24 juni 2013

På återseende

Lite väl sent kommer detta skrivna eftersom det var i januari i år som jag besökte Nationalmuseum i Stockholm. Bara en sista titt innan de stängde i februari 2013 för en flerårig restaurering. Jag ville än en gång minna mej om den roliga tid då jag efter jobbet på Hornsgatspuckeln på torsdagskvällarna med kvällsöppet museum, cyklade, gick eller tog bussen till Blasieholmen. Där satt jag i caféet och skrev tankebok och brev eller vandrade sakta omkring bland nationalskatterna. Det var ett utmärkt sätt att komma i kontakt med den konsten. Och nutida formgivning. Här kommer ett mycket osammanhängande ihopplock:
Laokoongruppen står i trapphallens översta våningsplan och är rätt fint belyst nu för tiden. Detta är en kopia av originalet i Vatikanmuseet.
Marmorbysten av kardinal Azzolino gav perspektiv en gång i tiden. Det porträttet lärde mig 1600-talshistoria med den abdikerade drottning Christina som centrum.
Gillar detaljen med den inte helt knäppta knappen... Kolla knapphålens handsydda stygn huggna i marmor, Carrara-marmor antar jag.
Den adlige affärsmannen John Jennings (1729-1773) i rött startade både Olofsfors bruk och Robertsfors bruk. Kommunen kan tacka Jennings för sin största turistmagnet. Här är fabriksägare John till höger samt hans bror och svägerska avbildade av Alexander Roslin. En lite blekare kopia där enbart John är avbildad hänger i Olofsfors herrgård:

Venus triumf av François Boucher. Härligt pastellig fransk rokoko. En favorit.

Watteau, Rembrandt, Rubens... ... ... fanns där. Saknade renässansporträtten av Martin Luther och Katarina von Bora som utfördes av Lucas Cranach d.ä. De var inte tillgängliga nu. Framför de små porträtten brukar jag alltid stanna.

Det ska bli intressant att komma tillbaka till ett nyrestaurerat museum om några år!
.
.

2 kommentarer:

  1. Tänk att kunna sy langett i marmor! Jag skulle nog inte klara det ens i täljsten, som jag karvat lite i.
    Fullt så enkelt som förskoletjejen påstod att det är att skulptera, är det inte. "Ska man göra en elefant, tar man bara bort allt som inte ser ut som en elefant!".
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Haha, om man fortfarande hade ett barns inställning vore inget omöjligt. Åtminstone i teorin.
    Söt barnhistoria det där!

    Och tänk att det är en man som skulpterat knapphålen ;-) Imponerande tyckte jag.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...