Köket på övervåningen
står sig efter ett halvt sekel. Där behöver praktiskt taget inget
göras. Övervåningen inreddes 1950 och köket är
fyllt av praktiska detaljer, sån´t som uppstår då fantasifulla människor
som inreder en liten yta får tänka och handla fritt. Det är charmigt,
det är vackert. Det är masonite och tidstypiska
Trycko-beslag, det är linoleummattan Jaspé, rollmålade väggar och tak.
Det är lysrörsbelysning med glaskåpa. Det är koncentrerat 50-tal. Köket går i ljust gult med röda
"accessoarer", rostfri diskbänk med rostfritt stänkskydd ovanför samt svart
laboratoriebets på arbetsytan. Ursprungligen fanns en handpump på sidan av bänkskåpet till höger om diskbänken, nu kommer vattnet med självtryck.
Spisen finns kvar, en vit Husqvarna. På den står den röda emaljerade kaffepannan med svarta
kanter och knopp igen. Varför ändra ett vinnande koncept?
Jag tror på hållbara och underhållsmöjliga material, långsamma beslut och mekaniska teknikprylar. Den värld som såg detta kök komma till var en helt annan än den vi ser idag. Det är troligt att vi måste avstå från något av det vi har nu för att skapa det vi vill nå i framtiden. Energiförbrukningen måste hejdas, resursslöseriet stanna av. Det är frågan om vi vill det, om mänskligheten är kapabel att ta tag i och lösa så stora frågor. Det finns inga självklara svar men de är värda att sträva efter.
Åh, jag föll pladask för texten i sista stycket! Det under "handtagsbilden". Det är så klokt och så vackert formulerat. Betyg: Tio masoniteskivor av tio möjliga. Tack, Viola! :)
SvaraRaderaTack Anta!
RaderaHar insett att jag är skeptisk till att mänskligheten kan reformera sin tillvaro i världen. Det är väldigt tråkigt att känna så. Tro och sträva vill och måste jag ändå försöka göra.