Frilagt efter fyra decennier

Så här såg ena kortväggen ut i flickrummet som revs ut. Det skrev jag om för lite sedan.

Bakom den platsbyggda garderoben där i fonden som pappa byggt, fanns tapeten från finrummet kvar. Garderobens samtliga sidorväggar var av masonite som målats och jippi, där bakom fanns rummets originaltapet.

En skiss med garderobens mått fanns också där bakom.

 

Det här är ett fotografi där tapeten också syns. Det nu frilagda hörnet finns till höger strax utanför bild. Att hitta originaltapeten på plats är snäppet bättre än att se den på svartvitt foto då val av ny tapet ska göras.

På fotot syns ett femårigt kakmonster på framfart med kakskrinet av hårdplast i famnen. Och där bakom är rummet med tapet, kornisch, pappabyggt masoniteskrivbord och mammavävt tapetskydd i hörnan. Den hörna som nu kommit fram i original. Valdemar Braxenholms fartygsmålning samt den uppstoppade ekorren fanns på plats och kommer att hitta dit igen.

Gissa om jag blev glad när ett helt hörn med den gamla vardagsrumstapeten blev synlig!? Köksdörren sitter till höger utanför bild och det här hörnet syns inte på de bilder jag tagit stående i den dörröppningen.

 

Minnen väller fram...

En tid innan garderoben revs beställdes tre prover från "hovleverantören". Där fanns ingen tapet som helt liknar den gamla men det blir den till vänster som kommer att sättas upp eftersom jag strävar efter att uppnå samma effekt som rummet hade en gång i tiden och den är förhållandevis lik originalet i kulör och i tapettyp, reliefpressad "gröttapet".

Hit upp till övervåningen ska nämligen 50-talsmöblerna återbördas så småningom.

Så här, som jag som 5-åring uppfattade finrummet, ska det bli :-D

Buffén i fanérad alm från Lammhults Möbler fyller än sin funktion, chosefritt dekorlös. Som 5-åring målade jag den grön med färgkrita på teckningen ovan :-)

Och vad mer är - även tapetbården fanns kvar bakom garderoben. Tadam! Och tadam tadam!!! Den bården fanns i original hos "hovleverantören" med en liiiiten annan färgkombination. Ingen är gladare än jag. Ibland har man tur som en tok.

.
.

Traditionella material - bra material

En favorit då det gäller materialmöten är det fernissade brädgolvet av gran och den öppna spisen murad av rött tegel 1949. Vardagsrummet togs i bruk 1950. Golvbrädorna av gran är jämnbreda och fernissade med icke-pigmenterad fernissa. De ligger med fris mot eldstadens murade gnistskydd.
Fernissans lager är ganska många men ingen flagning förekommer. Så tidstypiskt denna materialkombination är - riktigt 40-tal. De nya inredningsinfluenserna kommer senare till landsbygden än till storstäderna - femtiotalet har inte blommat upp i det här rummet då det inreddes. För mej är detta lika mycket 50-tal som kökets linoleummatta.

En annan sak jag uppskattar med de fönster som finns på övervåningen är att de har lösa innanfönster. Treluftsfönstret i "finrummet" - som vi sa när jag var riktigt liten - får helt olika uttryck då innanfönstren är på plats och då de är borttagna. Huset följer årstiderna vilket jag tycker är mycket värt. Det är väldigt få som över huvud taget har kvar sådana fönster i sin bostad här i bygden, men så omodernt, okonventionellt, otidsenligt och oglamoröst vill jag ha det  ;-

Det är Strömbergs snickeri i Rundvik som tillverkade samtliga fönster till övervåningen strax före 1950. SP-snickerier och många andra nutida fönstertillverkar kan slänga sig i väggen. Det här är  snickerier med väldigt bra kvalitet.
.
.

Borta

Den mellanvägg som kom till 1970 eller strax efter, för att få till ytterligare ett sovrum, är nu riven. Det var ett lättsamt arbete. Träreglarna var klädda med masonite som tapetserats. Isoleringen bestod av 45 mm glasull s.k. Gullfiber. De platsbyggda garderoberna i det mindre flickrummet som var välgjorda med bland annat bladade sammanfogningar, var inte heller krånglig att ta bort. De överfalsade dörrarna med de typiska beslagen har vi sparat.

På bilden är allt utom reglarna borta. Masoniteskivorna ligger som det föll sig. Elen som fanns i mellanväggen kopplades bort då vi drog nya ledningar 2011. Den här rivningen har jag planerat länge men inte förrän min syster tömde rummet på sina tillhörigheter har det varit möjligt. Det gjordes nu i mars.

Jag tog ut innanfönstren för att få in försommarens ljus och ljud i nygamla rummet.

Kornischerna med gardiner kom åter på plats. Några möbler ställde jag tillfälligt in för att känna på rymden. På väggen där borta har inte kvällssolens strålar nått på fyra decennier. Den här tiden på året och dygnet kommer de in via köksdörren.

Tapetsering, målning och möblering återstår. Men det får ta sin tid eftersom vi inte vistas här för jämnan. På golvet la jag tillfälligt en matta som får dölja den vita sockelfärgen som fläckvis även hade hamnat på det fernissade golvet. Då den färgen är borttagen kommer knappt något på golvet att tyda på att en vägg funnits där eftersom väggen var försiktigt byggd.

Nu är rummets volym lika det rum jag minns från förr. Som jag längtat efter detta!!!
.
.

Sommargardiner

De tunna 50-talsgardinerna i kornischen.

Snacka om lättstruket tyg med vackert fall.

Sommarsvalt.

Sommarens sista skälvande minuter. Vi hade trevligt ihop sommaren och jag. Nu tar den sköna och vackra hösten över. Vemodigt? Bara lite. Som Händels "Lascia ch'io pianga", lyssna!

..

.

Puttinuttprylar

Det här är små viktiga detaljer om man nu använder kornischer för sin gardinuppsättning. Men jag saknar namn på dem och det är irriterande. Att det fallit bort. Kan de heta kornischklämmor? Fastän det är ju i gardinen de ska klämma. Ja sannerligen, utan språk är man strandsatt. (Tänk så många gamla redskap som finns kvar men där man inte har en aning om vad de är till för, än mindre vad de kallades en gång i tiden.)

De här klämmorna med träkula knäpps fast i den övre gardinfållen och träkulan träs in i spåret i kornischen. Jag minns bergsäkert att mamma även hade "pluppar" som hon sydde fast i en ögla varje gång en gardin tvättats. Det torde ha varit så mycket mer omständigt. Några sådana "pluttar" har jag inte hittat här.

Gardinen med kulor fastknäppta förs in i spåret som syns. På mina kornischer går detta inte att göra med mindre än att skruven som håller fästbeslaget lossas och kornischen kan föras ut från väggen. Då först går träkulan att föra in. Något lite omständigt kan tyckas - dags för uppfinning?

Jomen, så här ser det ut. 

 

Klicka på bilden och du kommer till ett inlägg om kornischer.

Och så här ser den helt släta fanerade framsidan utan krusiduller. ♥

Mina 50-tals kornischer av fanerad alm längtar snart ihjäl sig. De vill återförenas med buffé, soffa, soffbord och fyra stolar av alm. Ett våningsplan skiljer dem åt. De kräver att få enas i ett levande 50-tal igen.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om kornischer, gardinfästen, gardinuppsättning, 1950-tal, almfanér, möblemang

Fernissat trägolv

Trägolvet med smala, jämnbreda bräder i vardagsrummet på övervåningen är fernissat. Jag tänker fortsätta ha det så. Det ska inte slipas och därefter lutas eller såpskuras. Eller målas för den delen. Det har alltid varit fernissat sen det las in 1949-50 och skall så förbli så länge jag får bestämma. Det är absolut inte trendigt med fernissade trägolv idag, totalt ute, men jag gillar det här... Det får fortsätta knarra på vissa ställen.

Springorna får vara kvar, jag ska inte fylla i något material.

Jag minns hur mamma inför jularna låg på knä och fernissade det här golvet. Det luktade gott. Det luktade festlighet. Jag ska fortsätta fernissningens historia.

Här vid garderobsockeln ser man hur murstocken satt sig de sista åren. Pappa eldade inte varje dag efter mammas bortgång, han blev med rätta bekväm och tillät sig eluppvärmning med lite stödeldning med ved. Ett helt liv hade han burit in vedkorgar och kokshämtare. Efter 1997 började sättningen då torpargrunden inte längre fick konstant spillvärme från murstocken. 

Herrbetjänten som vi kallar Brevettato (betyder patent) har jag införskaffat för att försöka få styrsel på "droppade" klädesplagg...

Kanske har andra bloggare åsikter om fernissat trägolv, fernissa, grangolv, Brevettato . .

Den förstfödda

Kolla, här är jag med mina föräldrar.
Jo, det är klart kul att ha det här fotot - undrar vem som fotograferade...

Är jag född, så vill jag leva och må väl på bästa vis...

Vägglampan finns kvar. Den har jag tagit fram efter att den varit undanstoppad i åratal. Skärmen är klädd i ljusgrön och blekgul veckad textil - 50-tals färger. Tavlan som skymtar till vänster på svartvita fotot syns på den nutida bilden. Soffan är den som jag åter burit in i vardagsrummet nere, sparad och förvarad på min begäran då föräldrarna "slängde" ut den. Soffbordet av fanerad alm kommer till sin rätt igen. Men de ska till övervåningen framöver.

Och ett annat riktigt trevlig återträffande var tapeten från den gamla bilden - tapeten sattes upp 1950 men är av 40-tals snitt. Vi finns ju i en lite retarderad del av landet. Då jag förra sommaren riktigt grundligt städade köksskåpen på övervåningen - gissa vad jag hittade under ett lager hyllpapper? Jo, en bit tapet som jag genast kände igen som barndomshemmets vardagsrumstapet. Den är djuppräglad med ett stort blommönster med guldstänk. Nu har jag färgerna bevarade, inte bara ett svartvitt kort.
Edit: har kommit fram till att tapeten måste ha använts på annan plats. Inga blommor går att se på den hittade tapeten. Men färgerna stämmer någorlunda med barndomsminnena.

Läs även andra bloggares åsikter om 1950-talet, inredning, tapet

Öppen spis

Mera om vardagsrummet på övervåningen: 1948 påbörjades ombyggnaden av bottenvåningen i morfars och mormors hus. 1949 var skorstensstocken klar och ommurad med bränt lertegel. Murare var Albin Öberg, bekant med pappa. Öppenspis´n på övervåningen murades av rött tegel med hårdbränt gult Höganästegel på insidan.

I hushållets loggbok står
20 augusti 1949 ”Lördag, Albin gjorde muren färdig ovan taket i ...”
22 aug. ”Måndag, kom han och började med den öppna spiseln…”



”Brasan glöder nog aldrig mer gyllenröd än i sådana skymningsstunder då två människor i ett nytt hem blickar in i den, i drömmen om lyckan med varandra, eller när den flammar som glädjebloss från härden i ett återfunnet hem.”
Ur Skymningsbrasan, av Ellen Key 1870 publicerad i Skönhet för alla 1897. (Jo, nog är det så nog.)



Idag ser den ut så här. Istället för den fastbandhage i miniatyr som står som prydnad på spiselkransen på den svartvita bilden, har jag loppishandlat en ljusstake med gärsgårdstemat och placerat på samma ställe. En hommage!

På bilden syns också en spricka mot golvets gnistskydd som uppstod då murstocken slutade att värmas upp regelbundet med eldning i pannan på bottenvåningen. Den ska åtgärdas framöver är det tänkt. Den är dock inte farlig, bara ful.



Så här ritade jag av vardagsrummet med öppna spisen i förskoleåldern. Öppenspis´n är grejen i mitten. Den gjorde intryck på mig eftersom jag ritade av den. Och faktiskt – familjen har haft många trevliga stunder framför den öppna brasan. Théstunder med berättelser om förr, stöpning av bly för titt in i framtiden på nyårsaftnar...

Albin Öberg, som murade den öppna spisen, var kamrat till pappa. Jag tror inte att de gjorde rekryten tillsammans men här står Albin i alla fall i sin uniform. Kanske har han permis under rekryten (som pappa sa) eller under andra världskriget? I bakgrunden bebyggelse nära pappas föräldrahem.

Kornischer

Joo, även kornischerna av alm finns kvar. Numera på plats på övervåningen igen. Ganska många år låg de förvarade i ett förråd men de fanerade och lackade ytorna har inte tagit alltför stor skada. Gissa vem som bad att de skulle få vara kvar i förvar då mormorsstänger sattes upp istället???



Jag är så nöjd och har sytt gardiner av tyg från Ljungbergs textiltryck. Krasse heter mönstret av Agneta Svensk. Jag tycker det är lite 40-talskänsla över det, kanske 50-tal men inte det geometriska super-50-talet. I överkant på gardinerna är små metallklips med träkulor fastsatta och kulorna är inträdda i spår i kornischen.



Utsikt över byn från övervåningens långsida. Huset är av den traditionella timmerhustyp som har låga fönster på övervåningens långsidor. Där borta till vänster bodde för åtta generationer sen den förste på hemmanet nr 1 som jag stammar från. Häftigt kan jag tänka. Och en gång i tiden bodde morfars föräldrar Johan Olof och Klara med sina barn bakom vasen... Äldste sonen Johan tog över gården som brann ner nån gång på 1930-talet om jag fattat rätt. Ett nytt hus byggdes och nu bor en av mina tremänningar där.

Nästa år ska några björkkvistar bort för bättre sikt. Det får bli när innanfönstren tagits ut.

En femårings uppfattning om ett rum

Då jag var 5 år ritade jag det här. Det är ett barns uppfattning om "sitt" vardagsrum hemma hos mamma och pappa på övervåningen i morfars hus. Finrum som vi sa på femtiotalet.



Där syns pappas skrivbord med pennburk (antar jag), öppna spisen med brasa och blomvas på spiselkransen, buffén i alm (turkos på ritningen) och den långa, låga bokhyllan med radion ovanpå. Åsså en trasmatta. Skrivbordet står vid fönstret som är en svart fläck i vägglinjen - så tänker tydligen en femåring.

Allt finns kvar idag: öppna spisen, buffén från Lammhult, radion och skrivbordet med skiva av masonite som pappa snickrade ihop. Det är "förbättrat" på 1970-eller 80-tal till en träskiva. Men skrivbordsskivan av fernissad masonite finns kvar. Kanske ska jag återställa det tillbaka - göra en makeover bakåt i tiden, en restaurering, en återföring... Tankarna och planerna finns att få tillbaka hela rummet därför allt är så pass intakt och ganska lätt att få till. Möblerna är lika funktionella idag som då - utom möjligtvis radion. Jag har inte kollat om den funkar där den står undanställd.

Bokhyllan fick syrran då hon flyttade hemifrån. Så den existerar också någonstans i verkligheten. Går att mäta upp och tillverka en ny lika den hemsnickrade från tidigt 50-tal.