19 oktober 2016

Notholmen åter igen - nu ännu ett försök

Nya tag tas i frågan om bostadsbyggande på Notholmen, den mark som tidigare tillhörde kyrkans prästbord. Nu är det ett stort kataloghusföretag som planerar att bygga bostäder, flerfamiljshus och radhus. En ny mäklare är inkopplad.


Den analoga annonsplatsen syns här. Vid vägs ände ligger Notholmen eller kajen som man sa förut.

Ovan digitala projektbilder. 8 radhus och 12 bostadsrättslägenheter planeras. Myresjöhus.

Drönarfoton visas  i rätt stor mängd men ingen bild direkt in mot N-ling eller till resecentrum. Resecentrum vid Botniabanan är ett av lockbetena för att få människor att flytta hit - det påstås vara nära till resecentrum, tågpendling till arbetsplats på annan ort kan bli ett måste.

Här ser man det inre av N-lingsfjärden, fjärden som är 17 km lång. En liten marina finns här, om somrarna ligger inte många fritidsbåtar här. Fler har sina båtplatser i Rundvik än här. Till vänster utanför bild ligger Gabrielsberget.

Reningsverket till vänster. Rundvik med sågverk och nedlagd masonitefabrik kan ses uppe till höger.

Här är den illa byggda kajen/trädäcket med "gråsuggor" av betong som avgränsning mot trafikytan. Rakt ut till höger utanför bild ligger Gabrielsberget.


Inte i någon bild har kameran riktats  rakt västerut mot Gabrielsberget och de 40 vindkraftverk som roterar där och som från tidig skymning till gryning blinkar taktfast med sina röda lampor, sin hinderbelysning.

Man får bereda sig på att dag ut och dag in vara åsyna vittne till 40 taktfast blinkade lampor. Rakt  in i kvällsmaten eller morgonens gröttallrik. Nu verkar det som om de flesta N-lingsborna inte har något emot detta, utan några tar det till och med som en möjlighet att hamna "på kartan", väntar på att bli uppmärksammande. Vi får väl hoppas att de som köper sin bostadsrätt här känner likadant.

Och att de är beredda på att ytterligare 19 stycken ännu högre vindkraftverk sätts upp intill de befintliga 40. De kommer då att få ett vitt blixtljus som hinderbelysning. Kommunen har gett klartecken för detta projekt.

Som det sägs i kommunen: Sluta gnäll. Blunda så blir det bra! Var positiv!

Klickbar.

Detta är vyn från markplan sedd rakt västerut.

Tidigare skriverier i ämnet Notholmen:
  1. februari 2012  Gräddhyllan?
  2. augusti 2012  Notholmen strand igen
  3. maj 2013  Följetongen
  4. januari 2016  Bygga vid vatten


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Dold installation

Så här byggdes elcentralen då byggnaden delades upp i två hushåll 1950 och generationsboende uppstod. Den här elcentralen tillhörde övervåningen med den unga familjen.

Genom att ta bort en lucka i övre farstuns tak kommer man åt proppskåpet. Luckan har taklisten som anslag på ena sidan och ett vred på den andra. Man ser att masonite var förhärskande byggmaterial här på övervåningen. Jajamensan. För att nå luckan tar man ner en stege som hänger på motsatt vägg. Dess vangstycken är målade i väggfärg och planstegen i den för övervåningen förhärskande röda accentfärgen, helt i 1950 år färgtyp.

För övrigt menar mannen att taklisterna som finns i hela huset är mycket originella. Inga svanhalslister, inte ett hålkäl - här är det skarpa vinklar som gäller. Han har aldrig sett den här typen förr men det ska samtidigt sägas att han inte arbetar inom bygg- eller restaureringsbranschen. I bottenvåningen fanns tidigare med stor säkerhet en annan slags taklist från byggåret 1913.

Jag tycker mycket om de här taklisterna. Snacka om funktionalism med dragning åt empiren. Har inte undersökt om de är av lokal tradition eller endast speciella för detta hus. Men det senare alternativet är inte troligt, så brukar det inte vara, influensen kommer någonstans ifrån. Spridningen skulle vara intressant att forska vidare kring. Men den tiden saknas ju.
.
.

18 oktober 2016

Kånka möbler


Som jag ser fram emot att kunna möblera tillbaka 50-talet på övervåningens finrum (som vi sa då). Den här solnedgångslampan ska flytta från fönstret (där baksidan bländar utåt) till en möbel som kommer att stå i något hörn. Sladden är bytt från kritvit plastsladd till textilsladd i beige som är mer passande.

1950-talets möbler ska in i finrummet med de nygamla tapeterna. Det blir till att bära och lyfta uppför trappan. Av de möbler som fanns här fattas den låga bokhyllan med med skåp i ena änden. Den hylla på fotot ovan som pappa snickrade under tidigaste 50-tal. Plafonden av glas i taket byttes ut omkring 1970 och finns endast kvar i mitt bildminne. Det ska bli spännande att söka rätt på liknande ting, ett riktigt kärt bestyr att få till ett småbrukarhem från 1950 där många inventarier finns kvar.
.
.

16 oktober 2016

BlanktBlankareBlankast

Det sista momentet i vardagsrummet är att stryka ett lager ofärgad fernissa på det sedan tidigare fernissade trägolvet av parallellsågad gran.

Det är absolut lättast i världen av de åtgärder som i veckan gjorts i detta rum.

Min man som är ovan med fernissade golv men van vid träbåtar, ägde en Solö tidigare, trodde att fernissan skulle skrapas bort. Men nej, allra maximalast ska bara en lätt slipning med fint sandpapper göras men det går lika bra att stryka fernissa direkt på det rengjorda golvet. Så minns jag att mamma gjorde till jularna.

På den utmärkta byggnadsvårdsportalen Hålla Hus som är Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling finns att läsa om fernissade golv. Den informationsportalen har mycket att ge för den som äger och vill ta hand om en kulturhistorisk byggnad på ett bra sätt.
.
.

14 oktober 2016

Kulturarvsmässa på Olofsfors bruk 15-16 oktober 2016

Tadam, tada...

På lördag och söndag klockan 11-16 pågår en kulturarvsmässa i Lagår´n på Olofsfors Bruk. Under hela weekenden pågår länskulturdagarna i Nordmaling. Programmet är välmatat med många programpunkter jag skulle vilja delta i. Jag väljer ut några punkter under kulturarvsmässan:

Lördag kl 13: Västerbottens trädgårdshistoria
Lördag kl 15: Västerbottniska ortnamn

Söndag kl 10: Byggnadsvård: Måla rätt!
Söndag kl 12: Skog och historia runt Torrböle (arkeologi)
Söndag kl 13: Skeppsvrak och andra maritima lämningar (marinarkeologi)
Söndag kl 14: Längs Botniabanan i tid och rum (arkeologi)

Slöjd, teater, film, konst, musik, berättande, arkeologi, lokalhistoria, byggnadsvård och en hel del spännande föredrag pågår på olika ställen i kommunen under länskulturdagarna. Man skulle behöva dela upp sig i atomer för att hinna delta i allt spännande. I min hand har jag ett tryckt program men även på nätet kan man läsa programmet och man får klicka runt en del för att hitta alla programpunkters underrubriker.


.
.

Bårderline

Som pricken över i:et krävs en tapetbård. Den har jag skrivit om förr, nämligen här.
Bården köptes, liksom tapeten, från Interiör1900.

Det är Norrköpings Tapetfabrik (NT) som tillverkat den, en svensk vara som det står tryckt i kanten. Längden på de köpta bårdremsorna är drygt 1 meter. Och det var ingen sak att mönsterpassa.


Så här såg den ursprungliga bården ut när den kom fram bakom 70-talets omdaningar. Mönstren är rätt lika, va?

 
Vi skar till längderna först (det finns olika sätt att tackla det här med tapetbråder). Både tapetsering och bårduppsättning förenklas genom att de inte är tryckta med limfärg.

Strykning med tapetklister med smal pensel. Det gäller att inte lägga nästa bård på klistret från tidigare strykningar. För övrigt är det lätt som en plätt. Ganska. Om man är händig.

Nu är bården där. Jag känner mig rätt speciell. Hur många tapetserar med "gröttapet" hemmavid numera. Används de här tapeterna gäller det väl museisammanhang eller tidstypisk miljörekvisita till filminspelningar? För mig var valet självklart.

Bara golvet återstår att ta hand om. Ska vi hinna med det också denna vecka?
.
.



13 oktober 2016

Flashback

Eftermiddagssolens sista strålar letar sig in på nygamla uppsatta tapeten och på gardinen. Både gardin och tapet har minst sex decennier på nacken. Gardinerna som satt här för länge sedan finns inte kvar (jag har åtminstone inte hittat dem någonstans) men jag minns precis hur de såg ut till struktur och kulör.

Den nyuppsatta tapeten luktade så speciellt då den ströks med tapetklister och sattes upp i veckan. Som bara gamla tapeter kan göra. Gissa om jag trivs...
.
.

Att hålla reda på småprylar

Plastpåsar med blixtlås och textytor är en välsignelse då man vill hålla reda på småsaker. Vi skruvar loss olika tingestar i samband med byggnadsvård både här och där. Många smådelar försvinner mycket lätt men vill man hålla ihop prylarna och komma ihåg var de hör hemma är de här plastpåsarna en stor hjälp. Att behålla spårskruvarna, både med kullrig skalle och försänkt dito, är en självklarhet. De finner man inte var som helst i handeln numera. Stjärnskruv fanns inte på 50-talet och jag vill behålla 50-talet även i de små detaljerna.

Tänk om jag hade kommit fram till den här lösningen då nyckelskylten på köksdörrens kammarlås skruvades bort inför ommålning i det andra boendet. Nyckelskylten är fortfarande som bortblåst. Den finns kvar - men var?

Att göra en enkel uppmätning kan också vara till hjälp. Här inmätning av var fästena för kornischerna är placerade över fönstren. Det är då lätt att hitta efter omtapetseringen.
.
.

11 oktober 2016

Tapetsering

Idag kom tapetseringen igång på allvar.

Tapeterna från förr har legat och väntat ett tag. För mig är dock vetskapen om att de finns i min ägo tillräckligt för att kunna vänta ut rätt tillfälle att använda dem.

 Kantskärning ett måste då de är minst 60 år gamla, alla tapeter kantskars vid den tiden.

Bortskuret...

Tapetklister måste också till. Det här är inga förklistrade EasyUp-tapeter precis. Ett paket Glutolin Normal tapetklister från Casco gav drygt 6 liter och det ser ut att räcka. Klister stryks även på väggen och får torka före tapetseringen.

En tapetvåd ligger och drar i väntan på uppsättning.
Jo, det är lite bökigare än att sätta upp moderna tapeter men helt klart värt besväret för att få ett rum med den känsla jag vill åt.


10 oktober 2016

SvårtSvårareSvårast

Det här är svåraste praktiska byggnadsvårdsarbete jag någonsin stått inför. Att försöka få ett målat tak att återfå sin gräng där en vägg rivits.

Ge mig uppgiften att pappspänna ett tak, att blanda till limfärg och måla papptaket med den, ge mig möjlighet att lerklina en vägg, måla med linoljefärg... Det är beprövade tekniker inom byggnadsvården.

Men ännu står modernismens material ganska outforskade. Därför var de här svårt.

Taket målades 1950 med limfärg av Teodor Mattsson, på 70-talet med en för mig okänd färgtyp av Alfred Sikström. De två målarna tapetserade och målade även samtliga snickerier. De var proffs som mina föräldrar engagerade, nu skulle jag själv ta tag i nästa ommålning.

Skarven som skapats då den avdelande väggen från 70-talet revs skulle döljas om möjlig. Jag använde gips och testade hur rätt gräng skulle fås fram: med trasa, med fingrar eller med roller. Jag valde fingrarnas avtryck. Men ack så besvärligt att jobba med gips. Vilken konsistens skulle den ha? Ganska löst blev bra på provskivan men det innebar att flagor av limfärg lossade då jag smetade ut gips på taket. Torrare gipsblandning gav fel gräng. Gips stelnar rätt snabbt och är därför lite svårarbetat.

Här är prover med gips påförd med roller, med fingrar och med trikåtrasa.

Till sist beslöt jag att ge upp försöken att få skarven osynlig och målade hela taket med den färg jag beställt från Göteborg: emulsionsfärg från Wibo. Färgen beskrivs som en gammaldags patentfärg av kokt linolja och cellulosalim med pigmenten titandioxid, lithopone och krita.

Färgen rollade jag på med roller med förlängt skaft. Den var lättstruken och 5 kg emulsionsfärg räckte till 2 strykningar med 12 timmars mellanrum. Kulören var vitare än både 50-tals och 70-talsfärgerna. På fotot syns ytan till vänster om dörren där en garderob byggdes och dolt både tapeten och takfärgen från 50-talet. Ingen del av taket på bilden är ännu inte målat med emulsionsfärg.

Med de kunskaper jag nu fått skulle jag inte ha använt gips utan endast sandpapprat ytan där väggen stått och målat med extra mycket färg med roller just där. Man lär så länge man lever. Samtidigt är jag osäker på att en målare skulle ha löst problemet. När jag talade med färghandeln fick jag tips om modern färg med "pizzeriaputs"-egenskaper som jag inte trodde på. En målerikonservator hade kanske klarat uppgiften bäst.

Tittar man noga syns skarven i taket men det här ljuset är förlåtande. Taket är klart, den uppgift jag så länge bävat inför är avklarad. Det är den svåraste uppgift jag än så länge ställts inför i mina hus.
.
.

9 oktober 2016

På span efter den tid som flytt

Efter att i många år arbetat med uthus och ekonomibyggnader känns det roligt att börja på detaljnivå i bostadshusets återställande.


1950 års ytskikt uppenbarade sig idag. Det känns allt lite magiskt. Murstocken målade målar´ Mattsson från Rundvik 1950 med ett dekorationsmåleri som liknar den drickamålning som många trämöbler dekorerades med under 1800-talet.

Ja, tapeten såg ut så här med en bevarad tapetbård. Masonitetaket patenterades och målades med limfärg. Jag kan inte avgöra om det är roller eller trasa som skapat grängen. Roller var en nyhet vid den här tiden och jag undrar om målare´ Mattson som var född i början av 1900-talet hängde med i redskapsförändringen... Det är ett lite retarderat mode, inte helt i framkant, men ojojoj vad jag gillar det.

Så såg finrummet ut då jag tecknade av det så här. Hur jag som 5-åring uppfattade rummet skrev jag om tidigare.
.
.

8 oktober 2016

Plockepinn

Älgjakten pågår! Jag uppskattar de konstnärliga konstruktioner som uppstår när älgpass byggs helt och hållet eller till stor del av material som finns i den omedelbara närheten. Som här i Mellansverige. Förr kunde man se sådana här pass även i hembyn men nu med många mil skogsvägar i viltvårdsområdet och god ekonomi finns de inte längre. Nu massproduceras älgpassen nere i byn och körs med fyrhjuling till sina platser i jaktområdet. De är så mycket klumpigare än en sådan här "installation".

Att sitta på pass i en sådan här luftig konstruktion ute på en färggrann myr borde vara en stor naturupplevelse. Något som en del av den gamla stammens jägare säger sig vilja ha, naturupplevelser alltså.
.
.

7 oktober 2016

Personligt plåttak

Vilket läckert plåttak jag åkte förbi utefter en bortgömd och "bortglömd" vägsträcka. Smäckrare takfot eller takskägg går inte att få.
Det lever i farozonen. Sådan här innovativ folklighet med personligt uttryck går knappast för sig i likriktningens land, eller...
.
.

Eternity

 
För evigheten, eterneller. Xerochrysum. For ever.
.
.

6 oktober 2016

Odlade skönheter

Jag plockade med en hel del blommor inför resan norrut. Nu står de grupperade i buketter lite här och där för att njutas av.

Detta är årets älsklingsdahlia.

Kärleksörten är här blandad med vilda naturens renfaneknappar.

Sommarastrarnas välavvägda kulörer är finfina med eller utan en kompletterande dillkrona.

Ännu en dahliabukett, här med tre olika sorter.

Den här lilla buketten bangar ut färgkoden för de övriga blommorna men hur glad blir man inte av ringblommor, olika krasseblommor, dill och marockansk mynta...
.
.

5 oktober 2016

Frost

Första frosten är kom inatt. Morgonen är skimrande vacker. Hösten tilltalar mig mycket, lugnet sänker sig över tillvaron.


 Iskristaller täcker marken ända tills solen letar sig fram och får dem att smälta.
Inne står mina många buketter några dagar till. Här är det snarare värmen från den vedeldade kaminen som tär på växterna.
.
.