In between

 

 

Visst, när jag går igenom bilder från tidigare år så inser jag att visst har vi jobbat en del på husen på vår lediga tid men inte enbart.
Träffar människor gör vi också, besöker natur och kultur, spär på nordliga kulturhistoriska upplevelser...
Etc.

Och som sagt - varje år slår vi gräs med liar, torkar på bredden och för under tak. Det har varit givet.

En del arbete i skogen hör också till, det kan blir mer av det framgent.

Fridtidsproblem? Nix.

.
.

Grejat 2016

Som alltid ska gräs bli hö som ska tas om hand även sommaren 2016. För första gången kommer den gamla höskrindan till användning efter att ha stått oanvänd sedan 70-talet. Ett genidrag från min sida ;-) Sommaren 2016 hade utmärkt torkväder så det gick fort och tid gavs till annat, bl a en resa inåt landet för att avnjuta kulturhistoriska begivenheter.

Sen tog vi tag i rökbastuns vägg och spikade spån på den.

2016 fixades sommarstugans räcke till med ny överliggare. Innan året var slut hade roslagsmahogny strukits på den i tre omgångar. Lätt som en plätt. Dessvärre kom ganska frodvuxet virke från kommunens bygghandel i bruk men det är lätt att byta igen när det ruttnat. Kanske kan det bli virke från egen skog då...

I augusti-september grävde Vattenfalls entreprenör ner luftledningar i området. Jag var med och gav anvisningar var den skulle förläggas. Med rätt utrustning gick det som en dans för entreprenören.

Vart elskåpet skulle sitta markerade jag på lagårdsväggen. Vattenfall ville sätta den på bostadshuset mot gamm`vägen till. Det tackade jag nej till. Inget trist plåtskåp i ög´nsyna när en kommer hem önskas. Nu sitter elskåpet där jag anvisade, nära den plats där det tidigare var placerat på en stolpe.

 

Tapetsering med vintagetapet. Lite meckigt men kul.

I oktober har vi då kommit till det som många tycker är det roligaste och viktigaste - ytskikten i bostadshuset - tak, väggar och golv. Och visst är det härligt att få till ett färdigt rum. Här finns inga tankar om att göra något vitmålat med Carpe diem på väggen och en Howardsoffa. Här finns andra tankar, andra inspirationskällor ;-)

December kom. Snöfri men halkig. Veckan före jul började vi flytta omkring möbler för att återskapa finrummet från 50-talet. Detta pågår på bilden och var verkligen fantastiskt kul! Jag gick på högvarv :-) Bland annat fick skrivbordet av masonite och trä som pappa tillverkat komma till sin rätt. Skrivskivan av fernissad masonite hämtades in från lagårdsvinden där den stått några decennier.

Möbleringen blev klar lagom till dan före dopparedan och jul- och nyårshelgen blev den härligaste på många år och åtskilliga brasor brann i öppna spisen. Just detta att befinna sig på ett och samma ställe hela långhelgen var rätta grejen, inget flackande mellan olika platser.

En resa till Umeå efter nyår förtog tillfälligtvis lite av trivseln. Vi behövde lite material och efteråt gick vi genom den nya shopping-gallerian Utopia för att är kolla läget men det är verkligen inte min grej. Den kommersiella tanken är att man ska känna sig speciell och utvald då man omges med glänsande mässing och glitter och därmed shoppa loss. Men enbart leda, tristess och övermättnad dök upp. Med flit undvek vi kommersens senaste högborg Avion med Ikea och åkte tillbaka till en brasa i lugn och ro.

En del kommande jobb diskuterades. Även i fortsättningen kommer arbetskläderna till användning och de är inte ofta så rentvättade som bilden visar. Arbetena är lågt ifrån färdiga men det har varit väldigt bra att göra denna genomgång av tidigare års arbeten, nedlagt arbete so far.
.
Läs även andra bloggares åsikter om spån, 1950-talet, finrum, roslagsmahogny, elkabel, luftledning, elskåp, shopping-galleria 
.
.

Grejat 2015

2015 spikades det stickspån på rökbastuns andra takfall. Ett roligt arbete.

Då experimenterades även med olika textur för att återställa takytan i "finrummet" där den rivna mellanväggen stått. Svårare än svårast.

Golvet i "finrummet" skrapades rent från målarfärg där väggen stått.

Lagårdens sista och minsta fasad rödfärgades. Ett tillbygge från 50-talet om jag "detektivat" rätt. Ladugårdens enda vägg med ribbad masonitefasad. Mycket lätt att borsta av och måla med röd slamfärg igen. Lätt som en plätt.

Genomgången visar att 2015 var ett lugnt år på byggnadsvårdsfronten här, istället gjordes resor till spännande byggnader, människor och väldigt vackra landskap.
.
.

Grejat 2014

 

Först nu, 2014, händer det grejer inne i bostadshuset. En mellanvägg från 70-talet rivs på övervåningen. Vardagsrummet, "finrummet" som man sa på 50-talet, ska rekonstrueras. Vi hade förberett rivningen då elen drogs om i januari 2011, så ingen ström låg på ledningarna i sekundärväggen.

Mitt i allt stök blommade häggen och för att förhöja upplevelsen av det "helade" rummet plockades en doftande bukett in.

Min känsla av att åter kunna uppleva det återställda utrymmet var mäktigare än någon av er kan ana. Där bortåt gick tidigare väggen som delade rummet, de två rummens olika tapeter markerar gräns. Än är det inte dags för finlir med ytskikt, vi lever med det här ett tag först även om det kliar i fingrarna av att få det klart.

Först ska både färgtyp på tak samt tapet väljas med omsorg. Jag kontaktar sakkunniga inom måleri, beställer olika prover på gamla originaltapeter (inte nytryck) hos favoritbutiken på nätet. Ett av proverna väljer jag sen och beställer det antal rullar som krävs. Bakom proverna syns rummets ursprungstapet. I nätbutiken finns en likadan tapetbård som fanns i rummet förr - ibland har man tur!

Ôppe hägna vid sommarstugan slås gräset som alltid med liar även denna sommar. Gräset slås, rörs om med räfsa ett par gånger (vid regn fler gånger) för att torka, räfsas ihop, förs under tak.

Denna sommar pågick spånläggning på rökbastuns första takfall som jag skrivit om tidigare.

På hösten avverkades vid sommarstugan en asp med röta i, så vanligt förekommande i aspar. En högstubbe blev kvar för att se om rotskotten minskar då. Några år innan nedsågningen hade vi talat om att ringbarka aspen för att förhindra rotskott att slå upp, men till slut valde vi den här varianten. Ringbarkning har vi gjort på andra aspar och det hjälper rätt bra mot rotskott.

Arbetskläder har för oss blivit synonymt med fritidskläder när vi är här i morfars hus.
.
.

Grejat 2013

Vintern 2013 var snörik. Vi lade de sista golvbrädorna i "hölage", logen, i februari. I och med att det var under-tak-jobb fungerade det bra även om det var lite kyligt.

Bräderna låg ströade på den del av golvet som las om 2011 med de gamla, fint nötta brädorna. Det vill jag för att nya aldrig någonsin framöver kommer att uppnå samma naturliga slitage.

 En snörik vinter som sagt.

 

Men snön smälte och sommaren kom. Den första semesterdagen fick vi kopplingen till inkommande vatten utbytt. Så här såg det ut mitt i arbetets gång. Vi är ett av åtta hushåll som har tar vatten från en kallkälla. Vattnet rinner med självtryck och efter den här åtgärden rinner det som det ska igen tack vare finlirsgrävare med liten skopa och kunnig rörmokare. Vi hade befarat ett större fel än det som var.

Sen var det bråttom att få till bjälklag och golvbrädor i "rötrummet" där torvströet låg balat en gång i tiden. Det minsta utrymmet gick bra att få till själva. Ett datum att jobba mot hade vi - vi hade bjudit in morfars och mormors barnbarn...

...till gårdens 100-årsdag  (1913-2013) som vi firade i all enkelhet under fruntimmersveckan.

Innan dess hade jag också målat ännu en lagårdsvägg, den näst sista, med röd slamfärg.

Bara under de år vi hållit på med vår gård har två ladugårdar här i byn rivits. Ladugårdar och överlopps ekonomibyggnader lever mycket farligt.

I september fällde vi en av björkarna vid huset som tvärdött under året. Ved till härligt värmande brasor blev det.

Och äntligen kunde vi låta bäste grävaren ta bort den jordhög som bildats efter utgrävningen av lagårdsgolvet och som legat några år försvann för alltid. Den breddes ut tunt på en av lägdorna under hösten och redan nästa säsong grönskade marken.
.
.

Grejat 2012

Våren 2012. Ett dike som av outgrundlig anledning plöjts igen 2009 grävdes upp ånyo, nu med en behändig liten grävare. Här grävdes smalt och med skopa med raka kanter, diket får inte 45 graders kanter som numera alltid görs. Jag ville att diket skulle likna det handgrävda som plöjdes bort. Efter att det gamla diket plöjts bort stod högt vatten här på åkrarna vår och höst, men inte längre.

Samma behändigt lilla grävare användes vid övrig grävning då vi lät dränera på ställen där det behövdes. Dräneringsslang med grus var grejen och täckdikning för övrigt. Gruset levererades med en större maskin, även det gick bra. Med en del efterarbete blev det här en bra markyta.

"Holken" är borta. Hurra! Lätt som en plätt att riva och bränna på våren. Tänk om allt byggnadsvårdsarbete vore så enkelt. Betongplattorna framför porten togs bort och vi la plankor i sand framför den. En hängränna av trä kom upp utan dokumenterad bevisning att en sådan funnits tidigare. En eftergift åt nya önskemål. Jag har bara sett en plåtränna hänga där. Den här hängrännan kan lätt tas bort inför förhoppningen om snörika vintrar. En fast hängränna förstörs så lätt av snömassor som hasar ner. Senare kom den att slamfärgas röd.

Under sommaren 2012 fortsatte arbetet med golvet, nu i hölage, logen. Per-Erik var med även denna sommar för det här var även det ett stort arbete. Nu byttes också en stock ut i ramverkskonstruktionens nedre del.

Nya stocken kom på plats genom lyft med domkraft, skarvning halvt-i-halvt med liggande blad (utanför bild) och snedsträvan på plats i ett nytt urtag. Ingen inblandad var/är timmerman men det fick gå ändå. Fast då det gäller timmerlagningar och timring har jag respekt för den hantverkskunskap en erfaren timmerman besitter. Och då menar jag timmerman - inte snickare eller byggnadsarbetare.

Golvbjälkarna placerades på lecablock med asfaltpapp, vägdes av och spikades fast. Så långt var Per-Erik med. Därefter kunde vi börja spika golvbrädor. Vi hann inte helt klart under sommarsemestern. Här ligger en del material på vänt på nygamla portgolvet.

Här ser man de tre etapperna för omläggning av lagårdsportens golv. Underlaget är en ritning på 1913 års lagård som förändrats genom åren. (Att dra diagonala streck i photoshop är inte min grej 😁)

På senhösten fortsatte täckdikningen. Gamla igenslammade tegelrör byttes ut mot plaströr och vattnet rann fritt igen. Laseravvägning användes för att få rätt lutning på röret.

Vid köp av en fastighet är det viktigt att fråga den tidigare ägaren hur diken, dränering, och täckdikning är dragna och hur de är tänkt att fungera. Även nergrävda elkablar samt vattenledningar är viktigt att ta reda på var de finns.
.
.