Förklaringsmodell

Tack U för förklaring till att samfällighetens delägare inte tillfrågades om upplåtande av bygemensam mark! 

Det var brådskan som inte medgav inflytande från medlemmarna eftersom projektet kom till så hastigt att det inte hanns med att förankra bland medlemmarna. Några i byn hade sökt pengar till projektet från vindkraftsföreningen och när beslut om tilldelning kom måste pengarna utnyttjas under kalenderåret. Därför blev delägarna inte vidtalade (överkörda) och projektet beskrevs aldrig på en stämma i efterhand. Däremot skulle vi delägare inse på en stämma ett par år senare vad det handlade om då en muntlig fråga ställdes till delägarna ifall projektgruppen fick fälla ett litet träd som stod i vägen - detta ansågs räcka som projektredogörelse enligt den förklaring vi delägare nu fått. Absurt.

Ja, projektet är till gagn för alla. Det må vara hur bra som helst, det är inte det jag vänder mig mot. Det är tillvägagångssättet. Att först ta upp frågan på en stämma och därefter söka vindkraftspengar hade varit rätt projektgång. Med den förklaring som lämnades till oss delägare - brådska -  inser man att detta kan inträffa fler gånger. Att skyndsamt bränna ekonomiska medel ger inte tid till demokrati.

Det har hänt flera gånger att vi medlemmar blivit överkörda av styrelsen eller ordföranden trots att vi alla är "självägande bönder" och inte torpare eller statare som förväntades stå med mössan i hand och tacka och ta emot vad som än erbjöds.

* Kalavverkning av bygemensam mark
* Markberedning tvärs emot stämmobeslut om att det inte skulle utföras
* Användandet av hela kassan i en vägsamfällighet utan att den ekonomiska frågan över huvud taget fanns med i kallelse eller dagordning.

"Badar-grôbba" på 1970-talet.

Jag gick runt och fotograferade platser som var fina året innan jag flyttade söderut.

Att engagera sig i hembyn utan att bo här permanent är suspekt. Varför bry sig? Det gör långt ifrån alla utbor.

Jag fick 2003 i förtroende veta av den dåvarande ordföranden när jag besökte honom i hans hem att ingen säger något på stämmorna, men hemma vid köksborden pratar man på. Detta utnyttjas naturligtvis till att driva igenom lite vad som helst, ingen protesterar. Av rädsla, av okunskap om vad som gäller eller att man helt enkelt inte bryr sig. Jag upplevde ett existerande människoförakt.

Den föreningskultur som finns i byn har under min tid som delägare funnits oberoende av vem som sitter som ordförande. Visst har förbättringar kommit till (alla delägare blir kallade till stämmorna, i två av samfälligheterna har alla ett exemplar av stadgarna t ex) men det är inte helt och hållet styrelsernas förtjänst.

 *

Samtidigt som dessa tankar kommer till uttryck vill ge en eloge till sekreteraren i skogsbilsvägens sff som i samband med en enkel ändring i stadgarna visste att beslut i en så´n fråga skull tas vid två stämmor och att ändring ska sändas till och stadfästas av Lantmäteriet. Allt har genomförts som sig bör. Tack för den kunskapen om tillvägagångssätt. Det behövs inte mer än så för att göra mej glad!!!

Självklarheter kan tyckas

I samfällighetsföreningar gäller bland annat att:

*  Samtliga medlemmar ska kallas till stämma. 

Det dröjde 7 år innan jag blev kallad trots att jag skrev och bad om att bli kallad och skickade adresserat kuvert med porto! Detta negligerades och först när jag drivit igenom att en samfällighetsförening bildades kom kallelser. Beslut fattades innan dess över mitt huvud och beslut som jag inte kände till trots att det i en föreningsförvaltning måste råda konsensus bland medlemmarna i alla beslut.

* Andelstal får inte ändras utan lantmäteriförrättning. 

Detta har inträffat innan jag blev hemmansägare/medlem och två försök har gjorts under min tid som medlem vilka jag förhindrat genom den kunskap jag införskaffat.

* Styrelsen ska hålla ett aktuellt medlemsregister som ska vara tillgängligt för alla medlemmar. Registret ska innehålla fastighetsbeteckning, fastighetens (samtliga) ägare med namn, adress, telefonnummer och kanske e-postadress om styrelsen fått tillstånd av personer med e-post att använda denna vid kontakt. Registret ska naturligtvis även innehålla andelstal i samfälligheten.

Detta nekade ordföranden i bysamfälligheten att ställa samman för tre år sedan av ren och skär okunnighet. Det var jag som medlem som måste bevisa för henne och styrelsen vad som gäller.

* Inför varje förändrad uttaxering ska en medlemsförteckning med samtliga medlemmars andelstal och ny uttaxering upprättas och hållas tillgänglig för medlemmarna.

* Försäljning eller upplåtande av samfällighetens egendom får inte göras utan medlemmarnas medgivande. Det finns regler för tillvägagångssättet. 

Så skedde inte då försäljning av mark gjordes till nuvarande ordföranden. Vad såldes och vem satte priset? Dokument vi medlemmar aldrig fick se om de nu finns.

 * Justering av stämmoprotokoll ska inte göras tillsammans med någon eller några ur styrelsen.

Justeringspersoner ska agera självständigt och läsa igenom stämmoprotokoll enskilt och därefter skriva under eller skriva en kommentar om vederbörande anser att något i protokollet inte stämmer. Justeringspersonerna är medlemmarnas säkerhet för att de beslut som är nedtecknade i protokollet stämmer med det som sas på stämman.

Från bildandet av bysamfälligheten 2007 till 2019 skedde justering gemensamt med styrelsemedlemmar trots att jag nästan varje år sa ifrån, justeringspersonerna ska inte vara "lydiga knähundar" till styrelsen. Datum för justering beslutades på stämmorna. 2018 fick jag, i samband med min protest, till svar av den dåvarande ordföranden att skriva en reservation angående detta. Det var ordförandens mor Vera J som instiftade denna regelvidriga praxis och ingen (!) i styrelsen eller någon medlem protesterade förutom jag.

* Självfallet ska det finnas stadgar i en samfällighetsförening och samtliga medlemmar ska ha dem. 

Det var inte så i någon av de tre samfällighetsföreningar jag automatiskt kom med i när jag blev hemmansägare. Jag såg till att få kopior på stadgarna för skogsbilvägen via Lantmäteriet och såg till att de delades ut till samtliga medlemmar. Såg till att en samfällighetsförening med stadgar bildades i byn, såg till att en samfällighetsförening med andelstal efter båtnad återinfördes för Kustlandsvägen (någon gång på tidigt 1990-tal togs andelstalen bort, oklart när då stämmoprotokollen inte säger något i frågan). Den föreningen använder fortfarande inga giltiga stadgar vilket jag påpekat!

 

Andra självklara  saker inom föreningslivet över huvud taget:

* Samtliga ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något (under "Övriga frågor" t ex) utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman ska därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

* Inkomna motioner ska skickas med i sin helhet i kallelsen till stämma/årsmöte, de ska inte formuleras om av styrelsen eller underlåtas att skickas med. Allt detta har inträffat så många år under min tid som medlem. (Motion kallas det medlemsförslag som lämnas in till styrelsen inom den tid som stipuleras i stadgarna. Ett förslag utarbetat av styrelsen kallas styrelseförslag eller ibland proposition.)

    Har inga motioner inkommit kan punkten tas bort från det årets dagordning eller så förklaras under punkten att inga motioner inkommit. Står bara punkten "motioner" på dagordningen vet medlemmarna inte om motioner inkommit eller ej och inte heller vad de behandlar. I de samfällighetsföreningar i min hembygd där jag är medlem behandlas detta vårdslöst.

* Styrelseförslag ska vara så tydligt formulerade att medlemmarna kan rösta om dem  med ja eller nej. De ska inte utformas som diskussionsfrågor där utfallet kan bli vad som helst. I ekonomiska frågor ska icke beslutas utan att reella förslag från styrelsen lagts fram i kallelsen. Sådana frågor ska absolut inte tas upp under "Övriga frågor", en punkt som bör undvikas.

* Inga beslut i ekonomiska frågor får tas om styrelseförslaget eller medlemsmotionen inte står med i kallelsens dagordning. Summan ska klart anges.

* Valberedningens förslag ska finnas utskrivet med namnförslag i varje års dagordning som sänds ut tillsammans med kallelse till stämma även om ingen personförändring föreslås. När jag för två år sedan bad att valberedningens förslag skulle sändas ut i kallelsen sa den nya ordföranden att visst skulle man göra så. Nästa år gjordes det i bysamfälligheten men inkonsekvent nog inte i den vägsamfällighet hon är styrelsemedlem i.

 * Styrelsemöten innebär att styrelsemedlemmarna och ev. suppleanter möts fysiskt. Alternativt i flerpartssamtal eller videomöte.  Gemensamma möten är viktiga för att frågor som ska beslutas om blir genomlysta och diskuterade i hela styrelsen. Separata telefonsamtal kan inte räknas som  styrelsemöte då samtliga styrelsemedlemmar inte hör vad de andra säger. Otillbörlig påverkan kan ske av den som ringer upp.Tyvärr är det mer regel än undantag i samfälligheterna här vilket beskrivs i verksamhets-berättelserna. Samtidigt skrivs det ofta som slutord att byn/föreningen "sköts efter bästa förmåga" utan att uppkomna frågor alltid diskuteras vid gemensamma styrelsemöten utan genom enskilda telefonsamtal. De ordinarie styrelsemedlemmarna är arvoderade.

*

Jag har suttit många timmar framför Lantmäteriets datorer och sökt material, har läst böcker om samfällighetsföreningar och om föreningskunskap och praxis, gått kurs, ringt och mejlat myndigheter och kunniga i föreningsliv eller samfälligheter, Riksförbundet Enskilda Vägar inte minst avseende gamla Kustlandsvägen, allt för att få klarhet i vad som gäller. Allt det där det som hör till en styrelses uppgift. Utöver det har jag har många års erfarenhet av styrelsearbete att luta mig mot.

Johanssons

 

Jag hade nyss flyttat från Sthlm och hade kvar en lägenhet där när grannarna år 2001 bad att få göra ett besök på min nya bostadsort. Visst funderade jag över varför eftersom vi inte umgåtts på detta sätt tidigare, åldersskillnaden var för stor till den äldre generationen och de yngre fanns inte kvar i byn.

De kom och vi hade en fin dag, jag tror det var i maj.

Men sen tog det stopp.  Jag och min man hade blivit hemmansägare vid millennieskiftet och den här mannen till höger i bild underlät sig i sju år att skicka oss kallelse till byastämma/årsmöte. Inte ens när jag skrev pappersbrev (få i byn hade e-postadress på den tiden, kanske inte ens dator) och sände med ett frankerat kuvert med mitt namn och adress på utsidan, fick jag veta datum när stämma skulle hållas. Kuvertet kom tillbaka utan kallelse.

Min begäran var enkel och självklar.

Inte förrän jag tvingat fram att en samfällighetsförening bildades 2007 blev jag och min man kallade. Byn var föreningsförvaltad så länge ingen ingen samfällighetsförening bildats och i sådana fall räcker det med att en enda medlem kräver bildande av en samfällighetsförening så måste det ske via Lantmäteriet. Vi hade innan dess inga stadgar t ex. När jag frågade på en stämma när en motion ska vara inlämnad, något som ska stå i stadgarna, svarade Vera Jonzon nonchalant att "det får väl ske som i alla andra föreningar: en månad före stämman". Och vilken månad stämman ska hållas ska stå i stadgarna som inte existerade. Stämman hölls i april eller i maj, olika från år till år. Vad föreningen hade att förvalta var också väldigt oklart. Precis allt gick på lösa boliner. Jag fick nog av cynismen och inkompetensen och krävde att en samfällighetsförening skulle bildas. Och 2007 bildades byns sff med hemmansägarna som medlemmar. Jag föreslog min barndomskompis till styrelsen, den första akademikern som invalts (vi var endast tre stycken) och min tro var att hon kunde föreningsliv och om inte skulle läsa och förstå vad som gällde eller rådfråga kompetens inom området. Hon röstades in. Men långt ifrån allt fungerar som det ska än idag - inkompetensen existerar fortfarande - kallade blir vi dock numera. Önskar en ändring på det för medlemmarnas och rättvisans skull.

Det skrivs och sägs att kunskapsnivån i landet har höjts de senaste decennierna. Kanske gäller det i städerna, eller?

Hotfullt bemötande

När jag skrev om hemvändande här på bloggen den 11 april 2024 fick jag en kommentar av Karin som berättade om hur gemytligt återvändandet till hemorten var efter tre decenniers bortavaro:

Oj, missade Babel i söndags. Måste kolla i efterhand. Men redan nu kan jag berätta om mitt lämnande och hemvändande. Det var på något sätt en naturlag att man (=de flesta ungdomar) skulle lämna hemorten, vidare till studier på annan ort och sen jobb långt hemifrån. Rätt skön att slippa den extremt effektiva sociala kontrollen. Men sedan, när jag återvände ungefär trettio år senare tyckte jag det kändes tryggt och trevligt att vara igenkänd. Om jag tar en simtur på morgonen kan jag mötas i ICA-kassan av ett: "Var det varmt i vattnet idag?"

 *

Jag har inte samma upplevelse alls. Ett välkomnande kan bli mycket hjärtligare än på det sätt jag bemöttes då jag blev hemmansägare efter 25 år i Sthlm:

"Hur har du tänkt dig din framtid här i byn?" frågade hon mej, Vera Jonzon, där hon isolerat mej i ett hörn av den gamla skolsalen, nu bygdegård, på behörigt avstånd från övriga stämmodeltagare - allt för att ingen skulle höra hur hon hotade mej. Jag trodde jag hörde fel men hon upprepade sig. Vera med familj och medhjälpare skulle se till att förtala mig på alla sätt så att jag inte kunde bo kvar i byn. Familjen har styrt byborna i åratal, men utan att synas, genom att se till att tillsätta lojala personer på poster familjen ansett vara viktiga. Ni vet så där som finansfamiljen Wallenberg gör, härskar utan att synas. 

Hon ville ha tyst på mej då jag är ett hot eftersom jag har god utbildning, är kunnig i föreningsarbete eftersom jag har erfarenhet av många års styrelsearbete, törs ifrågasätta och ser igenom hur maktmänniskorna här styr byborna. Veras beteende och hot är oförskämt och ociviliserat, ev. med drag av psykopati. Som kommunpolitiker och lågstadielärare boende i en liten by var hon och familjen vana att topprida sina medmänniskor.

När så min barndomskamrat lade munkavle på mej senast vi skulle ses gick hon för långt. Hon föreslogs av mej till styrelsemedlem då samfällighetsföreningen bildades 2007 med min förhoppning att hon var kunnig i styrelsearbete och skulle visa vilja till demokratisering, en naiv förhoppning från min sida. Båda dessa nämnda kvinnor har utbildning över gymnasienivå, båda jordbrukardöttrar.

Hot mot makten

Medborgerlig rättighet att i statsstater uttala sina åsikter.

Nyttjanderätt?

Här i byn har jag fått kännedom om ett projekt som anlagts på en byallmänning.

Det enda jag läst om projektet är en rad i en verksamhetsberättelse där de personer som har hjälpt till tackas. Ingenstans finns projektet beskrivet för oss drygt 30 hemmansägare.

Det finns ingenting nämnt i en kallelse med dagordning, ingen motion eller styrelseförslag, ingenting i något stämmoprotokoll. Men kanske har jag fel? Hoppas verkligen det. Men har jag rätt så innebär det att vi delägare inte fått förfrågan och gett bifall till nyttjande av den mark vi äger tillsammans, många kanske inte ens känner till projektet. Den drivande i projektet kan vara min barndomskamrat - allmänningen ligger i nära anslutning till hennes gård. Det är ingen stor anläggning men att det inte gått rätt till står klart så länge jag inte överbevisas med dokument i frågan. Vid närmare granskning visar det sig att även den pensionerade lågstadieläraren med make varit involverade. Varför köra över övriga hemmansägare i byn? Samtliga delägare ska väl ändå tillfrågas om ett projekt som nyttjar vår gemensamma mark, eller?

Att jag föreslog min barndomskamrat till styrelsen i samband med föreningsbildningen 2007 var feltänk. Jag talar ibland med vänner här i Mellansverige om vad som sker och inte sker här uppe, hur det går till i en liten norrländsk bysamfällighet, och får kommentaren "Hon passar inte att sitta i en styrelse!" Nej, svarar jag, så är det, men det finns heller ingen annan som passar. Alla agerar på samma sätt, tänker inte igenom hur en förening är menad att fungera där regler och statuter är utformade för att få en  demokratiskt fungerande grupp. (Okej, det finns någon som kan styrelsearbete vet jag men ingen som kommer till tals.) Principen är enkel - samtliga delägare ska få samma information och ha möjlighet att säga sin mening i de frågor som dyker upp. Krångligt?? Inte alls.

Att köpa bysamfälld mark

Du sitter i styrelsen för byns samfällighetsförening. Du har bestämt att du vill köpa en del av byns gemensamt ägda mark. Du pratar med de övriga styrelsemedlemmarna.  Så klart du får det säger männen. Du kontaktar lantmätare som sköter avstyckning med areal, belägenhet osv

Styrelsen tar upp försäljningen i kallelse till kommande stämma, där står att du vill köpa ett visst område till en angiven kostnad. Inga som helst dokument avseende köpet bifogas eller lämnas ut. Att det är medlemmarna du köper av inser du inte det eftersom övriga styrelsen varit så positiva till försäljning. På stämman säger en av medlemmarna att det där måste gå om, det går inte att fatta beslut på så litet underlag. Vad är det vi säljer? Andemeningen innebär krav på omtag: gör om, gör rätt till nästa års stämma.

Nästa stämma och kallelse till den går till på exakt samma sätt, inga dokument i förväg, inga delades ens ut på stämman, inga förklaringar. Du anser att allt är tydligt då övriga styrelsen sagt ja. Att det ev. kan betraktas som jäv att sitta i styrelsen och anse styrelsens acceptans till köpet vara tillräckligt förstår du inte. Du inser inte att det är medlemmarna du köper av, inte styrelsen. Ingen öppenhet sker, inga dokument på bordet vilket innebär att medlemmar/hemmansägare inte får veta och förstå vad de säljer, vad du köper av dem.

Du förlitar dig på det auktoritära och patriarkala systemet, du är kvinna. Jag blir uppbragt och ber på stämman att åtminstone få se en karta med marken jag och de andra hemmansägarna säljer till dig. I tio sekunder får jag möjlighet att se kartutsnittet som du har i din ägo sedan lantmätaren lämnade över den. Jag sänder runt kartan som vi som är närvarande har möjlighet att titta på några sekunder vardera. De hemmansägare som inte är närvarade har inte sett något dokument alls någonsin. Och ingen av oss har fått veta hur och av vem priset för marken satts. Var det du själv??? Var det styrelsen?? Lantmätaren? Hanteringen är inkompetent men det inser du antagligen inte. Styrelsen har ingen koll på hur det ska gå till, har inte läst sig till det i böcker om samfälligheter, inte frågat kunnig rådgivare.

Du känner till hur lätt rykten sprids i sådana här små bymiljöer. Att det sades att din far rev större delen av ladugården då den stod på bysamfälld mark. Själv hörde jag det för första gången i samband med ditt markköp. För att rykten och illvilja och förtal inte ska uppstå gäller det att handla korrekt. Att vara källkritisk. Att från säker källa ta reda på vad som gäller för en samfällighetsförening. Nog borde du kunna bättre! I min värld arbetar styrelser för att se till att demokratin lever och att alla vågar uttala sin mening i en fråga. Mig har du förbjudit att med dig tala om saker som gäller samfälligheterna i de två styrelser du nu sitter i. Det liknar diktatur, du går för långt. Så då skriver jag väl om det här på bloggen då. Byåldermannens envälde borde vara förbi i samband med att byalagen övergick i samfällighetslagen SFL 1973. Många felaktigheter har skett/beslutats under mina 24 år som hemmansägare.

Det var jag som 2007 föreslog dig till bystyrelsen då föreningen äntligen kom till genom en formell lantmäteriförrättning efter att ha saknat stadgar och regler sedan 1973. Äntligen och för första gången satt en beläst person med högskoleexamen i styrelsen, en "klassresenär". På min fråga sa du 2007 att du kunde det här med styrelsearbete då du suttit i en styrelse för en fackklubb på din arbetsplats.

Att påpeka hur fel t ex markköpet gick till skulle få dig att vända taggarna utåt ytterligare så det gjorde jag inte. Men nog trodde jag att en person med högskoleutbildning på fyra år, en "livsvisdom" som 50-plussare skulle ge mer insikt. Det var dumt av mej!

När jag någon gång påtalat hur galet något har gått till i samfälligheterna har jag fått svar av dej som:

• Det är väl inte så farligt! eller
• Det var ju bara en engångsföreteelse! eller
• Det visste jag inte!

Sitter man i en samfällighetsförenings styrelse ska man veta vad som gäller. Hela styrelsen är tillsammans ansvariga att känna till vad som gäller i en samfällighetsförening.

Att du ändrat uppfattning och numera tycker att markberedning inom skogsnäringen är av godo även på våra gemensamt ägda marker är din ensak precis som att du inte är kulturhistoriskt intresserad. Det är tillåtet att tycka olika i sådana frågor. Men när det gäller kunskap i föreningsliv och styrelsearbete har jag större krav på en välutbildad person än någon med folkskola. Därmed inte sagt att den med den gamla folkskolan i bagaget  har mindre kunskap i de här frågorna, det kan vara tvärtom.

 *

Du vill kanske väl. I samband med att jag föreslog dej till byastyrelsen och du valdes in lånade du min bok om "Samfälligheter". Snart nog fick jag tillbaka den, troligen oläst. Samma bok delades ut till styrelsen i samband med föreningsförrättningen. Har ni i styrelsen över huvud taget läst den. Okej, den har sina svåra partier men det finns andra handböcker om samfälligheter som är mera lättförståeliga. Själv betalade jag för en kurs som Lantmäteriet anordnade för länge sen i en mellansvensk stad. Jag ville veta, jag ville förstå hur samfällighetslagen är utformad och om bystyrelsen handlar rätt och rättvist. Mycket har gjorts fel - saknas kunskap förstår man inte det och är lätt att lura.

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin

* *

Här kommer korta utdrag ur två böcker om samfällighetsföreningar som jag har med på bloggens sida "Böcker jag haft nytta av".

KALLELSENS INNEHÅLL
I kallelsen ska alla ärenden som ska behandlas på stämman finnas med. Det är lämpligt att bifoga dagordningen för föreningsstämman.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman ska därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.
(...)
En medlem ska kunna få titta på dokument före den ordinarie föreningsstämman. Ska stämman godkänna en uttaxering ska även debiteringslängden finnas tillgänglig för medlemmarna i förväg. Gäller även försäljning av samfälld mark.
Om inte dessa dokument bifogas kallelsen ska kallelsen innehålla en uppgift om vart medlemmarna kan vända sig för att få titta på dem. 

ÖVERLÅTELSE AV FAST EGENDOM
För att beslut att överlåta eller söka inteckning i en fastighet eller att
upplåta en fastighet med nyttjanderätt för längre tid än fem år fordras minst
två tredjedelar av de avgivna rösterna, såvida det inte står något annat i
stadgarna.
(...)
För att förvärvaren ska få lagfart på en fastighet som samfällighetsföreningen
har överlåtit måste det framgå av protokollet att beslutet på föreningsstämman
har tagits med minst två tredjedels majoritet.

 *

KALLELSEN
Kallelsen skall förutom tid och plats för stämman innehålla uppgift om vilka ärenden som skall avgöras. Skall stämman godkänna uttaxering skall kallelsen innehålla uppgift om var debiteringslängden finns tillgänglig för den som vill ta del av den. Inför ordinarie stämma skall i kallelsen också anges var medlemmarna kan ta del av förvaltningsberättelsen, revisionsberättelsen, utgifts- och inkomststaten samt eventuella motioner. Det är i många fall lämpligt att bifoga dessa handlingar till kallelsen.

FÖRSÄLJNING AV MARK
Samfällighetsföreningen kan även försälja sin fasta egendom. För sådana
beslut krävs två tredjedels majoritet, om inte annat föreskrivs i stadgarna.
Försäljningen kan avse en hel fastighet som föreningen äger eller ett
område som avstyckas i samband med försäljningen. Belastas det avstyckade
området av rätt enligt AL måste den rätten upphävas genom fastighets-
reglering i samband med avstyckningen. Avyttring från marksamfälligheter
kan också ske genom en fastighetsreglering vid vilken den aktuella
marken överförs till någon närbelägen fastighet.

SKYDD FÖR ENSKILDA INTRESSEN
(...) En annan trygghetsfaktor är att stadgar är obligatoriska vid
föreningsförvaltning och att lantmäterimyndigheten är skyldig att granska
att stadgar eller stadgeändringar överensstämmer med reglerna i SFL.
Visare föreligger krav på kvalificerad majoritet för vissa beslut av
större betydelse för medlemmarna, t.ex. vid försäljning av fast egendom
och stadgeändring.
(...)
Vidare kan medlem eller styrelseledamot, som anser att ett föreningsstämmobeslut
inte har tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot SFL, annan
författning eller mot stadgarna, klandra beslutet genom att väcka talan mot
föreningen hos fastighetsdomstol. Talan kan även föras mot uttaxering.

Att försöka luras

Jag har med säkerhet blivit lurad flera gånger i mitt liv. Ibland har jag upptäckt det, ibland har det förmodligen gått mej förbi. Men aldrig nånsin har man försökt lura mig och andra medlemmar så klumpigt, så oraffinerat, som i byns föreningar eller numera samfälligheter.

Två gånger har styrelsen försökt lura oss medlemmar i den ena av vägsamfälligheterna att fatta beslut om ändrade andelstal.

Året var 2010 och min barndomskamrat kom och hälsade på när jag anlände till byn. Vi möttes utanför lagårdsknuten och snart nog sa hon glad i hågen att vid den förestående vägstämman skulle styrelsen i skogsbilsvägens samfällighet, Fäbodvägen, föreslå att andelstalen skulle tas bort. Styrelseföreslaget var en enhetstaxa vartannat år. Min barndomskamrat sitter sedan 2008 som kassör i styrelsen.

Jahada tänkte jag som trodde att hon som välutbildad kunde vad som gällde för samfällighetsföreningar. Jag hade själv året innan, då bysamfälligheten bildades genom lantmäteriförrättning förslagit henne som suppleant.

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, fortsatte hon.

Vad ska man säga? Vet du inte vad som gäller för samfällighetsföreningar? Nå, jag sa att andelstalen är olika för att de speglar den nytta (båtnad) av varje enskild medlem har av vägen och att de är framtagna vid en lantmäteriförrättning just för att få rättvisa. Senare tog jag en kopia på vad lagen säger om andelstal och lämnade denna till henne. Hoppas hon läste detta.

Det här var när vindkraftsbolaget var som intensivast i försök att använda Fäbodvägen som tillfart till området, anläggningsarbetena påbörjades 2010. Hon är en av de markägare som har kontrakt med bolaget och i kontraktet lovar markägaren att underlätta för bolaget att få nyttja privata tillfartsvägar: "I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade."

Egen vinning är en faktor att ta hänsyn till för att förstå maktmänniskors viljor och förslag. Förstår man inte det, om  man inte är källkritisk, blir man en människa som går i andras ledspår och hjälper till att driva igenom felaktigheter utan att själv förstå bakomliggande anledningar.

https://morfarshus.blogspot.com/2015/05/budbarare.html

Andra gången man ville ändra andelstal var för ett par år sedan då styrelsen försökte lura medlemmarna att rösta igenom detta.

En motion! från ordföranden! som kom medlemmarna till del efter att motionstiden gått ut.

En ordförande ska väl ändå inte gå sin egen väg, köra över andra styrelsemedlemmar och komma med ett eget förslag. Styrelsen ska gemensamt komma med förslag till medlemmarna inför stämman. Nå, jag är övertygad om att både  kassör och sekreterare kände till ordförandens förslag. De två har båda höga andelstal och ville undvika stora utgifter i samband med att kostnaden för nya vägtrummor skulle utdebiteras. Min barndomsvän, som sitter i styrelsen,  kände till att andelstal inte får ändras utan lantmäteriförrättning, efter den förra gången styrelsen försökte göra förändringar i andelstal som berättas ovan.

https://morfarshus.blogspot.com/2021/05/trippelfel.html

 Hur tänker i styrelserna?

Som sagt: Jag har med säkerhet blivit lurad flera gånger i mitt liv men aldrig nånsin så klumpigt, så oraffinerat, som i byns föreningar eller numera samfälligheter. Och det här är bara två av alla de gånger som egen vinning eller okunskap fått råda.

Båda gångerna satt min gamla barndomsvän i styrelsen, båda gångerna har förändringarna varit till hennes fördel. Det inger inte förtroende.

Styrelsen ska vara vaksam och se till att föreningsstämman inte fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. I så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer stämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Man kan inte skylla på stämmobeslutet. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.

Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.

I lagen står inget om det motsatta förhållandet: hur man som medlem ska bete sig om styrelsen föreslår något som är emot lag eller stadgar. Det har hänt rätt många gånger nu under min tid som hemmansägare att så har hänt. Så klart man blir trött på denna okunskap och inkompetens.

En högskoleexamen bör innebära att läsförmåga, läsförståelse, analysförmåga av omvärlden bör finnas hos den som genomgått en sådan utbildning (åtminstone om den är två-tre decennier gammal, nyare examinationer har jag förstått har lägre krav, där är universitetens genomströmning av studenter viktigare än vad som lärs ut.)

Insikten om källkritiskt tänkande och att känna till var lösningar på  problem ska sökas brukar även det följa med en högskoleutbildning.

För många år sedan, 1991/92 långt innan jag blev hemmansägare, beslutades att andelstalen i gamla Kustlandsvägen som går genom två byar här, skulle ändras. Stämman beslutade så utan lantmäteriförrättning. Avgifterna bestämdes utan lantmätare inblandad. Långt om länge kom en Lantmäteriförättning till stånd 2013 för att justera avgifterna. Hade det gått rätt till 1991 hade ingen förrättning krävts 2013. Fortfarande har vägsamfälligheten stadgar som inte gäller utan är tagna ur luften, odaterade, utan underskrift och utan vissa väsentliga stadgepunkter. De finns inte hos Lantmäteriet. Skriver en som har många års erfarenhet av styrelsearbete i bagaget.

OKUNSKAP ÄR MAKT  här i byns samfällighetsföreningar. 

 

"Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen."

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin.

 Carina Thavelin

En fattig by

För ett par år sedan beslöt byns hemmansägare på styrelsens förslag att kalhugga en allmänning för att få råd att röja den redan tidigare kalhuggna allmänningen vid fäbodarna. Den gången skedde kalhuggningen utan att det tagits upp på en stämma, medlemmarna kände inte till beslutet om kalhuggning som ordföranden/(styrelsen) lämnat till skogsbolaget som var köpare. Hur helt regelvidrigt och laglöst var inte det? Det här var dessutom innan samfällighetsföreningen bildats medelst Lantmäteriförrättning och med föreningsförvaltning, som detta kallas, skulle samtliga beslut tas i konsensus! Men tyvärr tyckte alla medlemmar att det var i sin ordning att bli överkörda. Hur de tänker är svårt att förstå men okunskap och rädsla ligger troligen bakom det hela.

Barbarer i byn

Inför det senaste beslutet att kalhugga hade styrelsen föreslagit tre mindre arealer. Två visste man inte  om de var gemensamma för hela byn eller inte. En av ytorna ingick i en nyupprättad skogsbruksplan och visade sig där vara markerad som naturvårdsyta. Samtliga arealer låg i direkt anslutning till Riksväg 13 och ses därför av alla passerande, mestadels lokala trafikanter samt sommartid en del turister.

De tre mindre ytorna beslutades att inte åtgärda den gången och bilderna i inlägget är från den yta som istället avverkades.  Den ligger i anslutning till E4 och att hålla snyggt för snabbt förbipasserande bilister känns inte viktigt. Men här är dock en kulturhistorisk plats som byns hemmansägare tidigare brukade vid myrslåttern, alltså till något annat än "tvättplats" som föreningens sekreterare felaktigt benämnde den på stämman. Nuvarande sekreteraren är son till den självsvåldige ordföranden som lät kalhugga skog vid fäbodvallen. Markberedning har nu förstört möjligheterna till förståelse av dessa två platser.

Vi kommer i byn att få se många fler avverkningar lik denna på de gemensamt ägda skogarna. De ytor som för två år sedan var menade att avverkas kommer snart att avverkas trots att ägandeförhållandena är osäkra. De ligger intill allmän väg genom byn och det kommer att se förfärligt ut. Hit till byn har inte frågan om varsamhet i skogsbruket, om landskapsvård, om hyggesfritt skogsbruk nått.

Efter den förra stämman, där beslut om kalhuggning tagits, bad jag att få träffa den årsnya ordföranden på kondis dära Vall´n. Vi åkte dit dagen efter stämman och pratade lite neutralt. Sen tog jag upp detta med kalhuggning av de mindre ytor längs Riks13 som var planerat. Frågade hur hon såg på detta med detta med kalhyggen nära människors bostäder och livsmiljö och ifrågasatte om bra naturvård/landskapsvård innebär kalhuggning?

 "Vi kan väl fråga vad den som bor där tycker" blev svaret. Jag ruskade på mig invärtes. Att fråga människor som knappast vågar säga vad de tycker i en sådan fråga (ingen säger nej för man vill hålla sig väl med skogsägarna/hemmansägarna). Hon inte insett att det är så och att här i byn ligger problemformuleringsprivilegiet hos skogsägarna.

Det visade sig dock ta skruv, ett frö var sått. Vid 2023 års stämma förklarade hon att det är olämpligt att kalhugga skog intill Riks13. Så ja.

Men varför i all sin dar hade inte styrelsen med denna nya ordförande (tandläkare) som suttit med som styrelsemedlem sedan 2007, själva kunnat komma fram till detta innan styrelseförslaget på kalhuggning längs Riks13 kom upp som förslag? Att ha analytisk förmåga måste/borde en välutbildad människa ha och därmed dra slutsatsen att kalhuggning och markberedning längs Riks 13 kanske inte är bästa/vackraste/miljövänligaste lösningen på byns pengaproblem.

På stämman nämnde jag att det finns något som kallas hyggesfritt skogsbruk. Lågstadieläraren som var närvarande nickade instämmande. Hennes man Olle föreslog dock ett ytterligare kalhygge i direkt anslutning till den bygemensamma fäbodplatsen. Först trodde jag att han bara ville vara emot det jag sa, sen förstod jag att han menade allvar. Byn är mycket patriarkalisk, kvinnor har inget att säga till om annat än inom familjen och nöjer sig med det. Ingen argumentation förekommer på stämmorna.

Jag nämnde också ett torp på bygemensam mark som vi vet var det låg och föreslog att vi borde skydda platsen och varför inte sätta upp en skylt där det låg. Markberedning kommer annars att utplåna även den platsen. Anders J frågade då Emanuel S om det finns något kvar av torpet. Några grundstenar, inte mer svarade E - alltså inget värt att bevara. Att insikten om  kulturhistoria inte finns på kartan är så tydligt. Hur många torpgrunder är inte inventerade och markerade i Sveriges avlånga land. Men inte här.

Det är ju just för att torpen inte finns kvar som torpplatserna lämpligtvis markeras. Här i den lilla byn finns inte förståelse för detta ens bland de välutbildade kvinnorna, den grupp som normalt brukar vara de som mest ivrar för kulturen. 

Natur- och kulturvårdande skötsel av skog

Vi är en fattig by - både på kontanta medel, kulturhistorisk insikt samt vilja till naturvård. Vi har en styrelse där några av de invalda är högutbildade personer men som inte ser till miljö, kulturhistoria och naturvård/landskapsvård utan endast har ekonomiska incitament som rättesnöre. Man menar tydligen att för varje åtgärd måste ersättning  från myndighet åberopas. Jag säger ingenting om det gäller den enskilde skogsägaren men som samfällighetsförening skulle vi kunna se annorlunda på förvaltandet.

Man tror sig veta att kalhuggning, med ett finare ord trakthyggesbruk, är det ekonomiskt mest fördelaktiga sättet att bruka skog med markberedning som självklar slutbehandling. Det är naturligtvis inte sant om man ser det ur en annan synvinkel.

Låt säga att vi hade själva planterat tallplantor på den för ett antal år sedan avverkade arealen vid fäbodarna som medlemmarna röstade fram - istället för att styrelsen egenmäktigt markberett och sått frön. Det skulle ha gått fort med planteringsrör och gett gemenskap åt oss hemmansägare. Då hade vi inte behövt kalhugga andra ytor för att få råd att köpa gallringshjälp för den då kalhuggna ytan. Bysamfälligheten är ju fattig. Kulturhistoriskt fattigare blir vi också med markberedningar av bygemensamma ytor.

Men vem bryr sig?

Skogsstyrelsen informerar:

Är du skogsägare och har kulturlämningar i din skog?

Under våren till senhösten kommer Skogsstyrelsen ordna kurser i hur man kan hitta spåren av äldre tiders användning av landskapet. Kurserna vänder sig till skogsägare men även de som arbetar med skogsbruk och skötsel av skog.

En enkel och självklar begäran

 För en samfällighetsförenings styrelse gäller:

Styrelsen ska se till att det hela tiden finns en aktuell förteckning över de fastigheter som är delägare i samfälligheten. Denna förteckning är basen för förslaget om uttaxering som ska lämnas på varje föreningsstämma. Medlemsförteckningen ska innehålla uppgifter om:

·         Fastighetsbeteckning

·         Fastighetens ägare med namn, adress, telefonnummer. Har fastigheten flera ägare, ska samtliga vara med i förteckningen. Och numera kanske e-postadress om styrelsen fått tillstånd av personer med e-post att använda denna vid kontakt.

·         Andelstal i samfälligheten

Detta självklara står att läsa i Samfälligheter av Björn Lundén. Det är hela styrelsens skyldighet att se till att det finns en aktuell medlemsförteckning,  alltså styrelsens gemensamma uppgift. 👍

Det har hänt en del när det gäller ägande - köp och sammanslagningar av hemman i byn sedan jag blev hemmansägare år 1999.

Därför begärde jag av styrelsen att en ny uppdaterad medlemsförteckning skulle delas ut till medlemmarna. Det som sedan delas ut på förra stämman var flera lappar med namn på samtliga medlemmar. That´s all!  När jag senare påpekar att fastighetsbeteckning och andelstal borde väl ändå finnas med i förteckningen får jag till svar av ordföranden att "Ulla sa att man inte får föra register över medlemmarna."

Vad menar du? säger jag och förstår genast att GDPR spökar. Eftersom det inte går att tala någon i styrelsen till rätta genom att förklara vad som gäller för i en samfällighetsförening, ställer jag en fråga via mejl till företaget som givit ut den bok som refereras till ovan.

Hej!

Jag har en fråga efter att ha köpt och läst Samfälligheter. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik.

Styrelsen i dels en bysamfällighet, dels en vägsamfällighet där jag är medlem vill inte lämna ut en medlemsförteckning med de uppgifter den ska innehålla. Vad den ska innehålla är väl beskrivet i boken Samfälligheter från Björn Lundén AB  - fastighetsbeteckning, fastighetsägarens/-nas namn o adress mm samt andelstal i samfälligheten.

Fastigheter i samfälligheterna har bytt ägare och fastigheter slagits samman genom lantmäteriförrättningar sedan föreningarna bildades genom lantmäteriförrättning 2007 resp 1984.

Styrelsen hänvisar till GDPR - att förteckningar över personer inte får sammanställas.

Samfälligheterna har inga hemsidor där uppgifter kan läggas ut. Uppgifterna kan möjligtvis finnas lagrade i en dator men inte på Internet eller i "molnet". Om medlemsförteckning överlämnas på en stämma behöver de heller inte sändas per mejl.

Vad gäller för samfälligheters medlemsförteckningar i förhållande till GDPR och till utlämnande av medlemsförteckning till medlemmarna? Är medlemsförteckning endast en angelägenhet för styrelsen?

Tacksam för svar då GDPR inte nämns i utgåvan från 2017 som jag har.

Vänliga hälsningar

S xxx

 

Svaret blir som följer:

Detta vidarebefordras till ordföranden som jag verkligen hoppas tar till sig de fakta som presenteras av någon annan än jag som hon inte lyssnar till.

Då styrelsen lyssnar mer på varandras okunskap än tar reda på vad som verkligen gäller genom att läsa sig till det eller fråga kompetenta personer utanför bykretsen blir det här i byn så lätt galet.  👎👎

Läsförmåga, läsförståelse, förmåga att dra slutsatser, källkritskt tänkande, vetskap om var kunskap och svar på frågor ska sökas måste finnas i en samfällighets styrelse. (Särskilt om någon i styrelsen, numera ordföranden, är så att säga välutbildad.)

(Att andelstalen inte får ändras förutan ny lantmäteriförrättning är en annan grundläggande kunskap som en samfällighets styrelse normalt måste känna till.)

I en annan bok om Samfälligheter står nedanstående att läsa om medlemsförteckningar.

Sekreteraren eller kassören ska föra en förteckning över de fastigheter
som har del i samfälligheten. Förteckningen skall förutom den officiella
fastighetsbeteckningen innehålla uppgift om med vilket andelstal
fastigheten äger del. Förteckningen skall också innehålla uppgift om vilka
som äger delägarfastigheterna samt deras adresser. Uppgifterna behövs när
man skall kalla till föreningsstämma eller om det blir fråga om omröstning
på en föreningsstämma. Förteckningen kan normalt läggas upp med ledning
av förrättningshandlingarna som upprättats när samfälligheten kom till.
Dessa uppgifter måste sedan uppdateras när förhållandena ändras.

Samfälligheter  av Tommy Österberg

Ovanstående bok delades ut till styrelsen då sff bildades genom lantmäteriförrättning 2007.

Upplysning behövs. 

Anna-Carin Åsbrink i Järvsö har tillverkat den här ljusstaken av återbruksmaterial.

En självklar begäran

Jag tar det här en gång till, det tål att påminnas om. Under flera år efter att ha blivit hemmansägare så fick jag ingen kallelse till byastämmorna. Jag och min man var självklart intresserade av att bli kallade, att få veta vad behandlades på stämmorna och vad som beslutades. Jag har anknytning till byn och är intresserad av att få veta vad som händer med byns gemensamma egendom där vi är delägare.

Är det måhända någon som läser detta blogginlägg som detta tycker att det är konstigt?

Så jag skrev till "ordföranden" i den "förening" som då var delägarförvaltad, dvs inte hade en regelrätt bildad styrelse utan alla beslut ska tas i konsensus med alla delägare närvarande. Delägarförvaltning hade man på den tiden då det utsågs en ålderman i byn som hade stor makt. I min hemby upphörde detta 1973 men ingen regelrätt samfällighetsförening bildades.

Den som svarade på min begäran var "sekreterare" Erik Johansson som nekade mig att få veta när årets stämma skulle gå av stapeln. Erik är min granne, en hel del år äldre men bevisligen innebär inte ålder detsamma som visdom. "Låtsasordförande" och "låtsassekreterare" är polis och pensionerad industriarbetare.

Annons infördes i lokaltidningen som jag inte hade tillgång till. Att underförstått begära att jag skulle prenumerera på den tidningen under året för att läsa en enda annons var ren dumhet och inkompetens från styrelsen. Att stämmorna alltid hålls i april, som Erik skriver, är även det en sanning med modifikation.

Vi motionerar till stämman 2006 om att alla delägare/medlemmar ska bli kallade till stämmor. Detta avslås (!!) inkompetent nog av stämman. Det var inte klokt. Det var minst sagt obildat.

2007 bildas så genom lantmäteriförrättning byns samfällighetsförening efter min påtryckning. Jag vet att det räcker om en enda delägare i en delägarförvaltning önskar bilda en samfällighetsförening så måste detta ske. Lagen är tvingande.

Efter bildandet av sff har det blivit något bättre, dvs alla blir kallade till stämmorna, men i övrigt finns oerhört mycket att önska.

Jag är så otroligt förvånad och skrämd över att så lite kunskap finns och att invånare i byn tillåter sig att köras över, toppridas, utan att protestera.

Okunskap är makt!!! 

I kallelsen ska alla ärenden som behandlas på stämman finnas med.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman får därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

Något lite ur SAMFÄLLIGHETER. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik av Björn Lundén. En informativ bok värd att läsas av styrelser i sff .

Avverkning enligt skogsbruksplan?

Nu ska jag berätta något sorglustigt.

På bysamfällighetens stämma i maj fanns en punkt där styrelsen föreslog avverkning av tre mindre områden (a, b och c) för att byn ska ha råd med röjning av en yta som kalhöggs (utan att ha ett stämmobeslut från medlemmarna i ryggen) och markbereddes året efter (tvärt emot medlemmarnas beslut på årsmötet det året). Inför den gången hade jag motionerat om att vi tillsammans skulle plantera plantor på ytan och slippa markberedning. Majoriteten av medlemmarna röstade för det förslaget. Hade det blivit som stämman beslutade hade ingen röjning behövts nu, ingen mer skog hade behövt avverkas (det handlar om kalhuggning) för att ha råd till gallringen då byn är fattig I förvaltningsberättelsen skrivs dock att "föreningen har god ekonomi och att (...) marker och vatten sköts efter bästa förmåga."

De tre områdena som behandlades vid den senaste stämman ligger vid gamla Riks13 genom byn. Två av dem är inte utredda så vilka som egentligen äger områdena är inte klarlagt, inte heller vad de har nyttjats till. Jag var den enda som höjde rösten och frågade varför styrelsen inte skickat med en karta med områdena markerade (eller höll kartan tillgänglig fram till årsmötet på plats som ska framgå av kallelsen). Områdena var oprecist beskrivna. Särskilt den sydligaste med beskrivningen "vid vägskylten".

"Var ligger det område vid vägskylten som vi äger gemensamt?" var min fråga. "Jag hittar det inte på den ekonomiska kartan".  Före stämman hade jag studerat ekonomiska kartan noggrant samt även besökt Lantmäteriet. Jag hade ett utdrag av min egen ekonomiska karta med mig. Två omgångar av den ekonomiska kartan har köpts in till bysamfälligheten (men ingen säger sig veta var de finns).

Styrelsen svamlade om att området jag undrade över låg en bit från vägen, ett smalt område mm. Ingen kunde dock ge klart besked, varken styrelsen eller någon av de närvarande medlemmarna. Årsmötet beslöt därför att avverka ett annat område istället som klart och tydligt är en byallmänning. Att i det läget ta upp frågan av kalhygge och markberedning kändes mycket otryggt, så det gjorde jag inte. Jag hade ställt till med oordning bara genom enkla frågor (som ingen kunde svara på.) Varit "bråkig" som många skulle uttrycka det. Man kan bli "halshuggen" för mindre här i byn där allt går ut på att hålla tyst, vara till lags och aldrig ställa frågor.

Efter två veckor kom ett justerat protokoll, per mejl. Det var ju bra. Jag läste och förundrades, hade jag varit med och beslutat om detta? Hade de två kvinnorna som valts till justeringspersoner verkligen undersökt vad de skrev under, visste de var området "vid vägskylten" låg?

"Det förslaget /styrelsens/ bordlades delvis till nästa år då det råder osäkerhet om ägarförhållanden. Dessa ska om möjligt utredas annars tas majoritetsbeslut." Jaha, om majoritetsbeslut hörde jag inget om på stämman. ".. ta in anbud (...) på avverkning av S10 plus avverkning ovan nämnda område nedanför (...) vägskylten."

Jag skrev ett mejl till sekreteraren med ett kartutsnitt där jag markerat de två områdena a) och b) på ekonomiska kartan, det tredje hittade jag fortfarande inte:

Hej C! 

Tack för protokoll från årsmötet. 

 

När jag läser protokollet undrar jag över §5 Styrelsens förslag: 

1: hugga rent på 3 små samfällda områden vid a) E:s backe, b) området nedanför A:s gård samt c) det samfällda området vid ån nedanför vägskylten. (…) 

 

Var finns det lilla området beläget nedanför vägskylten? Varken jag eller min man hittar det på den ekonomiska kartan som bifogas. 

 

För övrigt ser jag i protokollet att jag har röstat för något som jag inte förstod att jag gjorde - jag uppfattade att beslut togs om att avverka endast s:10 - samt ungskogsröjning på fäbodallmänningen. Maken trodde detsamma. Jag förstår att justeringspersonerna G och A-S hade allt solklart för sig. 

 

Min fråga är – vilket litet område nedanför vägskylten är beslutat att kalhuggas?

Vänliga hälsningar

S

 

Jag väntade en vecka men inget svarsmejl kom. Ett sms från mej gick iväg:

Hej C!
Jag skickade ett mejl till dej för några dagar sedan. /S

Dagen efter fick jag ett telefonsamtal från vederbörande. Det visade sig att den yta c) som man ville avverka fanns på den skogsbruksplan som upprättades i december 2017. Området var en liten del av en stor byallmänning som kom till vid utdikning av fjärden. MEN det visade sig att styrelsen läst skogsbruksplanen fel och planerade att avverka det område som avsatts för NATURVÅRD. 

RIDÅ!!!

I och med att misstaget meddelades per telefon finns det inte på pränt. Ingen utanför styrelsen samt jag och min man känner till feltolkningen/felläsningen av skogsbruksplanen kan jag tro.

Vi får väl se vad som avverkas, vårt förtroende för styrelsen är lågt. 

* *

Mitt enskilt viktigaste råd är alltid: fråga, när du inte förstår. Det är ingen skam att inte veta allt - och genom att ställa de smarta, dumma frågorna kan du ofta avslöja att det som föreslås i själva verket inte är så genomtänkt. Jag har många gånger förbluffats av hur ofta det som en chef eller en kollega föreslår i själva verket vore helt fel att göra, eftersom de inte har koll på de mest fundamentala sakerna. Jag brukar alltid fråga "Är det lagligt? Är det tillåtet? Vilka resurser finns för att genomföra det? Hur vet vi att det här är rätt? Den sortens frågor.

 Fråga, fråga fråga... enligt Carmen Medina (med 32 år inom CIA)

 

Om ingenting
ifrågasätts
kan allting
bli en sanning 

(och vilken följd får det?)

 

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin
sid 206

Kommunikation

 

"Information är vaccin mot propaganda.
Det går inte att lura ett upplyst folk."

 

 

 

Jag har säkerligen blivit lurad ett antal gånger i mitt liv.

Har jag inte märkt det har det varit skickligt gjort och det har inte bekommit mig.

Som fastighetsägare här i byn har jag flera gånger försökt luras att tro felaktiga saker.

Det har skett klumpigt och varit väldigt lätt att genomskåda på direkten.

Detta får mig tyvärr att tro att på små orter på landsbygden är kunskap i flera stycken låg.

Även om jag vet att det på intet sätt stämmer överallt.

Men kanske är det lät att tro på den som har stadigaste rösten och tar det hen säger för sanning.

Trots förändringens vindar lever man kvar i byåldermannens tid.

Inte i en demokrati.

Föreningsvidriga beslut fattas eller försöker trumfas igenom.

Samhällsutvecklingen har gått vidare, utbildningsnivån bland befolkningen har ökat, källkritiken tillkommit.

 

Hur ska t ex en försäljning av mark som ägs gemensamt av bysamfälligheten gå till på ett regelrätt sätt? Kan man t ex ändra andelstalen hur som helst?

Kan man t ex besluta att utdebitera medlemmarna 90 000 kronor utan att summan står i kallelsen och utan att samtliga medlemmar är närvarande på stämman? Och hänvisa till att det är bråttom. 

Det är några exempel på vad en styrelse inte känner till här.

Men man man läsa sig till detta

- om man vill.

Det finns det sakkunniga att fråga om man är osäker utan att det kostar pengar.

 

Om jag tror på demokrati och tillsammansansvar och allas lika värde men om ingen annan gör det

- hur ska jag då agera när felaktigheter och odemokratiska förslag dyker upp?

Bildning behövs mer än någonsin.

Till skydd för de svaga

Regler (och lagar) finns för att skydda de svaga i samhället. I en demokrati gäller det både på ett nationellt plan såväl som i lokalsamhället. Att bortse från regler och skapa sig egna lagar är att tänka på sig själv och/eller sin elitistiska grupp och därmed bortse från de svagare ("dom andra") som var avsedda att skyddas.

”Jeg kan ikke forstå, hvad en regering skal gøre godt for, hvis det ikke er for at hjælpe de svage. De stærke skal sgu nok klare sig!” Kim Larsen

(Vad gott gör en regering (eller en föreningsstyrelse) om den inte hjälper de svaga. De starka ska nog klara sig själva.)

 

Sonen i La Famiglia är numera bysamfällighetens ordförande. När datum för gemensam justering av protokollet bestämdes under byastämman 2018 protesterade jag mot att justering sker med ordföranden, sekreteraren och de två justeringspersonerna tillsammans hemma hos sekreteraren (jämför med en kaffebjudning). La Famiglia införde det hela och fortfarande sa sonen/ordföranden att om jag hade något emot tillvägagångssättet måste jag skulle lämna in en skriftlig reservation. Anders är kommunpolitiker och bör veta vad som gäller!

Hur många år har jag inte försökt få bort denna felaktiga, regelvidriga, integritetskränkande fars som pågått från 2008, där styrelsen bakbinder justerare. Samfällighetsföreningen bildades 2007 genom lantmäteriförrättning  och jag var pådrivande till föreningsbildande för att få stadgar att hålla sig till och förhoppningsvis slippa "vilda västern" där allt skedde hipp som happ. Som ett exempel fick jag som medlem i samfälligheten inga kallelser till årsstämmorna trots att jag bad om att bli kallad! (Det gällde inte bara en förening kan tilläggas.)

Nå, jag tog mig tid till att skriva en reservation efter årsmötet och knackade ett par dagar senare på hos sekreteraren och lämnade reservationen till henne. Hon är välutbildad och skulle ju själv kunna ta reda på vad som gäller inom föreningslivet. Tycker jag. Som var den som såg till att hon blev invald i styrelsen 2007.

Min reservation:

„

Reservation av beslut taget vid Xx by samfällighetsförening årsstämma den 14 maj 2018.

Jag reserverar mig mot beslutet att justering av stämmoprotokoll ska ske gemensamt med ordförande, sekreterare och båda justeringspersonerna samtidigt vid en given tidpunkt. Detta för att skydda enskilda medlemmars och justeringspersoners integritet och värdighet.

Det är viktigt att värna om justeringspersonernas integritet, vid beslut ska justeringspersonerna stå fria och arbeta för föreningsmedlemmarnas bästa, inte styras av ordförande och sekreterare som kan ha annan syn på frågan än det som är bäst för föreningen. Vi har haft sådana problem i föreningen tidigare och därför föreslog Vera Jonzon vid 2007 års stämma att justeringen skulle ske gemensamt vilket också beslutades. På så sätt kan påtryckning och styrning utövas på justeringspersonerna. Jag tänker på kommande generationer och menar att det för byns framtid är viktigt att människor känner sig fria och inte styrda för att vilja engagera sig.

Då Vera Jonzon argumenterade för justering i grupp hävdade hon att man i Nordmalings kommun brukar göra så. På mötet den 14 maj 2018 framfördes samma argument från ordföranden. 

Enligt kommunallagen får nämndprotokoll justeras gemensamt av ordförande och justeringsperson (normalt väljs endast en justerare och då från annat block/parti än ordföranden) i slutet av ett sammanträde där protokollet redan finns färdigskrivet. Detta då man vet hur samtliga ledamöter kommer att rösta i dagordningens punkter.

”I brådskande fall kan beslut justeras omedelbart vid sammanträdet. Ett färdigt beslutsförslag ska då finnas och det omedelbart justerade protokollet bör skrivas under på själva sammanträdet av ordföranden och justeringsperson. Det ska framgå av protokollet att det är omedelbart justerat.” 

Sådan är inte situationen i Xx bys samfällighetsförening. Inget färdigskrivet protokoll finns att justera vid mötets slut och två justeringspersoner väljs. Därför bör, för att värna enskilda medlemmars och justeringspersoners integritet och värdighet, justering inte ske gemensamt i grupp.

Undertecknat med mitt namn

„

Nästa år, vid stämman 2019, togs inte frågan om datum för gemensam justering upp. Efter 12 år. Men jag litar inte på att det går rätt till  alla fall. Förtroende raseras snabbt men tar tid att återupprätta.

Byatämma. Bild härifrån

Jag tror att hemmansägarna många gånger var kunnigare om vad som gällde under bondesamhällets tid än på vissa småorter idag.

När de många saknar källkritiskt tänkande och tror på ord som flyger i luften varifrån de än kommer, när man inte ifrågasätter, när man gör som någon säger åt en att göra utan att ifrågasätta. När lögn blir sanning, då kunskap saknar värde och vetenskap är något fullständigt onödigt. Då är det fara å färde för demokratin både i det stora och det lilla.

§

Vad är civilkurage
Vad är rättspatos
Vad är mod
Vad är egen vilja 

 

 

 Justeringspersoner under stark påtryckning

m.h.p.p.