22 april 2014

Summa summarum - skön påskhelg

Påskhelgen var fylld av uteaktivitet. Vandring längs led, cykling, utflykt med kaffekorg, påtande i jorden.

Men ärtskotten som spirar på fönsterbrädan hann inte bli klara att ätas tillsammans med all påskamat. Numera odlar jag alltid något grönt inomhus på våren för att minnas en av de mer minnesvärda påskhelgerna i mitt liv. I den lilla staden Rossano i Kalabrien levdes ett annat liv än jag var van och det presenterades för mej i full skala av min italienska väninna på hembesök. Det finns fler likheter än man kan tro mellan södra Italien och norra Sverige. Till exempel produktion av råvaror som förädlas och nyttjas i annan del av landet, exploateringsgrad, utbildningsnivå, avstånd till huvudstaden och till Centraleuropa.
 
Påskliljorna på gården slog ut helt i helgen.
 
Libbstickan har kommit upp förstås, den är ju tidig av sig. Den står som väktare vid en entré. Som förr i ti´n. Tulpaner och andra vårlökar blommar, de fleråriga växterna "mullrar" i rabatterna, humlen har kommit upp en halv meter...
 
Den närmaste kyrkogården är vacker att besöka. Denna gång för att plantera vårperenner på familjegraven. Här finns välskötta häckar, krattade och kantskurna grusgångar, ansade träd och bortom kyrkogårdsmuren fortsätter tallskogen. Bänkar finns att sitta på även om de inte syns just på en här bilden. En vilsam plats för eftertanke som kontrast till påskträffarna med vänner. Skönt båda delarna. Det har verkligen varit en angenäm långhelg med blandat uteliv.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

21 april 2014

Hembygd

Jag körde en hålväg då jag var på väg till den vandringsled som skulle vandras i påskhelgen. En gammal väg - ni ser väl att diken saknas.
Sådana här vägar finns inte var som helst i landet, sektionsvis är den välbevarad dessutom. Jag tänker på hur det går till i min gamla hembygd med vägars kulturvärden. Hur stor okunskap som finns där och hur lätt det därför är att kulturhistoria går om intet. (Tänker på Kustlandsvägen).
Den nyare vägdragningen är asfalterad. Den sträckningen går ovan på bilden framför hålvägen. Och där borta står en skylt uppställd. Vad kan den vilja visa? Intill ligger en hög gamla kvistar. Varför då då?
Stannar, hoppar ur bilen och går fram för att läsa. På skylten står med instansad, väderbeständig text:

GUMMANS RÖSE
Här vid gamla vägen mellan (x) och (y) gruva fanns en så kallad kasthög (offerkast).
Enligt folkmun skulle en gumma ha ramlat av en skenande hästskjuts och förolyckats just här. Till minne av gumman lades här färska kvistar eller blommor. Gamla ortsbor berättade att denna tradition levde kvar tills långt in på detta sekel.
Tyvärr försvann högen när vägen byggdes om.
Kan traditionen kanske återupptas?
Jag lägger på kvistar och åker vidare. Skylten och traditionen gör mej glad. Inser att jag numera bor i rätt del av Sverige. Här finns kultur, här finns historieintresse, här finns stolthet över det som varit även bland de "små" människor. Här finns även ett vackert och levande landskap.

Var i Nordmalings kommun kan man hitta en liknande skylt som satts upp av ideella krafter??? Där inte länsstyrelsen, länsmuseet eller alldeles eventuellt kommunen varit inblandade?
Tänker på människoöden som levt i hembyn för länge sedan. Och platser som var viktiga förr. Leder och stigar som försvunnit med dagens skogsbruk. Vilka för den historien vidare? Istället för tvärtom?
Här i landskapet finns backsippor som börjat blomma nu. Granna står de i backen där korna betar under sommaren. Ett ohävdat landskap gör att backsipporna försvinner.
Här finns sjöar förstås, Sverige är ju fullt av sådana. Den här är lite lika Vinsjön i vilken jag som hemmansägare är delägare i. Vad görs av hemmansägarna för att bevara den?
Påbörjar en bergtäkt ner mot sjöstranden! Detta kommer det att skrivas ytterligare om.
 
Här finns stigar som inte markberetts och försvunnit.
Här finns gränsstenar som enligt skyltning är lagskyddade fornminnen och som man inte behandlar hur som helst.
Vitsipporna blommar vid den alldeles unika...
..."vattenkonsten".
Här finns modernistiska flerbostadshus som fasadrenoverats med lätt hand. Det var en del av vad som hamnade framför kameralinsen på påskaftonen. Såklart jag gillar min "nutida hembygd". Här finns både natur och kultur.
.
.

20 april 2014

Idag, på Påskdagen, flaggar vi för första gången i år.
Farmors bomullsflagga, som legat nerstuvad under vintern, kommer till sin rätt igen. Det blåser svaga och ljumma vårvindar och den vecklar ut sig. Den förgyllda flaggstångsknoppen blänker i vårsolen.

Flaggan användes av farmor på flaggstången i Rundvik, det var innan huset revs för att bereda plats för nya infartsvägen anpassad för timmerbilar. Nu hissas flaggan långt bort därifrån.
Här står hon och planterar blommor. I bakgrunden syns flaggstången där min flagga en gång gick i topp. Minnet lever.
.
.
.

17 april 2014

Hårt & skört

Favorit-äggkoppen är smidd av konstsmed Svenolof Sundberg. Det hårda järnet möter det sköra ägget med så stor finess tycker jag.
Just här syns ett porslinsägg som användes då en höna skulle luras att ruva sina egna ägg för att nya kycklingar skulle kläckas. Det var inte alla hönor som ville bli surhöns. Det här ägget kommer härifrån gården.
 
Svenolof Sundberg har varit lärare till smeden som är verksam här i bygden, jag tycker att det märks. Det är vackra föremål de gör båda två.
 
Påskvädret ska bli soligt och varmt om man får tro meteorologerna. Ut & njut!
.
.
.
.

15 april 2014

Bevare mig väl!

För den som bor i bygden och har möjlighet, för den som är dagledig, uppenbaras ett tillfälle att lära mer om byggnadsvård.
 Gratis - bara din tid och intresse behövs!
.
.
.
.
.

14 april 2014

Tiburtius-dagen

Idag är det första sommardagen enligt folktraditionen. Att man förr sa så beror på att i gamla tider indelade man året bara i två årstider. I mitten av april började sommaren. Numera börjar sommartid än tidigare. Klockan styr oss mot två årstider igen.
Man sa även att björnen vaknade i sitt ide just idag på Tiburtius.
Bild härifrån. Foto Jonas Ekströmer 2009.

Kommer ni ihåg leken "björnen sover"? Hur rädd man blev som liten och skrek av skräckblandad upphetsning då den vuxne som var med i leken och satt hopkrupen på golvet PLÖTSLIGT reste sig och slog runt med armarna för att fånga det barn som fanns närmast då sångramsan tog slut. Jag minns det än idag. Med förtjusning. "Kaaaan vi inte lek björnen sov en gång till!!!!?"

Björnen sover, björnen sover
i sitt lugna bo. 
Han är inte farlig bara man är varlig,
men man kan dock, 
men man kan dock 
honom aldrig tro.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

12 april 2014

Nytolkning

Oväntat möte med hög igenkänningsfaktor.


Tänk att Hanna från Arlöv fått en revival! En proggsång från 1974 ur albumet Livet är en fest med Nationalteatern som jag lyssnade på då det begav sig. Ulf Dageby skrev.
Och hur kommer det sig att jag har hört den nya tolkningen, jag som inte ser så mycket på tv och som inte alls har koll på dagens musikutbud...?
Jo, det råkar vara en gympalåt :-)
.
.

10 april 2014

Muta och munkavle


Minns någon det "erbjudande" som vindkraftsföretaget med hjälp av "byamännen" gick ut med i december 2006? ”Erbjudandet” var menat att motverka att människor, som skulle komma att utsättas för projektets nackdelar, skulle överklaga det tillstånd som Svevind AB fått dem 8 december 2006. Bolaget hade lämnat in en ny tillståndsansökan som då slutligen efter omtagning fått tillstånd godkänt av miljödomstolen.
Jag befann mig många mil från byn eftersom jag inte är åbo och fick höra av andra i Nätverket vad som skedde. Det var uppenbart att erbjudandet kommit hastigt på. Idén lär ha kommit från styrande familjen i byn, La Famiglia, för att bolaget snabbare skulle få igång byggandet av vindkraftverken och därmed skulle markupplåtarna snabbare få ut ekonomisk ersättning för arrendet. Så här var ”erbjudandet” formulerat, oproffsigt och utan företagets logotype:

http://lagring.files.wordpress.com/2014/04/svevind-el-erbjudande-brev-2006-12-12.jpg
 Klicka på texten för förstoring.

Till detta bifogades byastyrelsernas följebrev som kan läsas genom att klicka på länken. Jag uppfattar "erbjudandet" som oproffsigt, ingen företagssymbol och allmänt valhänt utformat och formulerat. Jag har endast sett den skannade bilden ovan av brevet.

Direkt efter att erbjudandet hämtats ur postlådan mejlades detta iväg från Östra Nyland till projektledare Kyrk, den som skrivit under "erbjudandet".

 ........................................................................................................................
To: mikael.Kyrk@svevind.se
Sent: Thursday, December 14, 2006 1:41 PM
Subject: Informationsblad 2006 12 14


Hej

Ref. till informationsblad i postlådan idag på morgonen

Har ett antal frågor runt detta:


Vad gäller erbjudandet som skall besvaras senast den 28/12. Det  är en omöjlighet att besvara då det knappast
ger klarhet i vad ni menar.

1)
Skall vi betala en engångssumma på 1000:- för att i" Nylands gruppens" fall få 500 000  kWh /år fördelade på 130 hushåll
=3846kWh/hushåll x ex. 0.40 öre minus minst 30 % skatt =1077:-/ år dessutom skall vi deponera 130 000:- för detta som ett
baskapital som ni skall förvalta.

Det känns som på den tiden brukspatronerna åkte omkring och köpte fastigheter av bönderna för 1 flaska sprit.
För 1000:- får man ju en skaplig wisky.

eller
2)
 Gäller förslaget 3846 kWh/hushåll i andelar som skall fungera som aktieandelar  och ge utdelning utifrån
 hur bra eller dåligt företaget går.

Det är i alla händelser omöjligt att skicka in någon intresseanmälan utifrån den information som är utgiven.

Ser framemot att få en klargörande redogörelse.

MVH

Gerd Edstrand
 ........................................................................................................................



Gerd fick aldrig något svar.

Nätverket för Gabrielsbergets bevarande skrev ett informationsblad och hoppades att ”erbjudandet” skulle genomskådas. Vill påpeka att jag hade helt andra saker för mig än att engagera mig i formuleringarna. Jag firade advent och jul i ett landskap som inte utsätts för vindbaggböleri av denna typ. Sådana här försök att lägga munkavle på människor tror jag inget vindbolag skulle försöka sig på här i regionen.



http://lagring.files.wordpress.com/2014/04/tc3a4nk-efter-angc3a5ende-svevinds-erbjudande.jpg


 Klicka på texten för förstoring.

Sen tog några av Nätverkets medlemmar sin tid i anspråk i julruschen och åkte runt för att lämna bladet i postlådorna. Jag fick ett trevligt mejl som berättade om hur man löst utdelningen.
http://lagring.files.wordpress.com/2014/04/god-jul-frc3a5n-gertrud.jpg
 Klicka på texten för förstoring.

Den 23 december 2006 kom en påminnelse om "erbjudandet" – en julklapp. Påminnelsen gav ett utseendemässigt något mer professionellt uttryck.  Men hur seriöst tycker ni att ett sådant här "erbjudande" är?  Det är faktiskt inte alla i min hemby som än idag genomskådat det oseriösa i detta. Och kommer antagligen heller aldrig att göra det.

 
Klicka för att förstora.

150 hushåll som anmält intresse – jo vi tackar! Inte tror vi på det, ett alldeles för enkelt sätt att försöka hålla människor i schack.

Den 29 december 2006 var sista datum för överklagande av domen till Miljööverdomstolen, Svea Hovrätt. Samma datum begär Svevind in intresseanmälan för att köpa billig el till 370 hushåll runt Gabrielsberget. Folk begrep vad som var meningen med ”erbjudandet”. Självklart  överklagande vi. Både min man och jag gjorde det samt alla dessa.

Rolf Jonzon här i byn påstod så sent som för ett år sedan att det var jag som var orsaken till att byborna inte fick billig elektricitet allt för att misskreditera mig då jag arbetar emot La Famiglias härskartekniker och obehagliga maktutövande som nu både skapar rädsla och passivitet hos byborna. Ett sådant förhållningssätt är inte bra med tanke på bygdens överlevnad.
Ann-Kristin Ludvigsson

8 april 2014

Genus

Det här är elakt kul om du lever i samma värld som jag!
Ellen DeGeneres är rolig och elak om en makalöst onyttig ”produktutveckling”. The only thing you need as a woman. Hur har jag kunnat leva hela mitt liv utan denna viktighet?
*
Vet ni att kvinnors skolgång ökar globalt mer än mäns? Vet ni att i 87 länder är flickorna ikapp och förbi då det gäller genomsnittlig tid i skolan? Vet ni att på många små norrländska orter är det brist på kvinnor eftersom de flyttar i samband med att de skaffar högre utbildning? Kvar är motor- och jaktintresserade män.

Kan det bli så här i en snar framtid: världens välutbildade, högavlönade kvinnor botar sjukdomar, löser miljöproblem, förhandlar fram fredsavtal, skapar sociala reformer. Med dem är män som anpassat sig till den nya världsordningen.

De andra männen marginaliseras och fortsätter slå varandra i skallen med klubbor och föråldrade dogmer samtidigt som de står frågande inför vad som egentligen hände.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 april 2014

Frustration

Vi i Nätverket insåg att Robert (se förra inlägget) kände en stor frustration över händelserna i samband med vindkraftsprojektet på Gabrielsberget. Från sin horisont i Umeå såg han överklaganden mot en slalombacke lämnas in.

Det han gjorde var att skriva insändare, men inte i eget namn, som lämnades till Västerbottens Kuriren av kusinens sambo.

För att en utomstående ska förstå insändaren, måste det förklaras att både vindkraftsbolaget Svevind och det företag som projekterade vindkraftindustrin samt naturvårdsföretaget som gjorde miljökonsekvensbeskrivningen alla tre hade sina kontor i byn Tavelsjö utanför Umeå vid den tidpunkten. Tavelsjö  är en by med levande landsbygd som attraherar intellektuella umebor, till stor del inflyttade till länet, allt sedan universitetet grundades på 1960-talet. Akademiker, som i de flesta fall ville skapa sin egen historia genom att bosätta sig i ett gammalt timmerhus. Sådana tendenser som uppstår kring städer med akademisk karaktär, t ex universitets- och residensstäder. Det är en lite annan föreställningsvärld än vad som gäller i små norrländska orter eller städer med arbetarbakgrund, dvs. de socioekonomiska förutsättningarna är mycket olika.

Robert var frustrerad men kunde inget göra annat än skriva en insändare. Jag förstår hans frustration över att se sin hembygds naturvärden gå om intet.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1 april 2014

Familjeheder

I en liten by finns något som heter familjeheder, en codex som kan få följder i generationer om den inte följs. En social kod som kan hålla människor fångna och förhindrar egna initiativ.  Familjeheder förekommer inte enbart i invandrarsituationer där det mest talas om i termer av hedersrelaterat våld. I vår svenska kultur finns ett osynligt kvävande täcke som lätt blir ett hinder för nya generationer att ta egen ställning och  utvecklas. Ju mindre ort desto starkare social kod.
En del av en by för i ti´n.
I samband med det stora exploateringsprojekt som drabbat byn skrev den dåvarande miljöinspektören i Ö-viks kommun, som är uppvuxen i byn, i egenskap av privatperson följande skrivelse till N-lings kommun. Robert skrev dock inte under med sitt eget namn utan övertygade sin kompis att stå med namn och adress.

http://lagring.files.wordpress.com/2014/03/yttrande-vindkraft-robert-erixon.pdf
Klicka för att förstora.

Dokumentet här nedanför har jag visat förr på bloggen. Det handlar om hur byåldermannen ("ordförande" för byns hemmansägare) i ett mycket tidigt skede skickar en skrivelse med uttalande från hela byn (både hemmansägare och övriga!) till vindkraftsbolaget som tar det med i sin samrådsredogörelse för att visa att ingen opinion mot projektet finns. Sonen bad fadern att inte skriva under. Ingenting nämndes på stämman om att skrivelsen skulle formuleras och skickas har jag förstått från flera håll och det står ingenting om detta i stämmoprotokollet. Inte heller hade kallelse gått till samtliga hemmansägare, alltså kände alla inte till att årsmötet gick av stapeln.

Ett halvt år senare lämnade åldermannen Tomas in kopia av samma skrivelse till kommunen i samband med samrådet angående detaljplanen för vindkraftsområdet. Är man byålderman och har La Famiglias "välsignelse" kan man tydligen handla egenmäktigt utan hänsyn till medlemmar i bysamfälligheten och till byns invånare överlag.


Klicka för att förstora.


Åldermannens hustru skriver så här i samband med det nya samråd som gick av stapeln 2005 då vindkraftsbolaget lämnade in en ny tillståndsansökan. Utan sitt namn.
Klicka för att förstora.

Jag är fascinerad av den rädsla som finns. Allvarligt talat kände jag inte tidigare till att det var så här i min hemby men genom miljardprojektet har jag fått mer insyn i situationen, ja mer än vad som framgår här men detta får räcka för nu.

Tre personer i samma familj har två olika ståndpunkter. Mor och son kontra fadern. Gissa vilka som fick ge sig i denna patriarkala miljö. Vilka som bytte eller håller inne med sina åsikter för familjehederns skull? I slutänden beror det på att man inte vill stöta sig med LaFamiglia som tjänar pengar på exploateringsprojektet och där sonen är politiker, modern politiskt aktiv, fadern har varit politiker och familjen har varit starka pådrivare av vindkraftprojektet.

https://lh6.googleusercontent.com/-fCP6a6nnb_8/UygM-jXfpSI/AAAAAAAAJII/sJHrcp4hvio/s800/snart%2520f%25C3%25B6rhandling_X.jpg
Klicka för att förstora.

Det här är det sista mejlet jag fick av Robert. Efter att vindkraftsbolaget fick sin första ansökan avslagen av miljödomstolen på grund av felaktigt samrådsförfarande, tystnade han. Hårdhandskarna kom fram inom familjen.

Fick berättat för mig av några som passerade en höstkväll, att det hördes höga röster, slag i ytterdörr, rivstart med bil från föräldrarnas bostad. Det var sonen som lämnade barndomshemmet för sitt eget boende i grannbyns hyreshus. Inte länge därefter flyttade han från bygden i samband med byte av anställning. Numera arbetar han vid länsstyrelsen i Västerbotten. Han torde ha belagts med munkavle. För att rädda familjens heder blev mor och son tvungna att ansluta sig till faderns åsikt, eller åtminstone sluta uttrycka sina egna åsikter. Därför har modern inte skrivit sitt namn på samrådsformuläret. Vilket tudelat liv många har för att inte bli utfryst ur bygemenskapen.

Det var inte bara Robert som tystnade, även hans kusin och andra unga människor som tidigare hade vågat engagera sig mot projektet.

Att sådana här händelser förs vidare i generationer tror jag med säkerhet. De unga människor i byn som engagerade sig en gång har numera barn. Det är ytterst tveksamt om dessa kommer att ifrågasätta auktoriteter. Att övre Norrlands glesbygd blir utnyttjat och exploaterat är inte förvånande, personligen tror jag att det blir så även i framtiden eftersom strukturer och system inte förändras så lätt.

Så här skriver en ung bloggerska om detta med auktoritär uppfostran. Hennes bakgrund är sprungen ur en annan socioekonomisk grupp än i min hemby. Det är genomtänkt formulerat så jag tar med inlägget Vad ska trevliga barn vara bra för?  här i min blogg.

"Jag tycker att alldeles för mycket av barnuppfostran går ut på att skapa så trevliga, lättsamma barn som möjligt. Vad ska det vara bra för? Barn är man bara i arton år av sitt liv – det viktigaste med barnuppfostran måste väl vara att skapa så trevliga vuxna som möjligt? Vuxen ska man kanske vara i sjuttio år. Och under de sjuttio åren ska man uppfostra och påverka, direkt eller indirekt, en himla massa andra barn som är blivande vuxna.

Målet med ens barnuppfostran måste ligga långt fram i tiden. Man kan inte tänka ”Men vad ska faster Greta/grannarna/fröken i skolan tro om mitt barn” när det gör si eller så. Istället måste man tänka ”Vad kommer dessa egenskaper hos barnet ge för slags vuxen?” och plötsligt kanske man kan se att det där man tycker är besvärligt hos ett barn -exempelvis ett visst auktoritetstrots mot föräldrar och andra i maktpositioner – kanske är bra. Visserligen lite besvärligt under barndomen, men alldeles nödvändigt under vuxenlivet. Vill man att ens vuxna barn ska ha sådan respekt för auktoriteter att de inte vågar ifrågasätta en chef eller styrande politiker? Vill man att ens vuxna barn inte ska förmå ifrågasätta orättvisor därför att de lärt sig att lyda blint och inte ställa så mycket besvärliga frågor?

Nä. Fram för lite besvärligare barn, om det kan ge oss vettigare vuxna. Barn är rätt fantastiska. Det är bristen på vettiga vuxna som är problemet."
Så sant. Här är vi ljusår därifrån.
Kanske ska jag tillägga att vitsen med uppfostran menar jag inte vara att bli en egocentrisk, indvidcentrerad vuxen utan en vuxen som klarar gruppdynamik och samarbeten. Som vill. Som vågar. Som vill kommunicera. Som är självständig, kanske obekväm. Och i fallet flickor - som vågar ta plats.
Här på Gabrielsberget är det privatpersoner som upplåter mark till ett vindkraftsbolag, marken ägs inte av stora bolag som till exempel i fallet Fängsjö/Storsjöhöjden i Västernorrland (markägare där är SCA) och Markbygden där Svevind planerar och börjat bygga 1101 vindkraftverk med statliga Sveaskog som dominerande markägare. I samband med de projekten ger divergerande åsikter troligen annorlunda utslag och inte splittring på familjenivå som här, där marken är privatägd.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om  , , , , , , , ,

30 mars 2014

Krig, enligt vindkraftsbolaget

Miljödomstolen (MD) avvisade Svevind ABs tillståndsansökan på grund av att samrådet inte gått rätt till, man hade överlåtit samrådet på enskilda individer vilket inte är tillbörligt enligt miljöbalken.

 ” - Vi har förlorat ett slag, men kriget är inte över, säger Mikael Kyrk, Svevind”  enligt journalist Catarina Saha i en intervju i Västerbottens Kuriren 2005-09-09. Kyrk är projektledare i det tyskägda bolaget.

Miljödomstolens beslut kom sex dagar innan huvudförhandlingen i Rundviksgården skulle återupptas. Domstolsförhandlingen hade uppskjutits efter att ha pågått i tre dagar. Nu blev den fortsatta förhandlingen inte av eftersom MD kom med sitt slutliga beslut redan innan fortsättningen påbörjades.

MD formulerade i sitt tolvsidiga beslut bl a följande: ”Att anlita vissa personer inom kretsen för särskilt berörda för att å verksamhetsutövarens vägnar överbringa information till övriga inom samma krets kan inte i något sammanhang anses vara ett godtagbart tillvägagångssätt för samråd enligt miljöbalken.” (M3076-03)

Ingen hade väl trott att motståndet mot projektet skulle bli så hårt här i den lilla kommunen, i den här lilla norrländska bygden. Svevind, som hade anlitat en ung advokat från Umeå, nyligen upptagen i advokatsamfundet, var tvungen att tänka om och satsa stort och anlita en kostsam men erfaren stockholmsadvokat. Nu gällde det att ta i med hårdhandskarna i det krig som bolaget påstod pågick!

Kommunalrådet i Nordmaling skickade så småningom ett mejl till Mona Sahlin, då näringsminister. De båda partikamraterna hade nyligen mötts i länet och då talat om vindkraftsprojektet på Gabrielsberget. 
http://lagring.files.wordpress.com/2014/03/ulla-maj-anderssons-mejl-till-mona-sahlin.jpg
Klicka för att förstora.
Vad Andersson menar med ändrad detaljplan förstår jag inte, antagligen förstod hon inte själv processgången. Och vi får se hur det går med industrispår till Rundvik och hamn därstädes. Masonitefabriken lades ner 2011.
Vindkraftsbolagets nyanlitade advokat författade en promemoria där han hävdade att miljödomstolens ledamöter föll till föga för en stark opinion, och att det var därför tillstånd inte gavs för vindkraftsanläggningen eller gruppstationen som det kallades. Domstolens ledamöter skulle således inte ha motiv som var starka nog att avvisa ansökan...  Den promemorian (och andra dokument som jag inte tar med här) sände kommunalrådet också till näringsministern:

http://lagring.files.wordpress.com/2014/03/nils-ryrbergs-promemoria-2006-04-24.jpg 
Advokat Ryrberg kom fortsättningsvis att föra Svevinds talan, både vid nästa tillståndsansökan och förhandling i MD samt i förhandlingen i miljööverdomstolen (MÖD). Denne man var medlem i Livskvalité runt Öregrundsgrepen som arbetar mot att vindkraftverk placeras till havs utanför Roslagen vet vi i Nätverket. Den föreningen har så många fler medlemmar tillhörande en helt annan socioekonomisk grupp än vi småfolk som lever här uppe i norr och därmed helt andra resurser och kapacitet - än har inga vindkraftverk anlagts i Öregrundsgrepen. Vi i Nätverket för Gabrielsbergets bevarande förmodar att Ryrberg har ett fritidshus där och vill inte bli störd av snurrande och blinkande kraftverk.

Det är lagligt att sitta på två stolar på detta vis men djupt omoraliskt.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

27 mars 2014

Någon gång ska vi dö

Någon gång ska vi dö
du och jag
Alla människor ska dö
och alla djur
och alla träd ska dö
och blommorna på marken
men
inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks

ur Gröngölingen är på väg. Dikter för barn och andra av Barbro Lindgren.

Jag läser rätt mycket lyrik. Tycker om att ta fram en bok ur hyllan då jag passerar och bara slå upp en sida för att läsa. Att jag älskade dikter kom tydligen fram rätt snart på mitt första jobb som anställd. Ganska snart fick jag en diktbok som gåva i samband med en jullunch för oss två anställda och de fem cheferna/delägarna. Det var Barbro Lindgrens Gröngölingen är på väg. Dikter för barn och andra. Den kom ut 1974 och när jag nu kollar är det första upplagan och andra tryckningen. Jag blev kvar på arkitektkontoret i tio år för jag trivdes bra :-)

Diktboken är bra. Den återvänder jag till titt som tätt.

"Nu föds ett barn", "Jag ligger på en äng", "Tänk alla millioner år", "Den här spiken", "Jag är som jag är" är bara några titlar ur diktsamlingen. Så roligt att Barbro Lindgren fick årets Alma-pris till minne av Astrid Lindgren.

Några år senare fick jag på min födelsedag antologin Svensk dikt. Från trollformler till Lars Norén av arbetskamraterna som i samma veva menade att jag skulle byta ut Svensk Byggnorm mot nämnda Svensk dikt i hyllan. Hahaha :-)
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

26 mars 2014

Landsbygdsutveckling

Regeringen skjuter till 700 miljoner till landsbygdsprogrammet för stöd till lokal service på landsbygden. Alldeles lämpligt att göra ett valår.
Jag tog en tur genom bygden. Det är inte så ovanligt. Det här var i maj förra våren. Jag hamnade i en av de en gång i tiden så vackra små byarna i kommunen, där det ångermanländska kuperade landskapet fortfarande gör sig påmint med älven som meandrar och därmed har skapat nipor. Det landskap Gud skapade då han på samma gång log och vredgades! Där hade någon plöjt upp nästan hela byn på nedersidan av vägen som är den mindre branta. 

Plöjd åkermark innebär för mig en slags framtidstro - någon planerar något. Eftersom jag tycker mycket om detta stannade jag för att fotografera med min lilla kamera som alltid är med i bilen men som tar bilder utan högre kvalitet.
Att så höfrö är numera kanske det vanligaste här i bygden om någon yta plöjs, allt för att få en nylägd, nytt fräscht hö till sina djur. I "forntiden" var korn eller möjligen havre de vanligaste sädesslagen och då med höfrö inblandat med tanke på nästa års tillväxt. Men numera sköts jorden normalt inte på detta sätt, en rejäl nedgång har skett sedan 1990-talet.

Här var det alltså plöjt för framtiden men bilderna är dubbeltydiga, dualistiska. 
I byn står flera gårdar öde och förfallna. Det är inte längre någon fröjd att åka hit även om många långväga flugfiskare kör här för att nå Lögdeälvens outbyggda fiskevatten. Fiskecampen här i Hyngelsböle är populär.
Till den här byn vandrade min morfarsmor Klara för att fånga en grönsiska att ha i bur över vintern. En fågel som skulle sprida välljud under en tid då all musik var tvungen att produceras själv på direkten om man ville njuta. Allt vad radio, grammofoner, rullbandspelare, kassettbandspelare, cd-spelare, webradio och spotify heter var inte uppfunnet. Och hit till denna by brukade vi cykla för att plocka liljekonvaljer på niporna. Jag tyckte det var så väldigt vackert här. Då.
Det ser ut att finnas tre permanentboende i Hyngelsböle idag. På en gård har man djur vilket jag kan sluta mig till på gödeslstacken.Men några kor tror jag nog inte det finns alls men får har jag sett.

Tror ni landsbygdsprogrammets 700 miljoner hjälper upp situationen för till exempel den här byn? Vad jag tror får ni gissa. Det är lätt att bli nedslagen över Norrlandssyndromet som numera sprider sig över hela landet.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

24 mars 2014

Infrastruktur

Här banas väg för den ökande trafiken. Det är 1960-tal och bilismen fortsätter att öka. Både privatbilism och transporter ökar markant. Riksväg 13 som inte ens är 20 år gammal behöver ersättas av en bredare led som skär rakt genom landskapet för snabbare framfart.
Pappa och jag är på väg med cykel till farmor i Rundvik men vi tar svängen förbi Lögdeälven för att se på bygget. Här står jag nedanför i leran medan pappa klättrat upp på brobygget. Fotot är taget mot söder. Hur i all världen vi tog oss härifrån till Rundvik på enklaste sätt, är inget jag minns. Lite mödosamt borde det ha varit :-)
Den nya bågbron över älven höll samtidigt på att anläggas. Sådana här bågbroar försvinner i ganska rask takt och ersätts av betongkonstruktioner på fundament. Så är även denna bro utbytt. Timmerbilar, som lastat för högt, gjorde att en timmerstock stötte mot nedersta tvärbalken och slogs av släpet med fara för bakomliggande bilar. Har jag fått en livfull skildring av en som klarade sig. Sedan några år tillbaka har E4 även blivit 1+2 väg med mitträcke. Undrar om jag lever då ytterligare en ny infrastruktursatsning görs genom länet?
Broar har tydligen intresserat min far i hela hans liv. Här har han fotograferat när bron över Lögdeälven höll på att byggas i samband med att Riks 13 anlades. Båda bilderna är tagna mot norr och Mo. Här är vägsträckningen ny och inte samma som gamla Kustlandsvägen som låg lite längre till vänster. Denna bro ska kommande år förstärkas för att klara ytterligare belastning, dvs tyngre trafik ska kunna passera genom byarna.

Utflykt till Tallbergsbroarna hörde till ibland, särskilt sedan jag tagit körkort. Den av betong är sedan 1990-talets mitt ett av de två byggnadsminnen som finns i kommunen.

Pappa och jag hann åka både Öresundsbron och bron över Stora Bält innan hans liv slutade. Det var minnesvärt även för mig men mest för att det var hans önskemål och för att han berättade om sina tankar kring de där landförbindelserna. Själv har jag skaffat ett eget förhållningssätt till infrastrukturer som delvis är annorlunda.
.
.

23 mars 2014

Före detta gästgiveriet

Det här är det före detta gästgiveriet i Ava. Det ligger på västra sidan av Kustlandsvägen som 1942 blev Riks13 och är den plats där Carl von Linné ska ha stannat till vid sin lappländska resa. Nästa anhalt blev Nordmaling där vännen från Uppsala universitet, Peter Arctaedius, far Olof var kyrkoherde.
Den fastighet, det hemman i Ava som så småningom övertog gästgiverisysslan, ligger ett par stenkast längre söderut längs landsvägen, en ny gästgiveribyggnad uppfördes 1908. Verksamheten som vandrarhem upphörde på 1980-talet.
Ladugården som tillhör detta hemman är fallfärdig och går mot förgängelsen. Men än så länge lyser timmerhuset rött och grannt mot snön. Än så länge kan de ladugårdar som rasat eller rivits i hembygden under min levnad, räknas på båda händernas fingrar, men snart nog räcker fingrarna inte till.

Vad är byautveckling? Det är inte alla platser eller orter som är möjliga för sådant kan jag konstatera och blir desto gladare där jag ser småorter utvecklas kulturellt på eget initiativ och helst utan bidrag utifrån. Bidrag kan lika gärna passivisera som aktivera människor.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

20 mars 2014

Om vetgirighet och stolthet

I den kulturella gemenskap som stärker den egna identiteten och avgränsar gruppen mot omvärlden spelar minnena, traditionerna en viktig roll: de må gälla de månghundraåriga traditioner som en bygemenskap kan referera till eller den årslånga tradition som finns inom ett nybildat tonårsgäng: "minns du den gången..." 
Jag läser Myter om svensken av Gaunt och Löfgren från 1984 som jag lånat på biblioteket. En hel del har hänt sedan dess då det gäller svenskheten, framför allt att nazister tyvärr försöker lägga vantarna på den. Men boken är, trots sin ålder, så intressant att jag planerar att köpa den antikvariskt.
 
En snygg färgkombination här ovan, eller hur? Det är någon eller några som gett sig på att sy en rekonstruktion av en menig soldats klädespersedlar.
 
Så här ser det ut på ett hembygdsmuseum i mitt hemlän i mellansverige. Snacka om att ha koll på sin bygdehistoria. Det gör mej både glad och ledsen. Glad över den entusiasm, glädje, vetgirighet, förmåga, inlevelserikedom,och VILJA att BERÄTTA sin historia som medlemmarna i föreningen har.
Här är en karta med samtliga soldattorp i socknen markerade. Med bild på byggnaden, fakta om de som bott där och en hänvisningspil till dess plats på kartan. Gudars vad impad jag blir!
*
Sen tänker jag på min egen hembygd och sörjer. Hur många är vi i byn som vet var soldattorpet låg, alltså båtsmanstorpet. Eller övriga i socknen/kommunen? De ångermanländska bönderna var ju ålagda av kronan att hålla marinsoldater. Jag vet att det inte är många som vet. Vi är inte stolta över vår historia. Varför det är så börjar jag förstå och det gör mej lite mentalt illamående.

Hembygdsmuseet, där jag tagit fotona, ligger i den bygd där min mans släktingar på fädernesidan levde. Jag ser en stor skillnad i handlingskraft och stolthet mellan olika delar av Sverige.

Nu är det så att hembygdsmuseer är ofta trevliga att besöka men det är inte det jag kanske lägger ner min mesta tid på. Som verksam inom kulturmiljövården är det oftare som museer med statliga samlingar besöks och jag ser inga motsättningar i det. För en liten ort i glesbygden med litet kulturutbud, är en plats där man själv berättar om sin bakgrund viktig för att orten över huvud taget ska kunna utvecklas och inte dö ut. Självtillit är grunden för att kunna tro på en framtid för fler generationer, för att unga människor i längden ska vilja bo kvar. Särskilt unga kvinnor är svåra att behålla vet vi ju av statistiken.
Vet ni, som bor i min hemby, hur en båtsmans uniform såg ut? Vet ni vad den siste båtsmannen i byn hette? Vet ni när bönderna skrev kontrakt med honom? Vet ni vilka dessa bönder var? Var någon av dem din anfader? Vet ni att jag och Vera gått igenom byakistans material varvid jag registrerade innehållet i min dator? Vet ni att vi kom överens om vilka dokument som borde kopieras för att kunna läsas av flera? Vet ni att jag (som har lättast att hitta bra kopieringsfirma) kopierat dessa gamla dokument och lämnat dem till bysamfällighetens ordförande vid en stämma? Vet ni att han och Fru V. Famiglia genast passerade dem till bygdegårdens vind, otillgängliga för er? Båda dessa personer är inflyttade till byn i vuxen ålder, ingen av dem är kulturhistoriskt intresserad. Vet ni hur man utövar makt? Vet ni hur man håller folk i schack?

Jag hör någon som läser detta säga: Man ska bara se framåt! Det har jag hört flera gånger, särskilt från människor med liten möjlighet att påverka sin situation. Jag tror absolut att det är så att man ska se framtiden an, men man tappar bort något på vägen, tappar riktningen och går vilse, om man inte känner till saker som hänt tidigare, hur samhället har förändrats. Och kanske mekanismerna bakom. Självtilliten, tron på sin egen inre styrka, blir låg utan förankring bakåt i tiden, det är lättare att utnyttjas, att inte våga säga nej. 

Läser i en dagstidning denna vecka att följande budskap går ut till gymnasieelever i min nuvarande hemkommun: Lyd inte, våga ta plats! Var inte så tysta, våga höja rösten! Att våga stå upp för rättvisor och kränkningar var ett av de viktigaste budskapen då Pascalido var på besök. Eleverna peppades till att våga ha civilkurage. Detta skulle behöva predikas bland unga och gamla även i min by!!!

Jag har tagit de indelta soldaterna som exempel i det här inlägget eftersom jag hade bildexempel, men det finns så mycket mer att forska och berätta om. Bara man vill. Och törs. Att man kan, det tvivlar jag inte på.

Lev nu, blicka bakåt, tänk framåt! Säger jag.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails