1967
Dagen efter, måndagen den 4 september, då jag skulle cykla hem från Lögdeå skola längs Riks13, började jag cykla som förr, vänstertrafik. På min 24" rosa Crescent. Men jag kom på det då jag på långt avstånd såg en bil som kom rakt mot mej i sakta mak. Alla var ovana och tog det lugnt. Jag styrde över på höger sida och efter det minns jag inte att det var något problem att hamna rätt.Tänk att man hade folkomröstning i den här högertrafikfrågan! Och att jag hade en tjejrosa cykel, en färg som jag inte ens då var särdeles förtjust i :-) Folkomröstningen hölls den 16 oktober 1955 och de som ville behålla vänstertrafik vann med 82,9 procent medan högertrafiksidan endast fick 15,5 procent. 1,6 procent av rösterna var blanka. Valdeltagandet var dock lågt, 53,2 procent.
Kommer ni ihåg hur H-skylten såg ut? Om inte, se HÄR.
Och kommer ni ihåg låten som skulle få oss att minnas att hålla till höger? Med Telstars. Håll till godo.
Det har varit till att tänka tvärtom då jag har kört hyrbil i vänstertrafikens Storbritannien. Men det går om än det känns lite ovant i början i de många roundabouternas land. Apropå rondeller eller cirkulationsplatser, så fanns ingen sådan i Umeå då jag körde upp!!!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om högertrafik, trafikomläggning, folkomröstning, dagen H, 3 september 1967, rondell, cirkulationsplats
Ja, jag minns! Och jag minns också att jag efter detta förvirrande tilltag hade ytterligt svårt att återigen skilja på höger och vänster - som jag precis lärt mig innan...
SvaraRaderaDet knepiga i England är ju att man inte har förkörsrätt i rondellen som vi är vana vid. Men man vänjer sig...
SvaraRaderaTror nog att vi snart kommer ikapp Storbritannien när det gäller rondeller - vår pyttelilla by har fått två på sistone. Fast än har vi inga parkeringsautomater eller trafikljus.
Margaretha
som missade dagen H
eftersom hon vistades
i Kanada då
Minns också! Hur vi satt och tittade ut på den i vanliga fall ordentligt trafikerade vägen. Endast ett fåtal bilar syntes till - och dom kröp fram. Och visst minns jag H-märket!
SvaraRadera