Den fantasifulla vasen har Linda Baudin gjort. Den köpte jag på Olofsfors bruk härom året.
4 augusti 2011
Fint
Den fantasifulla vasen har Linda Baudin gjort. Den köpte jag på Olofsfors bruk härom året.
1 augusti 2011
Nytändning
Efter gårdagen omvärderade jag min syn på Västerbotten. Norra delen av länet har mycket att ge för en som är intresserad av jordbrukshistoria och av hävdade landskap. Det är i södra delen av länet, min del :-( som det känns aningens förslyat. Underbara Marianne blev en fröjd att träffa, människorna i Rismyrliden fick oss på fötter. Vi är inte alls idioter som slår med lie och räfsar för hand - å hör sen...
Detta fotografi hittade jag efter pappas bortgång. Det visar farfar Gottfrid, farmor Liva, pappa Clas och hans bror som hässjar hö på sin åkerlapp på 1920-talets andra hälft. Min pappa, som är född i ett sågverkssamhälle, var alltså sedan barnsben van vid småbrukarliv, inte helt vanligt i Rundviksverken. Det var väl därför han var en fena med lien!
Åkern tvingades familjen sälja till kommunen då marken låg mitt i det expanderande samhället. Där byggdes pensionärsbostäder. Lagården med kreatur hade man kvar många år efter detta. Hö till kreaturen fick man efter försäljningen varje år från Olofsfors bruks mark. Detta ingick i köpekontraktet som jag läst.
Tjingeling! Nu måste jag ut och jobba. Det ska bli en fröjd!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om hö, hässja, räfsa, lie, småbrukarliv, Rismyrliden
31 juli 2011
Långfil = tetten
Köp en liter långfil, t ex från Norrmejerier. Ät upp den förutom 3/4 - 1 deciliter. Ta denna skvätt och stryk ut på botten och sidor av en bunke. Jag tar en rostfri. Häll på 1 - 1,5 liter mjölk och ställ svalt men inte kallt i två dygn. Klart!
Då man hällt den färdiga långfilen i en tallrik ska man vispa ordentligt med skeden för att få den rätta långa konsistensen. Jag tar i 1/2 tsk socker innan jag vispar. Efteråt strör jag på mald ingefära. Det kan inte bli bättre start på dagen.
Jag tar Norrmejeriers mellanmjölk men ännu bättre är kanske helmjölk. Vill man arbeta från scratch letar man upp tätört, latin Pinguicula vulgaris L, och tillverkar en bakteriekultur utifrån denna köttätande och blåblommande lilla växt. Då jag var liten kallades långfilen för just "tetten" som kom sig av denna ört. Då som nu förvaras långfilen i källartrappan under källarluckan i golvet. Det är lyx med sådan bekvämlighet!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om långfil, tetten, tätört, sommarmat, källarsval
30 juli 2011
Räfsan
28 juli 2011
Hyllpapper
Konsumentupplysning: Swirl All & Hyllpapper 3 m x 57 cm. Ett starkt avtorkningsbart papper även utmärkt som bokomslag och pyssselpapper. Tillverkat av Melitta Scandinavia AB i Klippan.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om hyllpapper, All & Hyllpapper, Melitta
Utpost vid Kvarken
Här på det enkla och okomplicerade Skärgårdscaféet kan man äta mättande och god kall mat, till exempel en "Havstallrik"?
27 juli 2011
Stubbriket
Denna obeskrivliga plats på jordens yta är mycket besöksvärd. Bilder kan på inget sätt göra platsen för installationen rättvisa. Att prata med den skapande konstnären själv och få förklaringar ger massor med bonuspoäng. Låt den invanda världssynen omvärderas!
Jag har besökt och klättrat i Nimis på Kullahalvön, Lars Wilks egensinniga skapelse. Detta går att jämföra med den "skulpturen". Utöver det som bilderna ovan visar har Stubb-Jonk eller Roger Björklund, som skaparen heter, byggt ett "galeri" med ett innehåll som jag inte ska beskriva för att inte föregå upplevelsen på plats. Åk dit! Åk till Orrböle!!! Nu.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Orrböle, Stubb-Jonk, Roger Björklund, konst, konstnär, installation, kalhyggen, världsuppfattning
26 juli 2011
Bonden ärlig och väl aktat
Bonden Ärlig och Väl Aktadt.
Bryngel Öberg
Lefvar år 1830
24 juli 2011
Sommarjuligt
23 juli 2011
Ett solgult kök
22 juli 2011
Äfsingen
Äfsingen är ett besvärligt ogräs i köks- och potatisland. Rötter som går av och ger upphov till ännu mer ogräs. Ett ogräs svårt att rycka upp helt och hållet med rötter.
Eller som uttalandet som en gammal man sagt om detta ogräs jag fick höra på trevliga caféet i Sunnansjö (Sônnasjö) då vi kom in på företeelsen kvickroten. Han sa "Ja tro n´hänn ä nôdda i Kina."
(Att nôdda innebär att nita eller att böja en spik på baksidan så att den inte går att dra ut ur brädan, plankan.)
http://sv.rilpedia.org/wiki/Kvickrot |
.
Rödfärg, rödmylla
Rödfärg
Sedan vi byggt oss ett uthus med egna händer
Vilket skänker en fröjd som är större än diktens fröjd
Köpte vi Falu rödfärg i färdigkokt skick
i torra paket som vi blandade ut med vatten.
Vi rörde behändigt ihop en försvarlig pyts
av en ljuvlig nyans, mörk såsom kaffrers blod,
djup såsom Småland och tjock såsom havresoppa.
Och vi doppade sakta en droppande borste däri
och strök några drag på det vita behagliga träet.
O, aldrig var Rembrandt i skapandet så suverän,
aldrig var Giotto så stor eller Goya så mäktig.
Ty vi skapade icke som dessa en tavla på duk
utan vi kolorerade själva verkligheten.
Landskapet ändrade kynne, skogen och sjön
fick ny gestalt alltmedan vi borstade stugan.
Den står under himlens moln som en djupröd prick,
ett det mänskligas utropstecken bland björkar och vass
och fyller vår själ med sin hållbara svenska skönhet.
22 juli 1955
Alf Henriksson
Ur "Minsann. Vers från många år."
1976
Jag känner så väl igen mej i Alf Henrikssons dikt, det är bara att instämma i hänförelsen över egen jobbinsats och över röd slamfärg. Dikten skrevs 1955, året efter stod sommarstugan av masonite klar (övre bilden visar närbild på den läktade fasaden). Förra sommaren strök jag den med Falu ljus. (Fotot har jag som skärmsläckare, jag blir så rödglad av den.)
Lagår´n på nedre bilden blev nog inte målad före bostadshuset och morfars hus övergick från grå hyvlad brädarkitektur till rödfärgade fasader i början av 30-talet har jag fått berättat för mig. Någon gång senare antar jag att lagårn rödfärgades. Jag stryker väggarna i lagom portionsytor med Falu "normal". Ska fortsätta rödfärgningen senare under semestern har jag tänkt. (Nu nuddar jag en frågeställning som dyker upp då bostadshusets fasader framöver ska ses över!)
Även i slamfärgskulörerna går det mode. På 60-talet mörknade nyansen och knutar samt fönster- och dörrfoder skulle vara svarta. Nu ska rödfärgen vara ljus som det sägs att den var på 1700-talet om man vill hänga med. Slamfärg utan linoljeförstärkning är det rätta inom byggnadsvården idag. Tillbehören ljusgrå och dörren gärna ockragul men så blir det icke här, jag behåller lagårdsportarna gröna...
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om rödfärg, rödmylla, slamfärg, Alf Henriksson, Minsann. Vers från många år, masonitfasad, brädfodring, lagård, sommarstuga
20 juli 2011
Att vakna till
Taket är målat med ströppelfärg från 50-talet. Tycker att detta passar ihop fastän det är 60 års tidsskillnad.
Idag arbetade vi halvdag. Åkte till sommarcaféet i Sunnansjö bygdegård för att inmundiga hembakat gofika i mängd. Caféet är öppet klockan 13 - 21 bara denna vecka, det lär kunna bli fler återbesök. Denna by är en pärla i socknen. I bygdegården, den gamla folkskolan, har man en fin utställning om gamla kragar, krås, manchetter, broscher och kråsnålar.
.
.
19 juli 2011
Mullvadsjobb
Golvbjälkarna låg inbäddade i fuktighetshållande jord som under femtio år tagit sig in under golvet, antagligen i samband med snösmältning. Stolparna i den konstruktion som morfar byggde lever dock rätt gott som tur var. De är ju bärande. Den konstruktionen vill jag berätta och beskriva mer framöver, just nu vill ja bara sova efter att ha jobbat riktigt ordentligt mycket under fem semesterdagar.
Här har vi insett att mullvadsjobb väntar. Minst sex kubikmeter jord har nu fraktas ut med hjälp av spadar och skottkärror. Ha!
Pågående jordförflyttning ser ni här. Vi tappade räkningen men minst 85 kärror stjälptes av utanför under ca ett dygn. Förbipasserande tittar storögt på hur jordhögarna växer utanför lagården. Positivt är att jorden är lättgrävd. Mjäla kanske det kallas. Detta är mark som för mycket länge sedan var sjöbotten.
Idag har vi haft fantastiskt bra hjälp av Per-Erik. Han kom strax efter 8 imorse med sågade bjälkar 2x7 tum och annat nödvändigt. Bjälkarna är upp till 6,1 meter långa, omöjliga att köpa på Byggmax eller Beijers. Maxlängd i byggvaruhandeln brukar vara 5,5 meter. Men med eget sågverk ordnade han detta. Sen hjälpte han oss hela dagen. Uppmätning av bjälkarnas lägen hade vi gjort innan vi plockade bort dem. Det är viktigt att de nya hamnar i samma lägen eftersom jag vill återanvända golvplankorna och deras skarvar måste hamna över en bjälke.
Nu har vi två semestrar till räddade framöver. Fler golv måste bytas har vi insett. Vilken tur vi har att de är flytande och fristående från varandra i lagårdens olika delar :-) Jag säger bara våg, lod, libella, vattenpass, tumstock, näver, järnspett, horisontallinje, arbetsgemenskap...
Imorgon bittida ringer väckarklockan 7.00. Gonatt!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om lagård, byggnadsvård, långa golvbjälkar, murket, ruttet, jord, jordhögar, lod, våg, trött, glad
17 juli 2011
Nötta tiljor
,
Kanske har även andra bloggare åsikter om byggnadsvård, ladugårdsgolv, golvbjälkar, hästskor, nött och slitet, dokumentvärde
15 juli 2011
Riksväg13, Rikstretton
Utdraget här på bloggen börjar i Dombäck, Husum, Västernorrlands län, Ångermanlands landskap och fortsätter in i Västerbottens län, Ångermanlands landskap. Ett reportage från en sträcka som är min hembygd, en bygd utan mycket intressant kulturhistoria, vilket jag också bloggar om... Läs och begrunda:
"
Rikstretton mellan Sundsvall och Haparanda går genom industrihistoria och björkskog, i neon och på grus. Trots nya kurvor och sträckor är Riksvägen förvånansvärt lätt att följa. Tack vare ingenjören Bengt och hans unika karta från 1957.
"
Ganska så träffande beskriver Maja Aase, journalist från Stockholm denna bygd.
.
.
13 juli 2011
Bit-Vargen
11 juli 2011
Pärlanne
När jag var liten hade varje hemmansägare i byn ett potatisland, ett stort land som skull förse familjen med potatis ett helt år. Vi barn fick hjälpa till att sätta potatis och att ta upp dem i september. Jag var på det sjunde året då jag första gången fick hjälpa till att sätta potatis. I hushållets loggbok, en riktig guldgruva om man vill följa en småbrukares årligen återkommande sysslor, skriver pappa den 7 juni "Satte vi potatis efter nya metoden. Alvar körde upp fårorna med fjäderharven, K och S satte, och jag krattade över den."
Framöver begärdes det tråkiga arbetet att lägga på pären, kupa dem. Otroligt tråkigt jobb så där mitt i sommaren tyckte jag. Je få femti öre rana ôm je lägg på pären ljöd lockropet till oss barn. 50 öre per rad fick vi alltså. Kupningen gjordes två gånger på säsongen om jag minns rätt.
Det sista året som potatis odlades på vår mark var 1996. Den hösten hjälpte jag och min man till med upptagningen. Jag anade att det snart var slut med odlandet äv pären så vi videodokumenterade pärplockning och transport in i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i källarens väntande trälådor är obeskrivligt vackert!
Idag finns inte många stora potatisland för egenförsörjning i bygden, ja knappt i hela landet. Det är mycket jobb med det hela. Och det är så mycket enklare och väldigt billigt att köpa potatis som andra odlat i handeln. Så snabbt detta med egenodlade pärer försvann, det gick i en blinkning. Pasta, ris, couscous, bulgur, nudlar har tagit över som basföda. Fast nog tycker jag att egenodlad potatis är lite extra festlig. Kanske beror det på att kökslandet är så litet och potatisen räcker så kort tid. Potatisens era är över, den rotfrukt som Jonas Alströmer (1685-1761) sades få svenskarna att odla på 1700-talet.
Pärlanne´ nådde i detta fall ner till Kustlandsvägen.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om potatis, potatisland, kupa potatis, potatisgräv, årder, självförsörjning, odla rotfrukter, Jonas Alströmer, pasta, couscous, ris, basmat
10 juli 2011
Skampåle
Det jag hört om den triangulära ytan är att det var en spöplats för väldigt länge sen, där stod en skampåle centralt placerad i byn. För centralt var det eftersom flera vägar möttes här. En viktig historisk plats alltså. Förr skulle ju bestraffning ske offentligt allt för att ha ett avskräckande syfte på befolkningen. En offentlig avrättningsplats fanns i Levar.
Där framme är platsen. Det gula bostadshuset är förstås av senare datum än då skampålen stod här.
Där skuggan av boningshuset faller stod skampålen enligt hörsägen. Den legendariske Tjuv-Ant´ (Anders Andersson född 1823 i Storfall) kan ha blivit pryglad här, han som spotskt sa då vidjan ven på hans rygg:
Orkar ni slå
så nog orkar jag stå.
Växer det vide
nog växer det skinn.
Mer om Tjyv-Ant´finns att läsa i Av ris och rot av Tyko Lundqvist 1973.
Därborta där fägatan möter Kustlandsvägen från 1600-talet, stod skampålen enligt vad jag hört pappa berätta. Jag har inte sökt och därmed inte hittat det bekräftat i någon skriftlig källa, men varför han skulle ha tagit detta ur luften har jag svårt att förstå.
Och än en gång - spana in fägatan med staket på båda sidor för att korna och getterna inte skulle äta av grödorna eller ta sig in på gårdsplanerna. Titta en gång till - snart nog är staketen borta...