18 augusti 2010

Ko-rús

Jag gillar kogödsel!
Jag gillar ko-rúsen!
Kobajs - jajamensan!


















Äng är åkers moder sa Carl von Linné. Yes, så sant som det är sagt!
Det betyder att ängens hö är nödvändigt för att boskapen skall överleva under vintern och i sin tur ge gott om gödsel för åkern. Ju mer gödsel det fanns, desto större åkermark och bättre skörd av säd kunde bonden få. Inte underligt att en stor gödselstack innebar rikedom!!! Jag gillar när jag kör genom landskap och ser en gödselstack utanför en lagård, där finns levande kossor! Här i norr upplever jag det knappast.

Sörmlands museums hemsida kan man läsa det här som jag tycker är bra och lägger ut direkt på Timmer & Masonite:

"Uttrycket ”äng är åkers moder” visar hur viktig ängen var. Den gav vinterfoder till djuren, som gav gödsel till åkern. Storleken på ängen styrde alltså hur mycket åker som kunde brukas.

Efter 1946 förändrades jordbruket radikalt. Efterkrigstiden innebar specialisering, rationalisering, effektivisering och stordrift inom alla områden i samhället. Industri och kommunikation växte i snabb takt, landsbygden avfolkades, naturresurser exploaterades. Ensidigheten, med djur på en gård och spannmål på en annan gård, betydde att konstgödsel och kraftfoder måste köpas eftersom det inte producerades på gården. Det behövdes inte djur på gården för att man skulle kunna odla. Det urgamla uttrycket ”äng är åkers moder” gällde inte längre.

Naturtypen ängen har minskat mycket kraftigt. Idag finns endast små spillror kvar av ängarna, de som en gång var stora och viktiga delar av odlingslandskapet. Men varför behövs ängen? Den är unik för att det finns så stort antal arter där. En äng kan hysa 40-50 arter av blommor och gräs per kvadratmeter! Växterna ger föda åt insekter som i sin tur blir mat till fåglar."
Allan Karlsson, Altsjö, Småland kör gödselspridaren. Foto av mästerlige dokumentär-fotografen Sune Jonsson från Västerbotten.

Det var länge sen jag såg en gödeslspridare in action nu. Konstgödsel är förhärskande kan jag tro.

Då höstterminen börjat och jag gick i skolan i Lögd´, brukade jag promenera hem. Gick jag längs Riks13 brukade mamma ropa nerifrån gården att jag skulle släppa loss korna som stod tjudrade på lägdornas frodigt gröna återväxt. Det var ett nöje att göra det, kossorna ville så gärna hem till lagår´n för att bli mjölkade. Och efter sig lämnade de nyttig gödning.

Som vuxen har jag lärt mej att här trivs till exempel dyngbaggen men att den får svårare och svårare att överleva då tamboskap inte går ute. Jag som åker titt som tätt från mellan- och norra delen av landet och märker tydligt hur få kreatur som går ut norr om Dalälven. Utegångsdjur finns i mellersta och södra Sverige.

Det här är lycka för mej att se. Just de här korúsen är årsgamla och fotograferade i ett naturreservat i mellansverige. Jovisst, just de här finns där för att länsstyrelsen betalar bonden för att ha djur gående här sommartid. Antagligen är det spår efter köttdjur och inte mjölkkossor.

Hur som helst gör de mej glad... det här är landskapsvård och mycket mer. Jag tar bilderna igen och igen...























Om ni inte visste det redan så är år 2010 FN:s internationella temaår för biologisk mångfald, eller biodiversitet. Syftet med året är att bland annat öka kunskapen om biodiversitetens betydelse och stoppa den snabba utarmningen av den biologiska mångfalden orsakad av människans aktiviteter.

Och den 7 augusti i år ordnade naturskyddsföreningen Ängens dag.

Vi hänger på med det lilla vi kan göra, jag och mannen min, med liar och räfsor.


Kanske har andra bloggare också skrivit om , , ,

6 kommentarer:

  1. Jag måste få säga att jag tycker att där jag bor, i det inre av Ångermanland, så har vi fortfarande ganska mycket av kor som går ute på somrarna. Och då inte bara utekor, som är ute året om.

    Glad blir jag när jag nån gång ser riktiga hässjor på ängarna! De är dock inte så vanliga tyvärr. Men oj så vackra de är isf ufo-äggen som har invaderat åkrarna.

    SvaraRadera
  2. Här och i de båda grannbyarna försvann den siste mjölkbonden 2004 tror jag det var. Det går några låneköttdjur från annan ort i en inhägnad vid södra grannbyn på somrarna. Jag tror de är bidragsberoende.
    Så är det här!

    SvaraRadera
  3. Tack för din givande blogg! Att du inte ser några kossor på bete norr om Dalälven beror nog inte på att dom står inomhus utan på att dom inte finns. Enligt lag måste alla kossor gå på bete minst 2-4 månader (tror jag det är) beronde på vart i landet dom bor. Gödselspridare, korúser från betande fjällkor och ibland höhässjor finns att se "live" hos oss strax söder om länsgränsen.

    SvaraRadera
  4. Än en gång 1-0 till Västernorrland i förhållande till Västerbotten!
    Det är därför jag kallar mej ångermanländska, inte västerbottning. Landskapsindelning är viktigare än den länsindelning för en kulturhistoriskt intresserad typ som jag.

    Jag vet att korna måste gå ute en viss del av året. Men att det är olika bestämmelser i olika delar av landet visste jag inte, så insatt är jag inte i jordbrukspolitiken. Det var bl a pga. besvär med att hålla korna ute som paret i inlägget http://morfarshus.blogspot.com/2010/05/entusiaster-och-mjolkbonder.html
    upphörde med mjölkkor och övergick till ungtjurar. Bestämmelserna är annorlunda med djur som ska slaktas efter kort tid.

    Här i socknen har vi ett, kanske ett par jordbruk som räknas som stora: 300 kor frigående i stor lagård, delvis öppen, helt automatiserad mjölkning och fodergivning. De korna behöver inte släppas på grönbete vad jag vet. Gårdarna ligger 1-2 mil från morfars hus.

    Det är som du säger: i Västernorrland finns kossor och det som följer därmed i levande livet. Jag har sett det, liksom i Hälsingland/Gästrikland. I Västerbotten får man åka till ett friluftsmuseum för att se kor "live" ;)

    Detta sörjer jag något litet!

    SvaraRadera
  5. Vackra bilder Viola! ; )
    Du är för härlig du!

    SvaraRadera
  6. Yes Lotten, kobajs kan va´ najs.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...