Cykeltur i sensommaren

Jag tog en cykeltur i mina sydligare omgivningar.

 Vetefälten mognar alltmer och cykeln är stadig och rejäl på både asfalt- och grusvägar.

 Likaså mognar grönfodret

 Havrefälten kommer lite efter

 Sista semestersöndagen rör sig inte många båtar på sjön

Men på strandängarna gonar sig kalvarna  med sina trygga mammor, kossorna, alldeles i närheten.
Det är störtskönt att bo och leva på en levande landsbygd.
.
.

Normlöst

Har ni läst Michael Pollans bok En andra natur med underrubriken "En trädgårdsodlares bildningsväg"? Om inte - gör det.

När jag ser den här teckningen tänker jag på hans berättelse om uppväxten i ett amerikanskt medelklassamhälle och hans fars medvetna avståndstagande från normen som där fanns. En underbar beskrivning är vad det är!

Klaus Pitter - Cartoonist Appreciation Group

.

.

Ljus utan eld

Sommartid. Ljusstaken står fortfarande framme. Stearinljusen glöder av solstrålarna.
.
.

Gräslikt

Gräsmattor, deras skötsel och existens är också kulturhistoria. Visst är vi svenskar influerade av de engelska smaragdgröna utomhusmattorna men hur ska vi se på dem som företeelse på en bondgård eller på torpets gårdstun? Hur ska vi förhålla oss till blomsteräng, lieslåtter, cylindergräsklippare och åkgräsklippare med rotor.

Lotte Möllers Trädgårdens natur tar upp trädgård ur många aspekter, är ingen trädgårdshandbok utan ger en idéhistorisk genomlysning av trädgårdsbegreppet. Åkgräsklippare nämns aldrig, de hade inte spridit sig över landet då boken gavs ut 1992.

Här ett utsnitt ur kapitlet EN GRÄSLIG HISTORIA:

" Ingen har betytt lika mycket för den moderna trädgårdens utveckling som engelsmannen Edwin Budding. Han levde på 1800-talet och var förman på en textilfabrik i Stroud, där maskinen som användes för att klippa yllety­gerna täta och jämna bestod av en cylinder, försedd med spiralknivar.

Borde inte samma typ av konstruktion kunna fungera även på gräs? Ludd som ludd, tänkte mr Budding och konstruerade med hjälp av sin vän ingenjör Ferrabee den första gräsklippningsmaskinen. Med den inleddes en revolution av trädgårdsskötseln och synen på trädgården. Tidigare hade gräsmattan varit slottens och herresätenas gröna statussmycke. Tack vare gräsklipparen blev den så småningom var mans, eller åtminstone varje trädgårdsodlares, egendom.

1830 presenterades uppfinningen i tidskriften The Gardener's Magazine. I patentansökan framhölls att "den gentleman som använder den får en roan­de, nyttig och hälsosam motion". Man kan notera att den maskinella gräs­klippningen redan från början ansågs vara en manlig angelägenhet. Mor skötte blomsterrabatten, far klippte gräset. Så var könsrollsmönstret på 1800-talet, och så är det i stort sett fortfarande. Gräsklipparen har inte heller förändrats mycket, åtminstone inte den handdrivna. Men motorgräsklipparen, som kom på 1940-talet, fungerar efter rotationsprincipen. Det innebär att den sliter av gräset, till skillnad från Buddings cylinderklippare som skär av det fint som en sax. Ro­torklipparens brutala sätt att förkorta grässtrået efterlämnar en sargad snitt­yta, som ger gräsmattan en lätt vissen färgton. Finsmakarna avskyr den och hävdar att en cylinderklippt gräsmatta är oändligt mycket vackrare. Och skyll inte på att orken inte räcker till! Det går att köpa motordrivna cylindergräsklippare, om man är beredd att betala ett par tusenlappar mer än för en vanlig rotorklippare. För ett otränat öga kan det vara svårt att avgöra med vilken sorts maskin en gräsmatta är klippt. Men har den tydliga, raka ränder är den cylinder­klippt. Dessa stripes, är lika nödvändiga för den äkta engelska gräsmattan som pressvecken för citygentlemannens byxor.

Buddings uppfinning blev ingen omedelbar succé. Fram till slutet av 1800-talet slogs de flesta gräsmattor med lie, och det räckte inte med att göra det ett par gånger varje säsong. I Daniel Mullers Trädgårdsskötsel - en av 1800-talets mest spridda trädgårdshandböcker - konstateras att "vid varm och fuktig väderlek måste gräsplanen slås två-tre gånger i veckan".

Sedan skulle den sopas för att få bort ogräsfrön och dessutom vältas, dvs köras över med en tung vält, för att ytan skulle bli fast och jämn. Den arbetskrävande skötseln begränsade gräsmattans utbredning. Grus­gångar, blomsterrabatter och grönsakssängar var grundingredienserna i de flesta trädgårdar. Men när gräsklippningsmaskinen så småningom bör­jade spridas, innebar det också en demokratisering av gräsmattan. De nya villakvarterens och egnahemsområdenas framväxt accompanjerades av gräsklipparens smatter. Säkert föraktades den av den gamla trädgårdskul­turens företrädare, och bekymrade samtal måste ha förts om hur avsky­värt den lät, hur fult den klippte och hur vulgära de människor var som skaffade sig denna nymodighet. Tidigare hade herrskapsfolket brukat kla­ga över gräshuggarnas envisa vana att väcka dem i arla morgonstunden genom att slipa sina liar. Men slipstenens möte med lien lät nu som lju­vaste musik i jämförelse med oljudet från gräsklipparen.

När kostnaden för arbetskraften steg och allt färre behärskade konsten att slå gräsmattor med lie blev emellertid också de mest traditionsbundna trädgårdsägare tvungna att skaffa sig en gräsklippningsmaskin. I dag är den oumbärlig och gräsmattan har blivit en självklar beståndsdel i varje träd­gård, även i klimat som lämpar sig bättre för kaktusodling eller renbete än för mjukgröna sammetsmattor. Ibland kan det rent av förefalla som om trädgårdsskötsel är liktydigt med grässkötsel. I ett nybyggt villaområde i Bergslagen såg jag i somras träd­gårdar som skilde sig från den omgivande terrängen enbart genom att det i dem växte gräs, medan marken utanför tomtgränserna var täckt av lilje­konvalj, daggkåpor och förvildade krolliljor. Jag hör inte till dem som anser att naturen alltid är överlägsen det som trädgårdsodlaren kan åstad­komma, men i det här fallet var det uppenbart att där naturen slutade, där började fantasilösheten.

Men gräsmattan har inte bara blivit trädgårdens mest självklara detalj utan också den mest bekymmersamma. Det räcker med en blick på kemi­kaliehyllan i närmaste trädgårdscenter för att inse den saken. Mossdödare, ogräsmedel, konstgödsel och ständiga mödor krävs för att förverkliga drömmen om den perfekta gräsmattan.
Och om den förverkligas är den en katastrof, åtminstone ekologiskt sett. För fjärilar, bin, fåglar och ängsblommor är den ungefär lika gästvän­lig som en öken. Gräsmattan är en helt igenom artificiell företeelse. I naturen förekommer grässlätter bara om marken är för torr för att träd skall kunna växa där eller om betande djur håller annan växtlighet borta. Men den "naturliga" gräsmattan, antingen den nu kallas savann, stäpp, äng eller prärie, är ett under av artrikedom jämfört med en välskött villagräs­matta, där till och med lågväxande örter som tusenskönor och veronika stämplas som hemska ogräs.
(…)
En blomsteräng i stället för den kortklippta gräsmattan har närmast blivit en modefluga under de senaste åren. Medeltidens trädgårdstrend kommer tillbaka, men det kan vara svårare än många tror att åstadkomma en trädgårdsäng. Man skall i princip göra precis tvärtom jämfört med anläggningen av gräsmatta. Jorden skall vara eländigt mager. Inte en gnut­ta näring får tillföras den. Det stimulerar nämligen de grova, glupska gräs­en som tränger undan den sprödare ängsfloran.

Har man en gammal gräsmatta kan man gå en genväg och helt enkelt inte klippa gräset så ofta och inte så kort som tidigare och sedan vara noga med att räfsa bort det avklippta gräset, så det inte förvandlas till ny näring. Det ger en chans åt de blommor som levt mer eller mindre inkognito i gräsmattan att växa upp. Prästkragar, rölleka och johannesört kan spontant dyka upp i ängsgräsmattan. Man kan hjälpa den på traven genom att sätta lökar av kungsängsliljor och gammaldags narcisser och plantera in gullvi­vor, smörblommor, käringtand, åkervädd, styvmorsviol, blåklocka (som bara trivs i den magraste av jordar), gulmåra och andra vildblommor."

Nedan några foton från 40-tal till 60-tal med gräs från vårt gårdstun.

 

 

Här på gården införskaffades den första gräsklipparen i juli 1972 enligt hushållets loggbok. Den var handdriven och kostade 121 kronor. Korna, som inte längre fanns, behövde inget hö. Efter det blev sig inget likt :-o
.
Läs även andra bloggares åsikter om gräsmatta, gårdstun, rotorgräsklippare, cylindergräsklippare, åkgräsklippare, lie, lieslåtter, ängsblommor, sommaräng, arbete, nöje

1800-talets syn på gräs

I år är det 150 år sedan Carl Jonas Love Almqvist dog. Han är en författare som emellanåt kan förflytta mig direkt till 1800-talets värld. När jag läser Törnrosens bok och novellen Kapellet slår det mig hur annorlunda skönhetsideal man hade på parker då och idag. Hör bara:

"Få ställen i Sverige utbreda sig i en skönhet av så angenämt slag, som parken vid Värnanäs, varigenom den unga prästmannen nu gick. Det är icke en tavla, intagande genom melankoli och pittoresk fattigdom; nej, rikedom och bördighet omgiva vandraren här: han går på Oxenstjernas grund. Genom en äng med gräs, så högt som adjunkten själv, smög denne fram på den slingrande gångstigen, och beundrade de talrika ekar, som med mörkgröna, yviga kronor överallt på ängen höjde sig ovanom gräset. Guds godhet mot människan, redan på jorden, omfamnade henne här i storhet och ymnighet. Den vigde ynglingen gick andaktsfullt och hade försyn för att skada även det ringaste grässtrå."

Nya herrgården, Mannerkrantzks huset, Värnanäs.  Foto: Berit Wallenberg 1926-06-19

Värnanäs ligger söder om Kalmar i Södra Möre härad. Oxenstiernska huset uppfördes 1649,  den nya herrgården år 1789-1791 och i samband med det en engelsk park, ett parkideal som var á la mode på denna tid. Helt i motsats till de symmetriska fasaderna anlades parken naturligt böljande, utan strikta axlar, inga inramade buxbomhäckar, inga broderiparterrer. Alltså en landskapsträdgård vars ideal uppstod i England på 1700-talet.

(Den på 2000-talet anlagda Wij trädgårdar är en park som i vissa delar kan hänföras till traditionen med landskapsparker.)

 Bild härifrån

Tillbaka till naturen var ledstjärnan, så olikt dagens ideal med kortklippta smaragdgröna gräsmattor. Carl Jonas Love Almqvists text ger liv åt 1800-talets trädgårdsideal. En annan "folklivsskildring" var en textsnutt i ett sockenstämmoprotokoll från en församling i Strängnäs stift som jag läste i samband med ett arbete för länge sedan - där fick en dödgrävare kyrkorådets tillåtelse att slå gräset (med lie) på kyrkogården för att ha som foder till sina kreatur. En löneförmån alltså. Kortklippt gräs var inte ett normaltillstånd.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Jonas Love Almqvist, 150 års-jubileum, Värnanäs, Törnrosens bok, Kapellet, engelsk park, högt gräs, ideal

Någonstans i Västerbotten

Det här är ett egendomlig plats.
En egensinnig människas skapande.
Långt från allfarvägarna.
En "hemlig" plats som består av många små byggnader.

Till exempel en gäststuga med björkdekorationer.

Vattenblänk mellan furorna.

Duschrum med konform.

Plats med kyld förvaring.
Och mycket mer än så finns på det där stället.
.
.

Klimatskydd

Sån´t här roar vi oss också med på semestern - förutom slåttannan. Timret på rökbastuns norrgavel är fläckvis ganska skadat och bör få ett skydd. Istället för träpanel spikar vi spån på gaveln. Det är riktigt roligt och blir ju rätt snyggt. Spånvarven spikas från olika håll och ger ett randigt mönster. Arbetet kommer att bli klart väldigt snart. Här har blandats hyvlade och späntade spån, pärt.

Taket är spåntäckt sedan tidigare. Det blev färdigt under förra årets semester. Nu är faktiskt byggnadsvårdsåtgärderna då det gäller rökbastun färdiga. Det började med utbyte av syllstockar en gång i tiden.

Slåtten över

Nu har vi gjort klar slåttannan ôppe hägna, uppe i hägnet.

Med två liar slog vi det hela under 3/4 dag, sen gick jag och räfsade ihop det hela i strängar nästa dag och dagen därpå vände jag strängarna. Torkvädret har varit superbt så dagen efter (igår alltså) kunde vi lassa in det torra höet i höladan från 1878. Ladan är vad vi säger här, en mellanskottslada, en gles konstruktion av rundstockar. Högafflarna, eller högreparna som jag säger, som används för ändamålet har vardera tre klor.
.
Läs även andra bloggares åsikter om slåtter, slåttanna, hö, torkat gräs, lie, räfsa, högrep, högaffel, lada, hölada, timmerhus

Karusellen som ska gå till kvällen

Kommer ni ihåg de här karusellerna som fanns i lekparkerna förr, någon enstaka finns kvar. Som den här i Sveg.

Foto Lars W.

Dära Vall´n fanns en så´n här i den då centralt belägna lekparken. Här var vi barn från byarna ibland då vi åkte buss in till samhället för ärenden. Och under skolrasterna i högstadiet. Då var man ju alldeles för stor men lockade inte Näslunds konditori med sina krämbullar kunde det bli en sväng till lekparken för att hänga med kompisar.

Jag minns den gången några av oss blev snurrade runt tills vi blev illamående och höll på slängas av av centrifugalkraften som blev otroligt kraftig. Men i huvudsak var/är det en trivsam lekanordning.

Nu är det andra tivolimaskiner som gäller för barn därför att dära Vall´n pågår årets marknad som avslutar hemvändardagarna. Hemvändardagar finns lite varstans i landet och har pågått sedan 70-talet då den förra stora vågen av utflyttning till storstäderna pågick och samtidigt en liten återflyttning av så kallade  "gröna vågare". Då diskussionen om stad kontra landsbygd hade en annan infallsvinkel än idag.
.
.

Identifierat

Har gått vidare i efterforskningarna och letat fram gamla foton på internet som visar kälkar av olika slag. Den första kommer från NM:s digitala museum och visar en kälke avsedd för människor och består av en "låda" med ganska hög sarg.

 

De övriga två som visas här har jag hittat på VBM:s digitala arkiv.

* Det första är en likfärd från 1924 fotograferad av Robert Lundgren. Titta lite noggrannare på kälken till höger.

* Det andra föreställer Einar Lindquist, hästen Pålle, Herbert och Hugo Lundqvist. De är fotograferade 1926 av Sigvard Lindqvist. Ja, ni ser kälken.

 

Ni kanske minns det här stora träföremålet som jag inte visste ursprungligt användningsområde för. Bottenlöst och ungefär 2 meter långt och cirka 60 (1 aln) brett. Det här är inget som jag minns använts på gården då jag var barn så det vara äldre än så.

Uppbyggnaden består av en ram av trä där brädorna fästs med nådade spikar i tvärslåar infällda i ramen. Det finns utstickande handtag i alla fyra hörn både upptill och nertill.

 

Sm jag förstår det ska sargen placeras på medar, på en stötting. Stöttingar fanns på varje bondgård, även här. Så var kälken klar att användas för någon fora.

Jag kom på spåret efter att nyligen ha varit på besök i ett kulturreservat i Norrbotten där jag tog de två bilderna ovanför med flera olika låga sargar och en kälke, en stötting.

Gåtan som jag ställde HÄR torde vara löst. .
.

Kalaspuffar

Det dyker upp en hel del saker fortfarande. Obetydliga tingestar. Saker som antagligen sparats för att de är små och lätta att stoppa undan och glömmas. Annars var min mor bra på att slänga övergivna saker.

En diligens i hårdplast med texten Cobb & Co på sidan. Ja, hela familjen var tedrickare. Te förknippar jag med trevliga hemmakvällar med familjen.

Och flygplanen av olika modell som fanns i paketen med Kellogg´s paket med Kalaspuffar, ni minns... Här en Vickers Viscount.

Jo, här samlades en del. Honungssötade Kalaspuffar gick det åt på morgonen innan det var dags att gå eller cykla till skolan. Men begiven på flygplansmodeller blev jag aldrig. Inte heller var flygvärdinna mitt drömyrke som bland en del andra småflickor. Ett serviceyrke attraherade inte alls den unga jänta som var jag. Kalaspuffar kom till Sverige 1956 och tack vare de här samlarsakerna såldes säkerligen oerhört mycket mer än vad som skulle ha gjorts utan plastprylar. Mitt specialarbete, det självständiga arbete som skulle genomföras under gymnasiets sista termin, handlade just om reklam och dess makt.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Kalaspuffar, Kellogg´s, reklam, varumärke, marknadsföring, barnreklam .
.

Höskrindan

Så kom då höskrindan till bruks igen, den som pappa byggt något okänt årtal. Den har stått undanstuvad sedan 1970.

Torkvädret under veckan som gick var rätt bra och vi parerade åskskurarna. I torsdags hade vi åska på två fronter men under lång tid var det uppehåll just här över byn. När skrindan väl var lassad med höet var det bara att köra in den under tak i lagårdsporten. Men höet är inte hårt packat utan fluffigt upplagt med tanke på att samtliga strån inte är kruttorra men höet doftar ljuvligt.

Det är fler som uppskattar slåttanna och höskrindor, här på andra sidan bergen. Heja Norge!
.
Läs även andra bloggares åsikter om höskrinda, hö, gräs, slåttanna, slåtter, ekipage, hemmabygge

Blomsterresa

Linnés döttrar eller stjärnflocka och  klotlök eller "trumpinnar" var två av de sorter som fick trängas i bilen på väg till morfars hus. Det är alltid så på sommaren - krukväxter och snittblommor är en stor del av bagaget.
.
.

Chiaroscuro

Julikväll.
Skuggverkan på den drygt 40 år gamla tapeten i vardagsrummet.
Trots att det var färgstarkt 70-tal med färger som orange, grönt och brunt valde mamma ljusa tapeter. Så kan omtanke också se ut - välja bort det modernaste. Pappa hade dålig syn, såg dåligt med sitt enda seende öga. Med en ljus omgivning gick det bättre att se, att läsa. Kontrasten mellan ljust och mörkt underlättade. Det var samma tanke i köket som är ovanligt ljust för att vara 70-tal.

Jag minns och förstår och tänker plötsligt på Caravaggio.
.
.

Pampigt som sig bör

Här är kyrkan där mannen som menade att Norrland var en svensk koloni ligger begravd. I Norrland finns de naturresurser som kan exploateras och skickas söderut för bearbetning. Jäders kyrka i Södermanland lät Axel Oxenstierna (1583-1654), stormaktstidens mäktigaste man, bygga till för att bli den egna begravningskyrkan. Fiholms slott i samma socken tillhörde Axel Oxenstierna som anlitade den tidens kändisarkitekt Nicodemus Tessin d ä att rita de flygelbyggnader i renässansstil som där uppfördes.

Oxenstierna betraktas som den som grundade den svenska statsapparaten och lät indela landet i län, de administrativa enheter som i huvudsak fortfarande gäller.

Kyrkans tornspira ritades av Helgo Zettervall och kom på plats 1880.
.

Omgivningens betydelse

De här spannmålsodlingarna har jag som närmsta granne i mitt boende i Mellansverige. I år är jag omgärdad av frodigt växande sädesfält, det är grönt och skönt och levande, bra för välbefinnandet.

Här ovan är utsikten mot söder. Där, längre bort ovanför bildslutet, går kor och betar.

 Västerut.

Norr. Där längre bort vid strandängarna går köttdjur som håller landskapet öppet.

 

Öster.

 Vårvetet håller på att axgå. Det sker snabbt nu.

Det känns allt lite vemodigt att under sommarsemestern åka norrut till min hemby där jordbruket går på sparlåga. Ingen odlar spannmål längre och alltså plöjs inte åkrarna, inga nötboskap finns där. Att detta, som jag skrev för några år sedan, var sista gången marken plöjdes visste jag inte då.  Min och andras mark "arrenderas" ut fritt och för intet, lägdorna (vallen) slås men gräset får ligga kvar. En del av min mark sköts inte alls längre - där börjar sly växa upp men troligtvis betalas EU-bidrag ut trots det. En utvecklingsby är det inte.

Är man intresserad av att bo på landsbygden och samtidigt inte vill se nedmontering av det öppna och levande landskapet är nog hemkommunen inte något bra bostadsval. Men finns kanske annat som gör att man kan se framtiden an med tillförsikt?
.
.

Fara på väg

Varning för älg i Finland.

Varning för älg i Norge.

Älgvarning i Sverige.

De här trafikskyltarna fann jag under veckans besök på Trafikverkets väghistoriska samlingar. Vägars historia har så många olika aspekter.
.

Som i en roman

Efteråt gick han upp ensam, gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt som inunder Ingegärds linne, och mot troerna.
     Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
     Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
     Det bådade gott arbetsväder.
     Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
     I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
-    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
     Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
     Morgnarna var likadana.
     Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

Ur romanen "Dagsmeja" av Bo R Holmberg, 1989.

Det här är en så vacker och för mig välkänd beskrivning av småbrukarnas liv då höet var hässjat och hade torkat några dagar, så jag kan inte låta bli att förmedla den. Mer finns här.

Hässjor i Sörfors av Jean Ragnar.

.

Synonymer

Jag funderar en del nuförtiden på vad inskränkthet egentligen innebär och beslutar mig för att konsultera en ordbok samt internet för att få synonymer till ordet. Detta ord, denna företeelse, denna inställning till livet har ju påståtts vara det som karaktäriserar småstaden och landsbygden.

I ordboken läser jag: begränsad, snäv; som har starkt begränsad fattningsförmåga, dum, trångsyn.

På internet hittar jag följande synonymer till inskränkthet:
1. begränsning
2. dumhet, enfald, intolerans, fördomsfullhet, trångsynthet

Eller här:
1. Betydelse: enfaldighet [n]
godtrogenhet, lättrogenhet, dumhet, omdömeslöshet, oförstånd, dårskap, fånighet, fåraktighet, enfald

2. Betydelse: enfald [n]
obegåvning, dålig omdömesförmåga, klent förstånd, oförnuft, okunnighet, stupiditet, dumhet.


 Jaha. Aha.


Alltså motsatsen till nyfikenhet, öppenhet och intresse av att lära nytt.
.
.