Varför reparera en bro?

Så här motiveras beslutet om bidrag till reparation av bro längs gamla Kustlandsvägen som vägföreningen ansökte om:

"LAG-gruppen anser att man genom att reparera bron förstärker ett kulturarv. Vägen har funnits sedan 1600-talet och är fortfarande i användning men bron behöver repareras för att bli säkert farbar. Projektet bidrar även till en komplett landsbygd."

Och så här sammanfattas projektet:

Kartutsnittet visar med cerise och röda prickar den gamla vägsträckningen som ska förvaltas av vägsamfälligheten. Den cerisa ringen ner till vänster visar brons plats. De röda prickarna längst ner visar på den vägsträcka som är obrukbar utan funktionsduglig bro. Norr är uppåt.

På fotot taget mot söder försvinner gamla Kustlandsvägen bortåt höger för två år sedan. Strax efter kröken går den ihop med Riks13 som ersatte den gamla 1600-talsvägen genom byn på 1940-talet. Den byggnad som skymtar bakom slyet längs bäcken är en gammal timrad bysmedja, numera garage,  som brukades av Erik Ors´ (Erik Olofsson). I denna byasmedja har bland annat en yxa i min ägo smitts. Det är fascinerande att koppla ihop föremål och plats. Tycker ni inte?

På den här vägen har alla generationer som bott här tidigare vandrat och åkt hästskjuts. Carl Linneus red förbi här 1732 på sin lappländska resa. Vid den här etappen var han på väg till Peter Artedis föräldrar som bodde i prästgården i Nordmaling. Peter var sin Carls studiekompis i Uppsala.

"Genom att göra bron farbar igen och vägsträckan körbar, blir byarna mer attraktiva och kulturhistorien fortsätter att vara förståelig. Idag upplevs stäckan vid bron som övergiven landsbygd, som en "blindtarm" som kräver att man tar en omväg."

Tror ni alla i vägföreningen tycker så?

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om vägförening, vägbro, broreparation, kulturhistorisk väg, kostnad, landsbygd, glesbygd