Blomsterprakt eller inte

Detta är den s.k. Kungsstenen i centrum dära Vall´n. Kommunen brukar plantera sommarblommor där. I år är så inte fallet. Varför frågar jag mig... Inte för att jag är rojalist men nog vore det väl fint för alla som passerar monumentet att få se och upplyftas av ett vackert blomsterarrangemang där jorden nu lyser tom på en central plats i samhället.

Kungsstenen invigdes 1921. Här syns den i en rondell på Kungsvägen. Inskriptionen är vänd mot kyrkan norr om vägen och lyder som följer:

Gustaf

Victoria

9/7 1921

Carl Gustaf

1/6 1976

Rest av Nordmalings sockenmän.

På fotot ovan syns till vänster handlare Mattssons gård, Mattssons hade herrekipering. Till höger ev Thundals. Båda gårdarna är rivna sedan länge och ersatt med Centrumhuset i brunt tegel uppfört omkring 1970 och Konsumbutiken som är något äldre. Foto Hanna Bäckman, VBM.

Här ett foto från kungabesöket 1921 med fanor, lövgirlanger och utlagd matta inför en lunch i det numera rivna kommunalhuset. Många människor har samlats, kyrka och begravningskapell skymtar i bakgrunden. Man ser i uppvaktningen samhällets dåtida elit med bl.a Elenor Ernberg född Taube (hustru till disponenten vid Olofsfors bruk), kyrkoherde Nygren, apotekare Konradsson m.fl. Foto Hanna Bäckman, VBM.

Kungsstenen med rondell och centralt belägen bensinstation på sent 60-tal. Trähusen är rivna sedan länge, Konsum, som skymtar till vänster bakom macken, är uppfört (med platt tak och taksarg av tidstypiskt brunlaserade brädor). Idag är Kungsstenen flyttad åt sidan, bensinstationen och även den gråputsade 60-talsbyggnaden med gavel i fonden riven - Wäringstams dam- och herrekipering revs 2017 endast för att skapa några ynka ytterligare parkeringsplatser till Coop/Konsum.

Asfalterade parkeringsplatser, funktionellt och fult. Någon ansvarig kompetens för samhällsbyggnadsfrågor kan inte finnas. Om jag räknat rätt har det tillkommit ca 10 nya p-platser. Till vänster strax utanför bild finns Kungsstenen.

Här finns mer att läsa om "monumentet" från 1921.

När jag återvänder till Mellansverige är det första jag ser en blomsterplantering i urna utanför Coop/Konsum. Till allmänhetens, till lokalbefolkningens glädje. Alldeles intill finns en större markplantering. Offentlig skönhet för alla. Jag återvänder dagen efter för att ta bilder i dagsljus.

Temat för kommunens offentliga sommarplanteringar detta är är "Guld & silver". Riktigt snyggt eller hur?

Jag tror inte det handlar om en kommuns storlek om man väljer att bekosta en blomsterplantering eller inte. Det kan inte heller handla om att en ekonomiskt tyngd kommun måste spara pengar, en enda plantering är ingen stor utgift. Det handlar om något annat. Men vad?
.

Stenugnsbageri

Vi svängde förbi och stannade till på Skogs-Hildas stenugnsbageri i Ullånger. Beställde kaffe med dopp och köpte en Skule-Knalle med hem. Gott alltihopa. Men lång tid tog det att få kaffebeställningen. En jämn ström med människor ställde sig i kö.

 Bild från Skogs-Hildas stenugnsbageri.

Men där vid bordet i väntan hittade jag urgamla nummer av Husmodern, tidningar från 40-talet med heminredningstips, juridisk rådgivning, reportage, annonser med "hemhjälp sökes" mm.  Tiden försvann, väntan på beställningen likaså. Jag läste t ex "Veckans uppriktiga bekännelse" med Harry Martinson och kände en slags samhörighet.

Vad skulle ni inte kunna leva utan? 

1) Gensvar. En skog som på ett tillfredsställande sätt återger vad man ropar i den.

2) Umgänget med naturen: att varje sommar på nytt få möta grönskande jätteeken och det levande lilla ädla smycket Marie Nyckelpiga. Skogen. Vinden. Havet.

3) Kvinnan med hennes förmåga att praktiskt reda upp mycket som annars skulle te sig omöjligt.

Vad skulle ni inte kunna leva med i längden?

1) En tillvaro där tvånget att jäkta och jaga sällan eller aldrig vek från ens sida.

2) Med mänskor som aldrig vågar vara sig själva. Och med mänskor som bara är sig själva nog. Med fanatiker. Med haltlösa slöfockar. Med begåvningar som uppenbart försumpa sin begåvning. Med begåvningar som pressar sin begåvning på allt - som när de skrivit ett bra brev till en vän, tänker: så synd! det här hade jag kunnat sälja till en tidning!

3) Med mänskor som har bländvitt kvartsgrus till trädgårdsgången. Med mänskor som tuktar sina träd så hårt att det verkar amputation, stympning. Folk som kuperar sina hundar. Folk som skryter över att de badar och som ropar o så härligt! o så härligt! i timtal sedan de tagit en liten dusch.

Husmodern från 1946/47 piggade upp mej och inte blev det sämre med gott kaffe med dopp därtill, bakade med hjärtat!

.

.

Konsthallen i Järnäsklubb

Djuphavsgrissla.

1700-talsbiologen Jonas Falck fann aldrig gillande hos Uppsalaprofessorn Carl von Linné. Falck upptäckte att ett meteoritnedslag hade gjort att mutationer uppstått på djur och växter men Linné var inte intresserad. Dessa märkliga djur har konstnären Ida Rödén dokumenterat och samlat in fragment av. Tro´t om du vill.

Bandad havsgris.

Det är dessa artefakter som fram till 1 september ställs ut på konsthall Norra Kvarken. Det är alldeles sant.
.
.

Visa upp bygden

Att visa upp några av kommunens besöksmål för utländska gäster känns fint. Här är foton från två av de platser vi besökte. Utfärderna sträckte sig även utanför kommungränsen. Man ser sevärdheterna med andra ögon när man själv ska vara guide. Hur det kom sig att vi bestämde att en återträff här hos mej berodde på en oförutsägbar tillfällighet. Så där som livet är.

 

Men den första skylten man möts av vid Tallbergsbroarna är tom på upplysningar. Ansvaret för att hålla informationen i skick är det Nordmalings kommun eller Västerbottens länsstyrelse eller...

Vid Lidbergsgrottornas naturreservat finns många tydliga skyltar men endast den vid parkeringen (en knapp kilometer från reservatets början) har översatts till engelska.

Fina lilla Brattsbacka bygdemuseum klarar sig utan främmande språk. Välkomnande bemötande och gott fika räcker hela vägen.

Naturreservatet i Långron är en naturfavorit. Där finns också bra informationstavlor som även engelsktalande kan tillgodogöra sig. En god picknick ute på hällarna är ganska oslagbar.

Vad som förskräckte var spår efter motorfordon tvärs över klapperstensfältet intill tomtningar, labyrint och kompassros. Vem tar sig friheten att köra där? Den frågan ställde sig mina gäster, samtliga arbetar med inriktning på kulturmiljövård i sina länder.
.
.

Dagsljus och hus

Ljus från tre riktningar i ett och samma rum. Hur mycket kan man inte tycka om rum med fönster i flera väderstreck. De traditionella byggnaderna som enkelstugor och parstugor är mycket fina att bebo. Morfars hus lever delvis kvar i detta traditionella byggsätt.

 Klockan 05.00

Klockan 09.11

 Klockan 19.10

.

.

Möjlig utblick igen

Det är nu möjligt att titta ut genom fönstren från 1948/1950 igen efter att ha haft ett par stycken skyddsplastade sedan de lämnades till fönsterhantverkare. I midsommartid var de klara och i början av denna julisemester sattes de på plats. Det var viktigt att få detta klart då vi haft vänner på besök under semestern och den färdigställda övervåningen skulle kunna användas utan plast för fönstren.

Nu är det innerfönstren som målas för att sättas på sin plats i höst. Fönster tar tid att ses över men hur njutbart är det inte då de är klara.

Den mittersta bågen var fäst med spik/hästskosöm och hade aldrig varit urtagen tidigare. Spännande att se karmens kulör som inte var kritvit. Fönstren är nu målade med linoljefärg (förstås) och kittade med linoljekitt.

Förra året blev andra fönster av samma tillverkning som nya.
.
.

Batterivall från kriget 1808-1809

Lämningar från det senaste kriget som svenskarna var inblandad i på egen mark finns inte långt härifrån, närmare bestämt på södra sidan av Öre älv. Där finns en uppskottad batterivall som skydd mot ett anfall från ryska armén. Hur intressant är inte det!

Detta är intressant hembygdskunskap tycker jag, så väl som mycket annat. Särskilt om man betänker hur detta påverkade de boende i socknen och säkerligen också anfäderna.

Klicka på bilden för förstoring.

"Här kan man se rester av de förskansningar som Jämtlands 1:a regemente anlade när den svensk-finska armén i juni 1809 tog ställning söder om Öre älv.

I utgrävningarna uppe på vallen fanns plats för falska kanoner. På heden bortom Långed, norr om älven, slog ryssarna läger.

Här låg svenskarna i spänd förväntan när general Kamenski, den ryske överbefälhavaren, på eftermiddagen den 17 augusti närmade sig Öre älv med sina utsvultna trupper och med främsta mål i sikte var att ta sig igenom den svenska hären, för att plundra i Ångermanland.

Då nåddes Kamenski av uppgifter om att svenska trupper landsattes i Ratan. Kamenski gjorde helt om marsch och gick norrut för att den 19 augusti besegra svenskarna vid Sävar, norr om Umeå.

Västerbottens Museum/Länsstyrelsen 1991"

Library lover

Detta är ett lånekort avpassat för en sann ko-älskare! Och en library lover. En skön förening.

Ett kort som kan ge bildning:

"Bildning är en minst lika värdefull investering som guld. Bildning handlar om att förstå mer och mer samt om utveckla förmågan att tänka kritiskt. Bildning är rörelsen som leder mot vishet. Jag ser boken, den tryckta boken, som bildningens motor. Biblioteket är ett slags anordning vars möjligheter i sökandet efter kunskap ökar närmast exponentiellt. För varje ny bok man läser lär man sig mer. Det spelar nästan (det finns självklart undantag) ingen roll vilka böcker man läser; det är läsandet och reflektionen över det som blir läst och ställt i relation till det man läst tidigare som gör att graden av bildning växer. Det viktiga är inte VAD man läser utan HUR man läser böckerna, och självklart alla andra texter, även texter på nätet. Böckerna i det växande biblioteket utgör bildningsmaskinens (jag vill se det som ett slags maskin som arbetar för ens egen intellektuella utveckling) byggstenar och ju fler böcker man har tillgång till desto stabilare blir fundamentet som kunskapen man bygger upp vilar på.

(...)

Skriva om och diskutera dess innehåll med andra: En viktig källa till tillfredställelse med böcker är att man kan läsa av och inspirerar varandra. Hela universitetsväsendet bygger på den insikten, att det är genom att både läsa, reflektera och samtala om böckers innehåll som kunskap utvecklas. Och det är inte bara vetenskaplig litteratur man kan och bör diskutera, alla typer av böcker går att analysera och reflektera över, för att på det sättet skaffa sig perspektiv till sitt eget läsande och tänkande. Till exempel kan man läsa av andras misstag. Läsande handlar inte bara om att ta till sig information och fakta, lärande inbegriper mycket mer än att passivt ta emot. Kunskap utvecklas och förändras i samspel, och boken är ett utmärkt underlag för samtal.

Bildningen, det som finns kvar när minnet av dess innehåll bleknar: Både läsningen och ägandet av böcker, livet i biblioteket alltså, håller minnet av det man läst och förväntningarna på allt man (ännu) inte läst vid liv. Det värde som böckerna och det växande biblioteket står för ökar för varje år och bok som läggs till helheten. Filerna på datorn som behändigt ryms i fickan idag låter fantastiskt, men tänk på vem det är som säljer in idén och vilka argument som används. Tänk på det gamla ordspråket: Lätt fånget, lätt förgånget. Vägen till kunskap är en omväg och värdet av bildningen står i direkt relation till den möda som lagts ner på att utveckla den."

Så sant skrivet på bloggen Flyktlinjer.
.
.

Kvällsmagi

Rötmånaden har inträtt. Luften är fuktig, dimmig, mättad med vattenånga. Solens nedåtgående strålar reflekteras i diset. Det blir lite av magi.

Reserverat för naturen

Inte långt härifrån finns ett 21 ha stort naturreservat med stämningsfull skog och intressanta sprickgrottor/tunnelgrottor. Grottorna bildades av att stora block virvlade runt i havets bränningar och nötte mot klipporna för ungefär sju tusen år sedan. Nedanför berget finns klapperstensfält. Högsta kustlinjen gick alltså högre upp, här var hav. Men på vägen dit måste man numera passera ett kalhygge som är markberett, plöjt. Om femtio år kanske där är skog att trivas i.

Vittra hade sitt tillhåll här "för gammart". Mossiga stenar, stora granar med skägglav, stigar täckta med granbarr, slingor med linneor, blåbärsris - det signalerar att skogsväsen hållit till här enligt mej 😉 Berättelser om hur unga flickor som vallade korna på skogen varit nära att bli bergtagna hos vittra och hur de, som lyckades slita sig loss ur förtrollningen, snavande sprang allt vad kjoltygen höll ner till byn. Jodå, sån´t gillar jag att berätta. Det här är fascinerande berättelser som långt ifrån alla känner till, lika lite som alla yngre skogsägare vet vad en "låga" är och vilken nytta den gör.

Området blev naturreservat 1975. Genom att skapa ett naturreservat fick "gammal hällmark, tallskogar, välskiktade barrblandskogar och grannaturskogar med inslag av lövträd ett förstärkt skydd. Skogarna har en lång kontinuitet. Den rika förekomsten av värdefulla naturskogsstrukturer som t.ex. gamla träd, luckighet, skiktning, äldre lövträd, gamla och döda träd erbjuder livsmiljöer för arter som är beroende av naturskogens dynamik och strukturer."

Så bra att det finns reservat där naturen får leva fritt.

.
.

Idisslande kossa

Ett fotografi med en rofyllt vilande kossa är på något sätt överförd till ett kvadratisk stycke furu med synlig ådring. Hur detta gått till fick jag berättat för mig men det är borta nu. Tavlan kommer från Pesula Lantbruk & gårdsbutik i Norrbotten och är överlämnad till mig som gåva av en vän som känner till min fäbless för dessa underbara kreatur.
.
.

Milstolpen

 

Situationen för milstolpen vid inventering utförd 2001 av Vägverket region Norr och Västerbottens museum.

Idag, 2019, har milstolpen en snårig och rostig belägenhet. Så bedagad.

Märkligt nog ser stenarna i postamentet inte ut att ligga som 2001. Vad har hänt?

Milstolpen vid gamla Kustlandsvägen, syns där den vita pilen pekar, flyttades till Riks 13 efter att den då nya vägsträckan stod klar. Den placerades några meter till vänster om bostadshuset i fonden som revs 2006 och står där alltjämt. Det långa fähuset revs långt tidigare. Alla byggnader på bilden tillhörde en gång i tiden Erik Ors´ (Olofsson). Enbart smedjan till höger finns kvar men är nu förvandlad.

Den fd smedjan är nu Jonzons garage. Den gamla gården som stod i fonden är riven och ersatt med lövsly.

Samma milstolpe fotad framifrån vid samma tillfälle som övriga historiska bilder i inlägget. Bakom trädridån (och Degermyrbäcken) syns ett uthus tillhörande bostadshuset som Jenny och Fridolf Hörnsten lät bygga på 30-talet, numera Söderström/Nylén. Där på tomten vid bäcken finns en kvarvarande fin tvättstuga.

Här syns nya sträckningen av Riks 13 som går spikrakt fram där fotografen står, en AK-väg som delvis har gamla Kustlandsvägens dragning. Kustlandsvägen svänger ner till vänster och Riks 13 fortsätter bakom fotografen. Vägräcken av huggna stenar och träbalk ska skydda bilar från att köra ner i Degermyrbäcken. Erik Ors´ hus står till höger. Det finns så mycket mer att säga om denna vy men jag nöjer mig med att nämna kornhässjan till vänster. Alltså en mycket hög hässja, en konstruktion som stod uppe året om i motsats till höhässjorna som plockades ihop på sensommaren då höet bärgats. Kornhässjan användes för att torka kärvar med korn alternativt havre. Kärvar är skördad säd som bands ihop med halmstrån för att hissas upp på kornhässjan för torkning. Kornhässjorna stod i öst-västlig riktning och fylldes så att axen vette mot södersolen för snabbaste torkning. Det är en snart bortglömd agrar institution på den norrländska landsbygden - alltså hur det gick till att torka spannmål.

De sepiafärgade fotografierna togs på 1950-talet.

.
.

Sara Bernardt

Vetenskapligt namn: Paeonia lactiflora Sarah Bernhardt
Zon: B
Färg: Rosa
Höjd: 80-100 cm
Förökning: Delning
Blomtid: Sen
Blomform: stora, dubbla blommor
Stark, god doft

.

Vallarelåt

Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall.

Hör, hur det ljuder kring myr och mo:
Lilja — mi Lilja — mi Lilja — mi ko!
Eko vaknar i bergigt bo,
svarar ur hällarne
långt norr i fjällarne:
Lilja — mi Lilja — mi ko!

Bjällklangen dallrar och faller och stiger,
suset är stilla och vilar i ro,
skogen är kvälltung och sömnig och tiger.
Endast den vallande
låten går kallande
fram genom nejden kring myr och mo.

Natten är nära och solskenet rymmer,
ser du på tjärnet, hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarne mörkret rår.

Mörk sover tallen, mörk sover granen,
dovare sorlar en bergbäcks fall.
Fjärmare klingar den höga sopranen,
vallar och går och går vilse i vall

Gustaf Fröding

Ur Gitarr och dragharmonika, 1891

Den här dikten fick jag på en födelsedag. Av någon som känner till min känsla för kor. Jag hade önskat mig dikter och så blev det. Bättre utvalda presenter är svårt att uppbringa till en "som har allt".

Jag minns ljudet av koskällan även om kossorna aldrig gått på skogen under min levnad. Men de gick ute och betade av den härligt gröna återväxten när hässjorna ladats in på hölage´. Då smakade mjölken annorlunda av "grönska". Skällkon var gammal, van och trogen och hade människans förtroende att leda de andra.

 Koskällor från en gången tid.

.

.

Fin modern arkitektur

Skogsbyn i Jädraås, vars första hus stod klara 1952, hör till de mer ur arkitektonisk synvinkel värdefulla exemplen på arbetarbebyggelse från 1900-talets mitt. Skogsbyn ritades av arkitekten Ralph Erskine. Erskine skapade spännande miljöer genom byggnadernas asymmetrier, motsatser, färgval och materialsammansättningar.

De 18 arbetarbostäderna var avsedda för skogsarbetare vid Jädraås bruk.

Jag säger bara - kolla stupröret! Hur lekfullt som helst med den svaga knäcken långt ner på fasaden. Vad är det som säger att stuprör måste ha böjar högt upp???

När järnbruket lades ner 1942 tog skogsbruket över som huvudnäring i Jädraås. Därav kom de till, de fina arbetarbostäderna avsedda för skogshuggare.
.
.

Landskapsrum

Detta måste väl ändå vara Norrlands mest genomtänkta och vackert anlagda offentliga trädgård? Skogens trädgård i Ockelbo. En park omgiven av jordbrukslandskapet i Wij trädgårdar. Den här årstiden står hässjor på givakt på landskapsparkens sidor men skiftar med brukningsåret och växtföljden.

Av landskapstyperna/landskapsrummen i den 108 meter långa och 12 meter breda Skogens trädgård är det tjärnen och klapperstensfältet som fascinerar mest. Även om den bördiga delen som syns på bilderna har flest blommande växter. Det var redan 2005 som Ulf Nordfjell skapade rummen i Skogens trädgård. Det är bra att röra sig mellan två livsplatser och då kunna svänga förbi här för att låta sig inspireras.
.
.

Såpatvätt

Såpa är en miljövänlig naturprodukt. Såpa är bra till väldigt mycket. Såpa är till exempel ett verkligt bra sätt att rengöra metall från målarfärg.

Här har hörnjärn av pressad järnplåt rengjorts. Till vänster syns två före tvätt, till höger två som har legat i såpvatten (mer såpa än vatten) under flera dygn och därefter skrapats lätt där färgen ännu satt kvar. De skruvades sen tillbaka på fönsterbågen och målades med samma linoljefärg som båge. (De hör inte ihop med morfars hus utan sitter på ett annat fönster, även det mitt.)

Här syns ett gäng nyligen rengjorda delar till fönsterbeslag. Från morfars hus. Benämningen på metallstyckena är inte enhetlig men motstycken till fönsterhakar kan jag ta till mig. De är från 1900-talets mitt och ska nu skruvas tillbaka på karmarna.

Det här fönsterbeslaget har varit vanligt. Bild från nätet.

Fönsterlåshakar till öglehakar kan man även kalla dem. Öglehaken är ett fönsterbeslag från tiden omkring 1920 och framåt. Öglehaken monteras på fönsterbågen till ett enkelt eller kopplat fönster, och har en ställbar skruv i en platta som gör att man alltid kan få fönstret tätt, även om bågen är lite skev eller tätningen ojämn.

Hur som helst var dessa motstycken mycket lätta att rengöra i såpa. De delar som var skruvade på bågen tog fönsterhantverkarna hand om som ser över bågarna. Fönsterbeslagen skruvade Strömbergs snickeri fast 1950 och de har inte tagits bort förrän nu. Att byggnadsvårda är att återanvända.
.
.