1 maj 2012

Eljus majus

Vilket minne jag har till den här förstamaj-affischen. Jomänn...

Delar av en mycket vacker färgsprakande affisch 70 x 100 cm stor.
Fotot gör verkligen inte rättvisa åt trofén.
Nere i högra hörnet står det: Ságvári Nyomda
Felelös vezetö: Gajda Lászlo igazgató

Detta handlar om en studieresa med andra arkitektstuderande till Budapest och Wien. Detta var före murens fall, detta var i april 1978 närmare bestämt. Tåg genom Europa, över ungerska pustan i restaurangvagn and there we are... Budapest. Vacker arkitektur, härliga bad ur varma källor, resa på Donau till Esztergom, trevliga restauranger med zigenarmusikanter, rökfyllda kaffehus...

Men sen missade jag tåget till Wien eftersom jag kom i sista taxin från hotellet som inte hann fram till stationen i tid. Det blev till att köpa ny biljett då gruppbiljetten var på väg till Wien och därpå fördriva några timmar - varför inte i jugendkvarteren? Jag strosade, tittade, hittade en vacker färgglad affisch i en portik. Fastsatt med häftstift - inte klistrad. Spejade omkring och såg en portvakt i luckan mitt emot affischen. Ungerska är ett språk jag absolut inte behärskar, engelska var ungrarna inte så bra på. Då. Ganska snart kommer en ung man släntrande på gatan, vi kommer i samspråk och jag lyckas förklara att jag gärna ser att affischen blir min. Han frågar i luckan och får en huvudskakning tills var. Ungerskan flödar dem emellan. Jag tror mig förstå att affischer finns att köpa i en affär. Jag får all den hjälp jag kan få av min nye följeslagare. Vi går till en butik där ett stort urval affischkonst finns, dock inte min favorit. Men när jag ändå är där passar jag på att köpa en annan rätt fin. Jag betalar på det omständiga sätt som man gör i sovjetstater. Vi tågar tillbaka till portiken med portvakten. Då först fattar jag galoppen. Om jag ersätter favoritaffischen med en annan propaganda-affisch så är den min. Min favorit plockas ner och ersätts med den nyss inköpta. Hurra! Eljus majus-affischen är min. Det bästa minne man kan få från en resa, något som krävdes energi och vilja för att komma över.

Sen var det Wien nästa. Jag älskar verkligen att åka tåg.
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Vilken härlig historia! Både om din resa genom ett ännu slutet Europa och om hur du fick din favoritaffisch. Själv stal jag min och det var i Florens. Den har suttit på min vägg ända till nu, när den bleknat så mycket att den inte längre pryder sin plats. Affischen gjorde reklam för en fotoutställning.

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt minne!
    M

    SvaraRadera
  3. Mira och M - bättre souvenir går inte att uppbringa :-)

    SvaraRadera
  4. Jättefin affisch och fin historia! :)

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...