Jag tror han tyckte det var intressant att pröva att få till en räfsa en gång i livet. Han hade lagat många pinnar men inte gjort en hel räfsa tidigae vad jag vet. Pinnarna är rätt många, långa och smala. Rönn använde han i dem. Jag trivs med det här redskapet men ogillar när det benämns kratta. Detta är en räfsa och absolut inget annat. En räfsa används för att räfsa ihop hö som slagits. Räfsor tillverkades av trä och användes i slåttannan under vår agrarhistoriska tid som nu är slut.
.
.
Ja en räfsa är det utan tvekan, också här på andra sidan Bottenviken. Jag fick också räfsa runt tegarna under höbärgningen som barn med just en sådan räfsa. Numera fuskar de med stora maskiner och det blir en massa hö kvar på ängen som ser skräpigt ut. Roligt med en som pappa gjort, de jag har kvar är gamla och det är kanske min farfar som gjort dom. Hälsar Manni
SvaraRaderaHej Manni! Har du märkt att många säger kratta om en höräfsa? Vilka krattor ;-) I alla fall har jag hört och läst det nu och då, väldigt ofta i livsstilstidskrifter om lantliv och i tidskrifter där det handlar om allmogeantik. Detta tycker jag inte alls om. Vi har även gamla räfsor här som används emellanåt.
SvaraRaderaDet blev så fint då man räfsade för hand, alla strån varvärdefulla om man jämför med dagens maskinhjälpmedel som, precis som du säger, lämnar mycket hö kvar. Nu tillåter EU-reglerna dessutom att höet slås men får ligga kvar! Betestuggar gör också intåg - se så trist ut efteråt.
Låt oss slå ett slag för att använda höräfsan av trä :-)
Trevligt att läsa din artikel. Kärt barn har många namn, jag bodde i norra Jämtland och där hette hon riva. Men en sak minns jag att hon hade ett speciellt ljud som hon gav ifrån sig när man kammade henne mot gräset ett ljud som hör svunna tider till.
SvaraRaderaRiva var det ja! Ni jämtlänningar har er eget nationalspråk! Det är mycket fint.
SvaraRadera