Främmene

Främmene eller främmen falke är detsamma som bekanta, ja till och med släktingar, som kommer på besök. Ja, främmande kallas de här, fastän de är kända. Underligt egentligen men jag gillar traditionen och fortsätter med den. Vid gästhandduken på toaletten står skylten  "främmen falke".

Det här skulle jag verkligen kalla en främmande besökare ;-)
.
.

Koxa

En annat uttryck jag påmindes om då jag lyssnade på Torgny Lindgrens Minnen var frågan: Vad är det du koxar på? Eller som vi säger här - sôm ve säg e henna: Va kôx du på?

Jo, ibland men sällan, användes uttrycket hemma av föräldrarna. Vad ser du på, vad stirrar du på, vad bligar du på betyder frågan.

Bild från nätet

Om jag inte missminner mej sa vi att vi skulle kôxs på brura då jag var barn gick tillsammans med några vuxna i byn till Ingegerd och Rauls bröllopsfirande i brudens föräldrahem, hos Margit och Egon. Vi stod utanför huset och ropade ut bruden, rofft ut brura, för att få se henne och brudgummen på farstukvisten. Det var en vanlig sed förr då bröllopsfesterna hölls hemma på gården, jag har bara varit med om det denna enda gång.

Är det inte häftigt att ha varit med om detta, så säg? Något som kulturhistoriker och etnologer studerar. Tänk att ha vuxit upp med så ålderdomliga sedvanor. Häftigt minsann!!! I kvadrat!!! Skulle jag kunna tänka mej att byta yrke så skulle det kanske vara folklivsforskare.

.
Kanske har även andra bloggare åsikter om koxa, ropa ut bruden, etnologi, tradition

Hinkflöjel

Numera finns här inga hinkflöjlar i bygden. De är borta, behövs inte längre då pumpar och hydroforer hjälper till att få rinnande kranvatten inomhus. Många brunnar är också borta då kommunalt vatten dragits in.

Här har en av mina favoritfotografer, nämligen A C Hultgren i Östergötland, fotograferat en hinkflöjel eller brunn med brunnstång som bildtexten lyder.

Jag skrev om detta med hinkflöjel som ett typiskt attribut på en bondgård föritin i ett tidigare inlägg. Det verkar inte vara många som känner till benämningen på den anordning som användes för att hinka upp vatten ur gårdsbrunnen. Då jag förra sommaren stannade till på Murbergets friluftsmuseum i Härnösand besökte jag bland annat Ångermanlandsgården. Där på det kringbyggda gårdstunet fanns en hinkflöjel. Jodå! Jag talade med antikvarien som fanns till hands inne i mangårdsbyggnaden men hon kände inte till någon benämning, inte heller hinkflöjel.

Så gissa om jag hoppade högt av glädje då jag lyssnade på "Minnen" som talbok. Där läser Torgny Lindgren från Hundsjö i Västerbotten om sitt eget liv. Tre gånger nämns HINKFLÖJEL. Jorå! Jag är inte ensam om att veta vad det är, om att använda ordet. Jag konstaterar även att företeelser som inte längre finns så lätt faller i glömska.

I Fataburen år 1930 har folklivsforskaren Sigurd Erixon skrivit rätt uttömmande Om brunnar.
Anordningen för att hämta upp vatten, som jag kallar hinkflöjel, har en mängd olika namn i skilda bygder:

stolpvind - stoplvindar (Mockfjärd Dalarna)
vindstolpe - Mora
stolpvinda - Ål
brunnsvind - Venjan, Lima
windbrunn - Älvdalen
vinnbrunn - Transtrand
hinkflöjel - Bureå, Skellefteå Västerbotten
hink
hinkemärr, hinkstolpe, hinkstång - flerstädes
ink - Östergötland, Västergötland, Södermanland
våg, brunnsvåg - västra Sverige
källvåg, vinsch - Östergötland
vågstolpe - Västergötland
brunnsvikt - Blekinge
bronn eller brännljung - Skåne
brunnstrana - Ovansjö, Gästrikland

Ordet brunnsvind synes tidigast vara belagt 1688. Svenska Akademiens ordlista lanserar som riksspråkord det något tyskfärgade brunnssvängel, som ej torde vara belagt i svenskan före 1800-talet. I fornsvenskan förekommer term,en brwnstangh, som kanske avser hängstången, men i varje fall torde vara ett medeltida belägg för stolpvind. I danskan nyttjas nu ofta termen "brøndevipp", i norskan "vippestang". Haqvin Spegel använde 1712 termen brunnsvipp.



Det är den här tingesten ovanför jag menar då jag säger hinkflöjel. Har du något särskilt namn på grejen?.
..
.

Beslag

I lill-rummet på övervåningen platsbyggdes 1950 väggfasta skåp av masonite och träreglar i ett av hörnen. De fick samma beslag som skjutdörren som leder in till rummet från köket. Det här gillar jag.

Till höger i bild finns linneskåpet från golv till tak och med lås, på andra sidan två smala skåp i höjdled, det ena med hyllor och det andra med utdragsbackar. Det övre med hyllor av trä har glas som skiljevägg till linneskåpet vilket gör att det är lättare att se vad som finns längst in i linneskåpets hörn. Fiffigt tycker jag. Vems idé det var vet jag inte men att pappa byggde vet jag.

Här ses skåpinredningen i bakgrunden. Masonitedörrarna har ganska kraftigt rundade hörn.

.

.

Gammvägen - Kustlandsvägen

Något händer med gammvägen. Styrelsen har kallat till extra stämma. Bron över Degermyrbäcken ska avhandlas samt beslut om eventuell ny lantmäteriförrättning. Jag tror nog jag har en del i det hela.

Jag har, tillsammans med ordföranden, sökt bidrag för reparation av bron och fått besked i maj om bifall till ansökan på  296 000 kronor. Bron är bara sedan 1942 då Riks 13 drogs på annan plats genom byn. En stålbalksbro med gediget stenfundament. Men kan den inte köras växer vägen igen.

Men övriga i styrelsen vill att bron med tillhörande vägsnutt ska bort ur vägföreningen. Då tillfaller vägen intillliggande markägare och kan med tiden i princip plöjas bort. Så är det. Bron är inte körbar idag. Det häftigaste jag sett var för ett halvår sedan då en ambulans med blåljus var tvungen att backa och ta en annan väg pga av att man möttes av synen ovan.

Jag anser att vägsnutten är kulturhistoriskt viktig och den ska inte tas bort ur vägföreningen. För två veckor sedan åkte jag in till Umeå och pratade med en handläggare på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vägföreningens styrelse skulle ha en lantmätare på plats strax därefter för att få råd. Man vill ta bort vägsnutten med bron över Degermyrbäcken ur föreningens ansvarsområde. En sträcka på 260 meter av Kustlandsvägens längd genom byarna på 1,8 km.

Detta hus som står och förfaller med gårdsplanen som uppställningsplats för maskiner, ligger vid bäcken. En av byns två bevarade tvättstugor finns här. Denna byggnad tål att srkivas mer om. Timmerhuset är flyttat från en annan plats i byn.

Föreningen inte får ta bort en sträcka ur sin förvaltning utan förrättning var tydligen lantmätarens ord. Det har man gjort sedan 90-talets början då denna vägsnutt slutade hyvlas, dikesslås, slyröjas och plogas av föreningen.
Nu är min förhoppning att ordningen för gamla Kustlandsvägen ska bli återställd. Att giltiga stadgar ska användas, att andelstalen inte ska frångås, att viktiga frågor och ekonomiska frågor som ska behandlas på stämma ska finnas med i kallelsen mm mm. Enkla självklara saker kan tyckas. men så är det inte här. Och jag förstår än vad min "klassresa" betyder. Vad en samfällighetsförening är och hur den ska fungera samt vad samfällighetslagen säger är jag lite insatt i. Det betyder kulturkrock ibland. Sannerligen! Vi har gjort så här i 35 år, vi kan inte ha fel. Jojo.

Jag hoppas att stämman och styrelsen beslutar bra saker för vägen och bron, men helt säker kan jag inte vara. Det finns starka krafter som vill annat. Vi bybor borde vara stolta över vägen från 1600-talet, inte se den som en belastning och absolut inte låta något gammalt groll, som jag förstår orsakar vägsnuttens vanvård, få styra utvecklingen. 

I min familj har vi alltid sett gamla Kustlandsvägen som en möjlighet, som ett positivt tillskott och jag fortsätter den tankebanan. Jag minns mammas ledsnad då den ovan nämnda vägsnutten inte längre skulle skötas av vägföreningen. Ett icke stadgeenligt beslut som togs då och som får konsekvenser nu. Men det fungerar här i byn visste ingen hur det skulle tacklas och jag var inte insatt heller och inte hemmansägare då. Nu kämpar jag för den gamla Kustlandsvägens bevarande i sin helhet. Ingen har klargjort det, men vägen ger stolthet till oss bybor och får oss rotade i historien, ger oss och byn existensberättigande. Detta med olika samhällsklassers syn på sin historia och existens skrev jag om i mitt tredje inlägg på bloggen.  I bygden finns väldigt lite kulturhistoriska intressantheter kvar och även ganska mycket avsaknad av stolthet.


Läs tidigare skriverier om Gammvägen, gamla Kustlandsvägen, genom att klicka HÄR.
.
.

Sveriges dag

Idag, den 6 juni, är det Sveriges nationaldag. Fram till 1983 kallad Svenska flaggans dag och sen 2005 en röd dag i almanackan då Annandag Pingst togs bort. Kanske kan man säga att nu är landet som vackrast med fågelsång och blommande landskap. En idyll.

Annons från Rusta 2011

För 99 kronor kan små barn, företrädesvis flickor, låta köpa sig en Sverigeklänning på Rusta läser jag i ett annonsblad som följde med dagstidningen. Sverigedräkten skapades av Märta Jörgensen år 1903 med hjälp av Carl Larsson och Anders Zorn.

FulDesign skapade 2009 en hijab till Sverigedräkten. Den har väckt åtskilliga känslor.

Detta är andra varianter på temat Sverigedräkten från samma provocerande designgrupp.

Bilderna kommer från deras blogg.

Klicka för större bild.

Det är inte helt lätt att veta vad de olika huvudbonaderna från andra kulturer heter och hur de bärs. Ovan ett försök till förklaring på islams burka, niqab, chador och hijab ur SvD.

Svensk landsbygd på 50-talet representerat av min mamma.

För inte så länge sedan bar kvinnorna i vårt land huvudbonad. Till helg och söcken. I kyrkan skulle kvinnan ha täckt huvud, mannen skulle ha huvudbonaden på. Den gifta kvinnan bar längre tillbaka i tiden håret helt täckt och uppsatt, den ogifta kvinnan hade utslaget hår med huvudbonad. Min mamma bar huvudduk, huvudkläde då hon arbetade i ladugården och ibland även annars. (Själv kallade hon det kvadratiska tygstycket för halsduk.) Jag tycker det är vackert och det händer att jag själv knyter en halsduk runt huvudet med knuten baktill som jag är van att se den. Men det tycker min make ser ålderdomligt och konstigt ut, stabo som han är ;-)

Här finns mina tidigare skriverier om detta med traditionellt täckt huvud:
Huvudbonad
Midsommarblomster
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om Sveriges nationaldag, svenska flaggans dag, nationaldräkt, Sverigedräkten, hijab, Moder Svea, Ful Design, huvudbonad, huvudkläde, dok, sjalett, hatt

Kalv på grönbete

Textil från Marimekko, formgivare Miina Äkkijyrkkä. Det är fler än jag som gillar kor och kalvar :-)

Titta en kesande och galopperande kalv som släpps ut på sommarbete.

Ormbunken rister sin ringlade topp,
slår upp sina gröna små vingar.
Lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen, där lärksången klingar.
Gökarna gala,
ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma,
fåren, de fromma,
beta bland bergen på sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommar'n är här!

Evert Taube
skrev Vals på Ängön på 1940-talet.
Vi sjöng den på skolavslutningen i Lögdeå skola på 60-talet.

Jag har underbara vänner som göder min fäbless för kor och vad därtill hör, som kvigor och kalvar. Det här är en handduk med hank, för mej blir det en textil tavla.

Kanske har  även andra bloggare åsikter om Marimekko, Iltavilli, Vals på Ängön, Evert Taube, kalv, sommar

Pären

Stapelvara. Pärlåddena. Potatislådor.

Basföda. Jag är uppväxt på potatis, eller pären som ve säg. Tre olika sorts pärlådder finns travade i ett uthus. Det finns 18 stycken av de som rymmer 3,5 skäl och några av annan modell. 3,5 skäl har pappa skrivit på ett par stycken med svart modern tuschpenna. Vafalls, ett urgammalt ytmått som användes här på gården under min levnad? * De fulla trälådorna förvarades i källaren under huset. Genom en glugg i husgrunden togs de ner i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i en pärlåda är ljuv musik som jag inte hört sedan min mor dog. För då upphörde potatisodlandet här på gården.

Genom luckan i köksgolvet gick man nerför den branta källartrappan för att hämta upp pären. Potatis formade min unga kropp. He va vitpären å mandelpären som odlades. De som blev kvar framåt juni blev sespären, utsäde för säsongen. De brukade komma i jorden första veckan i juni. Nu.

Nu kan man inte ens längre köpa jordig potatis i livsmedelsbutikerna sedan några år tillbaka.

* I Svenska Akademiens Ordbok förklaras ytmåttet skäl så här:
– SKÄLS-LAND. ( skäl- 1543–1950 (om ä. förh.) . skäls- 1543 osv.) om ett i övre Norrl. i sht förr använt ytmått (särsk. för åkerjord) av (i olika trakter o. under olika tider) något varierande storlek, vanl. motsv. en åttondedels tunnland (dvs. c. 617 m²), eg. så stor del av en åker som besås med ett skäl utsäde; äv. om kameral måttsenhet (äv. för värde av rätt till fiskevatten) motsv. 1/64 mantal; jfr skäl, sbst.⁴ ⁹. (De skattskyldigas) fiiskeuatn ere (i Piteå 2socken) werderath i spanland eller skeland. NorrlS 1–6: 282 (1543). Åhemmansdelen . . finnes . . endast lindor, enligt uppgift till 6 skälslands vidd. PT 1911, nr 118 A, s. 3 Rig 1960, s. 70 (om ä. förh.) .

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om potatis, potatislådor, potatiskällare, utsäde, pären, potatisland, basföda

Bondsyréner

Första sommardagen och syréner:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.

Werner Aspenström

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om bondsyréner, syrénbuske, Werner Aspenström, lyrik

Efterlämnat

Kvällen mellan blomstermånad och

sommarmånad den 31 maj 1945

Härute grönska björk och hägg

vid cykelskjulets vägg

och starmor ruvar sina ägg

under vedbodtakets skägg,

på laven står gullvivan gul,

från lagårn höres kossans muu

och igelkotten grå och ful

rullar som på hjul.

En kvällssol himlen rodnar för

och verkar silkespappersskör,

det enda som nu tystna´n stör

är motorbåten som på fjärden kör.

Och uppe här hos mig,

med tacksamhet mot Dig

som styr min levnadsstig,

jag glädes innerlig.

Clas

Andra världskriget var slut. Det var vår. Det blev lite pekoral, men säkerligen var tillvaron underbar. Kul att hitta i en av de efterlämnade anteckningsböckerna. Livet låg framför honom, min pappa från sågverkssamhället.
.
.

Vår sjö?

Foto en molnig dag i maj

Längs hela denna sjös långsida, till vänster å bilden, planeras en bergtäkt på 1 000 000 tons uttag att användas till vindkraftsanläggningens vägar över hällar och myrar. Sjön är byns gemensamma egendom allt sedan laga skiftet. Bysamfälligheten har markägaren inte alls samrått med eller informerat (han är medlem i samfälligheten) och samfällighetens styrelse är moltysta och hjälper på så sätt en enskild medlem att genomföra projektet, trots att det påverkar den gemensamma egendomen, sjön och vägen till sjön. Så var det tänkt. Rädsla för repressalier eller ren okunskap gör att man i byn inte talar om projektet. Så kan det vara att bli hemmansägare i en bygd med liten folkomflyttning. Den som sett Kjell Sundvalls film Jägarna förstår mentaliteten :-O (Jag kan faktiskt inte låta bli att beskriva situationen som drabbar mej, är ju en del av den lilla byns hemmansägare.)

Har nämnt de här planerna, som nu ser ut att förverkligas, HÄR och HÄR tidigare.
Behöver jag säga att jag är bedrövad in i själen...

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om bergtätkt, rädsla, repressalier, bysamfällighet

Karlssons klister hjälper

Kommer ni ihåg denna slogan:

Karlssons klister hjälper alla brister

Alla använder Karlssons klister utom jag - för jag är en åsna!

Läser i en tidningsnotis och på nätet om att åsnan och Karlssons klister blev rikskända på 1920-talet då företaget importerade en livs levande åsna som gick omkring på Stockholms gator. Företaget lyckades till och med få den stackars åsnan att trassla in sig i vaktparaden. Efter andra världskrigets slut 1945 var det dags för återlansering av dunderklistret. Då kunde man se en åsna hoppa fallskärm över Södertörns lantbruksmöte. När jag läser det sista undrar jag om den åsnan var levande??? Det skulle väl kunna klassas som djurplågeri i så fall.


Läs mer om klistrets uppfinnare Klister-Karlsons öden och äventyr!

När ditt hjärta brister

laga det med Karlsons klister

 

Karlsons klisters hemsida

Finns nu i byggnadsvårdsbutik nära Dig! Nu utan text med anspelning på en dumbom.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Karlssons klister, åsna, lappa ihop

Moster

Morfars och mormors yngsta dotter finns inte längre här i livet.
Min moster, min enda moster, mammas syster - även hon är borta. Den sista länken. Född och uppväxt i morfars hus, i mitt hus.

Ingrid ute Aspänge´ 1968

Mina förstagångsupplevelser med lärkan i skyn, med försommargrönska och jordiga, nysådda uppländska sädesfält, med vildväxande pepparrot och syrénberså, med ångermanländsk slåttanna, med postpaket med julklappar till vår familj, med första bilkörningen i huvudstan - där finns hon med. Kärv och närvarande.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om minnen, moster, släkting, generationen före

Mjälloms tunnbröd

Fabriksförsäljning av tunnbröd. En högersväng från E4 i Ullånger, några meter till och sen ett stopp. Där ligger Mjälloms tunnbrödsbageri.

Hyllorna är laddade med tunnbröd av korn, råg, vete, havre, något som kallas gammaldags tunnbröd av vete och råg, paltbröd ...

... men vet ni - det här vågade jag inte prova på. Päroncrisp, chokladdoppat tunnbröd.

Enkelheten visar sig vid betalningen. Självbetjäning. Till och med en välfylld skål med växelmynt fanns där. Här litar man på folk. Så underbart!

Tunnbröden hembakade i de små bagarstugorna ligger absolut på min gourmettopp. Jämfört med Mjällomsbyggnaden ovan är bagarstugorna söta små hus, som i  min hembygd mestadels står och förfaller. Men eftersom ingen satsar pengar på dem är det också de kulturhistoriskt mest värdefulla byggnaderna hemmavid då de inte blivit förstörda av okänsliga reparationer :-)   Detta känns lite tudelat för mej.

Här i tunnbrödsbältet var den industrialiserade tunnbrödsbakningen tidigt ute. Än finns tunnbröd från Mjällom och Gene i Västernorrland som jag minns i min barndom. Tillverkningen av Härnö tunnbröd i Härnösand flyttades på 1990-talet just till Mjälloms bageri. Härnö blodbröd hörni, det är grejer det!!! I  Västerbotten finns till exempel Småbränna i Gräsmyr och Lövångers bagerier. Det är väldigt härligt att man förstår att satsa på den här specialiteten. (Polarbröd är dock inget för mej.)

Tunnbröd rules!.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om tunnbröd, tunnbrödsbageri, Mjällom, Gene, Härnö, Småbränna, Lövånger, bagarstuga

Trumma

En gammal trumma över ett litet dike. Trumman består av stensatta sidor och ett par flata stenar på  ovansidan. Hela härligheten är täckt med grässvål.

Trumman från andra sidan.

Till och med en sådan här liten struntsak tycker jag är intressant att spara. Jag förmodar att det är morfar Manfred som åstadkommit det hela. Här uppemot skogen låg tidigare sommarladugården som jag minns som barn. Nu står här en mellanskottsklada för hö, timrad 1878 och hiflyttad av mina föräldrar från Aspänget 1990. Jag minns att jag fick ett foto i ett brev till Rom, där jag då bodde, med två glada byggnadsvårdare poserande framför den flyttade ladan.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om dike, stentrumma, hölada, Aspänget

Motståndsrörelse

I små, små fönster, i byns utkant
och i skogsbryn, finns ett hemligt tecken,
uppenbart för alla som vill se.
Där lyser pelargonian röd som ljuset
från ett utryckningsfordon utsänt av nån
vänligt sinnad makt, en överlevnadsblinkning
från den mildaste av motståndsrörelser.

Per Helge
ur ”I rågången” 1992
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om pelargoner, motståndsrörelse, lyrik, krukväxter

Granne till fyrtio vindkraftverk

Jag bor granne med några totalt 150 meter höga konstruktioner. Just nu snurrar 20 stycken, då året är slut ska 40 stycken vara uppförda och i drift. Jag förväntas vara tacksam!

• Min fastighet tappar i värde.
• Jaktupplevelsen störs, att arrendera ut jaktmark eller själv jaga blir mindre intressant. Toppjakt på fågel kan bli förbjudet.
• Nyttjanderätten på min skogsfastighet inskränks.
• Hur det bli med rörelsefriheten med tanke på skyddsområde för vindkraft är osett än.

  Jag förväntas vara glad och tacksam. Ja.

150 meter från mitt skogsskifte ska ett verk stå. Markägaren har skrivit på kontrakt som begränsar framtida verksamhet inom 500 meters radie från krafverket. Han, min granne, skriver på kontrakt som innefattar min mark utan att jag fick veta det. Jag förväntas tacka och ta emot utan att säga ett pip. Han tänker även köra igång en bergtäkt för att leverera kross till vägbyggena på "fjället" alldeles intill vår gemensamma sjö.

Detta är bara början på ett 150 meter högt vindkraftverk. En 3,5 - 4 meter djup grop för gravitationsfundamentet har sprängts, med kross har ytan planats ut. Min nya granne, en tysk investering.

Olja rinner ut i myrarna. Tillsynsmyndigheten, som är länsstyrelsen, är inte på plats under projektets gång. Det sägs att den ansvariga personen Åsa ringer vindkraftsföretagets Kjell och hör efter hur det går med projektet.

Vem vill sitta på det här älgpasset mitt bland snurrorna? Någon från lokalbefolkningen möjligtvis som säger att he ä väll int´ se falitt. Mer än 20 kilometer vägar byggs över hällar och också över myrmark, vägar som ska klara tyngre och längre transporter än virkesbilar gör.

Detta mina vänner, ger grön energi till er. Varsågoda!!! Detta mina vänner klassas som miljöfarlig verksamhet lokalt och behandlas av miljödomstolen. Detta mina vänner är miljöförstöring i närmiljön men ger grön el till er som slipper bo intill. Området med de 40 vindkraftverken är 8 kvadratkilometer stort (tänk 4x2 km). He ä väll int´ se falitt säger lokalbefolkningen och törs eller kan inget annat. Då mörkret faller blinkar hinderbeslysningen i form av 40 röda lampor i takt - mörkret som jag älskar, är borta för resten av mitt liv.

Jag står i valet och kvalet - hur mycket ska jag investera i min fastighet? Det är mitt dilemma, med 40 vindkraftverk som granne, som få förstår. Visst kan detta upplevas som fantastiska rörliga konstruktioner dit ögat dras då man susar förbi på E4 i 110 km/timmen.

Enligt miljökonsekvensbeskrivningen är vindkraftverk förgänglig arkitektur som kan plockas ner. Men den vackra myrmosaiken blir aldrig den orörda natur den var fram till för ett tag sen. Byn blir aldrig som förr, taggarna brukar sitta i i generationer då en grupp kör över en annan i en bygd där folkomflyttingen är minimal, ingifte i varandras släkter är hög, insikten i vad miljardprojektets detaljplan skulle medföra låg, minnet långt... Det är tyst i byn.

(Kommentarsmöjligheterna är avstängda)



Kanske har även andra bloggare åsikter om vindkraftvek, vindkraftspark, Gabrielsberget, Aspfjället, miljödomstol, hinderbelysning, jaktupplevelse, nyttjanderätt, fastighetsvärdering, minskat fastighetsvärde, industrialiserad natur, miljöstation, grannsämja, rädsla, diktatur

Att vara lax

Det är inte lätt att vara alla till lags,
därför skapade Gud sillen!

Detta hörde jag för första gången nu i veckan vid ett besök hos min 92-åriga faster i sågverkssamhället med Masonitefabriken. Jag gillade sentensen och upplever den som sprungen ur 30- 40-talet, den tid då hon och mina föräldrar var unga. En tid som jag själv fått positiva vibbar av efter alla de berättelser jag hört från tiden. Sentensen passar oss kustbor bra.

Själv frågade jag om hon visste vad arbetarlax var. Vi skrattade hjärtligt åt alla dessa glada laxar vi fick till.


.
.
.

Has to be done!

Japp, efter att i två års tid försökt få till en slamtömning blev den utförd idag. Så bra. Snabbt och lätt gick det. Trekammarbrunnen ligger nära gamla Kustlandsvägen från1600-talet så den tunga bilen kan stå där med slangen utdragen till brunnen.

Trots att Nordmalings kommun inte kommit till beslut angående uppköp av slamtömningstjänsten på två år, lovade den hygglige Johnny på det företag som hitintills skött tömningen, att komma inom fem arbetsdagar då jag ringde förra veckan. Det tackar jag för! Vi har haft telefonkontakt 5-6 gånger under de här dryga två åren och han har bara kunnat säga att kommunen inte varit beslutsföra, nu beslöt han att detta var behjärtansvärt, att kunden inte ska behöva ringa och undra hur många gånger som helst.

Trekammarbrunnen kom till 1975, samma år som jag flyttade till huvudstaden. Senaste tömningen gjordes 2005. Det är en hel del att tänka på som hemmansägare...

Så här långt har den älskade pionen kommit, den största och äldsta av mina pioner. De två andra behöver några år på sig att växa till. Snart blommar bondpionerna i södra och mellersta delen av landet. Här suger vi på karamellen!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om slamtömning, trekammarbrunn, Nordmalings kommun, pion, bondpioner

Ny begivenhet

Nu kan man åka rulltrappa i Nordmalings kommun. Yes! Allt sedan höstens invigning av Botniabanan med resecentrat finns möjligheten att roa sig med att åka självgående elektrisk rullande trappa ;-) Jag ser det i den turistbroschyren som kommer direkt från tryckpressarna.

Det kan behövas lite skoj i en kommun med svårlösta interna problem i kommunhuset, en ny turistattraktion sitter perfekt för kommunens innevånare ;-)
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om turistattraktion, rulltrappa, Botniabanan, marknadsföring, Nordmalings kommun, kommunchef och kommunalråd, hund och katt