Den är snäll som sagt och tålmodig gentemot en icke-rosälskande människa. Jag klipper ner blommorna inför semestern i juli och den kommer tillbaka i slutet av augusti och en lång tid framöver. Det jag har svårt för är färgen - knallröd. Den bangar ur bland övriga blommor jag odlar. Skriker lång väg, ser ut som någon som smetat läppstift långt utanför sina läppar där hon står och utmärker sig.
Men jag kan inte ta bort henne. Som hon har fått stå ut med misskötsel och rådjursangrepp innan hon fick sin slutliga (?) skyddade plats 2014. Där trivs hon ock jag älskar att hata henne, hatar att älska henne. Nina Weibull har gjort sig till min.
Genom en tillfällighet så hittade jag din blogg igen! Vi hade kontakt för några år sedan via våra bloggar. Så trevligt att du fortsätter skriva om gammalt och nytt; något som även jag uppskattar och skriver om ibland. Önskar dig allt gott och en fortsatt god fortsättning med din blogg! Anita / http://smulansblog.blogspot.com/
SvaraRaderaTack för det, Anita och god fortsättning själv!
Radera