På väg norrut denna julisemester sökte vi upp Ersk-Matsgården utanför Hassela. Resan tog tid så vi hann dessvärre inte dit under öppningstid (12-16). Vi kände oss välkômna ändå och det vi såg gjorde att ett besök underöppningstid måste bli av. Nordanstigs kommun ser till att bevara, förvalta och göra gården levande.
Den grå gårdsbildningen som mötte oss är en ensamgård, byggd av ättlingar till de svedjefinnar som för drygt 400 år sedan invandrade till den här trakten.
Här odlas svedjeråg som växte hög och grann.
Fina gamla fönsterbågar fästa med hästskosöm.
Det gröna kulturarvet utvecklas på gården under ett treårigt projekt. Genom slåtter och bete hålls arealerna öppna vilket gynnar växter och insekter.
På bilden syns det stora pärlanne där olika sorters potatis odlas. Det var uppmuntrande att se ett så stort potatisland som inte var kommersiellt anlagt.
De enkla nybyggda torrdassen fanns inuti en av ekonomibyggnaderna, allt befriande omålat. Rinnande vatten fanns inte, en vattenkanna med handfat dög bra för hygienen. Det som gjorde mig extra glad var att ladusvalorna flög kvittrande fritt mot takåsarna ovanför dassen som saknade innertak. OCH för att svalungarna inte skulle skita ner inne i dassbåsen hade en spånskiva lagts som skydd rakt under svalboet som fanns på en av åsarna. (Se upptill på högra fotot.) Så omtänksamt för både fåglar och människor!
En verkligt vacker entrébro till en ekonomibyggnad! Finns något vackrare än natursten som bro?
Inuti något som kan ha varit ett vagnslider såg det ut så som ovan.
Batteridriven belysning i utformning som fotogenlampor var den enda belysning vi såg. Ett enkelt utomhuskök fanns bakom ena bostadshuset och nära krydd- och köksland samt en vedeldad vattenvärmare. Jag antar att de gamla köken inne i mangårdsbyggnaderna var intakta utan moderniteter. (Dessa byggnader var stängda vid vårt besök.)
Två små kreatur tittade på oss.
Under året har en storhässja för torkning av sädeskärvar med svedjeråg uppförts. Men i 2023 års broschyr står något märkligt:
"Förr torkades hö antingen på slag eller genom hässjning och i år sätts en storhässja upp vid gården. Torkning på hässja är mindre känsligt för regn eftersom det yttersta lagret fungerar ungefär som ett paraply för det underliggande höet"(???)
Allt är rätt och riktigt förutom sista ordet - höet. Det är väl ändå inte hö som torkas på en storhässja! Men detta rättas nog till inför nästa år. Och då storhässjan invigdes på Kulturarvsdagen den 9 september framgick säkerligen hur den utnyttjades för torkning av säd och inte hö en gång i tiden.
*
Jag önskar Nordanstigs kommun lycka till med fortsatt förvaltning och
levandegörande av Ersk-Mats gården där Erik Mattsson och hans hustru
Karin en gång levde och verkade. Vi fick en fin sommarkväll där och återkommer.
Fantastiskt fint ställe och så många omtänksamma lösningar – kul att se!
SvaraRaderaMen jag undrar om det där med höet. För visst visst hässjar man hö, men du tänker kanske att det borde vara korn på den hässjan? Den är ju lite hög och har tätare mellan slanorna än höhässjor brukar ha.
Ersk-Matsgården var en fin kulturupplevelse.
RaderaDen där hässjan är rejält stor och är menad att stå på stället många år. De horisontella "störarna" är fasta. I min norrländak hembygd användes storhässjorna/kornhässjorna för att torka kornkärvar. På Ersk-Matsgården var det svedjeråg.
En höhässja sätts upp när höet är slaget, den har närmare mellan de horisontella störarna och dessa placeras dit allt eftersom höet hängs upp på stören. Allt detta är kunskap på väg ut men är i mina ögon ytterst intressant. Det blir lite ordrikt att beskriva detta. Se höhässjning på Youtube: https://youtu.be/MMRC5DpoIuY?feature=shared