Københavnsvy

När jag besökte Köpenhamn senast hamnade jag på varuhusets Magasins restaurang som ligger högt ovan Kongens Nytorv. Där satte jag mig på en barstol vid fönstret och såg detta:

 Du måste absolut klicka  på fotot för att se stadssilhuetten mycket tydligare.

Vindkraftverken i bakgrunden ligger i Köpenhamns hamnområde, alltså helt inpå huvudstaden. Jämför det med att vi hade några vindkraftverk i Ropsten, Frihamnen och i Värtahamnen i Stockholm. För jämviktens skull. Det är så lätt att bo i en stor svensk stad och köpa in sig i vindkraftverk som ligger miltals därifrån och vara nöjd över sitt miljöengagemang - låt se om den miljömässiga vindenergitrenden skulle få lika många svenska stadsbor som anhängare ifall höga vindkraftverk fanns vid den egna horisonten. Det är så lätt att säga sig ha miljövänligt tänk då vindelen, ja även grön vattenel, produceras bortom synhåll, långt bort i kolonin "Norrland".

Nu var det inte vindkraftverken jag var ute för att se där i Köpenhamn, men de undgick mig inte. Jag hade besökt danska landsbygdsvänner och strosade nu på Strøget, köpte Mega Musselmalet, gick i antikvariat, besökte ännu en gång Ny Adelsgade 12 med Tage Andersens butik med de postmodernistiska blomsterarrangemangen, allt i väntan på tåget hemåt.

Nedan ser ni fördelningen av vindkraftverk i Mälardalen och i norra Norrland. Skillnaden i antal vindkraftverk är slående. Jag följer debatten i två landsändar. Eller debatt, den är näst intill obefintlig i norr. För inställningen på min norrländska landsbygd domineras av åsikten: He ä bara å bygg. He ä bra för bygden!

Första siffran anger antalet befintliga vindkraftverk 2013, den andra anger det ungefärliga antalet planerade verk.

Västerbottens län  236 -1430

Norrbottens län  92 – 1949

Jämtlands län  118 - 1689

Stockholms län  9 – 106

Södermanlands län  6 – 165

Uppsala län  14 -52

Västmanlands län  66 (ingen förändring)

Källa: vindbrukskollen.se

Det är som vanligt Norrlands glesbygd, ja landsbygden överhuvud taget, som exploateras med hjälp av svenska städer och stadsbaserade företag som köper in sig i vindkraftanläggningarna och säljer kanske vidare till "miljövänner". Så här kommer det att fortsätta i Norrland och det är inte underligt om norrlänningar hålls för lättlurade och naiva av storstadsbor.

Klicka för att lättare läsa denna artikel från juni 2014.
Fotot på artikeln hittades här.
 

Eskilstuna kommun köper vindkraftverk i Sollefteå. Stockholmsbolag köper in sig bland annat i Jädraås, Hälsingland. Då har dessa kommuner och kommunala bolag gjort sitt för miljön. Det är samma sak som när svenska företag förlägger sin industriella produktion utomlands, numera företrädesvis i Kina, och svenska politiker slår sig för bröstet för att vi i Sverige minskat koldioxidutsläppen rejält och vill att u-länder och Kina ska göra detsamma. Trots att vi bara har flyttat utsläppen för vår konsumtion utomlands.

Här ser ni ett av de 6 vindkraftverk som finns i Södermanland. Ett lågt gårdsverk i Vingåkers kommun, i storlek lika de övriga 5. Det är ingen industriverksamhet med 150-220 meter höga kraftverk, eller högre, som vi i Norrland sagt och säger ja till.

Det är bra för hela Sverige om Stockholm växer. (Det har vi ju hört trumpetas ut några år nu.)
Det är bra för hela Sverige om Mälardalen växer.
Det är bra för Norrland om Mellan- och Södra Sverige växer.
Det är bra för övriga Sverige om Norrland låter sig exploateras genom gruvprospektering, vindindustri och skogsskövling.

Jorå! Just det - låter sig exploateras. Låter sig. Åtminstone då det gäller vindindustrin har kommunerna vetorätt. Men kommunpolitikerna vill oftast vara till lags, inte vara gnälliga och spjärna emot. Man tror att exploateringarna ska ge arbetstillfällen och inkomster till kommunen. Jorå! Men hur blev det? Och hur blir det? Vem har ansvar för Norrlands landsbygd, vem tar ansvar för att den ska få fortsätta leva, ska fortsätta vara attraktiv? Inte är det staten som gör det.

Varför inte lyssna på Po Tidholms Sommar i P1 år 2014 e. Kr. Det är starkt om vårt älskade "Norrland"! Den landsbygd som storstadsborna passerar i sina stadsjeepar mellan hemmet och medelklassklustret i fjällen.
.
.

Vid vägs ände

Orört. Obebott. Vackert vid vägs ände. Vägen hit byggdes på 1960-talet. Att någon bryr sig ser man ju på att skorstenen fått ett skydd. Bara att flytta in.

De finaste husen är de som inte "kramas" ihjäl. Detta finns i hemkommunen och jag minns inget från den tid det var bebott. Från de här fönstren kan man se Kvarken, en fantastisk utsikt ska ni veta som inte varit här! I direkt anslutning till fiskebod och till ett naturreservat.
.
.

Förtroendekapital?

Vem här i byn tror ni har vunnit mest rent ekonomiskt på de 40 vindkraftverken som uppförts på Gabrielsberget?

Klicka för större text.

Så här skriver centerpolitikern Anders Jonsson inför det förnyade samrådet om vindkraft på G-berget:
"Bygg så fort som möjligt"
"Positivt för byggden att det byggs"

Ursprungligen skulle bybon och kommunpolitikern Anders Jonsson (C) ha fått ett vindkraftverk rest på sin mark. Eftersom han ville tjäna mer på sin mark, erbjöd han sig upplåta mark till ytterligare 3 kraftverk. För denne politiker föll alltså ersättning för fyra verk ut då de uppfördes. Var och en av markägarna har förhandlat enskilt med vindbolaget, att Anders J skulle ha nöjt sig med 50 000 SEK per verk har jag svårt att tro. Det är den låga summa som nämnts falla ut för ett uppfört verk på berget. Utöver det får markägare med avtal en årlig ersättning beroende av elproduktionen för varje enskilt kraftverk. Det här gäller samtliga markupplåtare som har avtal med Svevind. Avtalen finns inskrivna i fastighetsregistret. Följande illustrationer är hämtade ur miljökonsekvensbeskrivningen (MKB).

Här syns en skiss där tre vindkraftverk är streckade (och eventuella). De är belägna norr om lilla Vinsjön och närmast byn. Av dessa tre är två belägna på centerpartistens Jonssons mark, ett på en annan kommunpolitikers mark, kristdemokraten Hägglund. Hägglunds mark är insprängd mellan Jonssons ägor. Hägglund bor inte i byn utan har köpt upp ett antal hemman i bygden och är en av de större skogsägarna i kommunen.

Åhå! Här är fyra vindkraftverk placerade norr om Vinsjön. Det nordligaste har kommit till på Anders Jonssons mark sedan förra skissen. Mycket vill ha mer...
Utöver dessa vindkraftverk har dessa allianspolitiker var sin snurra i det större sammanhängande området.

Klicka för större planens båda delpartier tydligare.

Okej, det här var första steget.
*
Utöver detta fick Jonsson ersättning då vindmätningsmasten monterades på dennes åkermark för flytt upp på Gabrielsbergets topp. Sonen fick betalt för att hålla vindmasten med diesel för att den skulle fungera under ett drygt år. (Vindmätning skedde först då projektet hade fått slutligt tillstånd!, inte i förväg. En något underlig tågordning.)
*
Anders Jonsson anställdes av Kaj Johanssons Åkeri AB från Vännäsby under anläggningsarbetet som tog drygt 2 år. Kaj Johanssons Åkeri AB vann entreprenaden och kommer inte från Nordmalings kommun. (En intressant fråga är hur mycket kommunen tjänade på projektet? Något mer än att tyska montörer köpte engångsgrillar och flintastekar på Konsum? Övernattningsmöjligheter för långtidspendlare?)
*
Anders Jonsson planerade att öppna bergtäkt för att sälja bergkross till vindkraftföretaget Svevind. Han och hans föräldrar var de som intensivast försökte få oss bybor att upplåta privata vägar till vindkraftbolaget i samband med anläggningsarbetet. Naturligtvis utan att hemmansägare och övriga bybor skulle inse vad det var man ville med förslagen.

***

Jag fick för några år sedan en elak fråga från sekreteraren Erik i bysamfälligheten då denne insett att jag argumenterade för en demokratisk ordning i bysamfälligheten (jag ville bli kallad till årsstämmorna): "Vad har du gjort för byn?" Nu för jag frågan vidare: Vad har denne centerpartistiske politiker, denna politikerfamilj, gjort för byn som de inte tjänar pengar på? Hur kan vi veta att de kommunpolitiker som medborgarna röstar fram tänker på kommunens bästa och inte enbart sitt eget. Man blir fundersam då Anders Jonssons (C) agerande tydliggörs, hans positiva inställning i samrådet bör således tolkas som följer:

Bygg så fort som möjligt (så behöver jag inte vänta på ekonomisk ersättning)

Positivt för byggden att det byggs (det ger mig personligen ekonomisk vinning om vindkraftverken byggs)

*
Kanske tycks det tjatigt med mina inlägg här på bloggen. Men detta är samtida hembygdshistoria, nutidshistoria som ska dokumenteras eftersom det fått och får stora konsekvenser för byn, ja för bygden. Processens gång intresserar mig. Människors reaktioner intresserar mig. Hemmansägarnas och bybornas tystnad förfärar mig. Man kan missförstå och tro att konsensus råder för det är tyst i bygden. Så trist, farligt och förfärligt!

Jag har under fyra decennier sett byn tappa geist, få minskad sammanhållning, avfolkas, tappa service, hålla på att förlora det lilla som finns av kulturlandskap, växa igen mer och mer eller planteras igen, skogar kalavverkas, jag har märkt hur känslan av att gemenskap i byn minskat. Något jag inte vill önska något samhälle. Det enda som kan göra något åt landsbygds-Sveriges förfall är politiken. Dock - inga riksdagspartier vill hantera landsbygdsfrågorna och kommunerna vill inte gnälla för då  får de dålig PR. Och staten går fri från ansvar.

Inte är det väl underligt om politikerföraktet breder ut sig i landet då människorna inser att folkvalda (kommun)politiker "skor sig" på andras bekostnad, att de endast ser om sitt eget hus. Medierna granskar inget, "Norrland", dvs. halva Sverige ligger i djupare medieskugga än någonsin.

Efter förra bloggposten om Isegori, om åsiktsförtryck, fick jag ett mejl från en kvinna på andra sidan Kvarken med ett utdrag ur Vasabladet den 15 augusti 2014. Läs HÄR vad som står där. Det är trist, farligt och förfärligt!! Men utmärkt att det tas upp i media, här i länet har det varit väldigt tyst. Mestadels positiva artiklar har producerats i Västerbottens Kuriren och Folkbladet. Och det är utmärkt att det bloggas om. Därför att tystnad är trist, farlig och förfärlig!!! Tystnad är ett brott mot demokratin, ett sätt att hålla en diktatur under armarna. Både internationellt och på byanivå.
.
.