7 februari 2011

Gråta över spilld grädde

Anna Helena Matsdotter, Lena kallad, var dotter till Mats Isaksson, en bonde här i byn, eller sôm ve säg: Mattes Isax´n. (Med vår dialektala betoning som jag föredrar framför rikssvenskan. Det ger åtminstone en hint om hur det lät då man pratade här i byn förr i tiden.) Lena föddes i juli 1799 som nummer 4 i skaran på 9 barn.

Helena har gett namn åt en plats längs fäbodstigen som är den stig genom skogen som leder till byns fäbodar. Den har jag gått tillsammans med min far som nogsamt berättade vad han visste om de omärkvärdiga platser vi passerade.
Fotot visar en bit av Fäbodstigen som numera endast används av scoteråkare vintertid.

Platsen jag tänker på, som Helena Matsdotter fått ge namn till, är Lena-berget. Helena skulle ta med sig grädde, som skummats av under några dagars mjölkning, ner till byn. Hon bör ha varit en ung flicka då och hur det nu kom sig så snavade hon och grädden rann ur laggkärlet eller vad hon nu fraktade grädden i, kanske gick behållaren sönder. Man kan tro hon blev ledsen, grädde var dyrbart. Man kan tro att det blev omtalat i byn eftersom bergknallen gavs namn efter händelsen.

Det här är fäbodstigen och där framme syns en annan bergknalle, den med Anner-vilarställe (andra stället att vila på, räknat nerifrån byn). Ganska långt bakom oss ligger Lena-berget. Jag tror inte namnen på de här obetydliga platserna i skogen lever kvar i mer än högst en generation till. Det är också stor risk att stigen försvinner mer och mer, för här i byn brukar man normalt inte märka ut natur- och kulturminnen i skogen före slutavverkning och markberedning.
Här är Helenas vandringsväg utmärkt på laga skifteskartan från 1860-talet. Den natur som hon vandrade i var i huvudsakt av typ västlig taiga samt hällmarksimpediment beväxt med tall. Helenas hem i byn ligger längst ner på kartan, fäbodarna ligger högst upp på kartan.

Jag kan inte längre av att göra bilderna klickbara för förstoring sen Picasa gjorde om sitt system. Nån som kan berätta hur man gör?



Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

  1. Nu ha du dokumenterat både Lena, hennes väg mot byn, hennes trillberg och och hennes grädde. Vad kallar man det? Kulturgärning i det lilla. Och Lena ler i sin himmel. Förutsatt att hon inte fortfarande skäms över den spillda gräddan... (Gudförbjude!)

    SvaraRadera
  2. Jamen det var en vacker tanke med en leende Lena i sin himmel... Tack för den, Mira!

    SvaraRadera
  3. Tack för berättelsen. Ska kolla med min man som brukar jobba i krokarna om han hört historien.

    SvaraRadera
  4. Det vore nånting det - en traderad berättesle från 1800-talets början fortfarande vid liv!
    Ni måste ha en hel del berättelser själv från förr i Grannäs!?

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...