"Lagårn tom, korna sålda. 1971".
Har mamma skrivit på baksidan av detta fotografi.
Hon hade övertagit sina föräldrars jordbruk 1948, varit jordbrukande i 23 levnadsår.
Hon var nu 50 år.
Hon hade övertagit sina föräldrars jordbruk 1948, varit jordbrukande i 23 levnadsår.
Hon var nu 50 år.
Inget jobb att gå till längre, snart nog var barnen utflugna. Det bör ha varit en mitt-i-livet-kris. Så småningom började hon inom hemtjänsten och hjälpte gamlingar i byn, ett inte alltför ovanligt förvärvsarbete bland kvinnor här. Mamma trivdes med detta, att träffa äldre, prata och hjälpa dem i vardagen. Detta varade inte i många år ty hon kom att insjukna i en allvarlig cancerform.
.
.
Jag blir rörd över ditt inlägg här!Börja inom hmetjänsten - hemsamariten som den gången egentligen var på sitt bästa kanske?
SvaraRaderaSå kan det ha varit, Tove.
RaderaHos oss blev korna sålda 1983, mamma saknade dom resten av sitt liv. Hon hade jobbat med kor och jordbruk hela sitt vuxna liv så det var en stor omställning. Hon hade nog fortsatt men hon ville inte satsa på nya kvigor när de gamla korna blev för gamla. Hälsningar Manni
SvaraRaderaSmåbrukarlivets död är en lika stor samhällsomställning som industrialiseringen - och de har gått hand i hand.
Radera