Springorna får vara kvar, jag ska inte fylla i något material.
Jag minns hur mamma inför jularna låg på knä och fernissade det här golvet. Det luktade gott. Det luktade festlighet. Jag ska fortsätta fernissningens historia.
Här vid garderobsockeln ser man hur murstocken satt sig de sista åren. Pappa eldade inte varje dag efter mammas bortgång, han blev med rätta bekväm och tillät sig eluppvärmning med lite stödeldning med ved. Ett helt liv hade han burit in vedkorgar och kokshämtare. Efter 1997 började sättningen då torpargrunden inte längre fick konstant spillvärme från murstocken.
Herrbetjänten som vi kallar Brevettato (betyder patent) har jag införskaffat för att försöka få styrsel på "droppade" klädesplagg...
Kanske har andra bloggare åsikter om fernissat trägolv, fernissa, grangolv, Brevettato . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...