Att våga ha en åsikt

Det är jag som bestämmer. Det är inte Gud.
Inte ödet. Inte staten. Det är jag. Jag
kan inte komma undan det ansvaret. Jag
kan inte skylla ifrån mig. Jag kan inte påstå
att någon annan bestämmer. Hela tiden.
Jag bestämmer också. Över mitt liv.
Jag kan inte smita undan det ansvaret.
Hopp eller hopplöshet?
Förlåtelse eller hämnd?
Det är jag som bestämmer. Jag också.
Man kan inte hämnas fram en bättre värld heller.
Eller förlåta fram en.
Men man kan komma överens. Man kan bestämma
att man ska komma överens.
Och man kan genomföra det överenskomna.
Man kan bestämma att man ska genomföra
det överenskomna.
Och det är jag som bestämmer.
Det är jag som bestämmer om jag ska komma
överens. Ingen annan. Så jag kan inte skylla ifrån mig
när vi inte kan komma överens.
Det är mitt fel. Också.

Claes Eriksson i Galenskaparna uttryckte ovanstående kloka ord. Kanske kan det sammanfattas så här:

Ta ditt liv i egna händer och vad sker? Något fruktansvärt - det finns inte längre någon att skylla på.

Att endast och alltid underordna sig, att tillåta någon annan fattar beslut åt mig, är ingen bra strategi. Underordnar sig alla en ledare försvinner ganska snart demokratin och enväldet ges lätt tillåtelse att börja gro genom att jag gör som jag blir tillsagd, att någon annan tänker ut vad jag ska tycka. Då det gått tillräckligt långt får ingen inte ha en egen åsikt vilket är ett hopplöst läge. I sådana miljöer frodas lätt mången slags fientlighet har vi lärt oss av historien. Lokalt eller nationellt, vilket som.

Om man inget säger, inget ser, inget hör - är man oantastlig då???

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om åsiktsfrihet, demokrati, diktatur, underordnande, lydnad, fritt tänkande, bestämma själv, samarbeta