1 februari 2011

Vad som är värt att minnas

Jag blir glad av att läsa de här tankarna av 21-åriga Jonna. Att få läsa att enkel liten stuga i begynnande förfall ger goda kickar. En människans positiva barndomsupplevelser är oerhört viktiga. Hela livet.


I  min barndom bodde morfar, mormor och mamma, pappa, barn i samma hus, vi bodde i generationsboende. Här är morfar med Micken i knäet och jag uppklättrad bakom.Ofta var det tvärtom – jag satt i morfars knä i den här 40-talsfåtöljen och vi lekte "bulleri-bulleri-bock – hur många horn står opp?" Jag blev aldrig less på leken men det blev nog morfar. I skåpet bakom brukade kattungarna vara i en låda tills de började skutta runt.
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , ,

2 kommentarer:

  1. Hoppsan. Jag fastnade hos Jonna. Tack för länken.

    SvaraRadera
  2. Mira - visst har hon en härlig tillvaro! Få arbeta för värme i en trevlig gammal kåk i en snötyngd by. Ett jysst val av levnadssätt tycker jag som gillar sådant.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...