4 juni 2012

Helga och Oskar Käck

Det häckar flera par storpspovar här i byn. På grund av dikena trivs de och andra småfåglar. Drillarna är ett otroligt vackert ljud och visst är det trevligt att spovarna trivs här. Storspoven är inte för inte Västerbottens landskapsfågel. I mitt andra hemlandskap, där jordbruket rationaliserats till stordrift och därmed fortfarande är verksamt med djurhållning och spannmålsodling, har täckdikning skett i stor omfattning - dikesrenarna är få i förhållande till odlingsarealen. Därför förändras både flora och fauna. Det sägs att även sånglärkan minskar i antal. Snart förändras även omständigheterna här i bygden då jordbrukslandskapet växer igen, skogen återtar vad den en gång hade.

Fotot nedan från 1997 visar ett gammalt boställe här i byn, Käckens. Ni ser dikesrenarna mellan åkerlapparna. På laga skiftes kartan från 1869 bodde Magnus Käck på den här platsen. Men som allraallra oftast i min bygd revs bostadshuset och ett nytt uppfördes, jag tror det var på 30-talet då staten gav bidrag till egnahemsbyggen. Hemmanet fanns i familjen Käcks ägo ända till 1993.
Här bodde Oskar och Helga Käck. Oskar Käck var född här i byn 1905, Helga föddes 1911 i Baggård. Bagarstugan syns till vänster. Där bakade tanterna tunnbröd tillsammans. Så även min mor någon gång. Så gott det blev minns jag, ett barn från "tunnbrödsbältet".
Magnus Käcks boplats är här markerad med röd ring på laga skifteskartan från 1869 med mangårdsbyggnad och lagård på samma plats de som senare uppfördes. Gammvägen, Kustlandsvägen från 1600-talet kan skymtas i nedre vänstra hörnet av bilden och parallellt med bäcken på östra sidan, vägen genom byn upp till Knösen går parallellt med bäcken på västra sidan. (På hemman B bodde 1869 min morfarsmors moster Smör-Ulla, Ulrika Jacobsdotter, senare köpte morfarsmor och morfarsfar Klara och Johan Olof hemmanet och bosatte sig där. Där föddes min morfar.)
Här är Helga & Oskar Käck vid fäbodarna sommaren 1988 då jag fångade dem på bild. Helga dog  i november1992, Oskar i april året efter. Oskar hade i flera år uppdraget att hissa flaggan på Flaggberget varje söndag under sommarhalvåret. Inför denna procedur sjöng han för full hals till nationens ära. Hellre än bra och med stor stolthet.
.
.

5 kommentarer:

  1. Rörande! Dessa människor som levt, kämpat, glatts, gråtit, stridit, strävat och vars sinnen, minnen och hjärnor en gång omfattat hela livet. Tänkande, kännande, klätt på sig, klätt av sig, gått upp i ottan, diskuterat, hoppats, sörjt - nu borta med en raserad ladugård.

    Ett kollapsat universum.

    SvaraRadera
  2. Ja Mira, så är det.
    Och jag tror ingen av mina grannar tänker som du. Du gör det, men här i Norrland är ett annat slags klimat. Tack för kommentaren, åtminstone EN som förstår mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej. Såååååååå rörande. Jag är nämligen barnbarn till Helga och Oscar . Min mamma hette Hjördis och dog i 30juli i år. Där i Aspeåå har jag haft den bästa barndomen man ka tänka sig. Så intressant läsning. Tack fast de va flera år sen du skrev detta .

      Radera
  3. Mira, det finns nog inte en enkel förklaring till detta. Men svaret ska man nog börja leta långt tillbaka i tiden.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...