26 augusti 2014

Ologiskt

Undrar hur många människor som vårdar gamla bilar och hur många som vårdar gala byggnader? Tänket är i allt väsentligt lika. Hitta originaldelar, återställa till viss grad, inte ersätta med del från fel bilmärke eller årsmodell. En välskött bil, en stilig veteranbil ger status, ett fint orört hus i original ger även det status i många kretsar, trots att det inte är av senaste modell. Ett intakt 60-talshus är kulturhistoriskt lika värdefullt som ett 1700-talshus. Men byts exempelvis ytterdörren ut  till en en nutida vit med halvmåneformat fönster (lunette) sjunker värdet på en gång. Nu kastar jag sten i glashus för ytterdörren på mitt hus är bytt flera gånger efter det att morfar byggde det. Då satt här inåtgående pardörrar med överljus. Och en hel del annat är bytt, t ex fönstren på bottenvåningen. Mina föräldrar, särskilt min mamma. ville ha det "praktiskt" och" modernt" - byggnadsvård fanns det intet som hette. Men nu är det annorlunda. Länsantikvarietjänster inrättades på länsstyrelserna 1976, en statlig satsning på kulturmiljöarbetet. Ändå går det trögt att få ut information som människor tar till sig.
Några pärlor
Var finns logiken i skillnaden i synen på veteranbilar och intakta äldre byggnader? Både hus och bilar är "bruksföremål". En bildel kan man leta länge efter och kanske beställa för stora pengar. Husdelar och byggmaterial går man in på närmsta byggvaruhus och köper ofta det billigaste som erbjuds.
 
Jag tror veteranbilsfantasterna är flera än byggnadsvårdarna av någon anledning som jag inte greppar helt. Då räknar jag inte in husrenoverarna, de tillhör en annan kategori. Kanske jämförbart med folkrace :-)

(Att det sedan går geschäft i försäljning av byggnadsvårdsmaterial är en annan femma. Det hör till den marknadslagarna men är inget jag uppmuntrar. Byggnadsvård bör vara till för alla socioekonomiska grupper vilket inte är fallet idag.)
.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...