Jag skrev om detta med hinkflöjel som ett typiskt attribut på en bondgård föritin i ett tidigare inlägg. Det verkar inte vara många som känner till benämningen på den anordning som användes för att hinka upp vatten ur gårdsbrunnen. Då jag förra sommaren stannade till på Murbergets friluftsmuseum i Härnösand besökte jag bland annat Ångermanlandsgården. Där på det kringbyggda gårdstunet fanns en hinkflöjel. Jodå! Jag talade med antikvarien som fanns till hands inne i mangårdsbyggnaden men hon kände inte till någon benämning, inte heller hinkflöjel.
Så gissa om jag hoppade högt av glädje då jag lyssnade på "Minnen" som talbok. Där läser Torgny Lindgren från Hundsjö i Västerbotten om sitt eget liv. Tre gånger nämns HINKFLÖJEL. Jorå! Jag är inte ensam om att veta vad det är, om att använda ordet. Jag konstaterar även att företeelser som inte längre finns så lätt faller i glömska.
I Fataburen år 1930 har folklivsforskaren Sigurd Erixon skrivit rätt uttömmande Om brunnar.
Anordningen för att hämta upp vatten, som jag kallar hinkflöjel, har en mängd olika namn i skilda bygder:
stolpvind - stoplvindar (Mockfjärd Dalarna)
vindstolpe - Mora
stolpvinda - Ål
brunnsvind - Venjan, Lima
windbrunn - Älvdalen
vinnbrunn - Transtrand
hinkflöjel - Bureå, Skellefteå Västerbotten
hink
hinkemärr, hinkstolpe, hinkstång - flerstädes
ink - Östergötland, Västergötland, Södermanland
våg, brunnsvåg - västra Sverige
källvåg, vinsch - Östergötland
vågstolpe - Västergötland
brunnsvikt - Blekinge
bronn eller brännljung - Skåne
brunnstrana - Ovansjö, Gästrikland
Ordet brunnsvind synes tidigast vara belagt 1688. Svenska Akademiens ordlista lanserar som riksspråkord det något tyskfärgade brunnssvängel, som ej torde vara belagt i svenskan före 1800-talet. I fornsvenskan förekommer term,en brwnstangh, som kanske avser hängstången, men i varje fall torde vara ett medeltida belägg för stolpvind. I danskan nyttjas nu ofta termen "brøndevipp", i norskan "vippestang". Haqvin Spegel använde 1712 termen brunnsvipp.
Det är den här tingesten ovanför jag menar då jag säger hinkflöjel. Har du något särskilt namn på grejen?.
..
.
Jag har inget namn på det bara ett tydligt minne från min barndom (jag var runt 7 år) då jag med föräldrar och bröder hade åkt många mil rakt västerut från Göteborg för att titta på ett hus som var till salu.
SvaraRaderaTroligen tittade vi på fler hus men det är bara denna gård jag kommer ihåg och det jag framför allt kommer ihåg är just brunnen med sin hinkflöjel (eller vågstolpe då vi är i Västra Götaland, enligt din ordlista) och att huset hade stått öde ett tag och var gammalt.
Annordningen gjorde då ett stort intryck på mig och var minst sagt långt från min storstadsverklighet i början av 70-talet :-)
Vi köpte ett hus så småningom...men ett annat.... utan hinkflöjel...
Brunnstrana säger jag - men så var min far från Gästrikland.
SvaraRaderaMargaretha
som tycker det är viktigt
att minnas gamla ord och
uttryck
Tusen tack för kommentarerna, Fru Purjo och Margaretha. Jag blir så glad över fler som har minnen av eller förstår värdet av gamla ord och företeelser.
SvaraRaderaBrunnstrana - ett härligt bildligt uttryck för visst liknar "hinkflöjeln" en trana om man ser efter...
Fru Purjo - själv har jag bara sett vågstolpar/brunnstranor/hinkflöjlar på äldre foton och på frilutsmuséer.
Här kommer ett bidrag från Norrbotten: Kliavinda( kila= källa ex kålkila=kallkälla) Minne: Efter en varm dag under slåttern ledde man hästen till brunnen, hinkade upp och förde hinkhandtaget åt sidan med foten varpå hästen drack girigt. Sedan kunde man hinka upp och dricka själv och fylla kökshinkarna med vatten. Inget pjosk där minsann.
SvaraRaderaDen kommentaren tackar jag så hjärtligt för, Årtagsfilosofen! Både benämningen "kilavinda" och minnet vid brunnen. Tack!!!
SvaraRaderaBrunnstrana säger också jag, em, som också har djupa fädernerötter i Gästrikland...
SvaraRaderaSidär, ännu ett belägg för gästrikeordet brunnstrana. (Så där ovetenskaplig som en blogg är :-))
SvaraRaderaVad kul! Min pappa sade rätt och slätt TRANA - han var från Gästrikland. Nu satt jag och pulade med DNs fredagskryss 8 mars 2013 med temat "vatten". Där efterfrågades två ord för anordningen i fråga. "Tana" passade inte så jag hörde mig för med äldre bekanta, bland annat i Norrtäljetrakten, men ingen hade svar. Kanske har tranan inte använts där? Nu fick jag svaren i din blogg, orden blev Brunnssvängel resp stolpvind! Tackar! Christina Brinnen
SvaraRaderaVet du Christina, jag och mannen löste också DN-krysset nu i morse. Jag blev själaglad över att gamla ord för det jag kallar hinkflöjel fanns med i lösningarna. Krysset var helt i min anda. Och roligt att Du hade nytta av den här bloggen :-)
SvaraRadera