång, jag förstod något av innebörden av källkritiskt tänkande trots att jag var barn. Den där lektionen i kristendomskunskap var något som fick mig att tänka längre än vad jag gjort innan, fick mig att ifrågasätta min kunskap och mitt eget handlande. Gissa om det har varit nyttigt resten av livet...?  Det må vara hur det vill med förbundsarken - teckningsuppgiften gav en stark aha-upplevelse. 

Min teckning finns inte kvar vad jag vet men trots det minns jag situationen så väl. Att få insikt, att få ny och nyttig kunskap. Har du något minne som finns kvar där du insett tidens gång, din egen plats i historien och därmed fått upp ögonen för källkritik?