6 maj 2015

Budbärare

Året var 2010 och min barndomskamrat kom och hälsade på när jag anlände till byn. Vi möttes utanför lagårdsknuten och snart nog sa hon glad i hågen att vid den förestående vägstämman skulle styrelsen i skogsbilsvägens samfällighet, Fäbodvägen, föreslå att andelstalen skulle tas bort. Styrelseföreslaget var en enhetstaxa på 350 kr vartannat år. Min barndomskamrat sitter sedan 2008 som kassör i styrelsen.

Jahada tänkte jag.

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, fortsatte hon.

Jojomensan.

Vad ska man säga? Vet du inte vad som gäller för samfällighetsföreningar? Nå, jag sa att andelstalen är olika för att de ska spegla den nytta (båtnad) av varje enskild medlem har av vägen och att de är framtagna vid en lantmäteriförrättning just för att få rättvisa. Senare tog jag en kopia på vad lagen säger om andelstal och lämnade denna till henne. Om hon läste den är osäkert.

Det här var när vindkraftsbolaget var som intensivast i försök att använda Fäbodvägen som tillfart till området, anläggningsarbetena påbörjades 2010. Hon är en av de markägare som har kontrakt med bolaget och i kontraktet lovar markägaren att underlätta för bolaget att få nyttja privata tillfartsvägar: "I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade."

I hennes ord till mig hörde jag en upprepning av det jag förstår var Rolf Jonzons ord på det styrelsemöte där detta bestämdes. Han sitter med i styrelsen. Hon framförde hans idé direkt av. Det är ofta så La Famiglia agerar – inte direkt utan genom en budbärare.

Jag är övertygad om att Rolfs tanke var att om medlemmarna hade en fast årlig avgift skulle det vara lättare än annars att föreslå och få igenom att låta vindkraftsbolaget använda vägen, låta dem köra genom byn, kanske till och med låta dem ta över vägen för då slipper medlemmarna de regelbundna avgifterna och ser en vinst med att slippa dem. Vindkraftsbolaget skulle få ”frälsa oss” från framtida utgifter för vägunderhåll om de i gengäld fick tillåtelse av oss hemmansägare att köra genom byn. Jag har, liksom övriga medlemmar, betalat avgift till Fäbodvägen enbart två gånger sedan år 2000 då jag blev hemmansägare, inte ofta alltså.

Nå, nu såg jag faktiskt till att förslaget inte kunde genomföras. Det var mycket hårt, det var på inget sätt behagligt men ett måste. Civilkurage krävdes.  Rolf var obehaglig. Han psykstirrade för att få mig ur balans, använde olika härskartekniker för att smutskasta mig, han sa även att han var med i flera föreningar som tagit bort andelstalen, han gjorde allt för att försöka genomföra beslutet men vågade inte eftersom han vet att jag kan samfällighetslagen och skulle gå till Fastighetsdomstolen om styrelsens förslag antogs. När mötet var slut fick jag ett tyst tacksamt erkännande av gamle ordförande Lindgren vilket gladde mig. Han insåg situationen, han kunde föreningsregler, men sa intet på stämman. Ingen vågar gå emot La Famiglia.

Vid samma stämma närvarade för första och enda gången Erik Jsn (sekreterare i bysamfälligheten). Han är inte medlem eftersom han inte har skogsmark längs vägen och därmed ingen nytta av den. Han var med för att göra ja-sidan röststark och vinnande trots att han inte får rösta. Ett fult trick.

När min barndomskompis kom med info om förslaget att ta bort andelstalen för Fäbodvägen vet jag inte vilken bevekelsegrund hon hade. Jag ser två alternativ men kanske finns det fler:
  • Hon ville med sin ”vänskap” lura mig för att underlätta för vindkraftsbolaget att nyttja vägen.
  • Hon var okunnig och trodde verkligen att styrelsen hade ett bra och rättvist förslag.
Rolfs idé förstår jag mycket väl. Han hade baktanken att hon skulle underrätta mig om styrelseförslaget i förväg och säga att det var fördelaktigt för henne. Han trodde inte att jag skulle vilja gå emot ett förslag som ger en barndomsvän fördel. Vänner ska man hålla om ryggen. Men för mig är rättvisa för alla föreningsmedlemmar viktigare.

Det är viktigt med källkritik och att förstå sin roll och situation. Förstår man inte, reflekterar man inte, blir man lätt någons marionett. Men som sagt, jag vet inte vilka hennes intentioner var. Vill helst inte tro att hon medvetet försökt lura mig men så kan det vara.

I den socioekonomiska grupp vi kommer ur finns en ovana att tala om och analysera immateriella skeenden. Att ha den snäva normbildande miljön inpå sig gör inte saken lättare. Detta är en vinkling av att vara klassresenärer som är en ganska ny insikt.

Jonzons hade gjort ett tidigare försök att få oss medlemmar att upplåta vägen till vindkraftsbolaget genom att på vägstämman 2007 få medlemmarna att ta ett beslut att tömma kassan (35 000 kronor) genom att grusa en avstickare till skogsbilvägen. Förslaget fanns inte med på dagordningen. Och att ta beslut i ekonomiska frågor utan att de finns med i kallelse och dagordning är att gå emot samfällighetslagen. Det demokratiska tillvägagångssättet i samfällighetsföreningar är att allt som har med ekonomi att göra ska finnas i dagordningen för att kunna röstas igenom, detta för att samtliga medlemmar ska ha möjlighet att tänka till i förväg vad man anser om förslaget och bestämma sig för om det är viktigt att gå på årsmötet eller inte. Eftersom beslutet att tömma kassan drevs igenom och protokollfördes utan att Vera och Rolf lyssnade till vad vi hade att säga om föreningsdemokrati, reserverade jag och min man oss och gick till Fastighetsdomstolen vars beslut blev att föreningen inte får ta medel och tömma kassan till något som inte funnits med på dagordningen. Jonzons blev rasande.

Även stämmobeslutet att tömma kassan var en förberedelse inför ett förslag att få medlemmarna att godkänna och överlåta nyttjandet av skogsbilvägen till Svevind och därmed slippa uttaxering. Naturligtvis skulle samtliga inblandade förneka detta vid direkt fråga, inget går att bevisa men med många sådana små händelser ser jag ett mönster.

Jag tror ingen förstår vad som planerades förutom Jonzons och den tredjedel av markägarna som arrenderar ut mark till vindkraftverk. Själv är jag nöjd över att ha kunnat undvika att Fäbodvägen användes av vindkraftbolaget och därmed transporter genom byn.

Att känna sina motståndare är viktigt för att förstå hur de agerar och varför. Detta klarsynta påstående sade min barndomskamrats dotter vid ett tillfälle under en gemensam utflykt. Och ja, för mig är det lättare att förstå hur politikerfamiljen La Famiglia tänker än att förstå  agerandet hos någon som är deras förlängda arm och kanske inte själv förstår avsikterna.
.
.

5 maj 2015

Igenkännande

Hittade en blogg. Kände igen mig i en del som skrivs.

Urban Zingmark:
"En vanlig dag i april 2006 slog jag upp Västerbottens-Kuriren för att läsa nyheter om min hembygd. Vanligtvis brukade det inte stå något märkvärdigt i blaskan. Som utbo i Stockholm är det viktigt att känna kontakten med hembygden och familjegården i Jomark, Robertsfors. Lokala tidningar som VK och Norran ger kunskaper inför ett återvändande till Jomark att driva skogsbruket och företaget.

Men den här dagen, den 18 april 2006, blev allt annat än en vanlig dag. På ett helt uppslag i VK läste jag om nyheten "Fagerliden byggs för att hålla i tusen år". Artikeln berättade att en anläggning för farligt avfall i enorma mängder, flera hundra tusen ton, skulle starta i omedelbar närhet till familjegården. Farliga ämnen som tungmetaller, arsenik och dioxiner riskerade att läcka ut i vattendrag in på naturmiljöer och skogar. Men innehållet i artikeln var en nyhet även för 20 grannar i Buafors, Ultervattnet och Jomark. Ingen av oss grannar hade blivit kallade till samråd eller blivit informerade före miljödomen 2005-09-29. Domen hade redan vunnit laga kraft när vi grannar nåddes av nyheten i vår lokala tidning.

Ett intensivt och påfrestande arbete sattes igång för att ta reda på så mycket som möjligt. Kontakter inleddes med kommun, länsstyrelse och RagnSells som gemensamt hade genomfört denna kupp med vidriga metoder. Allt detta var okänt för mig och andra. Kommunpamparna hade villigt medverkat i denna överkörning av alla grannar till den farliga anläggningen Fagerliden.

Mitt behov att komma igång med juridisk och miljöteknisk expertis var stort och ekonomiskt riskfyllt. Grannarna har legat lågt och hållit tyst hela tiden för att inte riskera sin tillvaro i den lilla hålan med bara ett par hundra invånare i byarna närmast Fagerliden. Som utbo i storstad har jag själv fört kampen mot ett massivt block av länsstyrelse, Naturvårdsverk, kommun och verksamhetsutövare. Flera initiativ har tagits med hjälp av advokat och miljöteknisk expert. Länsstyrelse, Miljödomstol och högre instanser har hittills avslagit krav på stängning av Fagerliden och krav på att RagnSells ska följa de villkor som miljödomen faktiskt innehåller. Länsstyrelsens tillsyn är under all kritik. Två stora haverier på anläggningen har inträffat 2006 och 2009, med okontrollerat utsläpp av lakvatten med gifter, rakt ut i angränsande marker och vattendrag. Läs mer på Säkramiljön.nu
 
I Robertsfors har nu även hotet från felplacerade vindkraftverk börjat göra sig gällande. Även här är den lokala opinionen märkligt tystlåten. Många har lurats in som andelsägare i en vindkraftsförening och fungerar som gisslan för vindkraftspamparna. Andelsägarna är rädda att förlora sina pengar om de tar till öppen kritik av vindkraftverken på Granberget, nära friluftsområden och hundratals fritidshus.

Kampen fortsätter mot illegitima och felbyggda avfallsanläggningar samt mot storskaliga och felplacerade vindkraftverk. Det handlar om framtiden för mig och mina närmaste, men också om alla grannar och bybor som lever under press som utbor lättare kan upptäcka. Kanske också lättare att bekämpa.

Alla mina artiklar kan du läsa här."
Ovanstående finns att läsa HÄR om du scrollar längst ner på sidan.
.
.

4 maj 2015

Som USA:s presidenters mandattid

Dokument nedan skickades till byns samfällighetsförenings styrelse strax efter föreningsbildandet i oktober 2007. Jag fick en kopia brevledes från lantmätaren. Jag ringde henne för att ställa några frågor angående förrättningen och fick samtidigt veta att styrelsen erhållit samma skrivelse.

Tror ni styrelsen har meddelat oss medlemmar detta?
Icke.
All information av vikt skall självfallet vi medlemmar få på stämmorna. Det är detta årsmötena är till för bland annat. Men i detta fall håller styrelsen inne med info. Jag undrar just hur mycket styrelsen låter bli att meddela oss medlemmar? Det jag vet är att det är mer än denna skrivelse.

Tågordningen i en samfällighetsförening är denna att stämman (alltså medlemmarna) beslutar och styrelsen genomför dessa beslut. Här lever man fortfarande som då byåldermannen bestämde allt. Ett mycket otidsenligt föreningsliv och levnadssätt.

Inte heller brukar valberedningens förslag till styrelsemedlemmar finnas med på dagordningen som skickas ut med kallelsen. Vem som blir ordförande, sekreterare, kassör eller suppleanter får man veta muntligt först på stämman. Och självklart går valberedningens förslag igenom. Vera är valberedningens sammankallande. Hennes son Anders ligger bra till ur hennes synvinkel för att bli näste ordförande kan jag tro. Han är redan ordförande i två vägsamfälligheter i byn (kanske fler som jag inte känner till) och säger säkert inte nej till att styra ytterligare samfällighetsföreningar. I de föreningar jag är medlem i Mellansverige sker allt mycket mer öppet, valberedningens förslag skickas med i kallelsen. Jäv och nepotism är svårare eftersom större folkomflyttningar skett samt att det finns fler invånare.

Den som kan detta med föreningsliv inser kanske att jag vill bryta en hegemoni och införa direkt demokrati. I byn inser åtminstone La Famiglia detta och kämpar emot på mesta möjliga sätt.
.
.

3 maj 2015

Läsförståelse

Klickbara bilder för större text.
Hur skulle du tolka följande:
”Telefonsamtal kl. 10 från samfällighetens ordförande, som får veta att det krävs täkttillstånd enligt miljöbalken för försäljning och för att skänka bort sandmaterial. Detta gäller oavsett vilka civilrättsliga avtal m m som finns.

Deltagande vid telefonsamtalet: Anna Stenmark, Rättsenheten och Erland Sköllerhorn, Miljöenheten.

Svaret från länsstyrelsen föranleddes av följande fråga:


I styrelsen för bysamfälligheten sitter
en nypensionerad polis ♂
en pensionerad industriarbetare ♂
en datautbildad ♀
en tandläkare ♀
en jordbrukare/byggnadsarbetare/diversearbetare/kommunalpolitiker (C) ♂.

Revisorer är
en f.d. företagsledare, senare försäljningschef ♂
en pensionerad industriarbetare ♂

Samfällighetsföreningen fortsätter att sälja sand till andra än till oss som är hemmansägare och därmed delägare. Detta beslutades även på årsmötet 2014. Försäljning ur en husbehovstäkt är inte tillåtet enligt lagen ifall täkttillstånd saknas. Täkttillstånd saknas.

Det finns också ett polisutlåtande som klart säger att det är olagligt att sälja sand ut husbehovstäkten. Polisanmälan gjorde länsstyrelsen. Det får jag väl blogga om en annan gång. Tills vidare räcker detta.

Det är även intressant att en miljöinspektör, på samma arbetsplats som den som undertecknat översta mejlet, övertagit föräldrahemmanet här i byn år 2014 och därmed finns med i en bysamfällighet som går emot den lag han bör känna till. Fadern är ordförande i samfälligheten och den som föreslagit försäljningarna ur täkten.

***
Nedanstående och mycket mer som är viktigt att känna till för en samfällighets förtroendevalda samt för medlemmar finns att i den lättlästa boken Samfälligheter. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik,  av Björn Lundén. Finns att låna på folkbiblioteket i N-ling.

Styrelseledamöternas ansvar
Observera att ansvaret i styrelsen är individuellt, trots att besluten fattas kollektivt. Tänk på att det är ett frivilligt uppdrag att sitta i en styrelse och att du alltid har möjlighet att reservera dig mot ett beslut eller avgå ur styrelsen.

Den styrelseordförande som uppsåtligen eller av oaktsamhet hindrar en styrelseledamot eller suppleant från att delta i behandling av styrelseärenden och få tillfredsställande underlag för avgörandet av ärendena kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Revisorns ansvar
Revisorn har ett större ansvar än vad många tror. Revisorn kan bli skadeståndsskyldig om han inte i revisionsberättelsen kommenterat viktiga fel så att medlemmarna blir vilseledda. Därför bör inte föreningsstämman bra välja någon passiv medlem som bara undertecknar.


.
.

1 maj 2015

Om att två sin högerhand

År 2008 sattes detta anslag upp på byns informationstavla. Grusning av byns allmänna och samfällda vägar skulle ske. Informationen är undertecknad av styrelsen för bysamfälligheten.
Nå, någon grusning blev det nu inte.
Den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers konkurs 2008 fick hela världsekonomin att stanna av. Så även vindkraftsprojektet på Gabrielsberget. Och det var ju vindkraftsbolaget som skulle se till att gruset kördes ut; alltså blev ingen grusning av.
Året därpå, 2009, kom ett nytt anslag upp. Här står samfällighetens ordförande ensam som undertecknare.

Till saken hör att på stämman 2008 hade ett majoritetsbeslut körts över av styrelsen med La Famiglia i bakgrunden. Familjen agerar mestadels i bakgrunden och skickar fram högerhanden som genomför, skriver under, uttalar sig osv. Så även denna gång där bysamfällighetens gemensamma skog hade avverkats utan medlemmarnas kännedom och två år senare, 2008, markbereddes ytan tvärs emot majoritetens stämmobeslut. För att förstå vidden av övertrampet måste man vara insatt i hur föreningar ska skötas. Jag vet att det finns läsare som förstår vad som skett.

På byastämman/samfällighetens årsmöte 2009 påstod Tomas att han fått grus för 300 000 kronor från Botniabaneprojektet. Detta grova skulle bytas till väggrus och Svevind (vindkraftsexploatör) skull se till att vägarna grusades.

Se där - stämmoprotokoll från 2009.
 "Tomas Erixon informerade om att det grus han fått av Botniabanan och skänkt till byn det har han bytt ut mot ett grus som passar bättre på vägar med Svevind och det kommer att köras ut på byavägarna till hösten." Så skriver sekreterare Johansson, även han med intresse av att vindkraftbolaget ska snarast kunna anlägga vindkraftparken.

Det där med att "Tomas fått grus" lät lurt och jag kontrollerade med Botniabanans platschef i N-ling om man generellt gett bort makadam till privatpersoner och specifikt till Tomas. "GLÖM DET!!!" blev det raka och tydliga svaret från Anders Månsson. "Polis Erixon representerar byalaget." Jag fick även namn på andra byars kontaktmän som erhållit grus till sina byar.

Några dagar efter byastämman cyklade jag iväg och knackade på hos Tomas för att få se det kontrakt/avtal han på årsmötet påstod sig ha med Svevind, angående grusning av vägar. Detta vägrade han i att visa. Jag cyklade därifrån utan att veta om något avtal över huvud taget fanns. Jag är ändå medlem i den bysamfällighet vars styrelse påstods ha skrivit avtal med vindkraftsföretaget och har rätt att få veta vilka avtal styrelsen gör. Styrelsen och ordföranden känner inte till vad som gäller inom föreningslivet, av ren inkompetens eller så vill man undanhålla något som vi medlemmar inte bör få veta! Samtliga styrelseledamöter utom Tomas har kontrakt med vindraftsbolaget. I samband med att vissa vägar grusades grusades även Tomas egen infartsväg.

Vindkraftsbolaget ville i detta skede använda skogsbilvägen (s.k. Ålidvägen eller Fäbodvägen) för transporter till anläggningsområdet och styrelsen ville hjälpa företaget med detta. Det låg i företagets intresse att ha en väg som skulle klara tunga transporter.

Jag minns denna vecka i mitt liv väl av olika anledningar. Samma vecka kom till min kännedom det jaktbrott ordföranden dömdes för.

Nå, anledningen till att inte hela styrelsen stod som undertecknare på anslaget på informationstavlan torde bero på att man (La Famiglia) trodde att det skulle vara ett bra sätt att öka ordförandens popularitet igen efter att styrelsen kört över ett majoritetsbeslut bland medlemmarna. Skänker Tomas grus för 300 000 kronor till byn borde han väl ändå bli förlåten.

Samma förenings årsmötesprotokoll från 2011.

Två år senare tackades Tomas för "det grus han fixat till byns vägar."  En  blomsterkvast överlämnades av ingen mindre än Rolf Jonzon! En en rungande applåd ingick också i tacket. Om någon av medlemmarna förstod vad som pågick förtäljer inte historien. Allt var nu förlåtet, högerhanden rentvådd!

***

Historiens märkliga efterdyning inträffade för två månader sedan. Då kom Tomas fram till mig i samband med ett annat möte och sa att han hade ett kvitto på gruset han använt till sin gårdsplan. Va!!!? Men han påstod sig inte hitta det eftersom det fanns hos hustruns nyligen avlidna faster. Jag sade inget men undrar hur det kommer sig att han fått ett kvitto på hur gruset som han fått av Botniabaneprojektet används? Man måste väl få köra ut sitt eget grus som man fått???  Här är en hund begraven som man säger...

Det finns många sådana här små exempel på tillvägagångssätt inom bysamfälligheten. Man måste se mönstret, gå på årsmötena, förstå bevekelsegrunderna, veta vilka hemmansägare som arrenderar ut mark till vindkraftbolaget osv. Man måste se strukturerna i byns organisation, veta vilka som har den reella makten och måste ha hängt med i mängden skrivelser som vindkraftsprojektet alstrat för att förstå. Man måste ha samtliga protokoll från vägsamfälligheten och från bysamfälligheten för att inse strukturen. Att ha bra minne underlättar också.

Tyvärr delges ingen protokollen, ingen (utom jag) begär att få läsa dem. Inte heller läses de upp i samband med följande års stämma. Alltså vet inte många vad som står där förutom styrelsen och respektive års justeringspersoner. Sådana är vi i byn. Tyvärr har vi inte "Uppdrag granskning" i hasorna.
.
.

30 april 2015

Estetisk landsbygd

Landsbygden måste kunna göras estetisk om medelklassen ska välja den
Övrig landsbygd blir krass och cynisk och så småningom jordbruksmark sades i radioprogrammet Obs i P1. (Detta skrev jag snabbt ner i en anteckningsbok utan att anteckna när, var, hur, vem.  Kardinalfel alltså.)

Men jag antar att programmakaren var stadsbo. Och sörlänning. För som norrländska skulle jag nog vilja säga att jordbruksmarken i glesbygder långt från städer blir till skogsmark i sinom tid om inte glesbygdens "krassa och cyniska landsbygd" görs attraktiv att bo på.

https://ekomuseumbergslagen.wordpress.com/2014/03/27/spar-av-livet-i-lovmarken/planterad-skog/
Granplantering på åkermark.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

29 april 2015

Plogbacken

Här syns Riks 13 i riktning norrut. När Kustlandsvägen gick här före 1942 fanns här en verklig backe, vilken sprängdes bort då Riks 13 byggdes som AK-arbete (arbetslöshetskommittén). Man hade då påbörjat strävandet efter plana och raka vägbanor.
Här till vänster ser ni resterna av Plogbacken. Här var gränsen för snöplogningsansvar för hemmansägarna i byn och Lögd´ (inte närmaste grannby vid denna plats). Här förvarades även plogen, åtminstone barmarkstid om jag förstått det rätt. Vägsträckorna att ploga var indelade i ett krångligt och intrikat system, allt för att sträckorna skulle bli rättvisa byarna emellan. Min morfarsfar Johan Olof hade till exempel en vägsträcka i Sunnansjö att ploga och det var/är inte nästgårds.

Byn öppnade sig förr rakt fram och neråt höger. Min mamma kunde på 20-talet hemifrån se ända till Plogbacken berättade hon. Här till höger var uppodlad mark från 20-talet och innan dess syntes den blänkande fjärden från den grusade Kustlandsvägen, fjärden som senare dikades ut. Jag tror nog att det var ett vackert landskap man såg där vägen följde en urgammal gräns mellan berg och sjö som gamla vägar plägar göra.
Vyer norrut.
Innan ombyggnaden till riksväg fanns på Plogbackens bergknalle en naturlig formation i form av en "bänk" som kom att bli en viloplats för vandrare, bland annat stannade indelta soldater till här. De hade långt att vandra i samband med övningar på "heden". Denna idag bortsprängda och icke-existerande viloplats är det nog få, om några, som känner till.
Titt söderut.
Här intill fann jag på 1970-talet den enda nattviol jag sett i trakten med en väldoft utav Guds like. Kan inte tro att någon sådan växer här idag. Här helt nära finns även min smultronplockarplats. Dessa bär som var så åtråvärda för en liten tjej som hade begränsad tillgång till dem. Jag brukade önska att jag hade en bärbytarvän söderut som jag kunde skicka åkerbär till och i utbyte få smultron :-)

När Trafikverket nu  ska förstärka och bygga om vägen till sommaren säger myndigheten i samrådsredogörelsen att "Trafikverket är medvetna om de artrika vägkanterna och kommer att hantera dem enligt gällande praxis."

I Trafikverkets förstudie till förstärkningsåtgärder för vägavsnittet, som också är samrådshandling,  står att de negativa effekterna av förstärkningsåtgärderna är:
  • Intrång och påverkan på natur- och kulturlandskapet vid dikesfördjupningar, trumbyten och släntåtgärder.
  • Risk för påverkan på artrika vägkanter vid dikesfördjupningar och släntåtgärder. 
Punkt 4.2 i samma handling:
Försiktighetsprincipen gäller för hela vägsträckan, med artrika vägkanter på båda sidor om vägen. För effektiv återetablering av vegetation vid artrika vägkanter sparas det översta vegetationsskiktet, vilket återanvänds vid återställningsarbetet efter genomfört arbete (Min understrykning)

Punkt 8.1
Åtgärder i artrika vägkanter, ska följa de råd och rekommendationer som finns i Trafikverkets skötsel- och åtgärdsplaner, så att minimal skada uppkommer.

Jag hoppas att det genomförs i verkligheten och inte endast är vackra ord ifall nu ingen bevakar detta. Vi får se om smultronstället överlever.
Kan ni gissa vad detta kulturhistoriska trästycke är för något? Någon?
Jo, det ni ser är grannbyns vägskottningstavla från 1884. Det var ett intrikat ansvarssystem för hemmansägarna som ni kan förstå. Plogningsansvaret var fördelat på hemmanens mantal. Ett vackert och kulturhistoriskt intressant trästycke med kulturhistoriskt värde! .
.
.

28 april 2015

En jämförelse


Från mina två hembygder. Den i söder och den i norr.
De tre nedre fotona är länkade, klicka på dem.

http://morfarshus.blogspot.se/2013/04/kalhygge-trakthygge-hyggesfritt-skogsbruk.html
http://morfarshus.blogspot.se/2011/10/bakom-fasaden.html
http://morfarshus.blogspot.se/2012/06/vagars-diken.html
Sista bilden visar vägkanterna 2012 efter vägsamfällighetens arbeten längs dikena. Här längs gamla Kustlandsvägen från 1600-talet fanns förr ett handgrävt dike. För den som är insatt i vägars kulturvärden är detta rena rama dråpet. Styrelsen utförde arbetet själva med en stor grävare. 57 000 kr kostade det om jag minns rätt. Var finns kulturmänniskorna i byn?

Kultur och natur. Eller hur det nu var.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

27 april 2015

Havet

 
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.

Göran Palm


 
Bilder från Ångermanland och den höga kustens nordligaste del - här är vackert.
.
.

24 april 2015

När skogen dör

Här hvilar Norrlands själfägande allmoge.
Bolagen reste vården.
"Det är som hade det kommit trolltyg över folket häruppe nu.
Glädjen är slut. Fiolen hänger dammig och osträngad på väggen; – det är dött och tyst på logen, där förr dansen gick om sommarkvällarna. Ungdomen är gammal vid tjugo år. Saga och sång ha tystnat vid brasan om vinteraftnarna och aldrig mer se getarpojkarna vitror och underjordiska väsen i skogen och bergen.

Nu talar man blott om pengar och förtjänster. Man svär åt sågverksbolagen och söker glädjen i spritbuteljen.
Men glädjen är borta.

Ibland talar man nog om skogen också. Om skogen, huggen, stympad, dödad. Och om pengarna, som skogen ger.
Men den levande storskogen, där far och farfar och hans far före honom levde och dogo i kamp med en karg natur, – där de hörde trollsånger från bergen och sjöarna och sågo viterdrottningen bleka sitt silver i midsommarnattens mattljusa dager – den bry de sig ej om. Den håller på att dö för dem.

Glädjen är död. Livet är borta. Människorna bli arbetsmaskiner i sågverksbolagens händer.

Och snart skall också skogen vara borta. Ve då, ve och åter ve över skogsskövlarne, över skogens mördare! "
Ur När skogen dör (1901) av Valdemar Lindholm

Bolagen innebär inte endast skogsbolagen numera. Var dansar älvorna numera? I samband med vindkraftsprojektet här har avverkats mer skog på några år än om exploateringen inte hade gjorts vill jag påstå. Och mer blir det då nya vägar har öppnat upp för detta.
Här tänker en f d bergslagsbo till om naturen som slår tillbaka.
.
.

23 april 2015

Varning för mat

Livsmedelsverket har gått ut med direkt varning att äta för mycket fisk/strömming från norra Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Hur kunde det bli så?


Andra fiskar du bör se upp med är vildfångad lax, sik, röding och öring. Jamen, hur ordnar vi människor för oss själva och naturen?

Bilden visar en glad liten flicka från sidan med håret i skugga så man kan tro att hon har tappat hår på grund av cancerbehandling, en sjuka som kan drabba oss om vi äter för mycket fisk med stor andel miljögifter. Hur kan det ha gått så snett på några decennier?

Jag och mamma älskade strömming och åt gärna kokt strömming med vit sås och koke pären då jag var hemma. Ingen annan i familjen var intresserad av detta. Hon/vi köpte 3 kg de gånger strömmingshandlaren kom körande. Sen rensade vi tillsammans och åt en del och stoppade resten i frysen.

Gode Gud välsigna maten amen. Få ja rammen? var en bordsbön pappa berättade om från sitt barndomshem. Det var hans syster så gärna ville få strömmingsrommen. Jag håller med om att den är supergod. Förr, då man kunde äta torskrom på konservburk köpte jag den ofta. Sååå god!

Men nu. Utfiskad torsk. Giftig strömming.
Hur kul är det på en skala...  Vi skapar själva framtiden.
.
.

22 april 2015

Om att våga

Läste i höstas i dagstidningen en av de dagligen förekommande födelsedagsintervjuerna.
Det var skådespelaren Torkel Pettersson, boende i Lund och Sthlm, som fyllde 45. Han svarade också som brukligt på några frågor. Tre av dem refereras här:
Aktuell: Medverkar i "Tre systrar" på Dramaten, premiär den 4 september, och i pjäsen "Richard III". Spelar "Harry" i den kommande Jönssonliganfilmen "Den perfekta stöten".

Läser just nu: "Manuset till "Tre systrar" och försöker lära mig replikerna."

Styrka: "Jag har ett stort rättspatos. Även som liten kunde jag aldrig se på när någon blev mobbad. Då gick jag in och bröt. Jag har rätt mycket civilkurage."
Det var detta sista jag fäste mig vid. Rättspatos och civilkurage. Så bra det vore både i mikromiljöer och i vårt samhälle i stort om många fler hade dessa karaktärsdrag.

Jag såg Richard III på Dramaten. Uppsättningen var hemskt bra. Richard III som en manipulativ, mordisk och maktgalen människa. Ett blodigt drama där huvudpersonen blir inställsamt förtrogen med oss i publiken.

Shakespeares skådespel från 1593 är ständigt aktuellt. Rädda människor är farliga människor. Man vet aldrig var man har dem. De låter sig styras vart som helst. Det är just detta att låta sig styras som är farligt. Maktmänniskor kan dribbla med dem, de låter sig ledas utan att ifrågasätta. Är man själv maktmänniska blir slutresultatet lätt som i Richard III. Man dödar sina närmaste och medmänniskor, fysiskt eller mentalt. Och tror att man segrat.

En annan fråga som upptar mina tankar emellanåt är vad som händer när/om den mobbade så småningom, i en annan livssituation, börjar mobba? Om man har utsatts för ondska och vet betydelsen av detta, kan man då själv handla på ett ondskefullt sätt i framtiden?
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

21 april 2015

Cora Sandel

Cora Sandel, pseudonymen för Sara Fabricius, levde 1880-1974. Hon föddes i Oslo, växte upp i Tromsö och flyttade till Sverige 1921. Debuten som författare skedde först vid 46 års ålder. Det var i samband med skilsmässan från sin man som boken Alberte och Jakob släpptes. Det var 1926 och boken är den första i trilogin om Alberte. När jag som ung läste de självbiografiskt inspirerade böckerna minns jag Alberte som blyg och försagd. En ung flicka som försöker finna sin plats i tillvaron, i familjen, i den jantestyrda småstaden. Jag minns böckerna som lättlästa, från början händelselösa och rätt långsamma men i och med flytten utomlands blev Albertes tillvaro intressantare och livligare. Hon kunde släppa loss och valde själv sitt sätt att leva.
  • Alberte och Jakob 1926
  • Alberte och friheten 1931
  • Bara Alberte  1939
Det Cora Sandel vill visa på är skillnaden i hur syskon av olika kön behandlas, vilka olika förväntningar som ställs på dem. Hur en flicka, som inte vill finna sig i den utstakade tillvaron i ett litet samhälle, mår dåligt och finner sig själv rätt sent i livet. Det gör Alberte först när hon flyttat och arbetar kreativt. Den där trilogin kan man kalla klassiker för unga kvinnor.
http://en.wikipedia.org/wiki/Cora_Sandel#/media/File:Cora_sandel.jpg
Porträtt från wikipedia.

Av en händelse gavs Aksel Sandemoses klassiker En flykting korsar sitt spår ut 1933, mitt under Cora Sandels utgivning av Alberte-trilogin. Det var där och då som Sandemose myntade Jantelagen.

***
Jantelagens antites skulle kunna vara Jäntelagen. Den skrevs 1982 av journalisten och författarinnan Gudrun Hjelte som en motkraft mot just de effekter som Aksel Sandemoses Jantelag har haft.
Du ska tro att du är något.
Du ska tro att du är lika god som alla andra och alla andra lika goda som du.
Du ska tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.
Du ska veta att du är lika bra som andra. Om du vet att du gör ditt bästa, kan du uppskatta dem som är bättre.
Ibland vet du mer än andra.
Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.
Du duger till mycket.
Skratta åt dig själv och din värld – det gör dig fri.
Du ska tro att många bryr sig om dig.
Du ska tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem.
VARFÖR? För att du är någon, en som behövs!
.
Fattar du?

20 april 2015

Utflykt till naturen

"Idag tar vi förmiddagskaffe bland backsipporna" sa min morgonpigge make då solen strömmade in i sovrummet på lördagsmorgonen. Det var ett utmärkt förslag, sipporna var i sitt esse.


Vi var inte ensamma men det var heller ingen trängsel i naturreservatet. Glada röster från unga och gamla hördes emellanåt och medhavda fikakorgar avnjöts. Jag försöker hitta en jämförelse med barndomens "Norrland" och tänker då på liljekovaljernas blomning på niporna längs älven. Då, i början av juni, åkte många dit för att plocka en bukett. Där var inget naturreservat och platsen håller på att växa igen.
Rullstensåsen är beväxt mest med enar och tallar. Årets skörd av enbär plockades. Utsikten över den stora odlade slätten är väldigt vacker men ännu stiligare blir fotona på kvällen med släpljus. Så någon utsikt från krönet visar jag inte denna gång.
Först senare kommer korna och betar i markerna men spåren från i fjol fanns kvar. Mulbetet är viktigt för att hålla ekosystemet i balans.
Det här är en sådan där utflykt som många här i den mellansvenska trakten gör den här tiden varje år. Det är ett lika vackert fyrverkeri årligen med de där mängderna av ludna klockor som sprutar upp ur marken på sina korta stjälkar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

19 april 2015

Med hank och stör = trägärsgård, fastbandhage, skihaga






INBJUDAN
Lär dig bygga trägärdesgård
Du får lära dig hur man bygger en traditionell gärdesgård med gamla metoder och med traditionella material.

Plats: Hembygdsgården i Nordingrå
Tid: 2 maj kl 9.00 – 15.00
Kursavgift: Gratis (föranmälan krävs)
Kursledare: Lars Kårén, Skogs- och naturvård, Resele

Medtag rejäl matsäck och kläder efter väder!

För att alla ska få en chans till praktiskt arbete är antalet platser begränsade. Alla är dock välkomna att komma till hembygdsgården och titta.

Anmäl dig senast den 30 april

Välkommen! 
Har du frågor?
Kontakta Annika Carlsson
annika.carlsson@lansstyrelsen.se
0611-34 90 92

 .
.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails