.
.
* Söner av ett folk. Sista delen i trilogin "Här under Polstjärnan" av Väinö Linna (1962) håller jag på att avsluta. Del 1, Högt bland Saarijärvis moar, läste jag för länge sedan. Del 2 Upp trälar i år.
* Det förlorade barnet. Fjärde och sista delen (2017) av Elena Ferrantes Neapelsvit.
* Swede Hollow av Ola Larsmo (2016). En roman om svenska emigranter i ett slumområde i Minnesota, ett porträtt av svenska invandrare i den nya världen en gång i tiden.
N-ling.
Konsistorielt pastorat af 2:dra klassen (sedan 1820), hörande till Ångermanlands nordöstra kontrakt, af Hernösands stift), utgöres af en soc- ken Nordmaling, som före 1810 hörde till Norra Ångermanland, men från den tiden, i så väl borgerligt som kyrkligt hänseende, till Westerbottens läns^ l:sta fögderi; socknen bibehåller dock Ånger- manlands indelning i seland och delta- ger med det i skjuts, väghållning och båtsmanshåll m. m. Arealen är 10,460 qvadr.-mil, hvaraf 0,649 äro vatten. Från hafvet inskjuter en ansenlig vik, Nord- maling s- fjärden kallad. Aspån är ett mindre vattendrag, som faller i Deger- fjärden. Den vid Hafssjön belägna delen af socknen har en jemn och slät mark, bestående till en stor del af sandmoar och mossar. En å 2 mil från hafvet och längre upp åt landet börjar den bli mer bergaktig och ojemn. Rådande jord- månen är sand, dock finnes på sina ställen lera, äfvensom myrjord. Till följd af en myckenhet myrar förstöres ofta säden af frostnätter. Nedra delen af socknen, 1 ä 2 mil nära hafvet, är den, som egentligen är bebodd, men den öfra delen, som gränsar till lappmarken, samt sträcker sig 4 a 5 mil i längd, består till största delen af vildmark. Närings- medlen äro många i denna socken; ty utom de vanliga, åkerbruk, boskapssköt- sel, fiske, djur- och fågelfänge, idkas här brädsågning, skäljagt, tjärubränning, kol- ning och fartygs byggande ; äfven någon sjöfart idkas. Öre, Le och Lögde elfvar genomskära socknen och hafva efter sina ådalar gifvit läge för flera der anlagda byar. Åtskilliga hafsvikar och sund med många holmar pryda denna sockens skär- gård, som för flera näs af landet gör öfver 6 mil med sina bugter. Af skepps- hamnar skall Skurun vara den bästa; men den uppgrundas årligen af hafssand. Här utvisas flerstädes förut allmänna, men nu obrukbara skepps- och båtleder, samt höga hällar, hvilka vittna om jord- vallens höjning. Vid Notholmen finnes en kusthamn 2 ä 3 famnar djup, med lastbrygga och utrymme för ett stort antal fartyg. Höga klippan. Gamle Man eller Bonden, är en märklig hafskänning, som ligger 2 mil n. o. ut i sjön, 6 mil från Umeå. Skogen användes här till flera behof än i andra socknar af Ångerman- land. Ehuru vidsträckt, gifva de näranda vattendragen god anledning till timmer- flottning om våren af sågblockar, på 7 till 8 mil. Under året 1861 har ett aktie- bolag bildats under benämning «Nordma- lings ångsågs-aktiebolag», i ändamål att, med tillgodogörande af de bolaget till- höriga skogar, skogsefi*ekter och skogs- afverkningsrättigheter, efter Lögdeå elf och dess bifloder, bedrifva sågverksrö- relse och trävaruskeppning. I Kyrk- byn hållas årliga marknader i Mars, Au- gusti och December. I Lefvarby fin- nes postkontor; här är ock telegrafsta- tion af 3:dje klassen. Kyrkan skall hafva blifvit uppbyggd redan i 13:de århundradet och har sedermera undergått flera ombyggnader. Det första orgelverk i Ångermanland uppsattes i denna kyrka 1750. Barnundevisningen bestrides uti 2 fasta folkskolor. — I många år, sedan Fin- ska kärntruppen upplöstes i Umeå, har här bott en veteran, neml. soldaten n:o 116 Mattias Hvasse, hvilken, född 1777, bivistat fältslagen vid Sikajocki, Nykar- leby, Lappo samt skärmytslingen vid Pjelax, der han blef sårad i foten. Han har timrat åt sig sjelf en stuga, tre al- nar i fyrkant, långt upp i fjellen, der han i många år kämpat mot nöd och brist. I finska kriget på 1740-talet hade Ryssarne framträngt ända till mot- satta stranden af Öre-elfven, der byn Långed ligger, men när de fingo under- rättelse om Svenskarnes landstigning vid Rathan, gjorde de ett hastigt återtåg. Öfver en vacker bäck, som går genom skogen, kommer man snart till gästgif- varegården Ängersjö, sista byn i sock- nen, der låg under samma krig en hel rysk corps i 13 veckor, under hvilken tid invånarne flyktade till bergen, dit de dock förföljdes af fienden, som äf- ven borttog det lilla de kunnat rädda. — Den 18 Mars 1809 sammandrog sig svenska hufvudstyrkan i Nordmaling vid Örö, då c:a 3000 norrmän inryckte i Jämtland, som nödgade general Wrede att vända sina krafter åt vester, som ej litet torde hafva bidragit till den olyck- liga utgången vid Rathan. — Af kyrko- herdar må nämnas Olof Arctädius, hvilken här afled 1728, och var fader till den be- römde ichtyologen medic. licentiaten Per Archtädi, som drunknade i Amsterdam 1735.
— Genom Kongl. Brefafd. 20 Dec. 1853 afskiljdes från Grundsunda och förlades hit byarna Afva, Rönnholm och Öresund, utgörande 3% mtl, hvilka dock utgöra sin kronotionde till pastor i Grundsunda. Folkmängd. Hemmantal. Eg.rätts-afgift. 1830—1862 sk. kr. 1860 Taxeringsvärdet 1862 var 2,198,709 rdr rrat. Gårdar, byar och verk: Här märkas: Olofsfors bruk (se detta ord) eg.rätts-afg. 145 rdr 27 öre; Håknäs finbladiga såg vid Öre elf, eg.rätts-afg. 110 rdr rmt. — Hyngelsböle finbladiga sågverk med 2 ramar, eg.rätts-afg. 40 rdr. — Djupsjö nu mer Olofsfors finbladiga sågqvarn. Långro- uddens skattefiske, Öhre elfs lax- och nejonöge- fiske. Lögde elfs laxfiske. Löfgrundets skatte- laxfiske, eg.rätts-afg. 40 rdr, en tullmjölqvarn i Leduån (10 rdr), fr. lägenheten Järholraen. — Byar efter tax. längden: Aspeå, Baggård, Bratts- hacka, Bergsjö, Braitfors, Brevik, Bjerten, Djup- sjö, Fällforss, Genberg, Gräsmyr, Högland, Hyngelsböle, Hörnsjö, Högdahl, Hummelholm, Högbrännan. Hallen, Håknäs, Jernäs (på en udde som skjuter 1 mil ut i hafvet), Klöse, Lögdeå, Ledasjö, Långed, Lefvar, Moo, här är största brukningsdelen 16*3/^^ seland, eg.rätts-afgiften 8 rdr 36 öre. Mullsjön, Mjösjö, Ny åker, Nord- sjö, Nygård, Norrbyn, Nordanbäck, Orrböle, Sunnansjö, Sörbyn, Stafsjöholm, Toböle, Torr- böle Tallberget, Westansjö, Ängersjö, Ohrsbäck, Öhre.
Femte Bandet HL— R. STOCKHOLM. ÅKE C. W:M HAMMARS FÖRLAG. Stockholm, tryckt hos P. P. Elde 4 Comp. 1864
.
.
.Torkat en vecka på störarna
höet snett i skuggorna
som soldater. Natten tar ett språng ur skogen,
må vi beskydda landet.
Pentti Saarikoski
ur "Toisia runoja"
Tycker du att gräsmattorna ser oklippta ut?
Tummen upp!
Området kring Ramundeboda klosterruin har en lång historia som
odlingsmark. På äldre kartor kan man se att omgivningarna använts som slåtter-
och åkermark. Den södra delen av udden och dagens skogsparti har brukats som
slåtteräng. Den nordligare delen har varit åker. Därefter har området troligen
nyttjats som betesmark. På senare tid har betesmarken vuxit igen och det som
tidigare varit ängsmark har blivit skogsmark.
Den historiska markanvändningen förklarar varför det även idag finns ett flertal
s k hävdgynnade växter som bockrot, prästkrage, ärenpris, gråfibbla, teveronika,
ängssyra, svartkämpar, gulmåra. ängsviol, ängsvädd, stagg, liten blåklocka och
backnejlika som alla kräver goda ljusförhållanden och inte klarar alltför tuff
konkurrens av mera snabbväxande gräs, hundkäx och andra högväxande arter.
I samband med utgrävningarna vid klosterruinen gjorde Länsstyrelsen en s k
vårdplan för området. Vårdplanens mål är att det runt omkring fornlämningarna
ska vara fritt från ogräs så att de är väl synliga och inte växer igen. Utanför
själva fornlämningarna är målet att återskapa slåtter- och betesmarken så som
det var förr i tiden. Ängsmarken ska slås sent på sommaren så att blommorna
hinner blomma och fröa av sig. På sikt kommer blomsterprakten bli rikare och
flera av de arter som gynnas av gammaldags slåtter har möjlighet att hitta en
plats omkring fornlämningarna.
Vid frågor om skötseln kontakta:
xxx
Länsstyrelsen Örebro län
Laxå kommun
Sydnärkes Miljöförvaltning
.En period i mitt liv bodde jag i ett lantligt hus där ena långväggen kantades av skära pioner. Gud, som jag var tokig i dessa blommor! Inte bara för deras skönhet och bedövande narkotiska doft utan därför att jag tänkte att som deras liv borde allas vara.
Först den slutna, hårt knutna knoppen. Sen det försiktiga, nyfikna öppnande, ett blad i taget. Färgen är ljuvt rosa som insidan av ett stort snäckskal. Nästa morgon står hon då där fullt utslagen, yppigt vacker och självmedveten, utmanande i sin prakt men sen dröjer det inte länge förrän hon börjar överdriva. Hon tappar alla hämningar, skamlöst vräker hon ut sig så att vi alla kan titta rakt in i hennes innersta, hemliga rum. Det är gult.
Och mycket kort därefter är allt över. Slarvigt och snabbt faller alla bladen.
Från överdådigt vidöppet liv rakt ner i den definitiva döden på gruset där skor trampar på mig, föser undan mig med klacken. Så att jag inte ska ligga där och skräpa.Jag är förvisso en utblommad pion av Kerstin Thorvall
Tro på byggnadens egenvärde.
Förstärk upplevelsevärdet.
Varsamt underhåll är ett måste
för att rädda maximal materia till
efterkommande.
Upprätta vård- samt ekonomiplan.
Använd material som åldras
i samklang med sin omgivning.
Låt reparationen förstöras -
inte originalet.
Få medkonsulter att förstå dina
tankegångar dvs. konstruktörer,
el- och vvs-ingenjörer. Och hantverkare.
Acceptera det naturliga åldrandet som
en ofrånkomlig del av livet. Det starka och
perfekta är inte bäst.