Självklart fanns det undantag. Ett exempel är soldatnamnen.
I Sverige avskaffades patronymikon genom en namnlag 1901. Från detta år användes släktnamn. Min mormor tog sin makes efternamn. Hon hade ett släktnamn som hon bytte ut mot ett annat.
Från början tyckte jag patronymikon gjorde släktforskningen besvärligare men har insett att så är inte fallet. Om kvinnan gifter sig och byter efternamn kan det vara svårare att se släktsammanhangen.Jag skulle ha hetat Clasdotter om patronymikon fortfarande varit i bruk.
Åh, min mamma höll på med släktforskning - och kom en bra bit bakåt i tiden. Gjorde själv några stapplande försök, men kan inte tillräckligt om det. Vi finlandsvenskar har ju lite samma -son (mera sällan dotter faktiskt) men på finska sidan har man ofta tagit sitt förnamn (tex Lauri, ett mans namn) och när han bildat sig ett eget "hemman" har platsens namn blivit Laurila, som sedan också blivit deras släktnamn.Intressant ämne! Jag skulle vara Eriksdotter jag då:)
SvaraRaderaJa,visst är det intressant och spännande. men Tuvull, man lär sig ju allt eftersom man släktforskar. Ingen kan allt som nybörjare.
SvaraRaderaHar ni i Finland via staten haft samma administrativa kontroll via kyrkan så födelse-, vigsel- och död har registrerats i böcker? Jag gissar det men vet inte.