Reserverat för naturen

Inte långt härifrån finns ett 21 ha stort naturreservat med stämningsfull skog och intressanta sprickgrottor/tunnelgrottor. Grottorna bildades av att stora block virvlade runt i havets bränningar och nötte mot klipporna för ungefär sju tusen år sedan. Nedanför berget finns klapperstensfält. Högsta kustlinjen gick alltså högre upp, här var hav. Men på vägen dit måste man numera passera ett kalhygge som är markberett, plöjt. Om femtio år kanske där är skog att trivas i.

Vittra hade sitt tillhåll här "för gammart". Mossiga stenar, stora granar med skägglav, stigar täckta med granbarr, slingor med linneor, blåbärsris - det signalerar att skogsväsen hållit till här enligt mej 😉 Berättelser om hur unga flickor som vallade korna på skogen varit nära att bli bergtagna hos vittra och hur de, som lyckades slita sig loss ur förtrollningen, snavande sprang allt vad kjoltygen höll ner till byn. Jodå, sån´t gillar jag att berätta. Det här är fascinerande berättelser som långt ifrån alla känner till, lika lite som alla yngre skogsägare vet vad en "låga" är och vilken nytta den gör.

Området blev naturreservat 1975. Genom att skapa ett naturreservat fick "gammal hällmark, tallskogar, välskiktade barrblandskogar och grannaturskogar med inslag av lövträd ett förstärkt skydd. Skogarna har en lång kontinuitet. Den rika förekomsten av värdefulla naturskogsstrukturer som t.ex. gamla träd, luckighet, skiktning, äldre lövträd, gamla och döda träd erbjuder livsmiljöer för arter som är beroende av naturskogens dynamik och strukturer."

Så bra att det finns reservat där naturen får leva fritt.

.
.