11 juli 2011

Pärlanne

När jag var liten hade varje hemmansägare i byn ett potatisland, ett stort land som skull förse familjen med potatis ett helt år. Vi barn fick hjälpa till att sätta potatis och att ta upp dem i september. Jag var på det sjunde året då jag första gången fick hjälpa till att sätta potatis. I hushållets loggbok, en riktig guldgruva om man vill följa en småbrukares årligen återkommande sysslor, skriver pappa den 7 juni "Satte vi potatis efter nya metoden. Alvar körde upp fårorna med fjäderharven, K och S satte, och jag krattade över den."

Framöver begärdes det tråkiga arbetet att lägga på pären, kupa dem. Otroligt tråkigt jobb så där mitt i sommaren tyckte jag. Je få femti öre rana ôm je lägg på pären ljöd lockropet till oss barn. 50 öre per rad fick vi alltså. Kupningen gjordes två gånger på säsongen om jag minns rätt.
Här är jag förevigad genom pappas kameralins då vi sätter potatis, alltså inte ogräsrensning.
Med pärgrävet i högsta hugg började kupandet av de oändliga :-) raderna. Av ogräset var kvickroten det allra besvärligaste. Den var elakast då potatislandet nyligen flyttats för växelbrukets skull. Dyngstavarn (svinmålla) däremot var lätt som en plätt både att se och rycka upp. Kvickroten har jag glömt vad vi kallade på dialekt :o
Lite rast och ro.
Här är det jag som dokumenterat då mamma lägg på pären någon gång på 70-talet i sin blommiga nylonrock och huvudduk eller halsduk som hon sa.

Det sista året som potatis odlades på vår mark var 1996. Den hösten hjälpte jag och min man till med upptagningen. Jag anade att det snart var slut med odlandet äv pären så vi videodokumenterade pärplockning och transport in i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i källarens väntande trälådor är obeskrivligt vackert!

Idag finns inte många stora potatisland för egenförsörjning i bygden, ja knappt i hela landet. Det är mycket jobb med det hela. Och det är så mycket enklare och väldigt billigt att köpa potatis som andra odlat i handeln. Så snabbt detta med egenodlade pärer försvann, det gick i en blinkning. Pasta, ris, couscous, bulgur, nudlar har tagit över som basföda. Fast nog tycker jag att egenodlad potatis är lite extra festlig. kanske beror det på att kökslandet är så litet och potatisen räcker så kort tid. Potatisens era är över, den rotfrukt som Jonas Alströmer (1685-1761) sades få svenskarna att odla på 1700-talet.

Ser ni pärlanne som rektangeln bakom huset, mellan hus och hässjor. Pärlanne nådde ner till Kustlandsvägen.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Trots att jag inte känner till platsen du skriver från är det oerhört intressant att läsa din berättelser om hur det var förr! Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  2. Otroligt att någon jag inte känner läser om detta lilla liv som levdes i en liten liten ångermanländsk by. Jag har förstått att vi delvis kan ha samma bakgrund, fast du är yngre. Tack för kommentaren, Anna!

    SvaraRadera
  3. Ljudet av rullande potatis ja! Det hade jag glömt. Tack för att du påminde mig. Det ska jag hålla kärt.

    SvaraRadera
  4. Som ljuv musik är rullande pärer, Anki... Ett utdöende ljud att k-märka.

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...