Sommarvärme i hus med självdrag

Förra sommaren var historiskt varm. Hettan mildrades med med korsdrag.

Här i huset finns väl fungerande myggfönster av enkelt slag. Fönstren stod öppna på natten och aldrig i direkt solljus (och just på bilden inför fotografering på dagtid).

Temperaturregleringen fungerade bra utan elektriska installationer och apparater som omvänd luftvärmepump eller fläkt. Men man måste ha koll och lägga ner engagemang för att hålla nere temperaturen. Fönster stängda - öppna, rullgardin ner - upp, spjäll öppna - stängda. Ett himla sjå.

Förra sommaren var minnesvärd både ur positiv och negativ synpunkt. I år har vi sommarvärme i slutet av april. Undrar just vad som väntas klimatologiskt den kommande sommaren? Det kittlar i byggnadsvårdsnerven...
.
.

Plast var fantastiskt - då

Tänk att plast, som var ett nytt och modernt material på 50-talet när föräldrarna satte bo, idag har blivit en global miljöfara för djur och organismer.

Plastpåsarna användes flera gånger om när jag var barn. De diskades och "klistrades" upp på stänkskyddet bakom diskbänken för att torka.

Plastkassar hos lanthandlarna blev vanliga på 1970-talet. Innan de började kosta pengar, som vi kunder blev förvarnade om, minns jag en kvinna i byn som samlade på sig ett stort lager uti fall att...
Själv har jag några plastkassar sparade med tanke på det kulturhistoriska värdet. Och även föremål från 50-talet som funnits här i huset sedan de köptes in.

Nu är plast ett miljöproblem. Haven, ja naturen över huvud taget, översvämmas av plastpartiklar, djur och natur blir lidande. Det finns otäcka bilder på internet med djur som plågas eller dör av plast.

Bild HÄRIFRÅN

I min del av världen lever vi över våra tillgångar, som om fyra jordklot finns till hands. Så bortskämda vi blivit bara på några decennier.

Förr vädrades kläder ibland istället för att tvätta dem varje gång
Tvätten hängde på torklina istället för torktumling eller torkskåp
Nya maträtter lagades av matresterna eller gick till husdjuren
Föremål och kläder lagades
Väl fungerande kök rev man inte ut för att bravera för sina bekanta
Antalet hushållsapparater och hjälpmedel som drevs med elektricitet var få 
Man reste sparsamt och flög inte på semester till andra sidan jordklotet
Konstgräs på fotbollsplaner förekom inte
Fritt flöde av tjänster och varor var ingen regel
Lokalt producerad mat var vanligast
Nöjesshopping fanns inte

 ”Vi köper saker som vi inte behöver,
    med pengar som vi inte har,
    för att imponera på människor vi inte gillar.”

Clive Hamilton, australisk professor i etik

Så snabbt vi blivit fartblinda.
.
.

Om att flytta till en by

Ni skall få ett smakprov ur Kerstin Ekmans senaste bok Gubbas hage (sidan 16), om hur pass idylliskt det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.

Det är inte ens lätt att flytta tillbaka om man är barnfödd där ifall man värnar miljö och kulturhistoria och dessutom under många år på annan ort utanför häradet har tillgodogjort sig andra normer och tankesätt än dom finns i byn.

Tankebubbla av vitglaserat porslin av Lena Ignestam. 

Bild härifrån.

.

.

Snacka om bra kvalitet

Den här detaljen av en fönsterbåge har funnits i min ägo i ett par decennier. Jag fick den av en förutseende fastighetsägare och politiker i Västra Götaland som stred för bevarandet av det äldre byggnadsbeståndet i hans kommun.

Gångjärn och hörnjärn är hopnitade till en enhet och användes från 1800-talets andra hälft. Finns att köpa även idag.

Det den gamla fönsterbågen vill visa, är hur god kvalitet som valts till träet och var problem oftast kan uppstå. Exakt hur gammal fönsterbågen är vet jag inte.

 

Se vilket tätvuxet trä av kärnfuru som valts till den smäckra fönsterbågen. Inga skador syns på bågens sidostycke.

I fönsterbågens bottenstycke däremot har fukt trängt in via skruvhålen och orsakat rötskada. Har en sådan här skada uppstått är fönstret dock inte värt att kasta på soptippen. Skadan är ju inte genomgående i hela bågen, de skadade delen kan bytas ut. Det gör en fönsterhantverkare om man själv inte är kunnig nog. Sen oljas och målas fönsterbågen - gärna med linoljefärg - och fönstret blir som nytt. De kommer att hålla ytterligare i många decennier. Så mycket smäckrare än dagens träfönster av frodvuxet virke med få årsringar mer centimeter. Virkeskvalitén är avgörande för hur gammalt ett träfönster blir. Äldre fönster är ofta bättre än vad ytan med avflagad färg visar.
.
.

Kallkällor och brunnar

I höstas var jag med Källakademin på vandring i Gamla stan, Sthlm för att bese brunnar och brunnsöverbyggnader på torg och privata innergårdar för att få mer kunskap om vattenförsörjningen i Stockholm före 1861. Det var detta år staden fick sin vattendistribution medelst vattenledningar. Innan dessa hinkades eller pumpades alltså vattnet upp ur brunnar.

Brunnarna på fotona har överbyggnader i nyklassisk arkitekturstil. Överst brunnen på Järntorget från 1829 med okänd formgivare och därefter brunnen på Tyska Brunnsplan av arkitekten Erik Palmstedt, ritad 1785. Ett mästerstycke inkorporerad i den konkava bakomliggande fasaden av samme arkitekt.

Här i byn tar åtta hushåll vatten från en kallkälla via plastledning sedan 1960-talet. Det fungerar med självtryck. Någon förening bildades inte, ingen ansvarar för skötsel, vattenanalyser görs inte - åtminstone inte gemensamt som jag känner till. (Har dock sett i hushållets loggbok en inbetald summa för vattenanalys för mycket länge sedan.) Det är inte alla som tar vatten från kallkällan som ens vet vilka övriga "delägare" är, fastigheter byter ju ägare. För några år sedan frågade jag den som förvaltar dokumenten från projektet, vad som egentligen gällde, vem som ser till brunnens funktion osv. T ex har brunnslocket ett luftningsrör som hänger på trekvart sedan långt tillbaka. Men ingen uttalad ordning finns. Tänk så fint om samarbete "fanns på tapeten".

Och jag tänker på hur man i staden Rom klarade av att bygga ett enormt vattenledningssystem redan under antiken. I Stockholm hade man färdigställt sitt system 1861 med nödvändig fungerande administration.

När jag tidigare skrivit om vårt dricksvatten här på bloggen fick jag ett mejl från en äldre kollega som i sitt fritidshus har liknande situation. Men gården finns i Dalarna, en helt annan region med annan mentalitet. Här ett utdrag:

Hej S!

Tack för svar. Kände tveksamhet att “lägga mig i” men kom till slutsatsen att du säkert tål en välment synpunkt från en kollega. Det ena ger sedan det andra. Det skulle väl varit bra för er dels att ha en organiserad föreningsform för ekonomisk och teknisk administration av den lokala vattendistributionen, dels ha ett överordnat juridiskt “skyddsnät” för själva källan. I Västanå finns av Lst fastställda skyddsrestriktioner för ett inre och ett yttre skyddsområde. För några år sedan hjälpte jag en äldre släkting i Västanå att anpassa sin avloppsinfiltration till källans yttre skyddsområde och att “författa” ledningsplaner + servitutshandlingar i samverkan med grannar och bystyre. Känns bra att ha sådant formellt utklarat, särskilt som en äldre, mig tillhörig gårdsplats berördes. Varningsskyltar har uppsatts vid närliggande vägsträckning. Hör av dig om ni vill ta del av det formella från Västanå.

(...)
Generellt sett behöver svensk landsbygd en genomtänkt och hållbar ny lokal infrastruktur. Det kostar! Men nödvändigt om yngre generationer ska vilja bo på landet.  Som inte enbart bör befolkas av pensionärer.

Ha det bra!

I.

***

Hej I!

Du har rätt i precis alla dina välmenta synpunkter!!!

Men det är enbart jag som tycker att samordning behövs och jag betraktas som den där stockholmsstuderade besserwissern som vill formalisera det som fungerat så utmärkt i decennier. Jantelagen är stark här bland byborna. Har talat med svärsonen till mannen som tog initiativ till vattendistributionen ( fd företagsledare och tillhörande "övre skiktet" i byn) men det var som att tala med en vägg. Du skulle se hur det såg ut då man dikade om runt omkring kallkällan för tre år sen. Förskräckligt med tanke på närheten till källan!

(...)

Allvarligt talat vill jag inte röra mera i den här saken, negativiteten (...) avskräcker :-)

Allt gott.

/S

***
Jag fotograferade under semestern dikesgrävningen vid kallkällan men vill inte lägga ut bilderna då jag skäms för hur det såg ut där.

Däremot får ni se denna handgrävda brunn som finns i sakristian i en kyrka i Härnösands stift. En  intressant kulturhistorisk företeelse här i byn är att ett par av bostadshusen, uppförda på 30-talet, har grävda brunnar i sina källare. De används dock inte numera, lika lite som kyrkans brunn.

Idag, den 22 mars, är det FN:s Världsvattendag har jag uppmärksammat. Vi ska inte ens i "Norrland" ta rent vatten för självklart på något sätt.

Den bok som fick mej att förstå vattnets kretslopp och samband med "världsalltet" var Vattnet i vår värld, av Malin Falkenberg som kom ut 1974. Jag läste den några år senare då den ingick som kurslitteratur på KTH. Nyttigt värre!
.
.

Kuddstopp i form av plastdun

Kommer ni ihåg det här studsiga, obehagliga materialet från 60-talet som stoppades i kuddar? Jag hittade en öppnad plastförpackning i gömmorna. Detta var då framtidens material. Bort från det gamla mot den nya sköna värld. Idag tillverkas 300 miljoner ton plastprodukter om året och många av plastpartiklarna hamnar i världshaven där de är av ondo. Ändå fortsätter vi människor att ha samma livsstil.

Som barn sydde jag mig en liten extra  "läskudde" att ha när jag läste böcker liggandes i sängen. Kudden fick ett var av knallgrönt bomullstyg med små skära grisar på :-) Den fylldes med sån´t här plastdun tills den blev oerhört formsäker, dvs hård. Till läskudde var den perfekt men vilket trist material det ändå är. Statisk elektricitet omgärdar detta "vacuumpackade plastdun" som är väldigt långt från dagens miljötänk. Ändå var det roligt att hitta påsen som blivit sparad.

Kuddstopp

Vacuumpackad plastdun

Polyeter - Polyester

Bruksanvisning
1. Öppna förpackningen genom att sticka några hål på polyetenpåsen med en kraftig nål eller med spetsen å en sax varvid luft insuges i påsen och materialet utvidgar sig.

2. Rätta ut materialet i påsen på samma sätt som då kuddar "snyggas till".

3. Klipp av en hörna på påsen, lagom stor så att Ni ledigt kan få in en hand, drag därefter materialet direkt från förpackningen i kudden.

.
.

Helgen som gick

Arbetet hade förberetts genom att taklisten tagits ner, golvsocklar, fönsterfoder och dörrfoder demonterats för att återanvändas och golvet täckts med skyddspapp. Trätaket målades med linoljefärg en tidigare helgdag.

Helgjobb:

Skurit till spännpapp
Fuktat spännpapp och låtit den ligga insvept i plast över natten.
Spikat upp spännpapp med hundratals nubb och använt:
- Spikremsor
- Torremsor
- Klisterremsor
- Hörnkappor

Bild härifrån. 

Materialet som användes köptes på annat håll.

Väggen blev slät och jämn. Nu återstår ytskiktet. Det kommer att bli fint.
HÄR kan ni se andra som gjort likadant.

***

Första gången jag pappspände var för exakt tjugo år sedan. Då fanns ytterst lite tryckt material med beskrivningar tillgängliga och Internet var i sin barndom. Hur skulle hörnen utformas? Ingen jag frågade visste, inte heller jag. Då ringde jag Sven, en äldre målare i hemkommunen som kunde ge upplysning och det är jag honom mycket tacksam för. Att se den tjocka pappen spännas ut och bli helt slät när den torkar är lite av ett mirakel.

Det är så förträffligt att slippa gips- eller spånskivor, ja även träfiberskivor för den delen. Även om träfiberskivor (typ masonit) är utan giftiga kemikalier och miljömässigt godkända.

Pappspänning är fantastiskt på många sätt. Byggnadsvård innebär att använda de äldre byggnadsmaterialen och teknikerna som i sig miljömässigt överträffar "moderna" material. Det är tyvärr inget som gymnasiets byggnadsprogram lär ut så vitt jag vet.
.
.

Gamla trägolv och skräddarsydda kläder

Det jag insett är att när byggnader i min del av "Norrland" överges och får förfalla är trägolven det som anses bevaransvärt. Har varit in i flera ödehus här ikring där golvbrädorna är borta. Och annonserar om att få köpa gamla golvtiljor förekommer.

Jag tycker det är underligt att hus må förfalla, fönster förstöras, gammalt fönsterglas krossas, spegeldörrar och  pardörrar gå till förgängelse. Golvbrädorna är det som verkligen anses värdefullt. Hur kommer det sig?

Bild lånad från nätet.

Idag, liksom förr i tiden, är det lätt att följa med i modetrender. I hela vårt land, ja västvärlden, finns likartade ideal för kläder, frisyrer, makeuper.

Då, när skrädderi var enda sättet att få nya kläder, var det mönstertidningar som spred modet och sömmerskan eller skräddarens sak att hålla reda på vad som gällde och visa upp modeteckningar för beställaren. Idag sker våra uppdateringar av konfektionsindustrins senaste trender via tidskrifter, tv, bloggar och besök hos konfektionsindustrins säljställen och modevisningar. På liknande sätt är det lätt att hålla sig uppdaterad då det gäller frisyrer. Det är enkelt att hålla sig up-to-date och för många väldigt viktigt.

Men varför har inte det här med husmode spridit sig mera. Visst, det pågår en stilla förändring till det bättre men mest i vissa delar av landet och mest i en viss grupp/klass av medborgare. Då hus renoveras lägger man ofta ner mängder med pengar men varför inte då ta reda på vad som passar till den typ av byggnad som man bebor. Trots att det numera faktiskt är möjligt att köpa material och tillbehör som passar till det gamla hus man köpt. Själv har jag inte kommit till fasaderna på morfars hus, det får ta sin tid.

Många tycker att det är viktigare att hålla sig ajour med det man för med sig och visar upp (kläder, utseende) än det som visar vem man är genom en vacker och välhållen byggnad.

Vintagekläder är stort, antika föremål betingar höga priser men välbevarade gamla hus värderas lågt och förvanskas utan eftertanke till något annat än de vackra byggnader de en gång var. Byggnaders stilhistoria och materialval är mode det också.

***

Ett försök att visa på vad byggnadsvård innebär görs nu av Sveriges Radio. Programledare är Ulla Skoog och programmet, som går under sommaren 2017 och även kan lyssnas på som podradio, heter HUSESYN.

"Husesyn" kan lyssnas på i Sveriges Radio P1 fredagar klockan 15.30 med repris lördagar 10.03.

Här finns programmets Instagramkonto.

.
.

Klagosång

Elegi för Arktis av och med kompositören Ludovico Einaudo.
Vackert och hemskt, emotionellt och spektakulärt sätt av Greenpeace att uppmärksamma klimatförändringarna.

Förändras klimatet eller är det bara skrämselpropaganda? Är Greenpeace en samling miljödårar som genomför spektakulära protestaktioner? Kan civil olydnad vara av godo?
Jag får kontinuerlig information från Greenpeace genom att läsa Action - organisationens magasin som min "miljömupp" till man får sedan många år. Det var där jag fann länken till klagosången.
.
.

Vad händer med resten av Sverige?

Nationalekonomen Johanna Nilsson och företagsekonomen Maria Lillieström har recenserat första av tre avsnitt av tv-serien "Resten av Sverige".

Det är viktigt och finns att läsa HÄR .

Måste alla på landsbygden vara kreativa? Måste initiativ för att överleva komma från landsbygdsborna själva? Går det? Vi har initiativtagande människor på olika platser men vad händer med bygder där denna initiativförmåga och samarbete saknas? Kommer endast orter med gemensam kreativitet att fortsätta finnas kvar? Vad händer med de övriga? Livsmöjligheterna ska inte dikteras av enskilda individer. I städerna behövs inte kreativitet hos samtliga invånare. Långt ifrån. Ska och kan landsbygden överleva genom bidragsberoende? Nej, hävdar jag.

Den positiva kreativitet som finns i ångermanländska Edsele med omnejd kan inte finnas överallt. Där har man byggt ett slakteri (som jag för övrigt besökt), där har man kurser i landsbygdsfrågor, man har skapat Nipakademin. Man säljer köttlådor till framsynta restauranger och människor i storstäder. Den starkast drivande kraften har jag uppfattat är en visionär, utflyttad stockholmare. Hur går det för bygder där en drivande kraft saknas? Måste de dö ut? Att kunna leva på landsbygden ska inte vara beroende av enstaka eldsjälar, det fungerar inte i längden. Det måste till en strukturell förändring.

Att se problemen är inte så svårt för oss som bor på landsbygden, glesbygden. Att se och förstå strukturerna som ytterst kringskär möjligheterna kan vara så mycket svårare. Men för att kunna få verktyg till att förändra situationen måste vi förstå de där strukturerna. Erfarenhet från exploateringar i hembyn har fått mig att se och förstå orättvisor, både utifrån kommande och inte minst de inbyggda som finns inom bygemenskapen. Det har varit en chockerande upplevelse att inse detta.

Det är två avsnitt är kvar av "Resten av Sverige". Programserien har skapat diskussion redan innan det första programmet gick ut på svt Play.
.
.

Värmen kom

Till Kristi Himmelsfärdshelgen kom värmen. Det blev en tur till åsen med de många blommande backsipporna.

 

 Allt grått ludd är just backsippor i kvällssolens motljus. Ganska så fantastiskt faktiskt.

 

Området är naturreservat och betas av kor senare under säsongen. Förra årets lämningar finns kvar. Jag gillar verkligen ko-rúsen, kobajsblaffor Och jag är glad över att bo i ett landskap där det finns kor, där jag ser kor, där jag hör kor. Så ensamt det vore annars :-) 

Den gamla döda eken får stå kvar här vid ett annat fornminne. Den gör sitt jobb även som död. Här i barken och i mulmen som bildas i håligheter, trivs insekter. Eken gör storverk bara genom att finnas. Dessutom är den ett landmärke där den står vid en bro, en passage som var viktig redan vikingatiden, därav en hällristning på platsen.

Och till sist en nära titt på de rosablommande frukträden i parken.

Detta med rosablommande träd på offentliga platser verkar vara något som varje större ort med självaktning numera kan visa upp om man finns i de växtzoner där träden klarar vintern. Inspirerade från körbärsblomning i Japan och i Kungsan. Det är verkligen sockersött och vackert.

I bergstemplet
betraktar vi skatterna
-
Regn av körsbärsblom.

    Kyoshi

Äggoljetempera

Detta är en tidningshylla som gjordes till min dåvarande funkislägenhet i Stockholm. Lite färg i den ljusa lägenheten ville jag ha och lät mig inspireras av Bauhaus-skolans färgsättning med primärfärger.

Jag målade min tidningshylla med äggoljetempera. Lättsamt och roligt att blanda till själv med ägg, kokt kallpressad linolja, vatten samt torrpigment efter önskemål. Efter ihopblandningen silar man färgen, jag tog en nylonstrumpa till detta. Äggoljetempera ger en slitstark matt yta som får lyster vid flitigt användande. Förr användes äggoljetempera på möbler och snickerier.

Numera målar man hela väggytor med denna miljövänliga färg. Jag föreskrev äggoljetempera från Ovolin AB under tiden som projekterande arkitekt i Stockholm. På den tiden blandades deras färg med färska ägg vilket gav den ett kort bäst-före-datum. Nu används äggpulver i Ovolins äggoljetempera. På 90-talets början startades och drevs Ovolin av kvinnan som synliggjorde den här färgtypen igen och som numera driver företaget Av jord AB på den landsbygd som är hennes. Av företaget köper man färdigblandade färgpigment i många olika färgställningar som man själv blandar med färska ägg, linolja och vatten hemma.

Den här färgen är något helt annat än de stora färgfabrikanternas (oftast) miljöovänliga eller miljöfarliga färger.

 

Att få morgontidningen direkt genom ytterdörrens rostfria brevinkast är kanske det bästa med att bo i stan. Nu måste man gå ut för att få den i sin hand. Stad kontra landsbygd ;-)
 

.

Läs även andra bloggares åsikter om äggoljetempera, tidningshylla, Ovolin, Av jord, Bauhaus-skolan 

Handdisk

Jag tycker det är kontemplativt att diska för hand. Det gör att jag kan undvara diskmaskin och inte använda elektricitet till den. Bra va? Den rostfria lösa baljan fylls med kallvatten där disken sköljs. Så har det gått till här i huset så länge jag minns. I samma tankeveva undrar jag vad mormor använde för typ av diskmedel?

Vår livsstil kräver ofta att vi ska införskaffa prylar, gärna elektriska sådana. Om inte annat så för att visa vänner och bekanta att vi hänger med, att vi har råd.  Energiförbrukningen kommer att öka, mer vattenkraft, vindkraft eller kärnkraft krävs då. Jag tror på ett hållbart levnadssätt.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om handdiska, disk, vattenförbrukning, energiförbrukning, vattenkraft, vindkraft, kärnkraft, hållbart levnadssätt

Ren såpa

Såpa är bra till så mycket. Miljövänlig är den också.

Rensåpa i fast form användes ständigt här i hushållet tidigare. Den fanns nära till hands på diskbänksskåpets dörr. Idag är det lite svårare att få tag i fast såpa än flytande. Vi konsumenter köper hem en produkt utspädd med vatten. Det blir onödigt tungt att släpa på. Men med dagens livsstil, där minst en bil ingår per hushåll, kör många hem sina tunga kassar från stormarknaden utan att reflektera. Hur det nu än är så är såpa en bra produkt som jag använder flitigt.

En gammal såpburk från olika vinklar.

Den fasta såpan i burk föredrar jag. Innan burkförpackningen kom fanns fast såpa i en vaxad kartongförpackning liknande de man kunde/kan köpa halvlitersglass i. Även glass i halvliterpaket är på upphällningen, mest säljs den i större hårdplastförpackningar med lock.

Jag föredrar gul såpa framför grön enbart för att jag är norrländska. Det är historiskt betingat. Förklaringen är enkel:

"Innehållet i de båda såporna är identiska. Grunden till färgskillnaden är historisk. I södra Sverige användes förr hampa för tillverkning av såpa. Hampan gjorde såpan grön. I norra Sverige användes däremot animaliska fetter, vilket gjorde såpan gul. Dessa traditioner sitter djupt rotade och många skulle aldrig köpa en såpa av en annan färg än den de är vana vid. Idag tillverkas Grumme Såpa av renaste tallolja, som ger en naturligt gul färg. För att tillgodose våra kunders önskemål gör vi även en grön såpa genom att tillsätta ett färgämne. Givetvis är färgämnet helt ofarligt och påverkar inte såpans effektivitet."

Källan finns här.

Jag trodde inte att Rensåpa fanns kvar längre. Men jag googlar och finner ovanstående bild. Men vem som tillverkar är en gåta. Grumme, som är den stora såptillverkaren i landet, tillhör Cederroth-koncernen. Något spår leder dit men sen tar det stopp. Var går det att köpa ovanstående såpa idag, tro...

Men en dunk Hälsingesåpa står i städskåpet. Såklart för en såpanörd.
Och snart är det absolut dags att inhandla VästerbottensSåpa från det nystartade företaget i Siksjönäs, Vilhelmina. Den finns i fast form men tyvärr endast i små förpackningar. Det får väl bli en dunk eftersom jag använder stora mängder. Extra trevligt är det att gynna ett Västerbottensföretag!

Linoljesåpa är dagens storsäljare bland byggnadsvårdare. Den första linoljesåpan köpte jag hos Gysinge byggnadsvård i Gysinge 1995. Den var holländsk, hette Scaldis zeep, den använde jag till att skura mitt obehandlade trägolv. Superduper. Linoljan tränger in utan att ytan känns inoljad. Och golvet blir rent. Numera förpackar Gysinge sin linoljesåpa i egen förpackning så varifrån den kommer kan man inte vara säker på.

Hur som helst, såpa "is the king"!
.
.

Vattenanalys

På 1960-talet, vill minnas att det var 1968, gick några hushåll i byn samman och bekostade en vattenledning med självtryck från en kallkälla. Det här var innan kommunalt vatten kom till byn vilket skedde 1973. Källvattenledningen har varit en god och problemfri investering och själv minns jag Dorian Johanssons traktorgrävare som arbetade sig fram över Radden. Allt har löpt på utan några ritningar eller någon dokumentation av det utförda arbetet. Initiativtagare till projektet var Hjalmar Larsson. Exakt var ledningarna går är det ingen som vet. Vissa fastigheter har bytt ägare och t ex avstängningsmöjligheter för inkommande vatten har i vissa fall glömts bort.

Ingen förening bildades, inga möten sker, ingen har ansvar för kontroll av vatten eller källans fysiska status. För mig är det mycket typiskt för situationen här i byn. Jag hann fråga pappa i frågor kring vattenprojektet innan det var för sent och har nödvändig info just för min fastighet och vet också vilka övriga fastighetsägare som tar vatten från kallkällan. Den infon har jag delat med mig till övriga intressenter.

Nå, för åtta år sedan tog vi i vårt hushåll vatten från källan till kemisk analys. I år är det dags igen tycker vi så vi låter göra en analys denna månad. Det har grävts och dikats runt kallkällan.

I grannbyn söderut tar många hushåll gemensamt dricksvatten från en ytvattentäkt, där samarbetar man i en vattenförening och där tas regelbundet prov för att vattenkvalitén ska vara garanterad.
.
.

Botten är nådd i miljöfrågor

Min man prenumererar på sin lokaltidning. Högt läste han nu i fredags om att vår kommun dalar i miljörankning efter att ha legat mycket högt i topp. Kommunen har verkligen satsat på miljön de senaste åren, det märker vi och gläds.

Så avslutar han högläsningen med sista meningen i artikeln: "Längst ner på listan hamnade Nordmaling." Vi ger varandra blickar och säger "det är inget som förvånar oss". Vi får än mer vatten på vår kvarn. Det är så vi/jag upplever min hemkommun - miljön bara finns, den klarar sig själv och är till för att utnyttjas på olika vis. Miljöfrågor lämnas därhän, man bryr sig inte. Det har blivit några inlägg under åren här på bloggen om miljöfrågor. Vindkraftverk har vi i byn, fler är på gång men det hjälper inte upp kommunens miljösituation eftersom ingen elproduktion går tillbaka till kommunen, här upplåts enbart mark. Det är tråkigt men inte förvånande. Nordmaling är en liten Norrlandskommun som tydligen saknar ambitioner då det gäller miljöfrågor.

Det är tidningen Miljöaktuellt som genomför undersökningen. Här hittar man rankningslistan för 2015 och där kan man se vad kommunerna har svarat på de givna frågorna. Rankningen baseras på statistik från olika databaser samt enkätfrågor till kommunerna m deras miljöarbete. Statistik kan ljuga vet vi. Men en tydlig tendens visar denna rankning ändå. Totalpoäng: 1,8 av totalt 60. Förra året kom Nordmalings kommun på näst sista plats, plats 289.

Visst är det dags att få höra några positiva rapporter om Nordmalings kommun nu. Så mycket negativt har hörts under de senaste åren så jag undviker faktiskt för att berätta att jag är född där.

Jag har skrivit en del inlägg om miljötänk. Tror nog att kommunens politiska styrning delvis ligger i linje med enskilda medborgares miljöresonemang. Var finns de goda förebilderna? Vilket politiskt parti i kommunen värnar miljön i praktiken?

Jaja, jag vet att detta med privatpersoners miljötänk och kommunpolitik med ISO-certifieringar inte är likvärdiga. Likväl har de något med varandra att göra ändå. När jag fått besök av kompisar från söderifrån har jag fått frågan om hur man kan slänga matavfall/sopor som det görs, om ingen ifrågasätter att gräva djupa sår i marken för att exploatera sand... Att man har en annan syn på natur och miljö än den som finns här är tydligt.

Här i byn har bränts ensilageplast varje år i en miljöbrasa. En centerpolitiker i byn står bakom brasorna.

Här slängs matavfall på hög utomhus så att råttor och vilda djur samt hundar dras till den öppna komposthögen. Detta är förbjudet i min nuvarande hemkommun men i en liten by i Norrland går det an. Kanhända har det upphört efter att jag nämnt varmkompost på bloggen.

Ur en bygemensam täkt säljs sand utan täkttillstånd. I styrelsen för byns samfällighetsförening, som beslutat detta, sitter bl. a. både akademiker och den centerpolitiker som eldar miljöbrasor. Borde inte någon av dem ha insikt i vad som gäller? Det ger mig konstiga vibbar om att naturen inte är något att värna om i min hembygd.

Det går inte att blunda. Det är så tydlig skillnad inom många områden mellan norra och södra Sverige. Förmodligen räknas jag som förkastlig miljömupp om jag nämner ordet miljö och natur. Det där som väl bara finns där för att betjäna oss människor eller...
.

Kompostera mera

Varmkomposten lever, den fungerar, den ger näringsrik mylla.
Här i utrymmet, i "huven" fanns förr gödselstacken. Näringsrik gödsel som spreds på åkrar, köksland och potatisland för god skörd. Rummet har fortfarande samma funktion trots att förutsättningarna förändrats.

Maskarna har i början av maj vaknat till efter vintern och de har förökat sig, dessa "små undre bönder". Är evigt tacksam för det arbete de utför. Och glad över den väl fungerande kompostbehållaren naturligtvis.


Läs även andra bloggares åsikter om daggmask, kompostmask, jordbrukare, miljövänligt, hushållsavfall, näringsrik jord
.
.

Läsförståelse

Klickbara bilder för större text.

Hur skulle du tolka följande:

”Telefonsamtal kl. 10 från samfällighetens ordförande, som får veta att det krävs täkttillstånd enligt miljöbalken för försäljning och för att skänka bort sandmaterial. Detta gäller oavsett vilka civilrättsliga avtal m m som finns.

Deltagande vid telefonsamtalet: Anna Stenmark, Rättsenheten och Erland Sköllerhorn, Miljöenheten.”

Svaret från länsstyrelsen föranleddes av följande fråga:

I styrelsen för bysamfälligheten sitter
en nypensionerad polis ♂
en pensionerad industriarbetare ♂
en datautbildad ♀
en tandläkare ♀
en jordbrukare/byggnadsarbetare/diversearbetare/kommunalpolitiker (C) ♂.

Revisorer är
en f.d. företagsledare, senare försäljningschef ♂
en pensionerad industriarbetare ♂

Samfällighetsföreningen fortsätter att sälja sand till andra än till oss som är hemmansägare och därmed delägare. Detta beslutades även på årsmötet 2014. Försäljning ur en husbehovstäkt är inte tillåtet enligt lagen ifall täkttillstånd saknas. Täkttillstånd saknas.

Det finns också ett polisutlåtande som klart säger att det är olagligt att sälja sand ut husbehovstäkten. Polisanmälan gjorde länsstyrelsen. Det får jag väl blogga om en annan gång. Tills vidare räcker detta.

Det är även intressant att en miljöinspektör, på samma arbetsplats som den som undertecknat översta mejlet, övertagit föräldrahemmanet här i byn år 2014 och därmed finns med i en bysamfällighet som går emot den lag han bör känna till. Fadern är ordförande i samfälligheten och den som föreslagit försäljningarna ur täkten.

***
Nedanstående och mycket mer som är viktigt att känna till för en samfällighets förtroendevalda samt för medlemmar finns att i den lättlästa boken Samfälligheter. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik,  av Björn Lundén. Finns att låna på folkbiblioteket i N-ling.

Styrelseledamöternas ansvar
Observera att ansvaret i styrelsen är individuellt, trots att besluten fattas kollektivt. Tänk på att det är ett frivilligt uppdrag att sitta i en styrelse och att du alltid har möjlighet att reservera dig mot ett beslut eller avgå ur styrelsen.

Den styrelseordförande som uppsåtligen eller av oaktsamhet hindrar en styrelseledamot eller suppleant från att delta i behandling av styrelseärenden och få tillfredsställande underlag för avgörandet av ärendena kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Revisorns ansvar
Revisorn har ett större ansvar än vad många tror. Revisorn kan bli skadeståndsskyldig om han inte i revisionsberättelsen kommenterat viktiga fel så att medlemmarna blir vilseledda. Därför bör inte föreningsstämman bra välja någon passiv medlem som bara undertecknar.


.
.

Varning för mat

Livsmedelsverket har gått ut med direkt varning att äta för mycket fisk/strömming från norra Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Hur kunde det bli så?

Andra fiskar du bör se upp med är vildfångad lax, sik, röding och öring. Jamen, hur ordnar vi människor för oss själva och naturen?

Bilden visar en glad liten flicka från sidan med håret i skugga så man kan tro att hon har tappat hår på grund av cancerbehandling, en sjuka som kan drabba oss om vi äter för mycket fisk med stor andel miljögifter. Hur kan det ha gått så snett på några decennier?

Jag och mamma älskade strömming och åt gärna kokt strömming med vit sås och koke pären då jag var hemma. Ingen annan i familjen var intresserad av detta. Hon/vi köpte 3 kg de gånger strömmingshandlaren kom körande. Sen rensade vi tillsammans och åt en del och stoppade resten i frysen.

Gode Gud välsigna maten amen. Få ja rammen? var en bordsbön pappa berättade om från sitt barndomshem. Det var hans syster så gärna ville få strömmingsrommen. Jag håller med om att den är supergod. Förr, då man kunde äta torskrom på konservburk köpte jag den ofta. Sååå god!

Men nu. Utfiskad torsk. Giftig strömming.
Hur kul är det på en skala...  Vi skapar själva framtiden.
.
.

Klärobskyr

- Är det verkligen behövligt med den ljusnedsmutsning som sker i världen? Måste alla dessa 10-kronor solcellslampor från Rusta skräpa ner i rader på villatomterna? Måste billiga armaturer lysa upp varenda buske?

- Nä, Viola, nu får du allt hålla igen litegranna. Basta!

- Okej, okej, men jag tycker i alla fall att belysningsivern brer ut sig lavinartat och i väldigt många fall tycker jag till och med att det är smaklöst! Var finns måttfullheten och smakfullheten?

- TYST! Du har ingen rätt att bestämma vad andra ska tycka.

- Nej så klart, men jag vill och behöver inte heller hålla inne med min åsikt...

- Så där är det att ha skaffat sig andra värderingar. Tro inte att du är förmer än någon annan. Du skulle ha hållit dej här i byn hela livet, då hade du nog tyckt annorlunda... 

- Ahh intressant, nu kommer vi in på en politisk och etisk fråga. Är utbildning alltid av godo? Finns nackdelar med utbildning? Vad är bäst för själsfriden??? Är mängdens ståndpunkt alltid den rätta? Kan välstånd räknas i kvadratmeter boyta per capita? Måste levnadsstandard mätas i BNP? Varför ska vi shoppa mer och mer för varje jul för att tillfredsställa handeln och oss själva? Är vi lyckligare nu än förr då vi bodde trängre? Är den som får dyraste klappen den lyckligaste? Är den som har mest belysning, störst boendeyta och som sparar minst energi den rikaste? Den lyckligaste? Den värdefullaste? 

- Men Viola, stopp och belägg, vad har detta med mörker att göra?

- Faktiskt väldigt mycket! Den så kallade levnadsstandarden, vårt levnadssätt, har direkt samband med ljusnedsmutsning.

Klicka på fotot för större upplevelse!

Jordens timme

.

.