Så här såg den ut då jag fotade en disig dag i början av januari. Det blir nog bra vad det lider.
Tyvärr blev den så nyplacerad vid anläggningen av Riks13 på 40-talet att den hamnat i en sänka. På sommaren växer rallarrosor och gräs så högt omkring den att den inte syns då man snabbt passerar i bil. Det får vi hoppas sköts på ett bra sätt årligen framöver.
Här syns lagningen med stödjärn på baksidan. Att detta kom till stånd förstår jag att Nordmalings Hembygdsförening ligger bakom. Fick ett initierat mejl från Stig-Åke efter publiceringen av inlägget med den trasiga milstolpen. Jag skickade dokumentationsbilder och nu står den där. Tack för insatsen för kulturhistorien! Förmodar att länsstyrelsen stått för kostnaden, kanske finns länsmuseet med på något vis också.
Heja heja heja och hurra för Nordmalings hembygdsförening!!!
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om milstolpe, miltavla, milsten, kulturhistoria, föremålsvård, gjutjärn, Olofsfors bruk, Nordmaling
:)
SvaraRaderaFar hittade också en gammal milsten i en korsning, kullfalen och överslyad, som nu står borstad och fin och pryder sin plats.
Vi behöver fler kulturmiljö-kontrollanter norrut! Kulturmiljö-faddrar. I norr. I min hemtrakt. Så är det.
SvaraRaderaSån´t där gör en glad! :D
SvaraRaderaJa mycket Anta!
RaderaEn fin omtanke om ett kulturminne gör att jag förstår att det åtminstone finns någon som är stolt över sin historia, sin bakgrund. Är det är en fattig bygd blir jag ännu mer rörd. Därför att i tätbebyggda kulturtäta regioner finns så många människor med insikt om värdet av kulturhistorien, så där går inte lika mycket till spillo. Jag har alla möjligheter att jämföra.
Ja, jag blir fäjjen när jag läser om milstolpe! Fint jobbat!
SvaraRaderaFäjjen var rätta ordet! Beskriver precis min egen känsla.
RaderaGillar att du använder skriven dialekt!!!