Då var det 1864

Ur  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige

N-ling. 

Konsistorielt pastorat 
af 2:dra klassen (sedan 1820), hörande 
till Ångermanlands nordöstra kontrakt, 
af Hernösands stift), utgöres af en soc- 
ken Nordmaling, som före 1810 hörde 
till Norra Ångermanland, men från den 
tiden, i så väl borgerligt som kyrkligt 
hänseende, till Westerbottens läns^ l:sta 
fögderi; socknen bibehåller dock Ånger- 
manlands indelning i seland och delta- 
ger med det i skjuts, väghållning och 
båtsmanshåll m. m. Arealen är 10,460 
qvadr.-mil, hvaraf 0,649 äro vatten. Från 
hafvet inskjuter en ansenlig vik, Nord- 
maling s- fjärden kallad. Aspån är ett 
mindre vattendrag, som faller i Deger- 
fjärden. Den vid Hafssjön belägna delen 
af socknen har en jemn och slät mark, 
bestående till en stor del af sandmoar 
och mossar. En å 2 mil från hafvet 
och längre upp åt landet börjar den bli 
mer bergaktig och ojemn. Rådande jord- 
månen är sand, dock finnes på sina 
ställen lera, äfvensom myrjord. Till följd 
af en myckenhet myrar förstöres ofta 
säden af frostnätter. Nedra delen af 
socknen, 1 ä 2 mil nära hafvet, är den, 
som egentligen är bebodd, men den öfra 
delen, som gränsar till lappmarken, samt 
sträcker sig 4 a 5 mil i längd, består 
till största delen af vildmark. Närings- 
medlen äro många i denna socken; ty 
utom de vanliga, åkerbruk, boskapssköt- 
sel, fiske, djur- och fågelfänge, idkas här 
brädsågning, skäljagt, tjärubränning, kol- 
ning och fartygs byggande ; äfven någon 
sjöfart idkas. Öre, Le och Lögde elfvar 
genomskära socknen och hafva efter sina 
ådalar gifvit läge för flera der anlagda 
byar. Åtskilliga hafsvikar och sund med 
många holmar pryda denna sockens skär- 
gård, som för flera näs af landet gör 
öfver 6 mil med sina bugter. Af skepps- 
hamnar skall Skurun vara den bästa; 
men den uppgrundas årligen af hafssand. 
Här utvisas flerstädes förut allmänna, 
men nu obrukbara skepps- och båtleder, 
samt höga hällar, hvilka vittna om jord- 
vallens höjning. Vid Notholmen finnes 
en kusthamn 2 ä 3 famnar djup, med 
lastbrygga och utrymme för ett stort 
antal fartyg. Höga klippan. Gamle Man 
eller Bonden, är en märklig hafskänning, 
som ligger 2 mil n. o. ut i sjön, 6 mil från 
Umeå. Skogen användes här till flera 
behof än i andra socknar af Ångerman- 
land. Ehuru vidsträckt, gifva de näranda 
vattendragen god anledning till timmer- 
flottning om våren af sågblockar, på 7 
till 8 mil. Under året 1861 har ett aktie- 
bolag bildats under benämning «Nordma- 
lings ångsågs-aktiebolag», i ändamål att, 
med tillgodogörande af de bolaget till- 
höriga skogar, skogsefi*ekter och skogs- 
afverkningsrättigheter, efter Lögdeå elf 
och dess bifloder, bedrifva sågverksrö- 
relse och trävaruskeppning. I Kyrk- 
byn hållas årliga marknader i Mars, Au- 
gusti och December. I Lefvarby fin- 
nes postkontor; här är ock telegrafsta- 
tion af 3:dje klassen. Kyrkan skall 
hafva blifvit uppbyggd redan i 13:de 
århundradet och har sedermera undergått 
flera ombyggnader. Det första orgelverk 
i Ångermanland uppsattes i denna kyrka 
1750. Barnundevisningen bestrides uti 2 
fasta folkskolor. — I många år, sedan Fin- 
ska kärntruppen upplöstes i Umeå, har 
här bott en veteran, neml. soldaten n:o 
116 Mattias Hvasse, hvilken, född 1777, 
bivistat fältslagen vid Sikajocki, Nykar- 
leby, Lappo samt skärmytslingen vid 
Pjelax, der han blef sårad i foten. Han 
har timrat åt sig sjelf en stuga, tre al- 
nar i fyrkant, långt upp i fjellen, der 
han i många år kämpat mot nöd och 
brist. I finska kriget på 1740-talet 
hade Ryssarne framträngt ända till mot- 
satta stranden af Öre-elfven, der byn 
Långed ligger, men när de fingo under- 
rättelse om Svenskarnes landstigning vid 
Rathan, gjorde de ett hastigt återtåg. 
Öfver en vacker bäck, som går genom 
skogen, kommer man snart till gästgif- 
varegården Ängersjö, sista byn i sock- 
nen, der låg under samma krig en hel 
rysk corps i 13 veckor, under hvilken 
tid invånarne flyktade till bergen, dit 
de dock förföljdes af fienden, som äf- 
ven borttog det lilla de kunnat rädda. 
— Den 18 Mars 1809 sammandrog 
sig svenska hufvudstyrkan i Nordmaling 
vid Örö, då c:a 3000 norrmän inryckte 
i Jämtland, som nödgade general Wrede 
att vända sina krafter åt vester, som ej 
litet torde hafva bidragit till den olyck-  
liga utgången vid Rathan. — Af kyrko- 
herdar må nämnas Olof Arctädius, hvilken 
här afled 1728, och var fader till den be- 
römde ichtyologen medic. licentiaten Per 
Archtädi, som drunknade i Amsterdam 
1735.

— Genom Kongl. Brefafd. 20 
Dec. 1853 afskiljdes från Grundsunda 
och förlades hit byarna Afva, Rönnholm 
och Öresund, utgörande 3% mtl, hvilka 
dock utgöra sin kronotionde till pastor 
i Grundsunda. 

Folkmängd. Hemmantal. Eg.rätts-afgift. 
1830—1862 sk. kr. 1860 
Taxeringsvärdet 1862 var 2,198,709 rdr rrat. 
Gårdar, byar och verk: Här märkas: Olofsfors 
bruk (se detta ord) eg.rätts-afg. 145 rdr 27 öre; 
Håknäs finbladiga såg vid Öre elf, eg.rätts-afg. 
110 rdr rmt. — Hyngelsböle finbladiga sågverk 
med 2 ramar, eg.rätts-afg. 40 rdr. — Djupsjö 
nu mer Olofsfors finbladiga sågqvarn. Långro- 
uddens skattefiske, Öhre elfs lax- och nejonöge- 
fiske. Lögde elfs laxfiske. Löfgrundets skatte- 
laxfiske, eg.rätts-afg. 40 rdr, en tullmjölqvarn i 
Leduån (10 rdr), fr. lägenheten Järholraen. — 
Byar efter tax. längden: Aspeå, Baggård, Bratts- 
hacka, Bergsjö, Braitfors, Brevik, Bjerten, Djup- 
sjö, Fällforss, Genberg, Gräsmyr, Högland, 
Hyngelsböle, Hörnsjö, Högdahl, Hummelholm, 
Högbrännan. Hallen, Håknäs, Jernäs (på en udde 
som skjuter 1 mil ut i hafvet), Klöse, Lögdeå, 
Ledasjö, Långed, Lefvar, Moo, här är största 
brukningsdelen 16*3/^^ seland, eg.rätts-afgiften 
8 rdr 36 öre. Mullsjön, Mjösjö, Ny åker, Nord- 
sjö, Nygård, Norrbyn, Nordanbäck, Orrböle, 
Sunnansjö, Sörbyn, Stafsjöholm, Toböle, Torr- 
böle Tallberget, Westansjö, Ängersjö, Ohrsbäck, 
Öhre.

Femte Bandet 
HL— R. 
STOCKHOLM. 
ÅKE C. W:M HAMMARS FÖRLAG. 
Stockholm, tryckt hos P. P. Elde 4 Comp. 1864

Återfinns här:
Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige

.

.