Pudel-prydnad

En sådan här pudel av gips stod på en hylla i kammaren hos mormor och morfar bland några andra prydnadssaker. Jag minns den rätt väl. Men det vara bara en och historien bakom känner jag inte till. Inte heller när de här pudlarna var populära. Förmodar att pudeln i sin tur var arvegods. Men om de två, som antagligen funnits, stått i morfars eller mormors föräldrahem vet jag inte.

 Jag köpte en Lisa Larsson pudel som (tillfällig) modern ersättning för några år sen :-)
.
.

Vallen förfallen

 

Det här är ett 3-bildsvykort från tidigt 70-tal tror jag nog. Man är stolt över något och trycker upp vykort, det var ju inte ovanligt då. Klockstapeln, Kungsstenen och vaddå...en märkligt vald bild egentligen...

... jo Kungsvägen med dåvarande Häggströms kiosk till vänster där även jag brukade stå på den tiden under håltimmar och handla via luckan. I bakgrunden ser man Stora hotellet med butiker i bottenvåningen samt alldeles nybyggda Centrumhusets gavel som skymtar högerut. Där fanns då en av två lokaltidningsredaktioner (idag ingen!), folktandvård, arbetsförmedling, bank och säkert något mera. Men jag fäster mig mest vid de stora björkarna som står vid trottoaren framför kiosken. Vanliga björkar som gav liv åt gatumiljön, lövgrönska som man såg från Konsum som ligger mitt över vägen.

Idag är kiosken blåmålad och utbyggd till pizzeria och grill med en uteservering byggd mot  trottoaren där björkarna stod. Detta är tätortens centrum, den mest centralt belägna "restaurangen". Kyrktaket skymtar bakom och toppen på klockstapeln - de kulturhistoriskt mest intressanta byggnaderna på orten.

Här ett foto där före detta Stora hotellet ses till höger, Svenska handelsbanken till vänster, i ryggen finns medeltidskyrkan. En genomfart rakt in på den öppna gården syns. Något har hänt, jag vet inte vad, men tidigare var där en tydligare gårdsbildning, ett gårdsrum som saknas idag. Kanske var där ett staket, inte minns jag men nu har bilar fått sina parkeringsplatser in på gården.

Även något annat har inträffat. Mycket medvetet har björkar sågats ner, tre stycken stubbar syns.

Här är samma stubbar från andra hållet. Och Kungsstenen där på andra sidan Kungsvägen.

Ännu en björk hade fällts vid samma fototillfälle, den där skuggan från övergångsställets skylt faller. Två mindre björkar i svängen blev kvar. Minns inte om de fortfarande står där eller om de rök med senare, för det här var sju år sen. Kyrkan skymtar längst till höger.

Så här såg det ut ett år senare och gör fortfarande. Träden gav plats åt parkering med asfalt och grus. Björkarna stod där lastbilen står. Tycker ni parkeringen är snygg? Ska en parkering vara vacker? KAN en parkering vara estetiskt tilltalande? Jo, faktiskt ibland - men inte här.

Frågar ni mig är detta med förfulning ett landsbygdsproblem. För att hålla kvar människor på en ort menar jag att det krävs viss skönhet - med den levnadsstandard vi har idag behövs inte enbart basbehoven tillfredsställda, alltså bostad, viss service och arbete eller pendlingsmöjlighet till arbete. En orts skönhet är en underskattad attraktionskraft för inflyttning och kvarstannande. För att få tilltalande livsmiljöer i det offentliga rummet behövs professionell kompetens.

Den grå 60-talsbyggnaden där borta i bakgrunden på fotot ovan revs i början av 2017. Där ska Konsum utöka sin parkering, mycket centralt belägen mitt i samhället. Jag kan föreställa mig vilken verkshöjd det blir på den. Dessvärre. Känslan av ett samhälle på dekis kanske blir ännu tydligare. Det är så långt från vykortsvyer man kan komma. Förmodligen uppfattar inte kommuninnevånarna det på samma sätt eftersom inga högljudda protesterar hörs.

Själv flyttade jag till Sthlm ett antal år efter almstriden som det då alltjämt talades fortfarande om och refererades till i samhällsplaneringen.

Här vid Storgatan, om hörnet från Kungsvägen sett, bredvid Svenska handelsbanken fälldes samtidigt ytterligare några björkar. Förutom träden fattas även något annat, en gränsmarkering mot gården.

Framför kommunhuset höggs i samma veva lagom stora och välformade lönnar ner. Varför? De ersattes senare med nya små träd. Varför? Björkarna som sågades ner i gatumiljö ersattes aldrig av andra träd. Björkar är billiga att införskaffa. Men björkar och lövträd tappar löven på hösten och de ska tas om hand vilket är en kostnad.

Trädfällningen dokumenterades i juli 2010.
#nordmaligsproblem

.
.

Ännu en överloppsbyggnad

2014 tog jag denna sommarbild av en svajig ladugård i Sunnansjö.

Jul- och nyårshelgen 2016-2017 tog jag vinterbilder av samma överloppsbyggnad i Sunnansjö, under pågående rivning.

Betyder detta utveckling av landsbygden just här? Eller blir det bara tomhet? Åkermark behövs knappast mer av. Ges plats för något nytt? En liten tillverkningsindustri? En bostad - fast det finns ju flera användbara ödehus i den här byn sedan tidigare. Finns framtiden här? Vilka perspektiv har de som lever här? Stannar ungdomar kvar för att leva sina liv här? Många frågor ställs då jag åker genom byar som en gång var natursköna...
.
.

3 skrindor hö

I december gjorde vi oss av med tre skrindor hö från lada och loge genom att elda upp det. Det gick hur bra som helst, vinden var svag, höet torrt. Hade det varit mer snö än så här hade det varit svårt att köra ut höet eftersom höskrindan har hjul och inte medar.

Undrar hur många dagar en mjölkko av den gamla stammen hade kunnat hållas vid liv med den mängden hö? Ni vet, de där kossorna som kunde heta Gullan, Lycka, Silja, Krona, Rena, Stjärna, Rosa, Gullkrona, Snygga eller Frigga.

 Hölass i vinterkyla. Foto Sune Jonsson.

.

.

Lagår´n tom, korna sålda

"Lagårn tom, korna sålda. 1971". 

Har mamma skrivit på baksidan av detta fotografi.
 Hon hade övertagit sina föräldrars jordbruk 1948, varit jordbrukande i 23 levnadsår.
Hon var nu 50 år.

Inget jobb att gå till längre, snart nog var barnen utflugna. Det bör ha varit en mitt-i-livet-kris. Så småningom började hon inom hemtjänsten och hjälpte gamlingar i byn, ett inte alltför ovanligt förvärvsarbete bland kvinnor här. Mamma trivdes med detta, att träffa äldre, prata och hjälpa dem i vardagen. Detta varade inte i många år ty hon kom att insjukna i en allvarlig cancerform.

.

.

In between

 

 

Visst, när jag går igenom bilder från tidigare år så inser jag att visst har vi jobbat en del på husen på vår lediga tid men inte enbart.
Träffar människor gör vi också, besöker natur och kultur, spär på nordliga kulturhistoriska upplevelser...
Etc.

Och som sagt - varje år slår vi gräs med liar, torkar på bredden och för under tak. Det har varit givet.

En del arbete i skogen hör också till, det kan blir mer av det framgent.

Fridtidsproblem? Nix.

.
.

Grejat 2016

Som alltid ska gräs bli hö som ska tas om hand även sommaren 2016. För första gången kommer den gamla höskrindan till användning efter att ha stått oanvänd sedan 70-talet. Ett genidrag från min sida ;-) Sommaren 2016 hade utmärkt torkväder så det gick fort och tid gavs till annat, bl a en resa inåt landet för att avnjuta kulturhistoriska begivenheter.

Sen tog vi tag i rökbastuns vägg och spikade spån på den.

2016 fixades sommarstugans räcke till med ny överliggare. Innan året var slut hade roslagsmahogny strukits på den i tre omgångar. Lätt som en plätt. Dessvärre kom ganska frodvuxet virke från kommunens bygghandel i bruk men det är lätt att byta igen när det ruttnat. Kanske kan det bli virke från egen skog då...

I augusti-september grävde Vattenfalls entreprenör ner luftledningar i området. Jag var med och gav anvisningar var den skulle förläggas. Med rätt utrustning gick det som en dans för entreprenören.

Vart elskåpet skulle sitta markerade jag på lagårdsväggen. Vattenfall ville sätta den på bostadshuset mot gamm`vägen till. Det tackade jag nej till. Inget trist plåtskåp i ög´nsyna när en kommer hem önskas. Nu sitter elskåpet där jag anvisade, nära den plats där det tidigare var placerat på en stolpe.

 

Tapetsering med vintagetapet. Lite meckigt men kul.

I oktober har vi då kommit till det som många tycker är det roligaste och viktigaste - ytskikten i bostadshuset - tak, väggar och golv. Och visst är det härligt att få till ett färdigt rum. Här finns inga tankar om att göra något vitmålat med Carpe diem på väggen och en Howardsoffa. Här finns andra tankar, andra inspirationskällor ;-)

December kom. Snöfri men halkig. Veckan före jul började vi flytta omkring möbler för att återskapa finrummet från 50-talet. Detta pågår på bilden och var verkligen fantastiskt kul! Jag gick på högvarv :-) Bland annat fick skrivbordet av masonite och trä som pappa tillverkat komma till sin rätt. Skrivskivan av fernissad masonite hämtades in från lagårdsvinden där den stått några decennier.

Möbleringen blev klar lagom till dan före dopparedan och jul- och nyårshelgen blev den härligaste på många år och åtskilliga brasor brann i öppna spisen. Just detta att befinna sig på ett och samma ställe hela långhelgen var rätta grejen, inget flackande mellan olika platser.

En resa till Umeå efter nyår förtog tillfälligtvis lite av trivseln. Vi behövde lite material och efteråt gick vi genom den nya shopping-gallerian Utopia för att är kolla läget men det är verkligen inte min grej. Den kommersiella tanken är att man ska känna sig speciell och utvald då man omges med glänsande mässing och glitter och därmed shoppa loss. Men enbart leda, tristess och övermättnad dök upp. Med flit undvek vi kommersens senaste högborg Avion med Ikea och åkte tillbaka till en brasa i lugn och ro.

En del kommande jobb diskuterades. Även i fortsättningen kommer arbetskläderna till användning och de är inte ofta så rentvättade som bilden visar. Arbetena är lågt ifrån färdiga men det har varit väldigt bra att göra denna genomgång av tidigare års arbeten, nedlagt arbete so far.
.
Läs även andra bloggares åsikter om spån, 1950-talet, finrum, roslagsmahogny, elkabel, luftledning, elskåp, shopping-galleria 
.
.