27 februari 2011

Uppståndelse till evigt liv

Så var det detta med husbehovsbränning och vad en rejäl fylla kan få för resultat som jag skulle berätta för er.

N´Per Nilss´n, han hade som ni såg i ett tidigare inlägg en "brännvinspanna med hatt och pipor" som var värd 16 riksdaler banco. Med den kan man förmoda att sprit destillerades av korn eller potatis, vad vet jag...
Den här anekdoten har jag hört pappa berätta men inte själv skrivit ner tidigare.

Det var vinter, det var kallt och hur det nu var så hade Per varit borta någonstans och på väg hem. Då fanns inte vägen där den går idag utan vägen hem till Rönnholm gick från Ava. Han måste ha festat till ordentligt för han var tydligen rejält berusad. Han satt i släden, slean, men var knappast den som styrde. Eftersom hästen kände till vägen hem bar det ändå av åt rätt håll. Hur som helst dåsade Per till så han föll ur släden...  Jahaja, vad gör hästen? Jo, den fortsätter hemåt och då han når gården med tom släde förstår man där att något hänt. Någon (drängar/söner?) åker tillbaka längs vägen med hästen och hittar förstås husbonden som tappat handsken på ena handen, lyfter upp honom och så bär det iväg hem. Men som vädret var mycket kallt bar he se int´ bätter än att Per hade förfrusit (förfrôdd söm ve säg e´henna) två fingrar (vilka vet jag inte) och de var tvungna att amputeras.
Släde, slea sôm ve säg. Bilden från länsmuséet i Västernorrland.

Detta sitt handikapp fick han leva med, men var säkerligen nöjd med att ha överlevt. Men fingrarna, si de fick ingen ta ifrån honom. Dessa förvarade han återstoden av sitt liv i en flaska med sprit som konserveringsmedel. Kanske stod flaskan synligt på en hylla i köket eftersom berättelsen och minnet lever kvar. Det torde ha varit sonen, min farmorsmorfar som fört berättelsen vidare till min far.  Per ville att kroppen skulle vara hel och komplett vid Jesu återkomst så att han i himlen skulle vara fulländad. Därför skulle fingrarna begravas med honom, så klart! Det var jordfästning som gällde på den tiden av det skälet att kroppen skulle återuppstå hel då Kristus kommer tillbaka. Man begravdes på kyrkogården med fötterna mot öster och huvudet år väster för att stå upp mot öster, varifrån Jesus skulle komma för att hämta hem de sina. Fint, like it!

Det var så man såg på den egna kroppen då man levde med kristendomen inpå bara livet. Jag är född i en bygd där kristendomen  var och ÄR en stark rörelse. Det har säkerligen präglat mej.

Angående kroppsliga men så fick n´Per Nilss´n problem med ett knä vid 40 års ålder och åkte in till lasarettet 1827. Det ska ni veta var ganska ovanligt i bygden, för man fick själv betala vistelsen och det var inte alla förunnat att ha råd med det. Remissen och kvittot finns kvar och de lyder som följer:

Bonden Pehr Nilsson i Rönnholm N-lings Socken, hvilken enligt Läkarintyg, besväras af Fistel i knäet, må till hälsans återvinnande, intagas och vårdas å härvarande Läns Lasarett, emot det han sjelf ansvarar för Underhållskostnaden.

Umeå den 18:e Februari 1827
På Vesterbottens Läns Lasaretts Directions vägnar
G.L. af Schmidt
O.P. Gjerding?

-----------------
Bonden Pehr Nilsson från Rönnholm, N-lings Socken Debet
Underhåll vid härvarande Läns Lasarett ifrån och med den 18:e Februari till och med den 10:e Mars 1827 gör för 21 Dag. á 12 sk.-     RDBco 5: 12:-
Summa R.D.Bco   5:12

Umeå den 30de Aug. 1827
Oläslig namnteckning

-----------
Ofvanstående Fem R.D. 12 sk. Bco betalt
qvitteras Rönnholm den 30 Decemb. 1827
HC Horney

Den väg som Per körde på väg hem till Rönnholm den kalla vinterdagen passerade tvärs över lågpunkten i den här bilden. Nu är landskapet omstuvat i samband med E4 som invigdes 1962 och Botniabanan (med ersättningsväg som bilden är tagen ifrån) som invigdes 2010. Dock fortsätter den gamla vägen i båda riktningarna men mot Rönnholm är den snart inte längre farbar. Pappa visade vägen (vem annars???) och vi kusiner cyklade den som barn då vi var i Tenavan och fiskade på somrarna. På vägen hem i skymningen kröp paddorna fram över vägen minns jag. Om jag fick bestämma skulle vägen fortsätta att hållas någorlunda öppen. Kommunikationsleder och rörelsemönster försvinner så lätt och det blir svårt att tolka landskapet. Jag kan tycka att det är nog svårt att förstå hur livet levdes här i bygden för bara två generationer sen. Trots intresse och viss kulturhistorisk kunskap.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Åh, vilken fantastisk berättelse! Du skriver så bra.

    Tänk, så bokstavligt människor tolkade kristendomen förut.

    Pehr Nilsson ville ha kvar sina fingrar till sitt "nya liv" - ja det är nästan rörande..

    Jag tror jag skapar en länk till det här inlägget!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Anita - trevligt att Du gillar denna berättelse från livet förr. Man får en helt annan förtåelse för hur kristendomen genomsyrade hela inställningen till livet och döden (det eviga livet i himlen eller helvetet) förr i tiden.

    Det är inte alltid lätt att läsa ut mellan raderna i en husförhörlängd eller annan kyrkbok. Jag är väldigt tacksam för min berättande pappa.

    SvaraRadera
  3. Viola: Ja muntliga berättelser från förr är ovärdeliga! Det är något man aldrig kan hitta i kyrkoböckerna.

    Har du mer data på Pehr Nilsson?

    SvaraRadera
  4. Jo, jag har fakta om Pehr i min släktforskningsdatabas.

    SvaraRadera
  5. Min rad här har nog inte med rubriken att göra, tror jag..Men !som vanligt har du fått med något vackert, vilken fin, både elegant o söt släde! Varför blev man inte släd o typ "sju-glasvagnsmakare", åtminstone några stycken under livet.

    SvaraRadera
  6. Jag tror mycket väl att du hade uppdrag då. De gamla hantverksyrkena brukar behövas av kulturinstitutioner och kulturbevarare. Hattmakare, sko-, handsk-, vagns-, karduans-makare finns visst behov av. Eller varför inte garvare. Inom byggandet finns efterfrågan på timmermän. I Mariestad finns en seriös utbildning för flera av de gamla yrkena. Bara den vetskapen räcker för mej :-) Själv besökte jag ett vagnsmuseum med vagnsmakare i Danmark förra året.

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...