Pryttlar

 

Pryttlar från förr. Underbara små manicker som bara kan köpas secondhand. Runda svarvade små träkulor av bok som är fästa på ett clips med taggad kant där tyget kläms åt av clipset. Allt för att gardinen ska sitta bra. De här fästs i gardinens överkant med valfritt avstånd beroende på textilkvalité (t ex 15 cm). Därefter förs kulorna in i ett spår på undersida kornischen.

Det finns gardinklämmor att fästa i spår även idag men numera är ploppen tillverkad av plast (se vänstra bilden). Jag kör trä för det är finare och har funnits här i huset sedan övervåningen inreddes 1950.

Härom dagen köpte jag ett antal gardinklämmor som den till höger för att fästa en gardin på en vajer. Men den lösningen skulle inte passa in i morfars hus på något av våningsplanen.

Masonitefunkis - favoritköket

Husqvarna Norrahammar elektrisk spis. Så modern då. I reklamen står "Förutom sina många välkända fördelar såsom den hållfasta emaljeringen, den pålitliga termostaten, de praktiska strömställarna och tydliga signallamporna, som husmödrarna uppskattar är samtliga dessa elspisar försedda med snabbkokplattor." Spisfläkt var inte vanlig på 50-talet - en imkanal högt upp på murstocken är det som gäller. Den regleras med ventilkedja.

Den elektriska spisen är utrustad både med värmeskåp och stekugn förutom fyra kokplattor.

 

I masoniteköket finns förstås också Hema-stolen som ritades på 1940-talet för Industristolar AB i Stockholm. Materialen är lackerad metall och formpressad björk. Stolen kan snurras upp eller ner till önskad höjd.

Hemmafrun skulle kunna utföra vissa hushållssysslor sittande. Här passar det bra att sitta eftersom bänken är låg för att inte täcka det lilla och lågt sittande fönstret. Under bänkskivan där det öppna utrymmet för knäna är, finns ett utdragbart bakbord att ställa uppe på bänkskivan när det bakas.

Bänkskivan av trä behandlades med svart laboratoriebets, en vanlig 50-tals behandling av kökens arbetsbänkar på 1950-talet. I framkant en fernissad björklist skruvad med rostfri spårskruv med kullrig skalle. Observera rundningen i listens ände mot högskåp. Även hurtsens handtag är av björk som fernissats och skruvats osynligt från insida låda.

Taklister

Taklisterna här i huset är inte av typerna svanhals, hålkäl eller skugglist. Och de är inte heller av polyuretan utan av trä.

På båda våningarna sitter samma typ av taklist. Har de varit vanliga här i trakten? Är de speciella just för detta hus? Jag måste erkänna att jag inte vet. Hur det än förhåller sig så tycker jag om just de här formerna.

Hemma hos

Kök

Kök med vedeldad järnspis och en elektriskt spis intill.

Farstu

Sal

Detta hem i Malung är/har varit ute till försäljning. Det har väckt många byggnadsvårdares förtjusning. Det gula köket är så fint och jag får lite déjà vu-känsla när jag ser det. Det har ju vissa likheter med  kök jag är glad i. Vi får hoppas att inget rivs ut, vi hoppas att här inte målas vitt.

.

.

Härliga Härjedalen

Det hampade sig så att det blev en obokad övernattning på anrika Hotell Härjedalen i Sveg. Jag tycker om att resa utan att ha bestämda etapper och uppbokade hotellrum, man kommer dit man kommer och där ordnar man någonstans att bo.

De gemensamma salongerna var stilfullt möblerade och ljussatta. Här var originalfönstren kvar med enkelglas och innerbåge och med fina gamla beslag. Men dem visas inte på bild men fångade av kameran blev de.

Korridor med reception. Men det jag fastnade mest för händer där utanför pardörrarna till trapphuset.

Har aldrig sett så vackert arrangerad skallerreva eller vandrande jude. Att denna krukväxt, som så lätt blir skräpig, kan vara så fin rätt omhändertagen.

Hotellet drivs av en växtvän, så mycket är säkert. Här fanns så många fler stora krukväxter än de som syns på bilderna.

På hotellrummet hängde en glaskrona i taket. Ful och kul venetianska typ. Skön säng, inget trafikoväsen trots läget vid E45:an.

Där, i burspråket, blev vi serverade köfri, bufféfri frukost. Underbart stressfritt och skönt med frukost i lugn och ro. En perfekt start på en upplevelserik dag.

Funkisköket

Ett städat funkiskök. Med lysrör från 50-talets början i taket, linoleummatta från 50-talet på golvet, möbler (stolar, bord, sittbänk med förvaring, tidningshylla) tillverkade av mannen i huset, dörrbeslag i original, inga dörrfoder, tekoppar inköpta till köket 1958, spegel och kamväska i original från tiden då det begav sig för inflyttning i köket. Vaxduken och gardinerna är från senare tid.

En reproduktion av Nils von Dardels målning Indianflicka på väggen, Husqvarna elektriska spis från tiden, hemvävd handduk med broderat monogram av frun i huset, kakfat från 50-talet, inomhustermometer som alltid hängt vid dörren till farstun, strömbrytare i original...

...en glasglob på sned porslinssockel över spisen - ingen fläkt som i senare tider, endast en imkanal att reglera utsug med. Rostfritt stänkskydd bakom diskbänken och  platsbyggd köksinredning med Tryckobeslag. Snickerierna - dörrblad, luckor, golvsocklar är målade med blank eller möjligtvis halvblank färg (högt glansvärde), absolut inte matt färg som ger ett stumt intryck och som är svår att torka av. Funkisen var ren och rak.

Så var det, så är det.

.
.

Märta Måås-Fjetterströms formgivning

Utställningen med Märta Måås-Fjetterströms vävnader visar ofta fyrfota tamdjur, byggnader och växter. På utställningen i Stockholm 2019 visas 57 objekt. Jag minns när jag under en fin  kulturcykelsemester i Halland och Bjärehalvön på 80-talet besökte vävateljén MMF AB i Båstad.

En flossamatta med hästar i hage från 1915 heter Hästbete. Jämför med den medeltida Överhogdalstapeten från sent 1000-tal eller 1100-tal med mängder av djur med och utan horn.

Fåren. Denna roligt ulliga matta i ryateknik komponerades 1930.

En närbild av ett busigt får i ullgarn.


Perugia från 1927 är vävd i rölakan. Katalogtexten berättar att MMF gärna besökte Italien och då ofta Perugia. I vävnaden tolkar hon den lilla bergsstaden byggd av vulkansten.

Rommattan komponerades 1940, året innan MMF:s bortgång och har nonfiguartivt mönster. Den vävdes i reliefflossa för Svenska Institutet i Rom. Mattan är avsedd för biblioteket där den fortfarande är placerad. Den röda mattan ovanför i rölakan kallas Sala da pranzo och är även den en av de totalt 18 stycken mattor som komponerades till kulturinstitutet i Rom.

Bild från Digitalt museum.

Byggnaden ritades av Ivar Tengbom 1937 och att som jag ha haft möjlighet att bo där under ett års tid som storstipendiat omgiven av arkitektur, möbler, målningar, skulpturer, konst av de bästa formgivare Sverige kunnat frambringa, är minnesvärt på många sätt. En tillvaro fylld av humaniora.
.
.

Ko-oolt...

Ett besök på den pågående utställningen med Märta Måås-Fjetterströms mattor i Rikssalen i Stockholms slott gav bestående skönhetsintryck. Utställningen i sig var vackert och lättsamt planerad, ljussättningen bra och behaglig. Ett par vävar fick mig att haja till som den här röllakansväven t ex. Den heter Korna och komponerades 1930. Med min fä-bless för kor fattade jag tycke för draperiet även om det kanske inte var den allra mest typiska av Måås-Fjetterströms formgivning, men ack så vänlig och färgrik.

 

"... Sedan hon börjat intressera sig för flamskvävnad har hon blivit friare och rikare i teckningen även i rölakan. Ett bevis härpå är Korna, en praktfull symfoni i rött och violett. Den ger hela den varma julistämningen. Kossorna ligga dåsiga och tugga i klövervallen eller stå och titta med stora förvånade ögon."

(Gunhild Haller-Augot, Form 1931:1).

Tyvärr var det på utställningen mycket svårt att se de liggande och idisslande korna, endast de stående med nyfikna blickar var exponerade. 

Den här lantliga idyllen närdes av 30-talets stadsbor som fortfarande levde med den utanför stadsgränsen. Stad och land gick fortfarande hand i hand, landet var inte delat som idag. Märta Måås-Fjetterström uppfattade det så här:

"Jag kan ej nog prisa 

att få vistas i en sådan

härlig natur medan man

håller på att komponera.

Visserligen är man ifrån

en hel del som man nog

behöver se och följa med

... men ändå!...

jag sitter i min atelier,

omgiven av höga träd..."

Märta Måås-Fjetterström

I en annan anteckning beskrev hon tillvaron så här. För mig är båda upplevelserna lika sanna.

"Ingen frihet

är större än den

man känner

i en stor

främmande stad."

.
.

Lekstugor som kulturhistoriskt fenomen

Tisdag 26 november 2019 kl. 18:00–19:00 hålls ett föredrag om "Lekstugan" på Nordanå kulturområde i Skellefteå.

Bilden kommer från Skellefteå museums samlingar, SM LS 00082.

 Lekstugan, historien om den lilla stugan med stora möjligheter

Lekstugan har älskats av generationer av barn och väcker för många kära minnen. Kanske växte du upp med en i barndomshemmet, eller har en hemma på gården för dina barn att leka med?

Den här kvällen kommer byggnadsantikvarie Pernilla Lindström berätta om just lekstugans historia och om kända och mindre kända lekstugor för allt från prinsessor till arbetarbarn.

 Eventet är kostnadsfritt.

Arrangör Skellefteå museum, Hålla Hus

***

Den här arkitektritade lekstugan uppfördes år 1918 till två små disponentdöttrar vid ett järnbruk i Mellansverige. Den innehåller kök med vedspis att elda i och zinkbänk, storstuga, vardagsrum och sovrum. Alla möbler är specialformgivna i barnstorlek för just denna lekstuga.

Storstugans matgrupp i lekstugan från 1918. På några möbler har döttrarnas initialer snidats. Lekstugorna i hembygden var långt ifrån av den digniteten på formgivningen och därför sätter man inte något värde på de där små husen. De försvinner.

Det här är min lekkamrat Karins lekstuga hemma på deras gård. Den är riven.

Småflickor skulle lära sig sköta ett hem i ett minihus och lekstugan blev ett hjälpmedel. En vanlig lek var rollspelet mamma, pappa, barn. Först skapades lekstugorna i högreståndsmiljöer och så småningom under 1900-talet spreds lekstugor för barn till enklare miljöer dit hembygdens små hus kan räknas. Min farmor och mormor, födda 1882 och 1890 hade inga lekstugor.

***

Min och syrrans lekstuga byggdes senare, den var klädd med faluröd fjällpanel, hade tre fönster och en dörr på ena gaveln. Lekstugan innehöll två rum: kök och sovrum/vardagsrum. Sängar blev det av två upp-och-nervända potatislådor (pärlåd:er) per bädd, med skumgummimadrass ovanpå och sänglinne förstås. Här kan den sagobetonade tapeten ses. Så roligt det var att vakna upp efter en natts sömn (lite skraja kunde vi vara innan vi somnade) med blå himmel och molntussar som susade förbi fönstret. Den gavs bort för länge sedan som jaktkoja.

Lekstugans köksbord och stolar av trä och masonite finns kvar även om lekstugan sedan länge är borta. Den stod där vedbacken nu är belägen. Jag tog fram möblerna för fotografering för några år sedan. Det är enkla konstruktioner i vitt (trä) och rött (Masonite). En gång väldigt omtyckta och använda. Elspisen, även den av träfiberskiva, är en köpt leksak. 

Här är den enda helt funktionalistiska lekstuga i min hembygd som jag uppmärksammat. Byggd av släta träfiberskivor med pulpettak och fin veranda/farstukvist. Den är nu borta, flyttad påstås det. Den var enkel men hade inte mindre kulturhistoriskt värde för det. Men det är tyvärr byggnader av den typen som försvinner om man inte väljer att bevara sin historia.

Nu uppmärksammas lekstugorna och deras kulturhistoria av Skellefteå museum. Ingen är gladare än jag för det. Det är behjärtansvärt då många överloppsbyggnader försvinner eftersom få sätter värde i dem. De hemmabyggda lekstugorna försvinner och ersätts av köpta friggebodar. Men vem vet, kanske kommer en lekstuga i funktionalistisk stil att visas på bild där i Skellefteå tisdag den 26 november. Nästa gång kanske föredraget hålls här i kommunen...
.
.

Den tillbyggda verandan

Det finns fina foton på Levar hotells interiörer i VBMs arkiv. De svart-vita bilderna i blogginlägget är tagna av Nordmalings fotograf Hanna Bäckman.

Under 1930- och 40-talen skedde stora förändringar i hotellet både invändigt och utvändigt, det var nu som glasverandan mot landsvägen kom till och ovanpå den en altan. Här nedan syns glasverandan, den utökade matsalen.

Fotograf: Hanna Bäckman

De här bilderna andas så mycket vackert 40-tal. Stämningen är somrigt skir med tunna stormönstrade gardiner i rakt hängande, veckade våder. Trägolv med parallellsågade bräder. Vita textila dukar, konformade skärmar på vägglamporna ovan borden. Slingrande krukväxter på väggar mellan fönstren. Låga buketter på borden. Servettbrytning i solfjäderform. Laserade trästolar med hög rygg och stoppad sits.

Den fina undertaket  kom till på någon gång på 1930- och 1940-talen. Med tanke på tiden för tillkomsten bör underlaget vara masonite från Rundvik som dekormålats. Takmålningen är en imitation av bemålat, blästrat glas i metallramar, vanligt vid förra sekelskiftet. Stiliga plafonder med blästrat glas lyser upp, desamma som på de svartvita fotona. Ovanpå detta tak finns en altan och därför har undertaket vattenskadats på något ställe (utanför foto).

Kustlandsvägen och byvägen som svänger till höger har sina ursprungliga sträckningar och går nära hotellet/gästgiveriet som fredar sig med björkar och staket. Bilismen hade ännu inte tagit över hand. Numera är vägdragningarna ändrad til bilismens fromma. Levar hotell är inte utsett till byggnadsminne på bilden.

Fru hotellägare Hanna Viotti i sin bostad i samband med en bemärkelsedag. Fotograf var även här Hanna Bäckman. Även här smakligt 40-tal med gardiner tunna, raka av blomstrande kretong med smal veckad kappa. Möblemanget är blandat, nytt och ärvt kan tänkas. Två pelarbord, fåtöljer, sekretär, plyschsoffa och ett litet bord med duk och bakelittelefon. Och en slingrande växt på väggen, är det inte en porslinsblomma?

Hanna Bäckman (1875-1963) utbildade sig till fotograf i Stockholm och praktiserade i Falun och Leksand innan hon återvände till Nordmaling 1907 och startade tillsammans med Carl Gottfrid Bäckman fotoateljé som hon drev i över 30 år.

.
.

💚 1950-talet idag 💚

50-talet lever vidare...
.
.