3 augusti 2014

Trampat och gått

Efter det att farmor Liva och farfar Gottfrid gift sig 1913, flyttade farmors morfar Jacob hem till dem i sågverkssamhället Rundviksverken där de hade ett väldigt litet jordbruk. Arrendet på det torp Jacob byggt på Tennstrand (Tenstrana) gick inte ut förrän 1927. Det innebar att åkermark, lagård och hus kunde nyttjas. Och det gjorde det på somrarna. Familjen flyttade då ut från sågverkssamhället ut i Ava skärgård. Om detta har jag fått en levande beskrivning. Gammelmorfar och farmor Liva rodde en båt med packning och de tre barnen, varav min pappa som var född 1917, var yngst. Farfar Gottfrid gick landvägen med ko och kviga.

Nu har den där stigen/kärrvägen mellan Lögdeå och Rönnholm rensats, markerats upp och tre informationstavlor har satts upp av Skogsstyrelsen i ett EU-projekt. Vi var fyra som gick den härförleden. Första skylten vi hittade i Lögdeå informerar bland annat om följande:
"Den nuvarande vägen mellan Lögdeå och Rönnholm byggdes under åren 1940-1945. Innan dess kunde man med häst och vagn ta sig längs enkla kärrvägar från Lögdeå till denna plats och vidare ut till Lillänget. Längs en  liknande väg kunde Rönnholmsborna med häst och vagn ta sig till Ava.

Direkt från Lögdeå till gamla Rönnholm gick den här stigen (totalt 5,5 km) precis som den hade gjort i många århundraden. Under 1800-talets senare del skedde en plötslig förändring. 1862 startade Nordmalings Ångsågs AB sin verksamhet i Rundvik vilken gav arbetstillfällen inte bara till de nyinflyttade Rundviksborna utan också till folk i byarna runt omkring. Folk från Rönnholm trampade nu upp en anslutande stig till Rundvik med början just på denna plats."
Över berghällar och i skog ringlar stigen. Här var det en fröjd att ta sig fram. Nere vid låglänta Torsviken, en före detta sjö och myr, fanns nedanstående informationstavla.
"I det gamla bondesamhället var kreaturshållningen avs törsta vikt för försörjningen. Det gällde att hålla så många kreatur som möjligt vid liv över vintrarna så att de sedan kunde släppas ut på bete i skogen på somrarna. Därför behövdes mycket hö. Åkermarkerna vid byn togs knappast i anspråk för höproduktion, de förbehölls i första hand för odling av korn, rovor och så småningom potatis.

Höet slogs med lie på näsen vid Lögdeälven eller på myrarna. Under några intensiva sommarveckor var praktiskt taget alla med i denna ängsslåtter. Det gällde att få ihop så mycket hö som möjligt. Männen slog med lie och kvinnorna räfsade ihop det slagna gräset till strängar som fick ligga och torka. Även barnen var med. Man vände höet i omgångar tills det var torrt. Sedan samlades det ihop och bars in i ladorna. Allt gjordes för hand. För att få korta transportsträckor byggdes många små, timrade spåntaksförsedda ängslador, nästan alltid placerade i skogskanten vid myren. På vintern fraktades höet efterhand hem till gården. Den transporten skedde med häst och skrindförsedd släde. Vid början av 1900-talet fanns här ute på "Lögdänga" ca 50 små ängslador.

Några årtionden in på 1900-talet upphörde efterhand myrslåttern när man undan för undan övergick till att producera höet på åkermark. Nu har nästan alla dessa lador försvunnit. Här står du vid resterna av en av dem.

Bildtext: Ängsladan som du här intill ser resterna av, såg ut så här 1955 när bilden togs. Då var ladan fortfarande i gott skick men hade redan då sedan flera årtionden stått oanvänd."
Dagens rester av den timrade ladan på informationstavlan, en av alla dessa ängslador.
Tänk vilket vackert ladlandskap  min farfar med ko måste ha vandrat genom vid Torsviken på väg till 50-årstorpet dära Tenstrana. Det var detta kulturlandskap som min farmor växt upp i och tyckte om. Det måtte ligga i generna.

Det här med vandringsleden var ju väldigt bra fixat av markägarna och Skogsstyrelsen. Största svårigheten var att, vid avgång från Lögdeå, hitta sista delen av stigen då man kommer fram till lägdor i Rönnholm. Vi gick fel och irrade bort över ett besvärligt kalhygge. Bättre vägmarkering vore behövligt om man vill ha vandrare på leden. Informationen var både trevlig och fylld med kunskap. Skolklasser skulle lära sig en hel del om livet förr genom en vandring här. Nu är det bara att hoppas att fler intresserar sig för denna historiska vandring och att stigen hålls efter på de sträckor sly visar sig. Och att markägare upphör med att röja och låta ungträd ligga kvar över stigen!

***
Jag har som ung många gånger cyklat mellan Ava och gamla Rönnholm på väg till fiske och båt i Tennavan. Den vägen var så mycket bättre bibehållen, det kanske till och med gick att köra bil om än försiktigt. Det visar på, menar jag, att kontakterna mellan byar i de olika församlingarna och länen var färre än mellan byarna inom samma samma församling.

Det kan vara bra att veta att 1853 överfördes Ava, Rönnholm och Öresund till Västerbottens län. Dessa byar tillhörde Grundsunda församling och var därför under perioden 1853-1862 belägen både i Västernorrlands och Västerbottens län. 1863 överfördes dessa byar till Nordmalings församling.

Pappas gammelmorfar Jacob föddes 1837 samt "gick och läste" (konfirmerades) i Grundsunda där han under tiden bodde i en av kyrkstugorna på grund av det långa avståndet till hemmet. Jag fick leta lite extra för att hitta kyrkböcker med hans uppgifter, jag letade fört i Nordmalings kyrkrullor.

Än idag kan man känna av den administrativa gränsen på olika sätt. Vi befinner oss i Ångermanland hur som helst.
.
.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...